www.flickr.com

2014-04-18

GLAD PÅSK!


2014-04-03

Intensivt ha-begär

Ibland så snöar jag in på en grej alldeles förskräckligt, letar på webben på alla möjliga sajter, kollar recensioner, priser osv.

Just nu är jag fullkomligt besatt av en lunchlåda från planetbox.com.

Helt normalt.
Särskilt som jag mycket sällan behöver en lunchlåda.

Speciellt en lunchlåda som med de tillbehör jag vill ha, kostar nästan 550 svenska riksdaler.

Det får väl bli när jag blir rik.
Eller får lön nu i slutet av veckan.

Tyvärr är inte det samma sak.

UPPDATERAT: Länk till sidan Planetbox!

Och så en bild!



- Posted using BlogPress from my iPhone

2014-03-28

Grov generalisering

Varför envisas så många karlar med att backa in i parkeringsrutan? Iakttog just en äldre man komplett misslyckas med att backa in på en för övrigt tom parkering och han lyckades med detta ta upp två parkeringsplatser.

Men han verkade lika glad för det, kollade sin spegelbild i sidorutan för att se att hårstråna låg rätt och släntrade in i restaurangen här bredvid.

Hoppas han har åkt innan lunchrusningen börjar, annars kommer det bli lynchstämning här utanför.

- Posted using BlogPress from my iPhone

2014-03-23

Spring Break

Det har varit Spring Break här i Florida och även i år bestämde vi oss för att ta en kryssning till Karibien. Den här gången var det St Maarten, St Thomas och Nassau (Bahamas) som stod på programmet. Vi åkte med Norwegian Cruiselines "Getaway", ett riktigt bjässe till skepp.

Foto: cdn2.shipspotting.com


Närbild på fören.
 
Målningarna som pryder skrovet är målade av David 'LEBO' Le Batard. Han bor och har sin studio i Miami. Det fanns många målningar ombord på skeppet som var målade av LEBO och det fanns också möjlighet att köpa dessa alster, men de var alldeles för dyra för oss. Dock hängde vi faktiskt på inte mindre än tre separata konstauktioner under denna resa och resultatet blev fem inköpta tavlor!

Så här kunde det se ut när det var dags för auktion:


Här är en av tavlorna vi köpte:


Jag var tvungen att ta bilden såhär från sidan för fönstren speglar i glaset så det blir inte bra.
Konstnären heter David Schluss och tavlan heter "Ensamble". Den andra tavlan är också en Schluss, men jag får inte till bilden på den (fotot ligger ner hela tiden fast det ska vara stående). Det får bli en bild vid ett senare tillfälle. Vi har hängt upp dem i vardagsrummet för nu, jag tror inte att det kommer bli där de slutligen hamnar, men tills vi får våra andra tre tavlor som ska levereras från galleriet så får de hänga där och vara fina.
De tre andra tavlorna vi köpte är av Anatole Krasnyansky, HÄR kan du se exempel på hans konst.

Nåväl.
Vi lämnade Miami bakom oss på lördagen den 15 mars.

Hej då, Miami!

Efter två dagar till sjöss kom vi fram till St Maarten.


Killarna var inte så roade av sightseeing, så efter en snabb tur iland gick de ombord igen. Johan och jag tog en taxi "downtown" för att se vad ön kunde erbjuda. Eftersom både St Maarten och St Thomas är så kallade "skatteparadis", så trycktes det väldeliga på att man skulle köpa juveler, klockor och annat dyrt. Jag nöjde mig med en strandväska, ett shotsglas (surprise!) och två små sköldpaddor i sten (oklart varför jag köpte dem...).

Dagen därpå var vi på St Thomas, som var en mycket fin och grön ö. Vi åkte på en jeeptur runt ön och fick se mycket fint. Vi var fyra jeepar med fyra personer i varje som följde vår guide som emellanåt körde som ett skållat troll. Dessutom är det vänstertrafik på ön, så jag är glad att Johan körde (även om jag kan köra i vänstertrafik sen vår tid i England, så undviker jag det om det går) för det gick undan utav bara sjutton. Ön är mycket bergig så det var många riktigt branta backar och smala vägar. Det vara att hålla i sig och hoppas på det bästa. Jag försökte fota också, med varierande resultat. Ibland blev det bara himmel och ibland blev det bilens instrumentpanel, men jag fick en del OK bilder.


Det var lite disigt den dagen, så bilderna blev inte så skarpa och klara i färgerna som jag hade önskat.


"Vår" jeep. Den hade bara två dörrar så det var till en början lite krångligt för killarna att ta sig i och ur, men när vi hade tagit bort taket kunde man klättra i och ur relativt lätt.

Vi stannade bland annat på "The World Famous Mountain Top", testade deras banandaiquiri och provade hattar.

Elias köpte den röda hatten!

Jag nöjde mig med två söta armband av sötvattenpärlor och.... ett shotsglas!

Mina armband.

Emellanåt kändes det som om vi körde mitt i filmen Jurassic Park och det var nästan så vi förväntade oss se en stor dinosaurie kika fram bland träden.

Det var lite dålig väg också så den här bilden blev lite sned...

Vi stannade till vid en fin liten strand som vi fick nästan för oss själva, underbart att slippa en massa andra turister! Tyvärr hade jag glömt vår vattensäkra kamera så jag kunde inte fota vare sig de stora sjöstjärnorna vi hittade eller sköldpaddan som simmade förbi när vi badade. Jag fick nöja mig med diverse strandstilleben och så påbörjade jag en liten samling "sea glass".


Förresten, någon som vet om man ska behandla glaset på något sätt så det blir sådär blankt och fint som det är när det är blött eller ska man lämna det såhär matt...?

Vi upptäckte att Marriott (som vi har andelslägenheter i) har hotell på St Thomas så hit kanske vi kommer fler gånger!

