www.flickr.com

2014-11-28

Hur man lagar till brysselkål så den blir riktigt smaskig!





Den här rätten gjorde vi igår när vi firade Thanksgiving och den blev klart godkänd av både vuxna och ungdomar.

Jag plankar receptet rakt av min app (Allrecipes, sök på brussel sprouts).

Shredded Brussels Sprouts
8 servings

- 1/2 pound sliced bacon
- 1/4 cup butter
- 2/3 cup pine nuts
- 2 pomunds Brussels sprouts, quarted and cored
- 3 green onions, minced ( jag tog en vanlig gul lök och skivade den)
- 1/2 tsp salt
- pepper to taste

Directions

Place bacon in a large, deep skillet. Cook over medium-high heat until crisp. Drain, reserving 2 tablespoons grease, crumble bacon and set aside.

In the same skillet, melt butter in with reserved bacon grease over medium heat. Add pine nuts and cook, stirring until browned. Add Brussels sprouts and onion tomthe pan and season with salt and pepper.
Cook over medium heat until sprouts are wilted and tender, 10 to 15 minutes.
Stir in crumbled bacon just before serving.

All done!


- Posted using BlogPress from my iPad

2014-08-11

Äh!

Här blir ju inget vettigt skrivet - lika bra att ta PAUS.

Hänger ju ändå mest på

1. Instagram
2. Facebook
3. Twitter (mycket sällan men ändå)

Kanske skrivs det mer här någon dag när lusten faller på.
Men inte nu.


- Posted using BlogPress from my iPad

2014-07-21

Ibland


Ibland blir jag så ledsen och arg att jag bara vill skrika rakt ut och gråta tills alla tårar tar slut. Jag vill slå på saker tills de går sönder och mina händer är blodiga.
När livet är för fruktansvärt orättvist och jag inte kan se någon mening med det som sker.

När jag känner mig maktlös inför det ofattbara.
När någon knappt har hunnit börja leva rycks bort från livet och lämnar sina närstående i sorg och chock.

Tragedier händer överallt, hela tiden. Ibland nära, ibland långt borta.
Den här gången hände det långt borta, men jag lider ändå med familjen som förlorade sitt barn. Jag känner inte dem, de vet inte vem jag är.

Men ändå.

- Posted using BlogPress from my iPad

2014-07-13

En tanke om zombiemode

Inser att man verkar tappa all färg när man blir zombie. Alla i The Walking Dead har gråbeiga kläder, ingenstans ser man en röd skjorta, grönvit-randig blus eller blå jeans. Fast det kanske är inne med gråbeige hos zombiesarna?!


- Posted using BlogPress from my iPhone

2014-07-01

Att äta mat är trevligt.

Att äta mat är trevligt, det kan de flesta skriva under på.
Om man dessutom äter på restaurang med sin respektive eller andra vuxna, brukar det vara ännu trevligare. (vi pratade inte om kidsen en enda gång!)

Johan och jag var på restaurang i söndags, vi hade ett bord bokat till klockan åtta.
Det var ett ställe nere i Delray som vi inte varit på förut.

Vi fick sitta vid baren en liten stund innan vi fick komma in i det ganska lilla rum där vi skulle äta. Det fanns kanske tio bord och det fylldes strax upp av andra förväntansfulla och lite fnissiga gäster som också hade beställt bord till klockan åtta.

En av servitörerna informerade lite om kvällens upplägg och vi fick varsin god bruschetta att knapra på medan vi väntade.

Så släcktes ljuset och det blev nästan helt kolsvart.
Men det var inte en propp som hade gått, utan vi hade ju bokat bord på eventet "Dining in the Dark"!

Vi fick sedan förrätt, en pastarätt och ännu en varmrätt att äta.
De hade rekommenderat att lämna besticken och istället äta med fingrarna, så att vi riktigt skulle kunna känna konsistensen på maten för vi visste ju inte vad vi åt.

Så där satt vi, kanske ett tjugotal gäster och åt med fingrarna, smackade och satte näsan nära maten och sniffade för att försöka komma på vilka kryddor som använts.

När alla hade ätit färdigt sin rätt kom servitören in och hade lite frågesport.
Vad var det vi fått till förrätt?

Svamp! Det var alla överens om.
Och det låg på en bädd av....?

Här var meningarna delade. Visa trodde sallad, andra trodde spenat.
Det visade sig vara spenat, och det visste jag ju. När man äter med fingrarna känner man formen på de små spenatbladen, så där var det aldrig någon tvekan.
Till detta smörvinägrette som var gudomligt god.

Andra rätten var lätt att avgöra vad det var; ravioli fylld med ricotta. Såsen var däremot svårare men till sist gissade någon rätt på rödpeppar och vitlök. Helt OK gott även om jag inte är någon stor fan av ricotta.

Inför tredje och sista rätten trodde vi att det var efterrätt och gissade på någon typ av canelloni eller liknande, glass kunde man ju inte gärna äta med fingrarna!?

Men det visade sig vara fisk och ingen vilken fisk som helst, alldeles njuk och len i smaken, den nästan föll isär när jag tog i den. Servitören berättade senare att det var Yellow Snapper. Till detta picklad gurka och morot. Fantastiskt fin och god fisk!

De som valt att dricka vin till maten fick också gissa efter varje rätt vilket vin de fått men jag nöjde mig med vatten eftersom jag inte gillar vin något vidare.

Så, om du gillar att sitta i ett kolsvart rum, äta väldigt god mat och inte är rädd för att bli lite kladdig om fingrarna så ska du beställa bord på SoLita Italian Restaurant i Delray Beach!


2014-06-29

Framtidsplaner

Vi har beställt en hängmatta, den ska levereras i slutet på nästa vecka.
Den är randig i en massa glada färger och det ryms två i den (allt ska ju vara stort här i staterna).

Jag längtar tills den kommer och är hopmonterad.
Då ska jag ligga i skuggan, med något kallt att dricka och nedladdade avsnitt av Spanarna i lurarna.

Längre än så kan jag inte planera i nuläget. Det blir nog ryggläge tills skolorna börjar.


- Posted using BlogPress from my iPad

2014-06-20

Det heter ju att...

