Mot Sherwoodsk... nej Sverige menar jag ju

Nu ska vi bara fixa det sista med tandborstning och bagage, sen åker vi mot flygplatsen. Nästa uppdatering kommer från Sverige!

Hrm...

Det är ofelbart. Tittar jag på tillräckligt många program på TV med en snygg karl så drömmer jag förr eller senare att jag hånglar med honom.

Jag undrar vad Freud skulle säga om det.

Nervös mage

Det är märkligt.
Jag har varit jättedålig i magen sedan vi började krångla med de här olycksaliga husbjudandet hit och dit. Jag har inte kunnat äta och mått pyton mest hela tiden. Dessutom har jag sovit rätt illa. Igår bestämde vi att husletandet skulle få vänta tills J är tillbaka i Florida och vi skulle inte ens tänka på eländet medan vi är i Sverige.

Jag sov gott hela natten och har inte haft några problem med magen alls på hela dagen. Det tackar man för.

Om en timme är vi dessutom bjudna på glasskalas.
Livet kunde vara värre.

Nähä.

Det var en dumskalle som ägde huset. Han vill inte godta vårt bud, även om killen från banken värderade huset till ett lägre pris än vad han ville ha.
Och vad banken säger att huset är värt, blir det man får låna. Inte en cent mer.

Så han får sitta där med sitt hus som ingen vill köpa till överpris.
Och J får återuppta letandet efter hus när han kommer hem från Sverige om tre veckor.

Vi drar på lördag och det ska bli super-duper-kul!
Det blir Malmö-Växjö-Stockholm-Göta Kanal-Göteborg-Växjö-Malmö.
Wo-hoo!

Husletandet, del XXXXX

Om det nu är någon snäll själ som undrar så går det inget vidare med letning efter hus, tackar som frågar. Det hus vi först bjöd på kom det någon dum sate och bjöd över oss. Skämmes, det skulle han.

Det andra huset hann vi inte ens bjuda på innan det kröp fram att de var nästintill i konkurs och hade banken flåsande i hälarna, så vår mäklare rådde oss att inte bjuda på det eftersom det kunde ta halvårsvis innan allt det där blev utrett och i sin ordning. De hade inte ens berättat för sin egen mäklare! Galet.

Nu hoppas vi på tredje gången gillt, och ett bud har inlämnats idag på morgonen.
Går det åt skogen med det här också får vi lägga det hela på is tills J kommer tillbaka från Sverige. Han får leta själv, han vet ju vad jag tycker om och inte så jag har fullt förtroende för hans beslut (men det hade varit trevlig att få vara med och bestämma).

Mer info kommer så fort vi vet något. Men en och annan hållen tumme skulle uppskattas storligen.

Tack, tack, jag hade inget annat för mig.

Tittade nyss ut på uppfarten och ser att sopgubbarna har lyckats välta en av återvinningsbackarna när de tömde soptunnan. Halva uppfarten är full av sönderslaget glas och den andra halvan av läskburkar.

Men tack så mycket då!!!

Ungar alltså

Vad är det med pojkar och byxor egentligen?
Jag hinner knappt köpa ett par nya brallor till någon av mina grabbar förrän det är hål på knät. Jag är inte gjord av pengar. Och inte är symaskinen någon av mina bästa kompisar heller.

Grrrrr.