Den stora byggnaden i mitten är Atlantis. Som vi inte beökte.

Efter ännu en dag till sjöss la vi till i Nassau på Bahamas. Där finns bland annat Atlantis, en fin och dyr semesterresort med ett fint vattenland. Tyvärr var avgiften så jädra hög så vi tyckte inte att det var värt det. Vi tog en kort sväng inne i stan men det var inte så mycket att ha. Bara en massa nasare överallt som ville att man skulle köpa saker/fläta håret/ta en taxi. Det blir tröttande i längden med folk som ropar på en hela tiden, så det blev bara en kort sväng och sedan drog vi oss tillbaka till det relativa lugnet på båten.

Elias och pippi på kajen i Nassau.

Nästa dag var vi tillbaka i Miami och möttes av grå himmel och spöregn. Tack och lov klarnade det upp lagom tills det var dags för oss att gå iland, vi var lite oroliga på de två tavlor vi hade att bära på utöver vårt bagage.

Även om de var ganska väl inpackade ville vi inte gärna att de skulle bli blöta.


Mina shotsglas som nu är i samlingen. Från vänster: St Maarten, St Thomas, Nassau och Getaway.

Så nu är vi hemma igen och det är "bara" upp-packning, tvätt och annat dötrist kvar av den här semestern. Men sånt måste ju också göras.

Vi ses snart igen på en dator nära dig!

2014-03-11

Störande

Åh, vad jobbigt.
Jag har Boney M's "Ma Baker" på repeat inne i huvet.

Men sluta då!!


- Posted using BlogPress from my iPhone

2014-03-10

På morgonpromenad

Jädrar vad det var svårt att komma igång i morse! Vi har ju precis gått över till sommartid och den där lilla timmen som försvann är verkligen saknad. Dessutom hade jag missat att ställa min klockradio så när Isak gick upp och ställde sig i duschen trodde jag att han var helt stollig - gå upp klockan fem, är han inte klok?!? Insåg sen efter koll på telefonen att klockan verkligen var sex. Jämmer och elände.

Drog på morgonpromenaden in i det längsta, men efter att Elias gått till bussen och frukostsmoothien var uppsörplad fanns det liksom inte längre någon ursäkt. På med jympadojjor och hörlurar i öronen. Karin och Saras podcast räcker ungefär till två av de tre områdena här i Journey´s End. Efter det fick det bli Filip och Fredrik.
Jag tog med kameran idag, tänkte att det var dags att fota lite "på riktigt" och inte bara med mobilen för en gångs skull. Det blev lite av varje, både växt- och djurliv. Vassegoda!

En korre poserade så fint.

Det börjar komma blommor på träden, just vad det här trädet är för sort vet jag tyvärr inte.
 
Mangoträden blommar också nu.

Även bouganvillean har kommit igång ordentligt.

Ännu en korre, kolla svansen! Jag kallar honom Stumpen, men han är glad och skuttig ändå.

2014-03-06

Boksortering

Egentligen har jag alltid tyckt att man ska sortera sina böcker i bokstavsordning, efter författarens efternamn. Det blir ju så mycket lättare att hitta boken man letar efter, förutsatt att man kommer ihåg vad författaren heter.
Men jag är inte sämre än att jag kan ändra mig. Eftersom jag plötsligt fann mig med två stora högar med böcker som skulle klämmas in i bokhyllan bstämde jag mig för att omorganisera hela rasket, dvs ut med alla böcker ur bokhyllan och in med dem igen - den här gången efter färgen på deras rygg.
Jag insåg snabbt att jag nog hade ungefär lika många böcker med svart rygg som alla andra färger sammanlagt. Så kan det gå.

Så här såg det ut innan jag började riva ut böckerna:


Och såhär blev det efteråt:


Faktiskt mycket snyggare tycker jag men nu blir det ett litet helsicke att hitta boken jag är ute efter och det går inte att få en överblick i vilka böcker jag har i en serie. Men det är sånt man får ta antar jag. Den innersta hyllan har jag inte rört, där finns mina gamla barn- och ungdomsböcker, kokböcker, ordböcker och annat som inte passar in bland de andra böckerna. Jag ska se hur jag gör där, jag har en hel del kokböcker ute i köket som jag funderar på att flytta hit men det kommer bli trångt.

Imorgon kväll startar "The National Day of Unplugging", från när solen går ned på fredagen till solnedgången på lördag. Vi får väl se hur det går. Jag jobbar både imorgon och på lördag, så att helt komma ifrån datorn är inte möjligt, men att låta bli att surfa på telefonen ska jag väl kunna klara?!

2014-03-02

Inget får mig att vakna...

...så snabbt som ljudet av en katt som hostar upp hårbollar på heltäckningsmattan i garderoben.

- Posted using BlogPress from my iPhone

2014-02-28

Men hur gick det där till nu då?

Igår kväll var jag med på mitt sista styrelsemöte med SWEA South Florida. Jag skulle lämna lite papper och pärmar till den nya sekreteraren, och det kändes allt lite konstigt. Att bara sitta där och lyssna. Att inte ha rösträtt när något skulle bestämmas. Att inte behöva föra protokoll.

Nåväl. Jag måste ha slappnat av lite väl mycket för innan jag visste ordet av hade jag gått med på att göra vårt sista SWEApappersblad. I fortsättningen kommer Bladet att komma ut elektroniskt, en lösning som jag faktiskt förordat ända sen begynnelsen (typ 2007) men som inte mognat till ordentligt förrän nu. Nåväl.

Ett sista SWEAblad kommer det alltså bli, och det är jag som ska göra det.
Efter vad jag kan förstå finns allt material redan, inklusive alla annonser, så det är väl bara att kavla upp ärmarna och sätta igång.
Tyvärr har jag lite prestationsångest eftersom S som nu har avgått som redaktör har gjort fantastiskt fina Blad med verkligt hög kvalité. Jag har inte riktigt de förutsättningarna, varken med utbildning eller mjukvara, men jag ska göra mitt bästa.

