Idioter

Nu ska tydligen inte Obamas tal sändas till alla skolor som det var planerat, efter hårda påtryckningar från högerorganisationer och föräldrar. Om han hade varit statsminister i Sverige hade hans politik legat till höger om Moderaterna. Här i USA skälls han för att vara kommunist.

Vad är det för fel på folk???

Vi har fått hem en lapp från skolan där vi fick skriva på om vi inte ville att våra barn skulle få lyssna på talet i skolan. Nu är det ju inte aktuellt längre, men jag tror att jag ska skicka in lappen där jag ska skriva vad jag tycker, dvs att det förvånar mig att man överhuvudtaget måste fråga om lov att låta barnen lyssna på talet.

Jag bryr mig inte särskilt mycket om politik, men sånt här gör mig heligt förbannad. Är folk rädda att deras barn ska bli "kommunister" av att lyssna på president Obama hålla tal?

Only in the US, I tell you. Only in the US.
Jävla stollar.

Fredagstema - Empati

Inser att jag komplett glömt bort att skriva fredagens inlägg om september månads första fredagstema: Empati. Vad är egentligen empati?

Heinz Kohut, en amerikansk psykoanalytiker, skrev: “Empathy is the capacity to think and feel oneself into the inner life of another person.”

Ja, så är det ju. Man kan sätta sig in i och i viss mån känna en annan människas känslor. Begreppet EQ (Emotional Quotient eller social kompetens/ social intelligens på svenska) är ett mått på en persons förmåga när det gäller att kunna handskas med egna och andras känslor, ha relationer, motivera sig själv och vara empatisk.

Som ni vet är det inga goda tider här i Florida om man har ett hus med höga lån. Många har varit tvungna att sälja eftersom de inte längre har råd att betala räntor och amorteringar. Problemet är att det är många som måste sälja, många fler än det finns köpare.

Vi har varit inne i många hus där ägarna har blivit i princip utkastade, banken har tagit över huset och gett dem ett antal dagar att ta sitt pick och pack och flytta. Vi har sett ytterdörrar med anslag från sheriffen där det står att om de visar sig i huset så blir de arresterade (lite finare uttryckt kanske). När man kommer in i huset känner man nästan hur förtvivlan och ångest dryper ur väggarna. Banken har tagit allt som är värt något; kyl/frys, tvättmaskin, mikro... Väggarna har märken av möblerkanter när flytten gått i en hast, heltäckningsmattorna är fulla med fläckar som man inte vill veta var de kommit ifrån. Kvarlämnade gamla kläder och gosedjur ligger på golvet, i väggarna ser man hål efter borttagna TV-apparater och högtalaranläggningar.

Medsamma jag kommer in i ett sånt rum kan jag nästan se dem som bott där innan, hur de kände när de till sist insåg att det inte gick längre, de kunde inte bo kvar i huset.
De oroar sig för vart de ska ta vägen, att barnen måste byta skola, vad grannarna ska säga, att det inte finns jobb...

Det är tragiskt. Och jag känner med dem.
................................

Som vanligt finns samtliga teman för månaden längre ner i vänsterkolumnen och det är Mais oui som står för dem i september.

En liten tur i området

Tog en liten promenad i området idag på morgonen, det blev bara halva rundan eftersom jag kom ut lite sent och följaktligen blev det för varmt för att orka kånka runt på både mig själv och kameran.

Nåväl, ett par foton blev det ändå:

Först tar jag en sväng runt huset och inspekterar ägorna. Bladen på de här buskarna är så gröna och blanka att det ser ut som om någon har putsat upp dem!


Vägskylten som visar var vår väg går ser lite skruttig ut.


Vid ett hus lite längre ner på gatan ser jag att de har många kokosnötter. Jag undrar vad de gör med dem? Äter upp? Kastar bort? Skänker till behövande? Kastar på snokande grannar?


Här har vi grinden ut mot Hagen Ranch Road, där killarnas skola ligger. Grinden är obevakad och man kommer bara in om man har en klisterlapp med såna där streck på (vete fan vad det heter på svenska). Dessutom är grinden för gående låst så man måste antingen skicka med barnen nyckel så de ska kunna komma in (eller lita på att andra barn har nyckel och kan öppna till dem) eller be dem, så försiktigt som möjligt naturligtvis, krångla sig igenom bilgrinden. Det går att putta upp grinden såpass att man kommer igenom, eller också kan man passa på när en bil precis kört ut. Killarnas skola ligger hundra meter längre ner på vägen, till höger.


