Jag ser något som rör sig i ögonvrån, kastar en snabb blick i backspegeln så det inte är någon bil bakom och sen tvärnit. På med varningsblinkers och så ut i vägen för att fånga upp den lille skiten som inte verkade ha något bättre för sig än att riskera livet.
Han var så liten att om du tar tummen och långfingret och formar ett O, så litet var hans skal (typ fyra centimeter i diameter). Han var inte jätteglad över att jag tog upp honom och trots att jag endast milt förebrådde honom att han var ute och spankulerade på vägen, så såg han bara sur ut och ville inte alls bli räddad. Han var antagligen rädd för att bli retad av sina sköldpaddepolare för att han inte ens fixade att kuta över vägen. Men jag ignorerade sånt trams och pluppade ner honom i pölen som var på andra sidan vägen, dit han alldeles säkert var på väg.
Annars vet jag en sköldpadda som alldeles säkert säger väldigt många fula ord just nu.
Först larver, nu sköldpaddor. Var ska det här sluta??
9 kommentarer:
Vi räddade också en stackare som var ute och kröp längs med en led där alla bilar kör på en 4wd strand. Vi lyfte upp honom och tog honom till ett vattendrag där vi ploppade i honom. Bloggare som vi alla var fotade vi glatt. Fick sedan kommentarer på bloggen att han var en landsköldpadda och säkert inte uppskattade ett dopp.
Jag hoppas att din lilla paddis blev gladare över din räddning!
Men tänk om du lade tillbaka honom där han kom ifrân? Nu mâste han ju göra om hela det riskfyllda äventyret:)
Du är en god sköldpaddsräddare.
TUR för den lille att just DU kom körande.
Jag fascineras fortfarande över att jag ser sköldpaddor här. Tycker det är sååå exotiskt.
Kram!!
nae så himla sött! en eloge till dig som gjorde detta! <3
Vilken liten sötis. Du gjorde ett fint jobb som räddade honom.
Kram!
Du är så gullig!!!
KRAM!
Anna: Haha, oj då! Han kom säkert upp ur vattnet igen!
Anna S: Jag kollade vart han var på väg och gick till närmaste damm. Där han kom ifrån var det långt till vatten, jag är imponerad av att han kommit så långt - om han inte var nykläckt under någon buske i närheten förstås. Det är ju alltid en möjligeht.
Annika: Eller hur!? Snart får jag nog en medalj eller nåt! ;o) <3
Josse: Tack! Det är inte utan att jag känner mig lite stolt över min insats... :o) <3
Desiree: Visst är han en söt liten filur!? Och de ser alltid sådär fisförnämt sura ut! <3
Marianne: Tack! <3
ÅÅÅH EN ELOOOOGE! Jag hade gjort likadant!!!!
Underbart! Tänk om alla människor vore så fina och omtänksamma som du är.
Kramar!
Skicka en kommentar