Det är konstigt. För ett par år sedan kunde en hel måltid vara förstörd om det var så mycket som en pytteliten selleribit i maten.
Nu knaprar jag glatt råa selleribitar, bara det finns god ranchdressing att doppa dem i.
Undrar om jag är hjärntvättad?
Andra bloggar om:
selleri, mat, dressing, utlandssvensk och Florida.
7 kommentarer:
Kommer du ihåg att skala dem nu då ;-)? kram!
Ja visst är Selleri gott. Det tycker jag också. Det är ju också så att man faktiskt förändrar sin smak. Inget är konstant här i livet är något jag lärt mig.
Uuuuusch! Ja, jag ser ingen annan förklaring än elakartad hjärntvätt!
Kram Sarah
Jenny: Va? Va? Vad har jag nu glömt? Ska jag skala dem? Kram!
Desiree: Ja, man vänjer sig vid allt. Jag har ännu inte kommit dithän att jag kan sitta och längta efter selleri, men blir vi kvar här tillräckligt länge så...!
Sarah: Vi får väl bjuda på selleri varenda dag ni är här så ska du se att du snart gillar det. Inte? Nehej. ;o) Kram!
Hahaha, har du lärt dig tillsammans med Bloody Mary?
Marianne: Nej huuuuu! Det är läbbigt! :o)
Ja skala skala skala! Ta potatisskalaren och vips så försvinner alla äckliga trådar, som jag tycker bara fastnar mellan tänderna, och så blir sellerin mycket "mjällare" :-)! Kram!
Skicka en kommentar