Dramatiskt värre

Igår kväll var det värsta dramat här hemma i lugna förorten. Ibland har jag undrat om det nånsin händer saker här, det är som Stepford känns det som. Alla är så perfekta hela tiden, har vita staket, välmanikyrerade naglar och två och en halv välartade ungar. Det är alltid tyst och lugnt här.

Men inte igår kväll. Vi satt och tittade på en film, när jag plötsligt hörde illtjut utanför fönstret. Det lät som om det var en katt som skrek, riktigt högt ni vet som när de slåss. Jag går för att se vad det är som låter och ser plötsligt ett litet barn försvinna runt knuten mellan grannens och vårt hus.

Ungen springer och skriker i högan sky. Jag efter, som tur var hade jag redan mina tofflor på mig. Jag ropar efter henne och frågar vad det är, har hon ont, är hon vilse, vem är hon?

Hon kommer fram till mig och jag lyfter upp henne. Hon kanske är tre-fyra år, pratar dålig engelska och verkar inte veta var hon bor eller vad hennes mamma heter. Jag tar in henne och sveper om en filt, hon är ute i pyjamas, är blöt om fötterna och darrar av köld eller rädsla, det kan jag inte avgöra. Hon pratar virrigt, ena stunden verkar hon veta att hennes mamma skjutsar pappa till flygplatsen, i nästa säger hon att mamma ramlat i trappen.

Jag ser framför mig att hennes mamma ligger död någonstans.

Vi går ut och letar efter hennes hus, till slut kommer vi fram till att hon måste bo ett par hus bort, det är en familj som är relativt nyinflyttad och jag har ingen koll på hur barnen ser ut även om jag pratat med mamman ett par gånger.
Det lyser i huset och jag knackar på dörren. Inget svar. Dörren är olåst så jag går in, fortfarande med flickan i famnen. Ingen svarar när jag ropar om någon är hemma. Tack och lov ligger ingen mamma med bruten nacke i trappan. Alltid något.

Vi bestämmer att vi ska gå in till ett par andra grannar, kanske de vet vem flickan är? Det visar sig att de har mobilnumret till kvinnan vi tror är flickans mamma, och mycket riktigt är det hon. De vänder hem igen och filckan återförenas med sin familj. Vad jag inte förstår riktigt är att det kommer in fyra vuxna från bilen som just anlänt. Var de verkligen tvungna att åka allihop för att lämna av på flygplatsen, och lämna barnen ensamma hemma? De säger att dörren var låst när de åkte, men även en treåring kan öppna ett sådant enkelt lås!

Tänk om inte vi hört henne! Tänk om hon ramlat i vattnet och drunknat?
Ibland undrar man vad folk tänker med. Eller om de tänker överhuvudtaget.

Nu slutade det lyckligt den här gången. De hade tur.
Det hade lika gärna kunnat sluta illa. Riktigt illa.