Önska mig lycka till. Jag lär behöva det.

2014-02-25

Det var en gång en soffa.

I begynnelsen fanns en grön soffa. Tyget var mönstrat och liksom grovt i strukturen. Om det skulle vara så eller om det var en följd av flitigt användande vet jag inte. Dynorna var lösa och lämpade sig utmärkt att bygga koja med.
Den gröna soffan blev förflyttad till ett annat rum eftersom det kommit en ny soffa; i mörkt vinrött skinn, med två tillhörande snurrfåtöljer (naturligtvis även de i mörkt vinrött skinn). Den soffan hade avsevärt mycket sämre kojbyggningsmöjligheter, men den var mycket skön att ligga i. Den var förmodligen också högsta mode eftersom detta var i mitten av 70-talet.

Den vinröda soffan flyttade med tiden till Hökarängen och även till Högdalen. Den hade varit med i många år och hade inga större fel förutom att den var något nedsutten, vilket hjälpligt hade åtgärdats med en stadig skiva kartong mellan fjädrarna och dynan. Ännu var det liv i soffan!

Vid ännu en flytt bestämdes det att vinrött läder var hopplöst ute och inte skulle passa i det nya hemmet och tillsammans med ett svintungt vardagsrumsbord med metallben och massiv marmorskiva samt en hel bokhyllevägg såldes det till en ny familj och försvinner nu ur historien.

En ny soffa inhandlades på IKEA, i svart skinn. Mycket bättre. Efter ett par år i Högdalen var det dags för flytt igen, den här gången till Utlandet. Där fick soffan sällskap av två stora schabrak till soffor, kanariegula och med fågelfjädrar i kuddarna. Dessa soffor var mysiga att sitta i när de var nyfluffade men efter en kort tid av TV-tittande sjönk kuddarna ihop avsevärt samt förflyttade sig mot soffkanten. Det kan tilläggas att de gula sofforna övertogs från de tidigare husägarna för en relativt billig penning.

Alla tre sofforna följde med flytten tillbaka till Hemlandet. Efter en tid bestämdes det att kanariegula soffor med dunkuddar inte lämpade sig för en tvåbarnsfamilj där kidsen inte gjorde annat än kräktes, spillde mjölk samt kastade pyttipanna på varandra. Nya röda soffor i tyg inköptes och de bägge gula såldes. Någonstans blev det fel i planeringen så under ett antal dagar fanns det fyra soffor i vardagsrummet, vilket var en smula trångt och inte så lite besvärligt. Till slut hämtades de gula sofforna och försvann mot nya äventyr och vi önskar dem all lycka.

Den svarta skinnsoffan hängde alltjämt med och skötte sig mycket bra.

Efter ett antal år av relativ frid var det dags för ännu en flytt, denna gång till det Utland som ligger ännu längre bort än det förra Utlandet. Svart soffa och röda soffor hängde med. Knappt hade de kommit till ro förrän det skulle flyttas IGEN. Denna gången var flytten inom Utlandet men till ett avsevärt större hus, som först var mesigt beige men sedan målades glatt och soligt gult. Nu införskaffades dels en bäddsoffa av obestämbar grön nyans  (för att eventuella besökare skulle slippa sova på madrasser på golvet) samt två mörkbruna skinnsoffor.  Efter ett antal år införskaffades även två bruna fåtöljer i skinn, som man kan fälla ut benstöd på samt fälla ner ryggen så att man nästan kan ligga och kika på TV. I såna sover man utmärkt, åtminstone till runt två på natten.

Samtliga soffor har flyttats runt ett antal gånger i huset, både uppför och nedför trappor och det är förmodligen inte slut ännu. I skrivande stund står endast de bägge skinnfåtöljerna framför TVn i vardagsrummet. Den svarta samt en av de mörkbruna skinnsofforna står i "biblioteket" och den andra mörkbruna soffan står på övervåningen i spelrummet, tillsammans med den större av de röda tygsofforna. Den mindre röda soffan står i Äldste Sonens rum och tjänar mest till att slänga kläder på och bäddsoffan står i gäst/pysselrummet och har inga planer på att flytta sig.

Så långt är allt väl, men inom en snar framtid (dvs så fort Mannen i huset har piggnat på sig efter en envis förkylning) har Frun i huset bestämt att den mörkbruna skinnsoffan ska flyttas ner till "bibilioteket" för att där återförenas med sin partner. Detta görs inte i en handvändning eftersom trappan inte är flyttvänlig och soffan är tung som satan.  Den svarta skinnsoffan ska bli TVsoffa i vardagsrummet.

Den som hängt med i svängarna har nu räknat ut att i Det Gula Huset finns inte mindre än sex soffor och två fåtöljer. Det kan också tilläggas att det finns ännu en fåtölj i beige mocka som hängt med sedan innan den första Utlandsflytten. Den har fått stå ut med mycket och är inte längre så fin som den en gång var när den ägdes av Systern till Frun i huset, men hon hade å andra sidan inte några barn som kunde kräkas i den. Sedan ett par dagar står den beiga mockafåtöljden tillsammans med tillhörande fotpall i Yngste Sonens rum och är till stor belåtenhet. Tillsammans med en gosig fleecefilt används den flitigt vid TVspel.

Det var allt för denna gång.
Har ni tur kommer nästa avsnitt, "Matbord vi minns" till en dator nära dig inom en snar framtid.
Eller inte.

Ajö.

