På morgonpromenad

Jädrar vad det var svårt att komma igång i morse! Vi har ju precis gått över till sommartid och den där lilla timmen som försvann är verkligen saknad. Dessutom hade jag missat att ställa min klockradio så när Isak gick upp och ställde sig i duschen trodde jag att han var helt stollig - gå upp klockan fem, är han inte klok?!? Insåg sen efter koll på telefonen att klockan verkligen var sex. Jämmer och elände.

Drog på morgonpromenaden in i det längsta, men efter att Elias gått till bussen och frukostsmoothien var uppsörplad fanns det liksom inte längre någon ursäkt. På med jympadojjor och hörlurar i öronen. Karin och Saras podcast räcker ungefär till två av de tre områdena här i Journey´s End. Efter det fick det bli Filip och Fredrik.
Jag tog med kameran idag, tänkte att det var dags att fota lite "på riktigt" och inte bara med mobilen för en gångs skull. Det blev lite av varje, både växt- och djurliv. Vassegoda!

En korre poserade så fint.

Det börjar komma blommor på träden, just vad det här trädet är för sort vet jag tyvärr inte.

 

Mangoträden blommar också nu.

Även bouganvillean har kommit igång ordentligt.

Ännu en korre, kolla svansen! Jag kallar honom Stumpen, men han är glad och skuttig ändå.

Stollig kvinna i pyjamas siktad...

... springandes i sin trädgård, med kameran i högsta hugg.

Som alla redan fattat så var det såklart undertecknad som var ute på uppdrag för National Geographic igen. Eller, jag ville ta ett foto på en av "våra bebisar", dvs en Monarkfjäril.

Vi har ju planterat ett gäng sk. Milk weeds i vår trädgård eftersom det är den enda plantan som Monarkfjärilen äter av, och de har haft det lite tufft på senaste tiden.

Vi har just nu ett tiotal plantor och alla är precis avätna, inte ett enda blad kvar! Det har suttit massor av larver och mumsat på blad och småkvistar så det är inte konstigt att allt är uppätet. Jag vet inte vart de små rackarna kryper iväg för att förpuppa sig, men nu på morgonen såg jag en fjäril som satt och lät vingarna torka i gräset.

Självklart ville jag föreviga det!

Se så vacker den är!

Jag kanske ska fixa nya visitkort, där jag ska lägga till "Monarch breeder"...?

...och så blev man utskälld igen.

 

 

Han sitter där i trädet och skäller som en liten ilsken minichihuahua.
Känner sig väl säker där uppe kantänka.

Men vänta du bara. Skäller bäst som skäller sist.

Dagens goda gärning

Räddade en liten, liten sköldpaddebäbis som var ute och kasade på bilvägen i förmiddags.
Jag ser något som rör sig i ögonvrån, kastar en snabb blick i backspegeln så det inte är någon bil bakom och sen tvärnit. På med varningsblinkers och så ut i vägen för att fånga upp den lille skiten som inte verkade ha något bättre för sig än att riskera livet.
Han var så liten att om du tar tummen och långfingret och formar ett O, så litet var hans skal (typ fyra centimeter i diameter). Han var inte jätteglad över att jag tog upp honom och trots att jag endast milt förebrådde honom att han var ute och spankulerade på vägen, så såg han bara sur ut och ville inte alls bli räddad. Han var antagligen rädd för att bli retad av sina sköldpaddepolare för att han inte ens fixade att kuta över vägen. Men jag ignorerade sånt trams och pluppade ner honom i pölen som var på andra sidan vägen, dit han alldeles säkert var på väg.

Annars vet jag en sköldpadda som alldeles säkert säger väldigt många fula ord just nu.

Först larver, nu sköldpaddor. Var ska det här sluta??

Jag tog inget foto, men en sån här var det, en Florida Red Bellied turtle. Ser ni hur sur han ser ut?!

Några bilder från resan

Vi gjorde många roliga saker när vi var i Toronto och Ottawa och vi såg många fina saker.
Det jag var mest spänd på var tulpanerna, men eftersom vädret hade varit helknäppt hade många redan blommat över.
Jag lyckades i alla fall få till ett par bra bilder, håll till godo!

