Och så blev jag lite sentimental

Var just inne på Lulluns sida och där fanns en bild på Chalmerspexet Frankenstein och när jag såg bilden kom massor av minnen flygande.

Jag har nämligen ett inte alltför föraktligt förflutet inom spexeriet, trots att jag varken gått på universitet eller högskola.

Det hela började 1996. Det var min ohängda syster som gick på universitetet och på något märkligt sätt blivit inblandad i ekonomspexet trots att hon gick på juridiklinjen.

Innan man kan uppföra ett spex måste det skrivas och plötsligt fann jag mig sittande tillsammans med två killar i ett rum på Villa Bellona i Frescati och försökte skriva på beställning. Det gick trögt till en början men när det lossnade så blev det faktiskt riktigt bra. Resultatet blev "Troja eller En hälkväll med Akilles". Jag spelade Siv, Agamamnons bortskämda dotter och fick medalj för bästa kvinnliga huvudroll på köpet.

Året därpå var det dags för spexet "William Shakespeare eller Skrivkrampskamp" och där spelade jag Anne Hathaway, William Shakespeares hemska fru - och jag hade otroligt roligt. Jag fick hångla under en tigerfäll framför en jublande publik, bara en sån sak.

Mitt sista år blev 1997 då vi gjorde "Karl XI eller Bättre ordblind och färgblind". Då var jag gravid med Lång och tyckte inte jag skulle stå på scen, utan nöjde mig med att regissera och assistera i punschvisorna emellanåt.

Jag saknar det som fan.

Andra bloggar om:
spek, ekonomspex, Stockholm, Frescati>, utlandssvensk och Florida.