...det man letar efter alltid är på det sista stället man letar på. Min grej var på det första stället jag letade på men jag letade då dåligt att jag inte såg den. Sen följde en halvtimmes letande på alla möjliga och omöjliga ställen, internet inräknat.

Sen, när jag letade efter något annat hittade jag den första grejen jag letat efter innan.
Det är ju så jädra typiskt.


- Posted using BlogPress from my iPhone

2014-06-17

Kom ihåg till nästa gång jag ska tanka!

Det tar lika lång tid för mig att krångla mig förbi bilen framför och att få min bil i rätt läge för att kunna tanka som det tar för den vimsiga tanten jag just krånglat mig förbi att tanka. Hade jag bara haft lite tålamod hade jag sluppit göra mig till åtlöje på Costcos bensinstation och bli för evigt igenkänd som "hon som inte kan backa rakt".

Men jag får väl bjuda på det.

- Posted using BlogPress from my iPhone

2014-06-16

Egentligen har jag ju inte tid att blogga.

Nej, för jag har ett helt sånt där stort ställ som man hänger kläder i fullt med just kläder. Skrynkliga kläder. Rena, men skrynkliga. Tydligen måste något göras åt detta. Vidare ligger det påsar på mitt skrivbord. En påse innehåller en häftpistol, en riktig mördarmaskin. Dessutom finns där en kartong med häftklamrar som man ska peta i sagda häftpistol utan att samtidigt sätta en eller ett par klamrar i pannan/handen/katten/väggen. I påsen bredvid ligger finfint blått jeanstyg av den lite tunnare varianten. Det ska klippas till och användas till att klä om köksstolarna med. Killarna är ju trots allt så stora nu att det känns lite onödigt med vaxduk på sitsarna. De har slutat att kasta pyttipanna på varann.
Dessutom är det svettigt för rumpan att sitta på vaxduk.

Om jag samlar ihop mig så hinner jag nog stryka några skjortor innan någon telning kommer ner och frågar när vi ska äta och vad det i så fall blir att äta.
- "Inte vet jag!" säger jag då för det vet jag ju inte. Jag uttömde alla mina kulinariska idéer när jag värmde ett paket köttbullar i ugnen till lunch.

Och bilen går bra.
Fast jag behöver tanka.

Ja, hej så länge då.

- Posted using BlogPress from my iPad

2014-06-05

Klockan är tjugo över nio...

...och hantverkarna har både kommit och åkt härifrån.
Kvart i åtta restes långa stegar mot huset och under mycket prat och skratt klättrade ett okänt antal raska karlar upp på taket - för nu skulle vårt läckande tak tätas!

Vi har under en längre tid haft problem med att det läckt in i killarnas badrum när det regnar och blåser hårt. Vi har fått sätta fram hinkar och lägga ut handdukar när det stormar och står i som värst och takfärgen har lossnat och fallit ner som enorma mjällflagor. Inte så värst trevligt.

Det var ett herrans liv med ett bank och bånk så katterna blev fullkomligt vettskrämda. Isak däremot, som har sovmorgon, lyckades sova igenom hela härligheten. Tonåringar, alltså.

Jag har inte hunnit så värst mycket denna morgon, vinkat hej då till Elias som gick till skolan för sista gången denna terminen och så har jag ätit frukost. För ovanlighetens skull blev det två skivor mjukt bröd som bakats med olivolja (mmm, vilken doft!), med skinka och rostbiff som jag köpte i den manuella disken på Publix igår och så smög jag dit lite räksallad också. Jättegott!

Idag blir det en allmän fixardag, tvätt ska tvättas, golv ska dammsugas och lite annat sånt där tjafs som anses vara nödvändigt. När Isak kommer hem från skolan ska vi köra till Costco och köpa vatten.
Jag veeeet - det är fullt av vatten i kranen! MEN. Om det ens knystas om att det skulle kunna eventuellt kanske komma en orkan så kommer folk börja bete sig som galna och då kommer det inte finns något vatten att uppbringa någonstans. Och om det verkligen kommer en orkan kommer det inte finnas rent vatten i kranarna längre, utan då får man dricka vatten på flaska utan dåligt samvete. Sådeså.

Jag kommer också inventera skafferiet för att kolla om något behöver kompletteras - burkmat behöver ju inte vara i kylskåp och är förmodligen det enda man kan äta om det blir långvariga strömavbrott. Kex och sånt är också bra.
Vårt orkansäkraste rum i huset är gästtoaletten på bottenvåningen. Blotta tanken på att tränga in oss där, fyra personer och tre katter känns inte så värst lockande. Har vi tur även detta år blir det inte någon orkan men säker kan man aldrig vara och det känns bättre om vi är förberedda.

Och nu över till något helt annat.

Jag tog en sväng in på IKEA igår innan samtalsgruppen men handlade inte särskilt mycket - två paket sugrör modell större samt en köttklyvare. -Varför då? undrar ni, -Vet inte riktigt, säger jag.
Det kan vara så att jag tycker det ser så tufft ut när de skär med såna på TVn. Annars har jag faktiskt ingen vettig anledning. Vidare köpte jag en stor påse Daim samt en dubbelförpackning med mjölkchoklad på rulle. Det blir gott till fredagsmys/lördagsgodis det!

Samtalsgruppen gick bra, även om jag kände av jetlagen lite på slutet. Avskedet blev inte tårfyllt eftersom vi kom på att vi faktiskt skulle träffas en gång till innan det var dags för dem att flytta! På SWEAs midsommarfirande den 21 juni kommer vi ses igen.

Klockan är nu snart tio och det är dags att sätta lite fart, jag kan väl åtminstone slänga in lite tvätt i maskinen och dra igång dammsugarroboten. Sen får jag vila mig lite - det är jobbigt att vara hemmafru!

2014-06-04

Rapport

Den här bloggens vara eller icke vara har jag funderat på en längre tid nu.
För att kunna upprätthålla något som helst intresse för sina läsare måste man (läs jag) tydligen uppdatera bloggen minst två till tre gånger om dagen. Jag vill också tydliggöra att jag tycker att texten ska ha någon sorts substans, alltså inte "-Nej, nu är det dags att gå och hämta kaffe!" eller "-Sitter på bussen till jobbet, GUD vad varmt det är!" eller "-Den här toppen är ju så dösnygg, ska shoppa den efter jobbet idag!". Det kallar jag statusuppdatering och sånt hör hemma på Facebook.