2014-02-21

Vårkänslor - fast tvärtemot

Förr om åren har jag oftast tyckt att det varit härligt när våren kommer. Jag vill förändra, fixa nytt, flytta om, sätta upp nya gardiner, köpa fina blommor...
Den här våren är annorlunda. Jag är visserligen less på det gamla vanliga, skulle egentligen vilja få till något nytt och fräscht men det är som om luften gått ur mig. Jag är less, helt enkelt.

Inget är kul just nu.

Jag har en gnagande känsla i magen att jag borde göra något, men jag har inte lust.
Inget lockar. Mycket som jag förut tyckt varit roligt känns nu trist. Jag vill till exempel inte sitta med mina pärlor, det som har varit det mest avslappnande jag kunnat tänka mig tidigare. Men inte nu.

Jag skulle säkert kunna ge er fler exempel men det gör mig bara mer ledsen av att skriva ner eländet.
Jag har raderat min matblogg och kommer strax ta bort mitt Instagramkonto om mat och vikt. Det händer ändå inget där och det gör mig ledsen, irriterad och stressad när jag ser så tydligt att de framgångar som jag så gärna ville ha helt har uteblivit. Och det är såklart helt mitt eget fel, ingen annans.

Jag hoppas att det här går över snart för det är inte roligt.

2014-02-12

Det blir alltid på samma sätt

Varje gång Johan åker iväg (det blir ungefär en vecka i månaden) till Seattle, sätter jag mig och gör en lista på vad jag tänkt göra och fixa medan han är borta. Det kan vara allt från att tvätta alla täcken, beställa tid för rabiessprutor (katterna), rensa i frysarna, skicka ett speciellt mail osv.

Dagarna går och det bockas inte av sådär särdeles mycket på listan (han blir ju borta många dar till, jag har tiiiiid) till jag plötsligt inser att han kommer om två dagar!

Oj, vilken fart det blir; det städas i garaget, rensas i frysar, åks iväg med två katter för sprutor, planeras matsedel, tvättas och stryks för brinnande livet.

Så också denna gång. Fast nu kommer jag faktiskt få lite extra tid på grund av snöovädret som ställer till världens oreda norrut i landet. Tusentals flighter är inställda och om vi har tur så har jag Johan hemma till på fredag, men inget är säkert.
Det vore onekligen trevligt att ha honom hemma till Alla Hjärtans Dag. Jag som köpt ett gölligt kort med ugglor på till honom och allt.

Nu ska jag ta en sväng till Costco och handla lite.
Återkommer snart i en dator nära dig.

2014-02-09

Att gömma sig är roligt, tycker Eddie

Som de flesta av er redan vet, så har vi sedan ett par månader tre katter. Den nyaste heter Edison men kallas alltid Eddie eftersom det är lättare att skrika när man blir arg.

Han är en mästare på att krypa in under, klättra, hoppa och klänga upp på saker, särskilt saker som man INTE ska just krypa in under, klättra, hoppa och klänga upp på. Han har inte heller lärt sig tricket att komma eller åtminstone svara när jag ropar, som de andra två missarna (åtminstone oftast) gör. Eller också ger han fan i att jag ropar. Det är också ett troligt alternativ.

Nåväl.
Garaget är roligt. Och spännande.
Därför tar han varje chans han får att smita ut i garaget.

Att lägga sig under bilen är mysigt.
Att smyga runt bland cyklarna är spännande.
Att gnaga på kartongerna med läsk och vatten är höjden av skojsighet.
Om man dessutom blir jagad av valfri människa är det ännu roligare.

Jag gillar inte att han är ute i garaget, dels för att han kan göra sig illa, bli smutsig eller fastna någonstans (för trots att vi rensar regelbundet så är det oftast fullt med grejor i en enda röra) och framför allt så går vi oftast ut och in genom garaget och öppnas garageporten så skulle jag inte bli förvånad om han skulle ta sig ut och utforska världen utanför och då lär vi aldrig få honom tillbaka.

Därför försöker jag hålla koll på var han är och då kan det låta så här medan jag går från rum till rum, tittar under alla soffor och i alla garderober:

Jag (med kärleksfull stämma): Eddiegubben, var är du?
Eddie: Tystnad.
Jag (fortfarande med kärleksfull stämma): Eddie lilla vännen, var är du mammas hjärta?
Eddie: Tystnad.
Jag (med lite mindre kärleksfull stämma): Eddie, kom fram nu gullet!
Eddie: Tystnad.
Jag (väser irriterat): Men var fan är han den lilla skiten? (sen med ganska snäll röst) Eddie, kom fram nu, var är du din lilla filur?

Vid det här laget har jag letat i hela huset, inklusive garaget samt ute på baksidan. Ingen Eddie.

Jag: (väser ännu mer irriterat för mig själv) Men har han gömt sig ute i garaget i alla fall, det lilla kattskrället??
Ännu en tur ut i garaget men ingen liten randig katt. Nu är jag både en aning svettig och faktiskt lite orolig också.

När jag kommer tillbaka in i huset så står han där och ser mycket undrande ut.
Eddie: Vad är det för ett oväsen, kan man inte få sova ifred utan att du ska ställa till med ett himla hallå?!

Han måste ha ett gömställe som jag ännu inte hittat.
Eddie - Mamma: 1 - 0

2014-02-05

Typiskt alltså

Jag har hållit på i säkert en vecka och försökt komma ihåg en låt från 80-talet som jag minns att jag gillade jättemycket men jag kom inte ihåg varken vad låten eller bandet hette.
Då blir det lite knepigt att leta på webben.

Till slut insåg jag att jag inte skulle komma ihåg det och gav upp.
Detta visade sig vara precis det rätta för imorse när jag vaknade tidigt (som vanligt, vad är det här för pensionärsfasoner?!?) kom jag på att låten hette "Caravan of Love " och gruppen heter The Husemartins.

Yeah, yeah, yeah!

