Det finns mycket här i världen man kan vara rädd för.
Krig.
Giftormar.
Tvestjärtar.
Galningar som skjuter vilt omkring sig på allmän plats.
Tandläkare.
Att tanka bilen och sen köra bilen på stora motorvägen.
Mördare.
Att ringa ett telefonsamtal.
Flera av mina "rädslor" tänker jag på nästan varje dag.
Tänk om det händer barnen något? Tänk om skolbussen kraschar? Tänk om någon kommer in med ett vapen i matsalen och skjuter?
Tänk om vi kraschar med bilen, när Johan och jag är ute, och vi dör. Då blir killarna ensamma.
Tänk om Johans flygplan blir kapat/exploderar/störtar. Vad gör vi då?
Jag är inte speciellt rädd för att dö. Jag är rädd för att det ska göra ont. Helst vill jag somna in, lugnt och fint, och hunnit ta farväl av familj och vänner. Det skulle kännas lite kymigt att dö i sömnen, då hade man ju liksom bara sagt "godnatt, vi ses i morgon!", inte "gråt inte, vi ses i Nangijala!" eller vilken slutkläm jag nu tänkt ut.
Att ringa ett telefonsamtal gör inte ont, men jag är rädd och orolig ändå. Det känns konstigt i magen och jag blir svettig i händerna. Jag är rädd för att ringa fel, att inte förstå vad personen i andra änden säger, att inte hitta orden jag vill säga och när de väl kommer ut låter de helt konstiga.
Jag är orolig för att bli samtalet de skrattar åt och pratar om på fikarasten; "haha, vet ni, idag hade jag ett samtal från en människa som nog inte hade alla indianer i kanoten! Hon stammade och bröt på någon konstig dialekt, det gick knappt att förstå vad hon sa! Och inte förstod hon mig heller, jag fick upprepa mig flera gånger innan hon begrep! Haha! Vilken looser!"
Men jag är inte rädd jämt. Vissa saker har jag lärt mig inte är så farliga, som att tanka bilen till exempel. Nu tankar jag hej vilt alldeles själv och tycker nog att jag är rätt så duktig på det. Jag bemödar mig med att se cool och avslappnad ut, som "det här är väl inget, det gör jag en gång i veckan typ, det är bara rutin". Sen ut på stora vägen med fem-sex körbanor. Jag är van vid det nu och är inte rädd eller nervös. Bara jag vet exakt vart jag ska, att jag har GPSen som berättar om jag ska svänga eller inte så är jag lugn.
Såna här saker tänker jag på när jag vaknar halv fem på morgonen och inte kan somna om.
Jag vet inte riktigt vad jag ville säga med det här inlägget, det lät djupare när jag tänkte på det i morse, men det blev visst inte riktigt som jag tänkt mig. Nåväl.
Jag hoppas att ni får en trevlig helg och att ni inte är rädda för något!!
9 kommentarer:
Det var ett bra inlägg. Varje gång jag ska ut och resa så vet jag att mina närmaste vet vem de ska kontakta om något går galet. Men jag brukar repetera informationen en gång om året så att de kanske kommer ihåg. Jag har printat ut ett litet samlingshäfte där jag ska samla all viktig information om försäkringar, konton att jag inte vill ha blommor utan lägg pengar på de som behöver istället. Att man äter något gott och dricker något gott därtill istället för gravkaffe etc. Å så har min bästa kompis och en annan kompis fått instruktioner på hur de ska få hem katten till Sverige om det händer mig något. Vart hans pass ligger, telefon nr till veterinär, vilket flygbolag som är bäst att åka med, att jag betalar flygbiljett i bizniz postumt etc. Å att min mamma ska ha katten, alt. min bästa kompis. Sånt har jag fixat. Om jag är rädd för något? Jo senast imorse blev jag förskräckt, äcklad, rädd och förbannad när jag läste att några ungdomar sparkat ner och slagit en 89 årig dam i Helsingborg för hon sagt till dem att sluta SPARKA på en liten hund. Detta var i måndags och hennes familj hittade henne först i fredags. Sånt gör mig också rädd. Brist på kommunikation. Jag blir rädd för jag förstår inte vad som pågår i skallen på folk som misshandlar, rädd när jag tänker att en dag skaffar de familj...
Instämmer med Karlavagnen, mycket bra inlägg. Och väldigt modigt av dig att berätta om dina rädslor.
Söta du!
Noterar att vi har flera gemensamma rädslor, jag är heller ingen telefonperson, språket spelar ingen roll. GPSn är min bästa vän här i Madrid - by the way så saknar jag amerikanska bilförare, spanjorer är helgalna!
Kramar i massor
Älskade syster! Jag hoppas verkligen att jag inte drog igång allt detta med mitt inlägg om begravningen här om dagen. Rädslor föder ångest och ångest föder rädslor. Det blir en eskalerande rundgång som du måste bryta. Finn ditt sätt att hantera det på, för att må bättre. Jag berättar gärna för sig om SOAL någon gång om du vill. Det är en metod som bland annat används inom KBT och man behöver inte var psykiskt sjuk för att ha nytta av det.
Många kramar
Syster S
Jag skrev om mina rädslor för ett tag sen också.
Vi delar en hel del.
Galningar med skjutvapen, flygskräck, att vi ska krocka och att K då blir ensam i världen.
OCH att ringa telefonsamtal.
Herregud, jag hatar det. Både på svenska och på engelska. Har alltid hatat det.
Numera är det lättare för oss tack vare mail och sådant. men ibland måste man ringa.
SANT hatobjekt.
Kram!!
Ett bra inlägg som jag tror dom flesta kan känna igen sig i! Usch ja, rädslor är jobbiga ... Jag har blivit mindre rädd på vissa fronter och mer rädd på andra. Skönt iaf att släppa en del rädslor och kunna tänka "äsch" istället.
Kramar!
Det finns så otroligt mycket som jag är rädd för ska du veta. Jag är rädd både för små saker som att ringa samtal men också för stora saker som att något hemskt ska hända Calle eller min familj. Jag är uppriktigt sagt rädd för att själv dö, jag är rädd för smärta, för lidande för allvarliga sjudommar.
Jag tror rädsla är något som finns hos alla. Sedan kan man alltid öva på att övervinna en del av momenten men nog kommer det alltid att finnas saker man är rädd för.
Kram du är absolut inte ensam om dina rädslor.
Kära fina du, vad träffsäkert och ärligt du beskriver det. Många av dina rädslor delar jag och även om jag önskar du inte hade dem så känns det ut rent egoperspektiv rätt skönt läsa dem om för det betyder jag inte är ensam och "knäpp".
Jag önskar jag kunde vara mer cool, avslappnad och inte bry mig så mycket. Eller vad jag nu ska säga. Visst, det är väl sunt med rädslor och alla har dem väl men i mitt fall (ditt med?) så känns det ibland som de tenderar ta för mycket utrymme och plats i mitt liv.
Jag har en magnet på kylskåpet som det står "do one thing every day that scares you". Jag försöker tänka på det....inte helt lätt efterleva dock.
Bra inlägg! Intressant att du skriver "det lät djupare när jag tänkte på det i morse, men det blev visst inte riktigt som jag tänkt mig", för precis så är det ju med rädslor. När man pratar om dem, när man skriver ner dem, när man granskar dem i dagsljus – ja då blir de i alla fall lite, lite mindre skrämmande.
Skicka en kommentar