Men vad ska jag skriva om då?
Ja det kan man verkligen fråga sig.

Jag skulle kunna skriva om att jag varit på semester - åkte till Sverige HELT SJÄLV och var i Malmö, Flen, Stockholm, Flen igen, ett kort stopp i Åseda och sist Malmö igen. Det var roligt att träffa familjen och vi gjorde faktiskt inget särskilt. Gick lite i affärer, åt ute några gånger men mest bara umgicks vi. Det var så skönt att inte behöva åka runt och göra en massa saker, utan bara ta det lugnt. Vädret var mest fint med sol och blå himmel men emellanåt var vinden isande kall. Jag hade bara tagit med en hoodie och resten kortärmat, så det var lite kallt emellanåt, särskilt när vi stod i hällande regn i Pildammsparken i Malmö och var åskådare till Kalvinknatet. Jag hade fått låna regnrock och gummistövlar, men vantar och mössa hade också suttit fint. Nåväl. Väl hemma och med torra kläder, nedsjunken i skön fåtölj och fleecefilt, en skål med chips och "Dumma Mig 2" på TVn kändes allt helt rätt igen.

Dagarna i Stockholm bjöd på vackert och varmt väder och jag fick min dos av Stockholm för i år, så jag klarar mig ett tag till.

Flygresan är ett kapitel för sig. Jag flög med Norwegian, Fort Lauderdale - Köpenhamn ToR.
Redan dit gick superbra, det var ett nattflyg (vi lyfte halv tio på kvällen) så jag sov mesta tiden. Passkontrollen gick som en dans och jag fick mitt bagage tidigt. Jag tog tåget över till Sverige där fina systern plockade upp mig i Hyllie, som är den första stationen efter bron.
Hemresan däremot var mindre rolig. Det var packat med folk på tåget, förmodligen för att det var fredag och klämdag, halva Sveriges befolkning ville över till Danmark och gå på Tivoli eller nåt.
Sen kunde jag inte checka in på de där jädra automaterna och efter typ en halvtimmes försök gav jag upp och ställde mig i den manuella incheckningen (där jag redan blivit bortmotad en gång för att jag inte hade checkat in själv). Äntligen framme vid gaten fick vi reda på att vi skulle lyfta en timme senare än sagt eftersom Fort Lauderdale meddelat att vi fick absolut inte komma för tidigt för de hade så himla många flyg och resenärer att ta hand om så vi skulle inte få plats.

Man kan beskylla Norwegians plan för mycket, men inte för att ha rymliga säten. Satte man sig ner så satt man där. Punkt. Dessutom var det ett plan som gick på eftermidagen så det var noll chans att det skulle släckas ned så jag skulle få en chans att sova. Nej det var prat och spring i gångarna och dessutom hade många barnfamiljer med små barn bestämt att just denna flygning var jättebra så det var en hel del tjo och tjim med gallskrik och annat som hör de små telningarna till. Men jag har själv flugit med småbarn så jag vet hur det är. All beundran för de tappra föräldrarna!

Trots att vi flög en timme senare än utsatt kom vi ändå fram en halvtimme tidigare än vi skulle. Märkligt. Hade vi nedförsbacke och medvind eller?
Nåväl. Passkontrollen, eller snarare väntetiden för att komma in till densamma visade sig ta två timmar. Det var ungefär som att stå och vänta på den allra mest populära åkturen i Orlando, med den skillnaden att de åtminstone har vett att ha fläktar och/eller A/C så man inte smälter bort i värmen. I lokalerna där vi köade fanns inte detta utan man fick svettas bäst man kunde. Att det var lika för alla hjälpte föga.
Det hjälpte inte heller att se hur det gapade tomt där de "äkta" amerikanarna fick gå. Jag tycker allt att vi som är residents med gröna kort också skulle fått gå där men se det gick absolut inte det. Det var bara att rätta sig i ledet med god min och återigen intala sig att det var lika för alla. Som tur var fick de med småbarn (som vid det här laget mest skrek och grät för de var övertrötta och varma, precis som vi vuxna men de hanterar det på ett annat sätt) till sist gå till en annan kö och komma igenom fortare. Bra för dem och skönt för oss andra, vars trumhinnor vid det laget var hårt prövade. Lekte ett tag med med tanken att också lägga mig på golvet och skrika och sparka men jag tror inte att det hade hjälpt.

Andra som var hårt prövade var passkontrollanterna, fem stycken bås var öppna och vi var hundratals något irriterade och otåliga resenärer som skulle igenom. Det skulle tas avtryck på alla fingrar på alla händer och så skulle det fotas, frågas hur länge man skulle stanna osv. Till slut kom jag igenom, hittade min väska och kom ut i ankomsthallen. Jag blev mött av killarna som fått vänta länge och det var ett kärt återseende. Pussar och kramar till alla!

Annars har det inte hänt så mycket, just nu jobbar jag på att försöka komma ur jetlagen, som är den svåraste jag någonsin haft tror jag. Det måste vara åldern.

Sådärja. Så har jag skrivit dagens första inlägg. Vi får väl se om jag ska lyckas klämma ur mig minst två texter till under dagens gång. Jag kanske kan berätta om hur min runda till HomeDepot, djuraffären och Publix gick och så kan jag kanske ta en bild på min lunch som förmodligen kommer bestå av resterna av kinamaten vi åt igår kväll.
Förresten så kom jag på att jag ska på sista mötet med samtalsgruppen i kväll innan sommaren och detta blir också sista mötet med vår underbara präst Olof och hans tillika underbara fru/assistent Marie. Gulligare människor får man leta efter och jag kommer sakna dem så in i bängen.
Gråtvarning på det.

Eventuellt blir det ett kort besök på Moderskeppet innan samtalsgruppen, hade egentligen tänkt att köpa en hängmatta men de verkar inte finnas att uppbringa någonstans och inte finns någon info om när de kommer in heller. VA FAN!? Jag som absolut måste ha en hängmatta!
Jag får väl nöja mig med sugrör och värmeljus, som vanligt. Kanske jag käkar lite köttbullar också.

Flera otroligt intressanta inlägg kommer förhoppningsvis  publiceras under dagen på en dator nära dig. Må väl tills dess och krama varandra i trafiken.