Jag ska skriva en mer detaljerad redogörelse för vad vi gjorde, med fler bilder. Kommer snart!

När vi plötsligt blev dubbelt så många i huset

Eftersom Syster Sarah har behagat lägga upp ett inlägg på sin blogg om hur det var när de var här och hälsade på, så anser jag mig nödd och tvungen att göra detsamma, för att visa folk hur det EGENTLIGEN gick till. Tittar man i hennes inlägg kan man tro att jag inte gjorde annat än att antingen jonglera med knivar eller sova i soffan. Nu gjorde jag faktiskt LITE mer än så, och det är här du kommer få veta den sanna historien om den stora invasionen.
De landade i Fort Lauderdale två dagar före julafton. Den "riktiga" julaftonen hade båda familjerna redan klarat av i sina respektive hem, att släpa julklappar hit och dit kom vi överens om inte var någon höjdare.
Mellandagarna passerade förbi i sakta mak, med damer som åkte och shoppade och karlar som tittade på golf på TV och lagade gudomlig mat.

Vi åt naturligtvis julmat och vi ansträngde oss för att det skulle bli så nära den "riktiga" julmaten som möjligt, här ser ni några av de rätter som ställdes fram på bordet:

Ni kan se knäck, inlagd matjessill, rökt lax, ägghalvor med rom, mimosasallad, gubbröra, skinka, rödbetssallad, Jansson och till efterrätt pepparkakscheesecake.

Men man kan inte bara äta, man måste röra på sig lite granna också! Så vi masade oss bort till den lilla lekplatsen vid klubbhuset och lät ungarna klättra och leka lite medan vi vuxna vilade oss i skuggan.

När nyårsafton nalkades bstämde vi oss lite hastigt och lustigt att åka och roa oss med vattenrutschbanor och berg och dalbanor. Samma dag! Så det blev ett frenetiskt rotande i garderoer och väskor efter kläder och andra grejor som skulle med och naturligtvis glömdes vissa saker kvar (Johan åkte till exempel utan varken tandborste, rakhyvel eller rakgel) men det var inte värre än att det gick att lösa.

Först åkte vi upp till Orlando, där familjen Stenfelt checkades in i ett rum som stank cigarettrök, så efter lite krångel fick vi ett annat rum där det gick att andas.

I Orlando stod ett besök på vattenparken Aquatica på schemat och av förklarliga skäl finns inga foton därifrån då min kamera icke är vattentät.
När vi badat så vi såg ut som russin allihop var det bara att packa ihop oss och styra mot Tampa.
Den första dag tillbringades på Busch Gardens och jag hade varit så illa pinsam att jag beställt likadana tröjor åt oss så vi skulle se varann i all trängsel.

På Busch Gardens har de både bergochdalbanor och djur, så vi såg en hel del djur:

Sen åktes det naturligtvis varenda bergochdalbana som fanns, vissa turer var häftigare än andra. Isak hade ont i ena foten, så vi hyrde en rullstol åt honom, och det visade sig vara ett genidrag! Dels hade han inte ont längre, vi andra fick motion när vi sköt på rullstolen men framför allt fick man gå före i alla köer!! En timmes väntetid blev hippsan hoppsan fem minuter!!

Man kan säga att vi hade en alldeles sjusärdeles trevlig jul- och nyår!

Linnéa säger skål och tack!
Eftersom de vuxna drack fina drinkar ville de små också ha, såklart! Lite salt runt kanten på ett fint glas med citronläsk, det är fest det!!

Men hallå!? Har hon blivit naturfotograf eller?

Ja det kan man faktiskt undra.
Det var ett väldans plåtande av djur på sistone måste jag erkänna, men det är inte mitt fel.
Man måste ju så att säga gripa tillfället i flykten när det presenterar sig!

Vi har haft problem med en av nätdörrarna på baksidan, den går inte att få igen ordentligt och står därför öppen lite grann tills Johan ska få tid att fixa den.
Idag, när vi satt och åt lunch, såg jag plötsligt att det kommit in en fågel i vår "bur" och den flaxade väldigt och slog emot nätet hela tiden i sin jakt på en väg ut.
När vi kom ut såg vi att det var en liten rovfågel av något slag, jag har aldrig sett en sådan förut och ingen av oss hade någon aning om vad de kunde vara för en sort.