Problemet är bara att låten inte finns på Spotify. Vafan?!?

2014-02-03

Eh...va?

För första gången på många, många veckor kan jag blogga från min laptop!
Innan har det varit stört omöjligt att komma in på Blogger härifrån, jag har fått använda telefonen mest, men jag har också testat med bade Paddan och min Surface, men inget går upp emot ett riktigt tangentbord. Lovely!

Vi är redan inne i februari - vad tiden går fort!

Vad hände i januari då?
Vi vinkade hejdå till min syster med familj som varit och hälsat på över jul och nyår, alltid lika roligt att träffas!
Jag har bokat in en tvåveckors Sverigeresa till i maj, jag ska åka alldeles själv!
En söndag var vi många som träffades i kyrkan i Boca och sjöng med Gabriel Forss, å vad roligt det var. På kvällen var det gudstjänst och vi "uppträdde" med de sånger vi lärt oss.

I lördags var det dags för SWEAs årsmöte, och jag som inte ska vara med i styrelsen längre blev avtackad med en mycket vacker orkidé. Måste bara komma på ett bra ställe att ställa den på så inte Eddie välter den hela tiden. Den katten är nog den mest nyfikna katt jag träffat på. Allt ska nosas på, allt ska smakas på, går det att hoppa upp på något så gör han det och går det inte så försöker han i alla fall tills han tröttnar (vilket i och för sig inte tar så lång tid, han är mycket lättdistraherad...). Han retar gallfeber på de andra katterna och det är en hel del jagande och spring, morr och fräs. men det blir mindre och mindre, tack och lov. Ett tag trodde jag att vi skulle vara tvungna att lämna tillbaks honom för det var bara bråk precis hela tiden!

Jag tillbringar mycket av min lediga tid framför laptopen med min virkning och massor av avsnitt av QI, mycket underhållande och riktigt intressant emellanåt.

Annars är det tvätt, mat och småplock som vanligt.

Vädret har börjat skärpa till sig nu, det har varit konstigt väder här de senaste veckorna. Dagen efter syster med familj åkte hem regnade som om himlen var öppen och det blev översvämningar överallt. Jag skulle jobba, men efter dryga två timmars försök att ta mig till jobbet (ca 20 min i vanliga fall) gav jag upp. Jag hade fått parkera bilen en bra bit från jobbet eftersom polisen hade stängt  av vägarna på grund av att vattnet stod knähögt på körbanorna. Jag försökte gå resten av vägen, men efter kanske tjugo minuters vadande blev det för mycket (och jag blev dessutom ordentligt nedstänkt av en förbipasserande brandbil) och jag vände tillbaka till bilen. Inget jobb den dagen, det enda jag fick var blöta och smutsiga kläder samt skavsår.
Dagen efter var det nästan som om inget hade hänt, det mesta vattnet hade sjunkit undan. Det var bara en och annan bil som stod övergiven där den fått vatten i motorn och gett upp.

Vi har också haft både köld- och värmerekord i samma vecka så det har varit lite klurigt med klädsel till killarna när de ska till skolan. Bara fyra plusgrader på morgonen - vad är det för ett sabla Floridaväder?!? Tyckte synd om dem som var här på semester och bara hade shorts och t-shirts med sig.

På tal om semester är det knappt två månader kvar till springbrake, och även i år har vi bokat in oss på en kryssning. Den här gången blir det fler dagar till havs än förra gången, och vi stannar "bara" vid St Thomas, St Maarten och Nassau (Bahamas). Jag ser fram emot det supermycket och har redan börjat fundera på vad som ska packas. Jag funderar också på vart vi kan åka nästa år - det blir ingen kryssning eftersom vi har tagit en hel del av nästa års semesterpoäng som vi har på Marriott. Jag skulle så gärna vilja åka tillbaka till Kauai, det var så fint där! Annars är Aruba inte fy skam heller!
Vi får väl se. Det kanske inte blir något alls utan vi bestämmer att åka en sväng till Sverige istället.

Nu är det dags att ta tag i dagen, tvätt ska sorteras, tvättas och strykas, katter ska gosas med, mormorsrutor ska virkas och smoothie ska drickas.

Ha en härlig måndag, alla fina!

2014-01-11

Dramatiskt värre

Igår var det stor dramatik minsann.
Det tog i och regnade och blåste så in i vassen redan på torsdagskvällen, det kom lika mycket regn på ett dygn som vi vanligen får på en månad under vintern. Det blev översvämningar överallt, många fick sina hus förstörda av allt vatten som forsade in. Alla public schools här i Palm Beach var stängda, till kidsens stora glädje.

Jag skulle jobba och åkte i vanlig tid, dvs halv tio (vi öppnar klockan tio) men vid halv tolv hade jag tagit mig knappt halvvägs. Vägarna var avstängda så det gick inte att ta sig fram, så efter att ha kört så långt det gick, parkerade jag bilen och försökte gå resten av vägen men efter att ha fått vada i iskallt skitigt vatten som gick upp över vristerna samt blivit ordentligt nedstängt av en passerande brandbil (och dessutom fått skoskav! Fatta eländet!) fick jag erkänna mig besegrad och vände hemåt igen. Jag såg många bilar som var övergivna, både från natten mellan torsdag och fredag när det hela började, men jag såg även flera som trodde de kunde köra i vattnet men det var så djupt att de fick vatten i motorn och bilen tvärdog.

Som tur var behövde jag inte åka tillbaka igen, jag skulle bara jobba till tre och hon som skulle avlösa mig kunde komma in lite tidigare, så det löste sig.
Idag gick det hur bra som helst att ta mig till jobbet, det var bara några bilar kvar som ännu inte blivit bortforslade och lite vatten på vägen ett par ställen, men inte värre än att det gick att ta sig igenom.
Annars såg allt ut som vanligt, som om det aldrig hänt.