PS. Imorgon är sista dagen innan sommarlovet börjar! Känner tyvärr inte lika stor förväntan inför detta som i unga år. Men vad annat är att vänta?

2014-05-11

Tankar om ESC 2014

Jaha.

Det har tydligen varit Eurovision Song Contest.
Erkänner att jag inte sett ett enda bidrag och inte haft något som helst intresse.

Såg precis att det var en dam med skägg som vann. Intressant.
Jag frågar mig: Är låten bra? Letar upp den på Youtube, lyssnar.

Nej, låten är inte bra.

Tänker: Låten "ligger rätt i tiden". Budskapet i texten är "rätt".
Det är en kvinna som sjunger, men hon föddes som man. Sååå aktuellt!

Hade låten vunnit om det varit någon annan som sjungit?

Förmodligen inte.

Jag har ingenting emot att att man vill ändra sitt kön, älska någon av samma kön eller kanske bägge,
det lägger jag mig inte i. Bara människor är lyckliga så är jag nöjd.

Men i det här fallet känns det som om det är personen som vunnit, inte låten.
Och är det inte musiken som ska vara i förgrunden här?






2014-04-18

GLAD PÅSK!


2014-04-03

Intensivt ha-begär

Ibland så snöar jag in på en grej alldeles förskräckligt, letar på webben på alla möjliga sajter, kollar recensioner, priser osv.

Just nu är jag fullkomligt besatt av en lunchlåda från planetbox.com.

Helt normalt.
Särskilt som jag mycket sällan behöver en lunchlåda.

Speciellt en lunchlåda som med de tillbehör jag vill ha, kostar nästan 550 svenska riksdaler.

Det får väl bli när jag blir rik.
Eller får lön nu i slutet av veckan.

Tyvärr är inte det samma sak.

UPPDATERAT: Länk till sidan Planetbox!

Och så en bild!



- Posted using BlogPress from my iPhone

2014-03-28

Grov generalisering

Varför envisas så många karlar med att backa in i parkeringsrutan? Iakttog just en äldre man komplett misslyckas med att backa in på en för övrigt tom parkering och han lyckades med detta ta upp två parkeringsplatser.

Men han verkade lika glad för det, kollade sin spegelbild i sidorutan för att se att hårstråna låg rätt och släntrade in i restaurangen här bredvid.

Hoppas han har åkt innan lunchrusningen börjar, annars kommer det bli lynchstämning här utanför.

- Posted using BlogPress from my iPhone

2014-03-23

Spring Break

Det har varit Spring Break här i Florida och även i år bestämde vi oss för att ta en kryssning till Karibien. Den här gången var det St Maarten, St Thomas och Nassau (Bahamas) som stod på programmet. Vi åkte med Norwegian Cruiselines "Getaway", ett riktigt bjässe till skepp.

Foto: cdn2.shipspotting.com


Närbild på fören.
 
Målningarna som pryder skrovet är målade av David 'LEBO' Le Batard. Han bor och har sin studio i Miami. Det fanns många målningar ombord på skeppet som var målade av LEBO och det fanns också möjlighet att köpa dessa alster, men de var alldeles för dyra för oss. Dock hängde vi faktiskt på inte mindre än tre separata konstauktioner under denna resa och resultatet blev fem inköpta tavlor!

Så här kunde det se ut när det var dags för auktion:


Här är en av tavlorna vi köpte:


Jag var tvungen att ta bilden såhär från sidan för fönstren speglar i glaset så det blir inte bra.
Konstnären heter David Schluss och tavlan heter "Ensamble". Den andra tavlan är också en Schluss, men jag får inte till bilden på den (fotot ligger ner hela tiden fast det ska vara stående). Det får bli en bild vid ett senare tillfälle. Vi har hängt upp dem i vardagsrummet för nu, jag tror inte att det kommer bli där de slutligen hamnar, men tills vi får våra andra tre tavlor som ska levereras från galleriet så får de hänga där och vara fina.
De tre andra tavlorna vi köpte är av Anatole Krasnyansky, HÄR kan du se exempel på hans konst.

Nåväl.
Vi lämnade Miami bakom oss på lördagen den 15 mars.

Hej då, Miami!

Efter två dagar till sjöss kom vi fram till St Maarten.


Killarna var inte så roade av sightseeing, så efter en snabb tur iland gick de ombord igen. Johan och jag tog en taxi "downtown" för att se vad ön kunde erbjuda. Eftersom både St Maarten och St Thomas är så kallade "skatteparadis", så trycktes det väldeliga på att man skulle köpa juveler, klockor och annat dyrt. Jag nöjde mig med en strandväska, ett shotsglas (surprise!) och två små sköldpaddor i sten (oklart varför jag köpte dem...).

Dagen därpå var vi på St Thomas, som var en mycket fin och grön ö. Vi åkte på en jeeptur runt ön och fick se mycket fint. Vi var fyra jeepar med fyra personer i varje som följde vår guide som emellanåt körde som ett skållat troll. Dessutom är det vänstertrafik på ön, så jag är glad att Johan körde (även om jag kan köra i vänstertrafik sen vår tid i England, så undviker jag det om det går) för det gick undan utav bara sjutton. Ön är mycket bergig så det var många riktigt branta backar och smala vägar. Det vara att hålla i sig och hoppas på det bästa. Jag försökte fota också, med varierande resultat. Ibland blev det bara himmel och ibland blev det bilens instrumentpanel, men jag fick en del OK bilder.


Det var lite disigt den dagen, så bilderna blev inte så skarpa och klara i färgerna som jag hade önskat.


"Vår" jeep. Den hade bara två dörrar så det var till en början lite krångligt för killarna att ta sig i och ur, men när vi hade tagit bort taket kunde man klättra i och ur relativt lätt.

Vi stannade bland annat på "The World Famous Mountain Top", testade deras banandaiquiri och provade hattar.

Elias köpte den röda hatten!

Jag nöjde mig med två söta armband av sötvattenpärlor och.... ett shotsglas!

Mina armband.

Emellanåt kändes det som om vi körde mitt i filmen Jurassic Park och det var nästan så vi förväntade oss se en stor dinosaurie kika fram bland träden.