Jag passerar under ett träd med vackra orangeröda blommor, ett sånt här träd hade vi på baksidan i Weston. Jag skulle inte kunna säga vilken sorts träd det är om så mitt liv hängde på det. Men jag gillar färgen.

Sånt här ser man inte ofta i vårt område: skräp på gatan! Det är så rent och fint jämt så ibland undrar jag om det springer små tomtar här varje natt och städar...

Såna här ödlor finns överallt. Har man otur (läs; hemma hos oss) så är de även inomhus och man får jaga de små rackarna under soffor och bakom bokhyllor för att bli av med dem. De är inte farliga eller särskilt äckliga, jag vill bara inte ha dem inne.


Sen var det dags att gå hem eftersom det kom upp mörka moln och dessutom var jag svettig! :o)

Jag skulle ha köpt en lott

Igår, efter incidenten med den rasande granne mannen med mina trosor i handen, upptäckte jag att de hade packat en del av mina varor i en kartong. Och det var inte vilken kartong som helst, utan den här:



Hur stor är chansen??

Höjden av snålhet?

En annan fråga som jag vill rikta främst till föräldrar med flera barn av samma kön:

Är det höjden av snålhet att låta ungarna ärva underkläder?
Alltså, det är inga skruttiga, håliga, urtvättade kalsonger vi snackar om här. Bara urväxta.

Färgglatt eller också inte

Lyckades med konststycket att rota rätt på rätt ställe i HTML-koden i mallen och ändrade färgerna på bloggen lite. Det känns lite... mesigt...
Eller är jag bara chockskadad efter att ha haft en kolsvart blogg såpass länge?
Ska det vara mer färg så vi får lite liv här eller är det sobert och klassiskt som det är? Feedback uppskattas storligen.

Ombyggnad pågår

Uppmärksam läsare av denna blogg ser att jag håller på och trixar lite med layouten.
Snart, snart blir det som jag vill och då blir det slut på strulet.

Hedersord.

Bortgjord

Vi har varit medlemmar i Sam´s Club sedan ett par år, det är som en stor, stor, stormarknad där man måste vara medlem för att få handla. Nu i september var det dags att förnya vårt medlemskap men eftersom vi har lika nära till en annan stormarknad, Costco, bestämde vi oss för att prova den.

Jag åkte dit idag och ordnade ett medlemskap och passade på att handla också. De har allt, alltså ALLT, man kan faktiskt köpa en riktigt najs kista om man vill, så man kan bli begravd med stil.
Nåväl.
Jag handlade kyckling, mjölk, bananer, cola zero och sånt där som man köper när man är och handlar. De har kläder också och jag hittade en fempack med trosor som såg sköna ut så dem la jag också i min vagn.

Jag är osäker på om jag ställde mig i VIP-kassan eller om det alltid är så på Costco, men det stod tre (3!) personer i kassan när jag skulle betala. En plockade upp mina varor på bandet, en scannade av dem och en annan la tillbaka dem i vagnen.
Jag betalde och begav mig mot utgången med mitt kvitto i högsta hugg. Man måste nämligen visa sitt kvitto när man går ut så de ser att man fått allt man betalt för alternativt inte knyckt något.

Plötsligt kommer det upp någon precis bredvid mig, jag ser honom bara i ögonvrån och han går jättenära snett bakom mig. Jag tittar till och där går en ursnygg färgad karl med mina trosor i näven. Jag måste ha gjort en lustig min för han skrattade så glatt när jag upptäckte honom.

Han överlämnar paketet och där står jag med mina trosor, förmodligen med något röda kinder. Alltså, om jag hade glömt något annat, VAD SOM HELST, men nej då. Trosor skulle det nödvändigt vara.

Ja ja. Alltid trevligt att man kan roa någon.

Hemliga meddelanden

När jag byter handväska hittar jag ofta de mest konstiga saker som varit bortglömda länge...
Nyss hittade jag ett hemligt (?) meddelande i väskan jag tänkt använda:


"Listen very carefully, I will say this only once..."