Våra räddningsförsök misslyckades skändligen och vi fick erkänna oss besegrade. Vi öppnade bägge dörrarna ut och hoppas att den hittar ut själv utan vår medverkan.
Naturligtvis var jag "tvungen" att fotografera den lilla kraken, om inte annat för att försöka ta reda på vilken art det är och efter att ha sökt en stund på webben kom jag fram till att det vi hade var en liten pilgrimsfalk!
Se så fin den är!

När jag var på väg in igen såg jag ytterligare ett flygfä som förirrat sig in. Den här:

Den är riktigt stor, lite drygt en decimeter mellan vingspetsarna. Vad det är för en sort vet jag inte, det finns så många olika sorters fjärilar här i Florida så jag orkar inte leta igenom alla sidor jag hittade på webben. Men den är häftig, om än lite otäck...

Ett par timmar senare....

Nu är både pippin och fjärilen utflugna. De behövde lite hjälp att hitta dörren men allt gick bra.

Jag gör som jag säger

Jag bestämde mig häromdagen för att göra mer saker som jag tycker är roliga, till exempel läsa böcker som jag vill läsa, sitta lite vid datorn och surfa planlöst och framför allt: fotografera mera.


Att fotografera är en av de saker som jag tycker allra mest om. Därför tog jag kameran och körde ner till havet idag på morgonen, det är inte mer än kanske en kvarts bilresa dit och det är egentligen skandal att jag inte är där oftare. Eftersom det är en helt vanlig torsdag var det nästan helt folktomt på stranden, det var typ ledighetskommittén och så jag. Precis som jag vill ha det! När jag skulle parkera såg det till min stora förvåning ut så här:

Stora delar av parkeringen stod under vatten! Jag var tvungen att ta av mig skorna och gå barfota för att kunna lägga i mina quarters i parkeringsautomaten. Väl nere på stranden insåg jag att det blåste ganska mycket, och att försöka leta efter fina snäckor var inte att tänka på.

En och annan surfare väntade tålmodigt på en surfbar våg.

Förutom surfare, pensionärer och jag fanns det en hel del såna här små gynnare...

...och såna här, inte fullt så små:

Någon enstaka trasig manet...

...och ilandspolade okända nötter fanns också.

Jag promenerade på stranden i ungefär en timme, utan vare sig klocka eller telefon. Jag ville vara i nuet och inte någon annanstans, och det fungerade hyfsat. Det kräver en del övning tror jag, att kunna släppa allt annat och bara vara, HÄR och NU. Det får bli fler turer till havet, man måste ju öva! ;o)

Skönsång på skolan

Idag var det sånguppvisning i Elias klass, temat var "Broadway comes to Coral Reef" (skolan alltså). Barnen sjöng bland annat "There´s no business like show business", When you wish upon a star" och "My favorite things".
De var naturligtvis väldigt duktiga och en kile spelade fint på blockflöjt och en annan spelade ett stycke av Bach på pianot. Mycket imponerande av såna rätt små knattar.

Man vad jag nog blev mest förvånad över var nog att Elias var bland de längsta i klassen! Han har ju alltid varit våran lilleskit och plötsligt inser jag att han inte är så liten ändå.

Här är han innan föreställningen började, nyklppt dagen till ära. Det såg ut som om vi hade ett helt virvelmarsvin i badkaret när Johan var färdig med honom... Luggen går tyvärr inte att göra mycket åt, han har en maffig virvel just där och håret lever sitt egna liv. Han får väl kamma våg när han blir större, haha!

När vi skulle gå hem såg jag Popcorn, den lilla ugglan som bor precis vid skolan. Det är vad jag kan förstå en "Burrowing Owl"och den är märkligt orädd. Det här fotot är taget på en knapp meters avstånd.

Man kan inte göra omelett...

...utan att knäcka några ägg, heter det ju.
Och man kan tydligen inte sätta upp en nätbur runt vår uteplats utan att vara tvungen att gräva upp några sköldpaddsägg.