Det var lite dålig väg också så den här bilden blev lite sned...

Vi stannade till vid en fin liten strand som vi fick nästan för oss själva, underbart att slippa en massa andra turister! Tyvärr hade jag glömt vår vattensäkra kamera så jag kunde inte fota vare sig de stora sjöstjärnorna vi hittade eller sköldpaddan som simmade förbi när vi badade. Jag fick nöja mig med diverse strandstilleben och så påbörjade jag en liten samling "sea glass".


Förresten, någon som vet om man ska behandla glaset på något sätt så det blir sådär blankt och fint som det är när det är blött eller ska man lämna det såhär matt...?

Vi upptäckte att Marriott (som vi har andelslägenheter i) har hotell på St Thomas så hit kanske vi kommer fler gånger!

Den stora byggnaden i mitten är Atlantis. Som vi inte beökte.

Efter ännu en dag till sjöss la vi till i Nassau på Bahamas. Där finns bland annat Atlantis, en fin och dyr semesterresort med ett fint vattenland. Tyvärr var avgiften så jädra hög så vi tyckte inte att det var värt det. Vi tog en kort sväng inne i stan men det var inte så mycket att ha. Bara en massa nasare överallt som ville att man skulle köpa saker/fläta håret/ta en taxi. Det blir tröttande i längden med folk som ropar på en hela tiden, så det blev bara en kort sväng och sedan drog vi oss tillbaka till det relativa lugnet på båten.

Elias och pippi på kajen i Nassau.

Nästa dag var vi tillbaka i Miami och möttes av grå himmel och spöregn. Tack och lov klarnade det upp lagom tills det var dags för oss att gå iland, vi var lite oroliga på de två tavlor vi hade att bära på utöver vårt bagage.

Även om de var ganska väl inpackade ville vi inte gärna att de skulle bli blöta.


Mina shotsglas som nu är i samlingen. Från vänster: St Maarten, St Thomas, Nassau och Getaway.

Så nu är vi hemma igen och det är "bara" upp-packning, tvätt och annat dötrist kvar av den här semestern. Men sånt måste ju också göras.

Vi ses snart igen på en dator nära dig!

2014-03-11

Störande

Åh, vad jobbigt.
Jag har Boney M's "Ma Baker" på repeat inne i huvet.

Men sluta då!!


- Posted using BlogPress from my iPhone

2014-03-10

På morgonpromenad

Jädrar vad det var svårt att komma igång i morse! Vi har ju precis gått över till sommartid och den där lilla timmen som försvann är verkligen saknad. Dessutom hade jag missat att ställa min klockradio så när Isak gick upp och ställde sig i duschen trodde jag att han var helt stollig - gå upp klockan fem, är han inte klok?!? Insåg sen efter koll på telefonen att klockan verkligen var sex. Jämmer och elände.

Drog på morgonpromenaden in i det längsta, men efter att Elias gått till bussen och frukostsmoothien var uppsörplad fanns det liksom inte längre någon ursäkt. På med jympadojjor och hörlurar i öronen. Karin och Saras podcast räcker ungefär till två av de tre områdena här i Journey´s End. Efter det fick det bli Filip och Fredrik.
Jag tog med kameran idag, tänkte att det var dags att fota lite "på riktigt" och inte bara med mobilen för en gångs skull. Det blev lite av varje, både växt- och djurliv. Vassegoda!

En korre poserade så fint.

Det börjar komma blommor på träden, just vad det här trädet är för sort vet jag tyvärr inte.
 
Mangoträden blommar också nu.

Även bouganvillean har kommit igång ordentligt.

Ännu en korre, kolla svansen! Jag kallar honom Stumpen, men han är glad och skuttig ändå.

2014-03-06

Boksortering

Egentligen har jag alltid tyckt att man ska sortera sina böcker i bokstavsordning, efter författarens efternamn. Det blir ju så mycket lättare att hitta boken man letar efter, förutsatt att man kommer ihåg vad författaren heter.
Men jag är inte sämre än att jag kan ändra mig. Eftersom jag plötsligt fann mig med två stora högar med böcker som skulle klämmas in i bokhyllan bstämde jag mig för att omorganisera hela rasket, dvs ut med alla böcker ur bokhyllan och in med dem igen - den här gången efter färgen på deras rygg.
Jag insåg snabbt att jag nog hade ungefär lika många böcker med svart rygg som alla andra färger sammanlagt. Så kan det gå.

Så här såg det ut innan jag började riva ut böckerna:


Och såhär blev det efteråt:


Faktiskt mycket snyggare tycker jag men nu blir det ett litet helsicke att hitta boken jag är ute efter och det går inte att få en överblick i vilka böcker jag har i en serie. Men det är sånt man får ta antar jag. Den innersta hyllan har jag inte rört, där finns mina gamla barn- och ungdomsböcker, kokböcker, ordböcker och annat som inte passar in bland de andra böckerna. Jag ska se hur jag gör där, jag har en hel del kokböcker ute i köket som jag funderar på att flytta hit men det kommer bli trångt.

Imorgon kväll startar "The National Day of Unplugging", från när solen går ned på fredagen till solnedgången på lördag. Vi får väl se hur det går. Jag jobbar både imorgon och på lördag, så att helt komma ifrån datorn är inte möjligt, men att låta bli att surfa på telefonen ska jag väl kunna klara?!

2014-03-02

Inget får mig att vakna...

...så snabbt som ljudet av en katt som hostar upp hårbollar på heltäckningsmattan i garderoben.

- Posted using BlogPress from my iPhone

2014-02-28

Men hur gick det där till nu då?

Igår kväll var jag med på mitt sista styrelsemöte med SWEA South Florida. Jag skulle lämna lite papper och pärmar till den nya sekreteraren, och det kändes allt lite konstigt. Att bara sitta där och lyssna. Att inte ha rösträtt när något skulle bestämmas. Att inte behöva föra protokoll.

Nåväl. Jag måste ha slappnat av lite väl mycket för innan jag visste ordet av hade jag gått med på att göra vårt sista SWEApappersblad. I fortsättningen kommer Bladet att komma ut elektroniskt, en lösning som jag faktiskt förordat ända sen begynnelsen (typ 2007) men som inte mognat till ordentligt förrän nu. Nåväl.