Tänk vad regn kan ställa till det!

2013-12-31

Snart så...

Om ett par timmar är det dags för oss att fira in det nya året. 2013 har varit ett helt OK år, men 2014 kommer bli ett riktigt kalasår, det känner jag på mig!

Så håll i hatten alla fina, snart drar det igång! Ett nytt år, nya möjligheter och nya val.
Jag går mot en strålande framtid, full av glädje och positiva tankar.
Välkommen att följa med.

- Posted using BlogPress from my iPhone

2013-12-21

Problematiskt papper

Idag var vi på den fina vattenparken Aquatica, inte mycket folk och lagom väder gjorde besöket nästintill perfekt. Tyvärr fick jag akutont i magen och fick springa på muggen ett par gånger för att få ut eländet.
Det fanns såna där toasitsskydd man kunde använda, och renlig som jag försöker vara använde jag det.
Vad som blev tokigt var att jag ju var blöt efter badet. Tunt papper och blöta ben är ingen bra kombo.

Jag fick plocka små blöta pappersbitar från rumpan i fem minuter. Tur att jag var ensam på muggen just då....

- Posted using BlogPress from my iPhone

Tankar i mörkret

En sak med att vakna tidigt är att man kan ligga och fundera över saker som inte hinns med eller glöms bort annars.
Idag funderar jag över min framtid, hur nästa år ska bli, hur jag ska bli.

Jag vill bli mer aktiv på min matblogg, annars måste jag lägga ner den. När jag började blogga bestämde jag att om det blev jobbigt att blogga, ett "måste" som hängde över axeln som ett konstant dåligt samvete, då var det dags att lägga av.
Så; fler bra recept, fler matbilder och framför allt: mer viktminskning! Jag har funderat lite över om jag eventuellt ska skapa ett nytt Insta-konto för just viktrelaterade foton och funderingar, får se vad det blir med det (Hrm... Som vanligt ska saker och ting ske GENAST så jag har nu varit inne på Insta och reggat ett nytt konto, användarnamn Grevinnan. Vi får se vad för grejs jag kommer lägga upp där.).

Jag vill också bli mindre självkritisk när det gäller mina foton - allt behöver inte vara så perfekt jämt! Det gör väl inget om det inte är perfekt fokus eller lite knasigt ljus eller suddigt i största allmänhet?! Det är ju så livet är! Nej, mitt mål är att ta fler vardagsbilder.

På samma gång vill jag sträva efter att bli en bättre och lyckligare person under 2014. En person som är nöjd med sig själv och livet, som kan göra andra gladare genom en genuint positiv attityd.

Nu är det ljust och de andra vaknar nog snart. Slut på funderandet för den här gången!

- Posted using BlogPress from my iPhone

2013-12-16

Tjyv?

Hur kan man tappa bort sina glasögon, som satt på näsan sist man såg dem?
När vi kom hem från kyrkans supertrevliga julfestiviteter bytte jag till pyjamas, plockade ur linserna och tog på glasögonen. Höll ut en stund framför den inspelade finalen av Survivor men somnade någonstans mitt i, och då hade jag vad jag vet fortfarande brillorna på. När jag sen vaknade fanns där inga glasögon och jag kan inte hitta dem! Vafan?!?
Är det onda vättar som stulit dem?

Svar till "LegallyBlind-68"

- Posted using BlogPress from my iPhone

2013-12-13

Dålig service!

I tisdags var jag inne på City Furniture och köpte två nya sängar till killarna och blev lovad leverans i går kväll. Vi förberedde, plockade bort de gamla sängarna osv, men inga sängar kom. Ringde kundservice nu i morse som meddelade att min leverans var "on hold". Ny leveransdag bokades till imorgon. Skitsaker, kan tyckas, men jag är superarg och besviken. Isak skulle ju få sängen som en födelsedagspresent och så strular de så här. Istället fick han sova på ett par madrasser på golvet.
Dåligt, City Furniture, dåligt!!
Och gissa vad jag kommer skriva i deras utvärdering de vill man ska fylla i efter leverans. Det blir inga fem stjärnor där inte.

- Posted using BlogPress from my iPhone

2013-12-06

Almanacka

Alltså, jag fick en oförklarlig längtan efter en almanacka, alltså en pappersalmanacka som man skriver i. Jag behöver ju inte alls någon sån eftersom jag ju har min iPhone, där skriver jag ju upp allt! Men ändå...
Jag har flera fina almanackor som jag tycker jättemycket om, särskilt en som har en dragkedja som går runt tre sidor så man kan peta in lite vad som helst i almanackan, dra igen blixtlåset och inte behöva vara orolig för att tappa bort den där lilla pappersuslingen som man bara måste ha kvar. Testade just med telefonen och den gick i hur bra som helst, fast det är kanske svårt att höra när det ringer. Men ändå!

De hade många fina set som man kunde köpa, med allsköns grejor som säkert är jättetrevliga att ha - men jag blev snål och köpte den minsta insatsen som fanns och nöjde mig med den. Återanvänder en hel del som jag redan hade, till exempel månadsflikarna är fina och färgglada så dem sparade jag. Att det på baksidan av dem finns månadsplanering från 2010 får man inte låtsas om.

Ett litet aber är att jag i min iver att rensa måste ha kastat lite för mycket, för nu börjar mitt 2014 med torsdagen den 2:a januari. Så kan det gå.


Nästan så här ser den ut, fast min har krokodilmönster över hela pärmen. Jag betvivlar att det är riktigt skinn, men jag kan ju alltid låtsas! Nu längtar jag till den andra januari, så jag kan "flytta in"!

2013-12-03

God morgon!

Klockan är tjugo över sju. Isak har cyklat till skolan och de andra sover. Till och med katterna sover efter frukost, en snabb tur ut på baksidan, lite krafs i lådan och den vanliga speedracingen genom hela nedervåningen. Sånt kan trötta ut även den bäste.

