Thanksgiving i Savannah, GA

Igår var det Thanksgiving. Dagen då man samlas med familj och vänner, umgås, äter god mat och tänker lite extra på allt vi har att vara tacksamma för.

Vi har ännu inte fått in den rätta Thanksgiving-feelingen, trots våra 7+ år i USA, och eftersom vi inte hade några Sverigebesökare så vi bestämde oss för att sätta oss i bilen och köra upp till Savannah, Georgia över helgen.

Vi spenderade vår Thanksgiving med att först ta en tur i vårt närområde, det är vackert här men iskallt! Vi skulle tagit dunjackor, vantar och mössa med i packningen! Efter en kort "upptining" på hotellrummet bestämde vi oss för att åka till Bonaventure-kyrkogården för att se om vi kunde hitta statyn kallad "Bird Lady" som finns på omslaget till boken "Midnight in the garden of good and evil" men efter en del letande, både på sagda kyrkogård och på nätet, insåg vi att statyn inte längre fanns här utan på museum. Snopet!

Sen bestämde vi oss för att gå på bio, men även här hade vi problem att hitta. Vi åkte till två adresser där det enligt webben skulle finnas en bio, utan att hitta någon. Som tur var gav vi inte upp och på tredje försöket hittade vi en biograf som visade "Catching Fire". Filmen var helt OK och jag ser fram emot nästa film.

Väl tillbaka till hotellet tog vi med våra kortlekar som vi haft med oss hemifrån och satte oss nere vid hotellbaren och spelade "Hand and Foot" medan vi väntade på vår middag.

Vid baren satt en lite äldre dam, kanske runt 65, som en smula högljutt informerade alla som var inom höravstånd om att hon minsann var på semester som hennes son hade skickat henne på, att hennes man hade lämnat henne, att hon skulle sluta på sitt jobb och lite annat som jag inte kommer ihåg nu. När det kom en ny kund till baren drog hon hela historien igen. Och igen. Efter ett par glas rödvin blev hon lite mer sluddrig i talet och försökte tydligen ringa till några personer (familj? bekanta?) men antingen svarade de inte eller så hade de inte tid att prata med henne.
Först satt jag och blev full i skratt av hennes tramsiga babbel, sen blev jag irriterad över att hon inte kunde hålla tyst (det var väl när vi hört historien typ fem gånger, övervägt att flytta till ett annat bord men insett att vårt bord var det enda som lämpade sig för kortspelning) men sen blev jag beklämd. Denna lilla tant satt ensam på en hotellbar på Thanksgiving och försökte få kontakt med någon för att få lite sällskap. Tjejen i baren försökte tappert svara på tantens oräkneliga frågor, skjuta in ett "oh?", "I see." eller "sorry to hear that" vid lämpligt tillfälle i tantens svada men det syntes tydligt att hon inte var road av det och hon hade ju andra gäster att ta hand om.

Hur många andra ensamma människor satt i en bar igår kväll och försökte prata med någon, vem som helst, för att döva känslan av övergivenhet och ensamhet? Hur många satt ensamma hemma utan någon att vara tillsammans med, denna största familjehögtid? Hur många satt ute i kylan, utan hem, utan familj, utan någon som bryr sig om dem? Hur många har det så varje dag?

Helt säkert alldeles för många.

- Posted using BlogPress from my iPhone