Ett sista SWEAblad kommer det alltså bli, och det är jag som ska göra det.
Efter vad jag kan förstå finns allt material redan, inklusive alla annonser, så det är väl bara att kavla upp ärmarna och sätta igång.
Tyvärr har jag lite prestationsångest eftersom S som nu har avgått som redaktör har gjort fantastiskt fina Blad med verkligt hög kvalité. Jag har inte riktigt de förutsättningarna, varken med utbildning eller mjukvara, men jag ska göra mitt bästa.

Önska mig lycka till. Jag lär behöva det.

2014-02-25

Det var en gång en soffa.

I begynnelsen fanns en grön soffa. Tyget var mönstrat och liksom grovt i strukturen. Om det skulle vara så eller om det var en följd av flitigt användande vet jag inte. Dynorna var lösa och lämpade sig utmärkt att bygga koja med.
Den gröna soffan blev förflyttad till ett annat rum eftersom det kommit en ny soffa; i mörkt vinrött skinn, med två tillhörande snurrfåtöljer (naturligtvis även de i mörkt vinrött skinn). Den soffan hade avsevärt mycket sämre kojbyggningsmöjligheter, men den var mycket skön att ligga i. Den var förmodligen också högsta mode eftersom detta var i mitten av 70-talet.

Den vinröda soffan flyttade med tiden till Hökarängen och även till Högdalen. Den hade varit med i många år och hade inga större fel förutom att den var något nedsutten, vilket hjälpligt hade åtgärdats med en stadig skiva kartong mellan fjädrarna och dynan. Ännu var det liv i soffan!

Vid ännu en flytt bestämdes det att vinrött läder var hopplöst ute och inte skulle passa i det nya hemmet och tillsammans med ett svintungt vardagsrumsbord med metallben och massiv marmorskiva samt en hel bokhyllevägg såldes det till en ny familj och försvinner nu ur historien.

En ny soffa inhandlades på IKEA, i svart skinn. Mycket bättre. Efter ett par år i Högdalen var det dags för flytt igen, den här gången till Utlandet. Där fick soffan sällskap av två stora schabrak till soffor, kanariegula och med fågelfjädrar i kuddarna. Dessa soffor var mysiga att sitta i när de var nyfluffade men efter en kort tid av TV-tittande sjönk kuddarna ihop avsevärt samt förflyttade sig mot soffkanten. Det kan tilläggas att de gula sofforna övertogs från de tidigare husägarna för en relativt billig penning.

Alla tre sofforna följde med flytten tillbaka till Hemlandet. Efter en tid bestämdes det att kanariegula soffor med dunkuddar inte lämpade sig för en tvåbarnsfamilj där kidsen inte gjorde annat än kräktes, spillde mjölk samt kastade pyttipanna på varandra. Nya röda soffor i tyg inköptes och de bägge gula såldes. Någonstans blev det fel i planeringen så under ett antal dagar fanns det fyra soffor i vardagsrummet, vilket var en smula trångt och inte så lite besvärligt. Till slut hämtades de gula sofforna och försvann mot nya äventyr och vi önskar dem all lycka.

Den svarta skinnsoffan hängde alltjämt med och skötte sig mycket bra.

Efter ett antal år av relativ frid var det dags för ännu en flytt, denna gång till det Utland som ligger ännu längre bort än det förra Utlandet. Svart soffa och röda soffor hängde med. Knappt hade de kommit till ro förrän det skulle flyttas IGEN. Denna gången var flytten inom Utlandet men till ett avsevärt större hus, som först var mesigt beige men sedan målades glatt och soligt gult. Nu införskaffades dels en bäddsoffa av obestämbar grön nyans  (för att eventuella besökare skulle slippa sova på madrasser på golvet) samt två mörkbruna skinnsoffor.  Efter ett antal år införskaffades även två bruna fåtöljer i skinn, som man kan fälla ut benstöd på samt fälla ner ryggen så att man nästan kan ligga och kika på TV. I såna sover man utmärkt, åtminstone till runt två på natten.

Samtliga soffor har flyttats runt ett antal gånger i huset, både uppför och nedför trappor och det är förmodligen inte slut ännu. I skrivande stund står endast de bägge skinnfåtöljerna framför TVn i vardagsrummet. Den svarta samt en av de mörkbruna skinnsofforna står i "biblioteket" och den andra mörkbruna soffan står på övervåningen i spelrummet, tillsammans med den större av de röda tygsofforna. Den mindre röda soffan står i Äldste Sonens rum och tjänar mest till att slänga kläder på och bäddsoffan står i gäst/pysselrummet och har inga planer på att flytta sig.

Så långt är allt väl, men inom en snar framtid (dvs så fort Mannen i huset har piggnat på sig efter en envis förkylning) har Frun i huset bestämt att den mörkbruna skinnsoffan ska flyttas ner till "bibilioteket" för att där återförenas med sin partner. Detta görs inte i en handvändning eftersom trappan inte är flyttvänlig och soffan är tung som satan.  Den svarta skinnsoffan ska bli TVsoffa i vardagsrummet.

Den som hängt med i svängarna har nu räknat ut att i Det Gula Huset finns inte mindre än sex soffor och två fåtöljer. Det kan också tilläggas att det finns ännu en fåtölj i beige mocka som hängt med sedan innan den första Utlandsflytten. Den har fått stå ut med mycket och är inte längre så fin som den en gång var när den ägdes av Systern till Frun i huset, men hon hade å andra sidan inte några barn som kunde kräkas i den. Sedan ett par dagar står den beiga mockafåtöljden tillsammans med tillhörande fotpall i Yngste Sonens rum och är till stor belåtenhet. Tillsammans med en gosig fleecefilt används den flitigt vid TVspel.

Det var allt för denna gång.
Har ni tur kommer nästa avsnitt, "Matbord vi minns" till en dator nära dig inom en snar framtid.
Eller inte.

Ajö.

2014-02-21

Vårkänslor - fast tvärtemot

Förr om åren har jag oftast tyckt att det varit härligt när våren kommer. Jag vill förändra, fixa nytt, flytta om, sätta upp nya gardiner, köpa fina blommor...
Den här våren är annorlunda. Jag är visserligen less på det gamla vanliga, skulle egentligen vilja få till något nytt och fräscht men det är som om luften gått ur mig. Jag är less, helt enkelt.