Det är tyst i huset, jag kan höra det svaga porlandet från vattenfallet i poolen och en och annan fågel.

Jag har hunnit läsa bloggar, kolla Insta och Twitter. Jag har satt upp en julstjärna i fönstret i ytterdörren, en fin röd som vi köpte i Seattle 2010. Den symboliserar hopp för mig, jag hade besegrat cancern och var på bättringsvägen.

Jag har skrivit en handlelista, sökt på nätet var jag kan hitta ljus som går på batteri. Med tre katter i huset vore det skönt att inte behöva oroa sig för att levande ljus ska sätta eld på morrhår och yviga svansar.

Jag ska också åka till WholeFoods i Wellington och se om jag kan få tag i dinkelmjöl, som tydligen översätts till "spelt flour". Jag har tänkt baka Josses nyttiga muffins som hon tipsar om på FB.

Ikväll ska jag jobba, mellan halv fyra och sju blev det idag. Så om du händelsevis är i krokarna så kom gärna in och säg hej och köp lite godis eller något fint till julklapp till någon du tycker om.

Eftersom det är fastedag idag (hej hej 5:2!) så ska jag höra mig en stor balja te och gå upp och väcka Elias.

Ha en fortsatt bra dag, kompisar!

- Posted using BlogPress from my iPhone

2013-11-29

Thanksgiving i Savannah, GA

Igår var det Thanksgiving. Dagen då man samlas med familj och vänner, umgås, äter god mat och tänker lite extra på allt vi har att vara tacksamma för.

Vi har ännu inte fått in den rätta Thanksgiving-feelingen, trots våra 7+ år i USA, och eftersom vi inte hade några Sverigebesökare så vi bestämde oss för att sätta oss i bilen och köra upp till Savannah, Georgia över helgen.

Vi spenderade vår Thanksgiving med att först ta en tur i vårt närområde, det är vackert här men iskallt! Vi skulle tagit dunjackor, vantar och mössa med i packningen! Efter en kort "upptining" på hotellrummet bestämde vi oss för att åka till Bonaventure-kyrkogården för att se om vi kunde hitta statyn kallad "Bird Lady" som finns på omslaget till boken "Midnight in the garden of good and evil" men efter en del letande, både på sagda kyrkogård och på nätet, insåg vi att statyn inte längre fanns här utan på museum. Snopet!

Sen bestämde vi oss för att gå på bio, men även här hade vi problem att hitta. Vi åkte till två adresser där det enligt webben skulle finnas en bio, utan att hitta någon. Som tur var gav vi inte upp och på tredje försöket hittade vi en biograf som visade "Catching Fire". Filmen var helt OK och jag ser fram emot nästa film.

Väl tillbaka till hotellet tog vi med våra kortlekar som vi haft med oss hemifrån och satte oss nere vid hotellbaren och spelade "Hand and Foot" medan vi väntade på vår middag.

Vid baren satt en lite äldre dam, kanske runt 65, som en smula högljutt informerade alla som var inom höravstånd om att hon minsann var på semester som hennes son hade skickat henne på, att hennes man hade lämnat henne, att hon skulle sluta på sitt jobb och lite annat som jag inte kommer ihåg nu. När det kom en ny kund till baren drog hon hela historien igen. Och igen. Efter ett par glas rödvin blev hon lite mer sluddrig i talet och försökte tydligen ringa till några personer (familj? bekanta?) men antingen svarade de inte eller så hade de inte tid att prata med henne.
Först satt jag och blev full i skratt av hennes tramsiga babbel, sen blev jag irriterad över att hon inte kunde hålla tyst (det var väl när vi hört historien typ fem gånger, övervägt att flytta till ett annat bord men insett att vårt bord var det enda som lämpade sig för kortspelning) men sen blev jag beklämd. Denna lilla tant satt ensam på en hotellbar på Thanksgiving och försökte få kontakt med någon för att få lite sällskap. Tjejen i baren försökte tappert svara på tantens oräkneliga frågor, skjuta in ett "oh?", "I see." eller "sorry to hear that" vid lämpligt tillfälle i tantens svada men det syntes tydligt att hon inte var road av det och hon hade ju andra gäster att ta hand om.

Hur många andra ensamma människor satt i en bar igår kväll och försökte prata med någon, vem som helst, för att döva känslan av övergivenhet och ensamhet? Hur många satt ensamma hemma utan någon att vara tillsammans med, denna största familjehögtid? Hur många satt ute i kylan, utan hem, utan familj, utan någon som bryr sig om dem? Hur många har det så varje dag?

Helt säkert alldeles för många.

- Posted using BlogPress from my iPhone

2013-11-15

Förlåt.

Det var länge sen jag var härinne och skrev nåt, jag vet.
Men jag har inte tyckt att jag har haft något att komma med och har man inget att komma med så kan kam lika gärna hålla truten, tycker jag.

Dessutom har jag haft problem med Blogger på min laptop, så fort jag försöker logga in blir jag skickad I någon storts loop mellan Blogger och Google och jag kommer inte ur utan att avsluta halva internet, typ. Trist.

Men nu har jag lyckats ta mig runt problemet och kan gå in på min blog utan några större bekymmer.

Ni som följer med på Insta vet ju att en del del faktiskt har hänt, även om det inte synts här. Vi har hämtat hem en kattunge från samma ställe där vi hämtade de andra två. Han heter Edison men har smeknamnet Eddie eftersom det är lite lättare att skrika när han blir för jobbig. Han är nämligen mycket jobbig just nu, precis som alla andra kattungar tycker han att man ska leka, hela tiden och jämt, tills han blir så utmattad att han nästan somnar stående. Kanske kul på dagen men mindre skoj halv tre på natten. Men han är väldigt söt (tur för honom kanske, annars hade vi väl lämnat tillbaks honom) och gullig när han är på goshumör och drar igång hela kurrmaskineriet. Det är nästan så hela den lilla taniga kroppen vibrerar.

