Ni som läser här vet mycket väl att jag har vissa... fobier är väl starkt uttryckt men i alla fall saker som jag häftigt ogillar att göra. Som att gå till tandläkaren till exempel. Och att ringa någonstans. Speciellt att ringa någonstans (att ringa och beställa tid hos tandläkaren är den ultimata skräcken...).
Lill hade ju dubbelsidig öroninflammation i julas och det var nu dags för koll så att inget låg kvar och geggade samt att göra en hörseltest (det var ju så vi kom på att han hade öroninflammation - ungen hörde inte ett dugg!).
Öronen såg fina ut och så långt var allt väl. Men sen kom hörseltestet. Han skulle räcka upp handen så fort han hörde en ton i hörlurarna som den snälla sköterskan satt på honom.
Och hon tryckte på knappar. Och tryckte lite till. Och ungen räcker inte upp handen!
Efter en låååång stund visar han att han hör något.
Jag sitter där bredvid och undrar stilla om jag har en halvdöv son.
Det visar sig att han verkar har svårt att höra de mörka tonerna och vi får en remiss till att göra en ordentlig hörseltest.
Så jag måste ringa och beställa tid! Skit också.
Det får bli morgondagens projekt.
Andra bloggar om:
öra, hörseltest, läkarbesök, fobi, utlandssvensk och Florida.
8 kommentarer:
Å om du bara visste va jag känner igen mig!!Det vore som att läsa om mig ska jag säga dig.
Ja, jag är ju precis likadan som du. Att ringa är det värsta som finns. HATAR! Kunde jag maila eller SMS:a till alla instanser och läkare skulle jag göra det.
När jag ska beställa tid hos frissam så åker jag upp till salongen och går in och beställer instället för att lyfta på luren. Patetiskt.
Så jag vet bara alltför väl vad du menar när du skiver om din telefonskräck.
Fundersam Cecilila: Haha! Vi kanske blev separerade vid födseln? ;o)
Annika: Tänk, det gör jag med - liksom låtsas att jag ändå hade vägarna förbi sådär...! Man är ju för patetisk. Suck.
Jag är PRECIIIIIS lika dan! Telefonskräck is my middle name. Och jag vet inte varför jag tycker det är så läbbigt. Vari ligger problemet?!?!
Jag fattar precis hur du känner. Jag gillar inte heller telefonen eller att ringa sådana typer av samtal. Jag kör alltid med ett manus som jag skriver i förväg för det känns liksom tryggare så att jag inte sitter där med tunghäfta då jag ska prata. Hoppas det ordnar sig för Lill med hans öron.
Du får förlåta mig, käraste syster, men jag tycker nog med synd om lille E som är halvdöv...
Kramar S
Annieverse: Precis! jag kan inte riktigt sätta fingret på det där superläskiga. Men läskigt är det, så mycket är säkert.
Desiree: Jag skriver också upp precis vad jag ska fråga om så jag inte tappar ett ord mitt i och glömmer vad det heter. Det ger lite trygghet!
Sarah: Äsch! Inte är han halvdöv inte. Bara lite lomhörd... ;o)
Men då! Hoppas det går bra på nästa hörseltest.
Skicka en kommentar