Stackars lilla ägget. Det blev ingen sköldpadda av dig. Jag hoppas att de andra klarade sig.

Sköldpaddsägg

Vi hade nyss besök på baksidan, en sköldpaddsmamma lade sin ägg i skuggan av en av våra palmer. Jag undrar lite oroligt hur det här ska gå.
Tänk om killen som ska sätta upp buren ska gräva just där! Det ser ut att vara utanför buren i alla fall, alltid något. Jag hde inte stått ut med att veta att de små inte skulle kunna ta sig upp för att vi har lagt plattor över dem!


Hon är inte söt.

Oväder på gång

Plötsligt blåste det upp och himlen blev alldeles full av gråsvarta moln.
Det "gick gäss" på vår lilla pöl, det tror jag knappt att jag sett förut!



Nu regnar det också, och jag hör åskan mullra. Hoppas att det går över tills Elias ska komma hem, annars måste jag åka och hämta honom!

Vassa tänder har han minsann

Det var rätt länge sedan vi såg en alligator i vattnet på baksidan - men just nu när jag tittade upp från datorn så låg den där och solade sig!
Med digitalzoomen blev det en hyfsad bild, den ligger nog en femtio meter bort, tippar jag. Det är ingen stor alligator, "bara" en och en halv meter ungefär.

Först trodde jag att jag hade skitiga glasögon

Nyss när jag var ute och skulle vattna palmerna så var det en så trolsk dimma över området att jag var tvungen att släppa vad jag hade för händerna och springa in och hämta kameran. Just det där "släppa vad jag hade för händerna" visade sig vara det förmodligen mest korkade jag gjort hittills den här veckan. Man släpper inte en slang som sprutar vatten bara sådär utan att betala för det. Brallor, tröja, ansikte och armar blev klädsamt nedsprutade med jordigt vatten.

M-m. Man har inte roligare än vad man gör sig.



För övrigt ska det visst bli över trettio plusgrader idag (och då snackar vi Celcius). Vilken TUR att jag ska vara inne och stryka hela dagen, då!

Vackert

En sådan här vacker morgon gör det faktiskt värt att släpa sig upp klockan halv sju.

Dagens fredagstema: "I dina kvarter"

Jag tänkte ta med er en sväng runt mina kvarter, eller rättare sagt i vår community.
Jag kommer ut på trottoaren och tittar åt vänster...

...och så tittar jag åt höger.

Det blir högervarv idag.

Här är vår brevlåda, som det emellanåt bor en ödla i.



Ett par hus bort står det väldigt stora palmer väldigt nära huset.
Jag skulle vara rätt orolig om det kom en orkan!


Ett annat hus tvärs över gatan har mycket vackra Flitiga Lisor.


Många har Bouganville på sin tomt.
De finns i många färger och alla har de vassa taggar!


Många har också mangoträd, här ser ni blommorna.


Vägen är rak och kantad av palmer.


Vissa har kaktusar i sin trädgård.


Några har minsann lite finare hus än vi andra...


Här har vi en sk Cul-de-Sac, dvs en återvändsgata.


När jag tittar på palmrötterna så känns det nästan som om de när som helst
skulle kunna rycka upp de där små rötterna och pila iväg!


Här är ett par Flamboyant-träd där fjolårets frökapslar sitter kvar.
Bara det börjar att regna så kommer de färgglada starkt orangefärgade blommorna!

Och det var dagens promenad i mina kvarter!

Fler fredagstemabloggare hittar du hos Annika!

En fin liten blomma

...sprang jag på i gräset när jag var och skulle hämta posten.
Vi har inte så mycket blomster just nu, allt går på sparlåga när det regnar så erbarmligt lite. Men den här lilla vännen hade vågat sig fram!

Onsdag

Idag har jag varit i en affär som sålde kamouflagekläder, det var önskemål från Isak att detta skulle inhandlas eftersom han ska spela paintball i helgen och hans kompis har såna. Jag köpte en tröja och ett par byxor, som faktiskt satt riktigt bra trots att han inte var med och provade.