Jag har börjat jobba. Jag jobbar deltid på Sötsak i Delray Beach, bara 25 minuter med bil hemifrån oss. Just nu har vi det ganska lugnt, men jag hoppas att det blir mer kommers när julen närmar sig och folk vill ha fina presenter, lite ovanliga som de inte kan hitta någon annan stans. Vi säljer dessutom svenskt lösgodis!!
Det känns konstigt att jobba, jag har ju inte gjort ett vettigt handtag sen vi flyttade från Sverige och det är ju snart åtta år sen. Tiden flyger.

Den här veckan har gått väldigt fort och jag har dessutom haft svårt att hålla reda på dagarna. I onsdags trodde jag att det var torsdag och i går trodde jag att det var onsdag. Vimspanna.
Inget särskilt planerat för helgen, jag jobbar imorgon eftermiddag (12-17) och så kanske det blir ett restaurangbesök eller en bio på söndag, vem vet?

Nu måste jag åka till jobbet. Hej svejs!

2013-10-13

Det där jag sa att jag aldrig skulle göra mer...

...det sitter jag naturligtvis och gör nu igen.
Alla sjundeklassare i Elias skola ska göra ett Science Project, inlämning på torsdag.
Han har vetat om det i minst en och en halv månad. Tror ni att han hade gjort något alls på projektet medan jag var i New York? Nej, naturligtvis inte.

Hade inte jag börjat tjata och driva på så hade fortfarande inget varit gjort. Som vanligt.
Men nu har vi kommit en bra bit på väg, det mesta av själva experimentet är gjort och fotograferat.
Han har skrivit det mesta av texten som ska presenteras.
Den stora kartongarket som projektet ska presenteras på är inköpt.

Just nu är han på födelsedagsparty med bästa kompisen, bowling, pizza och tårta står på programmet.

Och här sitter jag och väljer bilder på ägg, letar clipartbilder på glada och ledsna tänder och funderar på en käck rubrik till det förbånkade projektet.

Jag som lovat mig själv att i år skulle killarna få göra sina projekt själva.

Nästa projekt ska han banne mig få göra alldeles själv.

2013-09-19

Semesterstängt

Nu stänger jag ned datorn för en dryg vecka, imorgon åker jag på tjejsemester till New York.
Jag ska möta upp med mamma och min syster, och kanske vi kan få till en fika med Saltis också?
Det ska bli så sjukt kul att jag nästan kissar på mig av fnissighet!

Jag kommer ha med mig min telefon, så Insta kommer förmodligen bli regelbundet uppdaterad.



2013-09-16

Det kom ett litet paket

Jaha. Nu har det trillat in en låda med tjejgrejer här hemma hos oss. Glossy finns inte här, utan den här lilla lådan heter "Birchbox" men principen verkar vara densamma. Det här är min första box, och sen kostade $10. Eftersom jag var osäker på om det var något för mig, tog jag bara månadsvis. Hade jag tecknat mig för ett år hade det blivit lite billigare.
Nåväl. Vad var det nu i den lilla lådan då?


Ber om ursäkt för kvalitén på bilden!

Från vänster:
Yes To Blueberries Cleansing Facial Towlettes, med fruktextrakt från blåbär, äpple och citron. Tar bort smink, tydligen. Praktisk liten reseförpackning med åtta servetter, den kommer med på resan till New York. Öppnade förpackningen och sniffade lite, det doftade fräscht.
En normalförpackning kostar $7.99, om dessa är bra skulle jag nog kunna tänka mig att köpa dem, förutsatt att det inte är en väldigt liten förpackning.
Benefit Cosmetics Sugarbomb Ultra Plush Lip Gloss.
Känns OK och ger lite glans till läpparna. Doftar gott. Dock kostar ett full-size stick $16, det tycker jag är överpris för ett lip gloss!
Ruffian nagellack, färg Fox Hunt.
Lacket är riktigt ordentligt orange, osäker på om jag har användning för det. Kanske på tårna? Får testa när det är dags att ta bort det turkosa lacket jag har nu.
Full-size kostar $10, kan kanske vara värt om det sitter bra och finns i andra fina färger.
Yes To Grapefruit CC Cream. Fuktgörande och med SPF 18.
Det kom två olika prover; light och light-medium. Den ljusa ska jag testa imorgon, den mörkare är inget för mig. En full-size kostar $15.99, om den känns bra kanske det kan vara något. Solskydd är ju bra om man bor i Florida!
Mèreadesso All-in-One Moisturizer. Kräm som täcker det mesta: antiaging dag/nattkräm, serum, ögonkräm, toner och primer. Den verkar finnas i flera storlekar, priset anges som $28-$120. Känns ganska dyrt för en kräm men jag ska testa och se hur det känns.
- Posted using BlogPress from my iPhone

2013-09-12

Rensat

Har just rensat min inbox.
Bara sex e-postmeddelanden ligger där och skvalpar och väntar på att jag ska ta tag i dem.
Men det får vänta. Jag är helt slut i huvet.

Gonatt.


- Posted using BlogPress from my iPhone

2013-09-11

9/11

Nyss körde jag förbi en van som stod stilla med varningsblinkers. Två polisbilar stod bakom, tre poliser närmade sig försiktigt. När jag var jämsides med förarhytten ser jag att ingen sitter i bilen och det tar inte ens en sekund förrän rädslan tar ett kraftigt grepp om mitt hjärta.
Min första tanke: bomb!
Inget hände, tack och lov.

Idag är en dag för eftertanke.

- Posted using BlogPress from my iPhone