Inget är kul just nu.

Jag har en gnagande känsla i magen att jag borde göra något, men jag har inte lust.
Inget lockar. Mycket som jag förut tyckt varit roligt känns nu trist. Jag vill till exempel inte sitta med mina pärlor, det som har varit det mest avslappnande jag kunnat tänka mig tidigare. Men inte nu.

Jag skulle säkert kunna ge er fler exempel men det gör mig bara mer ledsen av att skriva ner eländet.
Jag har raderat min matblogg och kommer strax ta bort mitt Instagramkonto om mat och vikt. Det händer ändå inget där och det gör mig ledsen, irriterad och stressad när jag ser så tydligt att de framgångar som jag så gärna ville ha helt har uteblivit. Och det är såklart helt mitt eget fel, ingen annans.

Jag hoppas att det här går över snart för det är inte roligt.

2014-02-12

Det blir alltid på samma sätt

Varje gång Johan åker iväg (det blir ungefär en vecka i månaden) till Seattle, sätter jag mig och gör en lista på vad jag tänkt göra och fixa medan han är borta. Det kan vara allt från att tvätta alla täcken, beställa tid för rabiessprutor (katterna), rensa i frysarna, skicka ett speciellt mail osv.

Dagarna går och det bockas inte av sådär särdeles mycket på listan (han blir ju borta många dar till, jag har tiiiiid) till jag plötsligt inser att han kommer om två dagar!

Oj, vilken fart det blir; det städas i garaget, rensas i frysar, åks iväg med två katter för sprutor, planeras matsedel, tvättas och stryks för brinnande livet.

Så också denna gång. Fast nu kommer jag faktiskt få lite extra tid på grund av snöovädret som ställer till världens oreda norrut i landet. Tusentals flighter är inställda och om vi har tur så har jag Johan hemma till på fredag, men inget är säkert.
Det vore onekligen trevligt att ha honom hemma till Alla Hjärtans Dag. Jag som köpt ett gölligt kort med ugglor på till honom och allt.

Nu ska jag ta en sväng till Costco och handla lite.
Återkommer snart i en dator nära dig.

2014-02-09

Att gömma sig är roligt, tycker Eddie

Som de flesta av er redan vet, så har vi sedan ett par månader tre katter. Den nyaste heter Edison men kallas alltid Eddie eftersom det är lättare att skrika när man blir arg.

Han är en mästare på att krypa in under, klättra, hoppa och klänga upp på saker, särskilt saker som man INTE ska just krypa in under, klättra, hoppa och klänga upp på. Han har inte heller lärt sig tricket att komma eller åtminstone svara när jag ropar, som de andra två missarna (åtminstone oftast) gör. Eller också ger han fan i att jag ropar. Det är också ett troligt alternativ.

Nåväl.
Garaget är roligt. Och spännande.
Därför tar han varje chans han får att smita ut i garaget.

Att lägga sig under bilen är mysigt.
Att smyga runt bland cyklarna är spännande.
Att gnaga på kartongerna med läsk och vatten är höjden av skojsighet.
Om man dessutom blir jagad av valfri människa är det ännu roligare.

Jag gillar inte att han är ute i garaget, dels för att han kan göra sig illa, bli smutsig eller fastna någonstans (för trots att vi rensar regelbundet så är det oftast fullt med grejor i en enda röra) och framför allt så går vi oftast ut och in genom garaget och öppnas garageporten så skulle jag inte bli förvånad om han skulle ta sig ut och utforska världen utanför och då lär vi aldrig få honom tillbaka.

Därför försöker jag hålla koll på var han är och då kan det låta så här medan jag går från rum till rum, tittar under alla soffor och i alla garderober:

Jag (med kärleksfull stämma): Eddiegubben, var är du?
Eddie: Tystnad.
Jag (fortfarande med kärleksfull stämma): Eddie lilla vännen, var är du mammas hjärta?
Eddie: Tystnad.
Jag (med lite mindre kärleksfull stämma): Eddie, kom fram nu gullet!
Eddie: Tystnad.
Jag (väser irriterat): Men var fan är han den lilla skiten? (sen med ganska snäll röst) Eddie, kom fram nu, var är du din lilla filur?

Vid det här laget har jag letat i hela huset, inklusive garaget samt ute på baksidan. Ingen Eddie.

Jag: (väser ännu mer irriterat för mig själv) Men har han gömt sig ute i garaget i alla fall, det lilla kattskrället??
Ännu en tur ut i garaget men ingen liten randig katt. Nu är jag både en aning svettig och faktiskt lite orolig också.

När jag kommer tillbaka in i huset så står han där och ser mycket undrande ut.
Eddie: Vad är det för ett oväsen, kan man inte få sova ifred utan att du ska ställa till med ett himla hallå?!

Han måste ha ett gömställe som jag ännu inte hittat.
Eddie - Mamma: 1 - 0

2014-02-05

Typiskt alltså

Jag har hållit på i säkert en vecka och försökt komma ihåg en låt från 80-talet som jag minns att jag gillade jättemycket men jag kom inte ihåg varken vad låten eller bandet hette.
Då blir det lite knepigt att leta på webben.

Till slut insåg jag att jag inte skulle komma ihåg det och gav upp.
Detta visade sig vara precis det rätta för imorse när jag vaknade tidigt (som vanligt, vad är det här för pensionärsfasoner?!?) kom jag på att låten hette "Caravan of Love " och gruppen heter The Husemartins.

Yeah, yeah, yeah!

Problemet är bara att låten inte finns på Spotify. Vafan?!?

2014-02-03

Eh...va?

För första gången på många, många veckor kan jag blogga från min laptop!
Innan har det varit stört omöjligt att komma in på Blogger härifrån, jag har fått använda telefonen mest, men jag har också testat med bade Paddan och min Surface, men inget går upp emot ett riktigt tangentbord. Lovely!

Vi är redan inne i februari - vad tiden går fort!

Vad hände i januari då?
Vi vinkade hejdå till min syster med familj som varit och hälsat på över jul och nyår, alltid lika roligt att träffas!
Jag har bokat in en tvåveckors Sverigeresa till i maj, jag ska åka alldeles själv!
En söndag var vi många som träffades i kyrkan i Boca och sjöng med Gabriel Forss, å vad roligt det var. På kvällen var det gudstjänst och vi "uppträdde" med de sånger vi lärt oss.