Sen var jag på en musikaffär och köpte en "recorder". Och vad är det då, undrar du kanske. En bandspelare? Nix. En recorder är en blockflöjt. Elias musiklärare skickade med lapp hem om att man skulle köpa en flöjt till sitt barn så att de kunde spela i skolan. Nuförtiden är blockflöjterna inte längre i trä som på den gamla goda tiden när jag spelade, utan i plast och glatt färggranna. Jag köpte såklart en röd till Elias eftersom det är hans favoritfärg, för det facila priset av sex dollar.

När vi kom hem bakade jag sega blåbärsrutor, jag hade ingen mandel men det blev gott ändå. Sen hämtade jag Isak tidigare från skolan eftersom han hade återbesök hos "magdoktorn". Allt såg bra ut och vi fick ett recept på mer medicin eftersom det enligt honom kunde ta uppemot tre månader innan en sån här irritation läks ordentligt.

Alldeles nyss, när Johan och jag var ute på baksidan och försökte stega upp hur en pool skulle kunna ligga och se ut på baksidan, såg vi att alligatorn låg uppe på vår sida om vattnet, kanske tio meter från oss! Jättehäftigt! Jag hämtade kameran och försökte få en bild på honom men det var lite för mörkt för att det skulle bli riktigt bra. Jag har försökt ljusa upp bilden så ni kan i alla fall se att det är en alldeles riktig gator!


Jag har också tagit en bild på de två nya "charms" som jag köpte till mitt Pandora-armband igår, det är alltså den som ser ut som två katter och så den längst upp till höger, genomskinlig med prickar på.



Alldeles strax ska vi fixa lite mat, det lutar åt pasta Carbonara, det brukar vara poppis här hemma.

EFOM (Ett Foto Om Dagen) från måndag och tisdag

Igår pysslade jag mestadels med andra saker än att häcka framför datorn, så inga EFOM-bilder kom upp igår. Jag tar det idag istället och det går ju faktiskt bra det med.

Jag var hemma och hälsade på rara Therese, vi var ute och promenerade lite med de gulliga barnen; Kaj...

En sån glad unge!

...och Erik.

Det är alltid ett stort äventyr att vara ute på promenad om man har ett barn med sig. Allt ska upptäckas och förundras över, helst ska man ta med det hem också. Dagens intressantaste var bajs, tyckte Erik, det fanns bajs precis överallt!! På trottoaren, på vägen, på gräset! Oj oj oj! Det var från fåglar och hundar och... andra djur. Och så var det förstås stenar, barkbitar och mosade kottar som blev bajs också men det tar vi inget extra för.

Efter en smarrig lunch bestående av pastasallad och Dumlekola åkte jag och köpte två nya berlocker till mitt Pandoraarmband. Det var min present till mig för att jag äntligen är frisk. Det blev en "pärla" av Muranoglas med blått mönster och så en i silver som föreställde två katter. Finfint!

Utanför juvelerarbutiken skuttade en ekorre. Han var så söt att jag halade fram kameran!
Ekorrar är faktiskt ett annat av mina favoritdjur, tillsammans med igelkottar och bältor.

Efter detta äventyr var der dags för IKEA. Där inhandlades nya örngott (eftersom de svenska örngotten är för små för amerikanska kuddar), Kalles kaviar (men de hade ingen räkost! skandal!) samt bilar och Swedish Fish till gossarna.

Jag hann också handla, både på Costco och Publix innan jag kom hem någon gång mellan halv fem och fem. Till min stora lycka låg mina böcker och väntade på mig, de hade jag köpt via nätet och de hade levererats till min syster som sedan skickade dem vidare hit. Jag hade nästan börjat misströsta att de skulle komma, det tog dryga tre veckor! Men tullen hade varit misstänksam och öppnat paketen OCH röntgat dem så det var väl därför det tagit tid.

Detta är böckerna, som vi ska läsa i vår bokcirkel framöver:


På nästa möte ska vi prata om "Hypnotisören" av Lars Kepler. Vidare har vi "Fallet med den försvunna tjänsteflickan" av Tarquin Hall, "Lagom finns bara i Sverige" av Mikael Parkvall och "Borta bäst" av Sara Kadefors.
Den här bilden räknar jag som tisdagsbild, de ovanför som måndagsbilder. Sådeså.

Ja det var väl allt. Nu ska jag stryka.