I lördags var det dags för SWEAs årsmöte, och jag som inte ska vara med i styrelsen längre blev avtackad med en mycket vacker orkidé. Måste bara komma på ett bra ställe att ställa den på så inte Eddie välter den hela tiden. Den katten är nog den mest nyfikna katt jag träffat på. Allt ska nosas på, allt ska smakas på, går det att hoppa upp på något så gör han det och går det inte så försöker han i alla fall tills han tröttnar (vilket i och för sig inte tar så lång tid, han är mycket lättdistraherad...). Han retar gallfeber på de andra katterna och det är en hel del jagande och spring, morr och fräs. men det blir mindre och mindre, tack och lov. Ett tag trodde jag att vi skulle vara tvungna att lämna tillbaks honom för det var bara bråk precis hela tiden!

Jag tillbringar mycket av min lediga tid framför laptopen med min virkning och massor av avsnitt av QI, mycket underhållande och riktigt intressant emellanåt.

Annars är det tvätt, mat och småplock som vanligt.

Vädret har börjat skärpa till sig nu, det har varit konstigt väder här de senaste veckorna. Dagen efter syster med familj åkte hem regnade som om himlen var öppen och det blev översvämningar överallt. Jag skulle jobba, men efter dryga två timmars försök att ta mig till jobbet (ca 20 min i vanliga fall) gav jag upp. Jag hade fått parkera bilen en bra bit från jobbet eftersom polisen hade stängt  av vägarna på grund av att vattnet stod knähögt på körbanorna. Jag försökte gå resten av vägen, men efter kanske tjugo minuters vadande blev det för mycket (och jag blev dessutom ordentligt nedstänkt av en förbipasserande brandbil) och jag vände tillbaka till bilen. Inget jobb den dagen, det enda jag fick var blöta och smutsiga kläder samt skavsår.
Dagen efter var det nästan som om inget hade hänt, det mesta vattnet hade sjunkit undan. Det var bara en och annan bil som stod övergiven där den fått vatten i motorn och gett upp.

Vi har också haft både köld- och värmerekord i samma vecka så det har varit lite klurigt med klädsel till killarna när de ska till skolan. Bara fyra plusgrader på morgonen - vad är det för ett sabla Floridaväder?!? Tyckte synd om dem som var här på semester och bara hade shorts och t-shirts med sig.

På tal om semester är det knappt två månader kvar till springbrake, och även i år har vi bokat in oss på en kryssning. Den här gången blir det fler dagar till havs än förra gången, och vi stannar "bara" vid St Thomas, St Maarten och Nassau (Bahamas). Jag ser fram emot det supermycket och har redan börjat fundera på vad som ska packas. Jag funderar också på vart vi kan åka nästa år - det blir ingen kryssning eftersom vi har tagit en hel del av nästa års semesterpoäng som vi har på Marriott. Jag skulle så gärna vilja åka tillbaka till Kauai, det var så fint där! Annars är Aruba inte fy skam heller!
Vi får väl se. Det kanske inte blir något alls utan vi bestämmer att åka en sväng till Sverige istället.

Nu är det dags att ta tag i dagen, tvätt ska sorteras, tvättas och strykas, katter ska gosas med, mormorsrutor ska virkas och smoothie ska drickas.

Ha en härlig måndag, alla fina!

2014-01-11

Dramatiskt värre

Igår var det stor dramatik minsann.
Det tog i och regnade och blåste så in i vassen redan på torsdagskvällen, det kom lika mycket regn på ett dygn som vi vanligen får på en månad under vintern. Det blev översvämningar överallt, många fick sina hus förstörda av allt vatten som forsade in. Alla public schools här i Palm Beach var stängda, till kidsens stora glädje.

Jag skulle jobba och åkte i vanlig tid, dvs halv tio (vi öppnar klockan tio) men vid halv tolv hade jag tagit mig knappt halvvägs. Vägarna var avstängda så det gick inte att ta sig fram, så efter att ha kört så långt det gick, parkerade jag bilen och försökte gå resten av vägen men efter att ha fått vada i iskallt skitigt vatten som gick upp över vristerna samt blivit ordentligt nedstängt av en passerande brandbil (och dessutom fått skoskav! Fatta eländet!) fick jag erkänna mig besegrad och vände hemåt igen. Jag såg många bilar som var övergivna, både från natten mellan torsdag och fredag när det hela började, men jag såg även flera som trodde de kunde köra i vattnet men det var så djupt att de fick vatten i motorn och bilen tvärdog.

Som tur var behövde jag inte åka tillbaka igen, jag skulle bara jobba till tre och hon som skulle avlösa mig kunde komma in lite tidigare, så det löste sig.
Idag gick det hur bra som helst att ta mig till jobbet, det var bara några bilar kvar som ännu inte blivit bortforslade och lite vatten på vägen ett par ställen, men inte värre än att det gick att ta sig igenom.
Annars såg allt ut som vanligt, som om det aldrig hänt.

Tänk vad regn kan ställa till det!

2013-12-31

Snart så...

Om ett par timmar är det dags för oss att fira in det nya året. 2013 har varit ett helt OK år, men 2014 kommer bli ett riktigt kalasår, det känner jag på mig!

Så håll i hatten alla fina, snart drar det igång! Ett nytt år, nya möjligheter och nya val.
Jag går mot en strålande framtid, full av glädje och positiva tankar.
Välkommen att följa med.

- Posted using BlogPress from my iPhone

2013-12-21

Problematiskt papper

Idag var vi på den fina vattenparken Aquatica, inte mycket folk och lagom väder gjorde besöket nästintill perfekt. Tyvärr fick jag akutont i magen och fick springa på muggen ett par gånger för att få ut eländet.
Det fanns såna där toasitsskydd man kunde använda, och renlig som jag försöker vara använde jag det.
Vad som blev tokigt var att jag ju var blöt efter badet. Tunt papper och blöta ben är ingen bra kombo.

Jag fick plocka små blöta pappersbitar från rumpan i fem minuter. Tur att jag var ensam på muggen just då....

- Posted using BlogPress from my iPhone