De där utmaningarna alltså...

... hur gick det med dem egentligen?
Jag är ju expert på att starta igång något och efter ett tag så tröttnar jag/glömmer bort/orkar inte/har tappat lusten.

De utmaningar som varit de senaste veckorna:

Läs en bok - berätta vad du tyckte
Motionera minst en kvart varje dag
Gör en matsedel för veckans alla middagar - och följ den
Skriv ett "riktigt" brev till någon och posta

Jaaa....

Jag har faktiskt flera böcker!

Den första var "Brobyggarna" av Jan Guillou. Det var till vår bokklubb, annars hade jag inte gett mig på den. Den här typen av historiska romaner på sexhundra sidor är inte riktigt i min smak och jag gillade inte den här boken spciellt mycket heller. Långrandiga texter om krig och politik tråkar ut mig och ingående beskrivningar om jagande och slaktande av elefanter äcklar mig.

Jag hade högre förhoppningar för nästa bok: "Gracie" av Veronica Malmgren, men tyvärr var den inte heller något särskilt. Det visade sig vara en ungdomsbok och jag tyckte inte om den alls. Om jag varit fjorton år och hade drömmar om att åka till USA som utbytesstudent hade jag nog tyckt om den. Även den var en bokklubbsbok och vi ska diskutera den på måndag, ska bli intressant att höra vad de andra tycker.

Nästa bok för bokklubben blir "Felicia försvann" av Felicia Feldt (dotter till Anna Wahlgren). Jag har inte börjat på den än, så recension på denna kommer senare.

Andra böcker jag läst är "Oui, Chef" av Marcus Samuelsson, en riktigt bra bok om Marcus liv om hur han hamnat där han är i dag. Jag ska försöka boka bord åt oss på hans restaurang Red Rooster i Harlem när jag, min syster och mamma ska dit i september. Boken kan verkligen rekommenderas!
Jag har också läst "Berättelsen om Pi", och kommentarer är överflödiga. En fantastisk bok, läs den! Jag ska försöka se filmen också.

Nästa utmaning var att motionera minst en kvart varje dag. Det har skam till sägandes varit lite dåligt med det, fast den här veckan skärpte jag mig; zumba måndag och onsdag, 40 minuter på motionscykeln tisdag och torsdag. Idag hade jag en plan att räkna ut hur många gånger jag måste gå upp- och nerför trappen för att det ska bli minst en kvart. Tog tid och fick fram att det tar elva sekunder att gå nerför och tolv att gå upp. Jag avrundar lite käckt till tjugo sekunder för dem tillsammans, det blir ju lättare att räkna och lättera är bättre än svårare, eller hur!? För går man upp måste man ju gå ner sen så jag räknar kallt med detta. Tjugo sekunder, det blir tre upp och tre ner på en minut. Tre gånger femton blir fyrtiofem (eh - stavas det så?) gånger upp och ner i trappen på en dag. Det låter inte helt omöjligt, när man betänker att jag redan nu när klockan är nio ränt fem gånger upp och ner. Fyrtio gånger kvar alltså, det ska väl gå!? Annars får jag väl trampa lite på cykeln i eftermiddag om det visar sig att det inte blev så mycket knat i trappen som jag trodde. Problemet blir bara hur jag ska kunna hålla koll på hur många gånger jag går i trappen - fem är ju lätt att komma ihåg, men när man kommer till exempel till tjugotre börjar det bli jobbigt, jag har så mycket annat i huvudet som vill ta plats! Jag kanske får tejpa upp en lapp med vidhängande penna och rita ett streck varje gång jag går upp.

Nästa utmaning: matsedel. Här har jag inget försvar till varför det inte blivit gjort, jag har planerat lite grann men att påstå att det var en matsedel för hela veckan är att vara väldigt lögnaktig. Det får bli skärpning på det också.

Över till veckans utmaning: att skriva ett "riktigt" brev till någon och posta... Hrm, ett brev till SEBanken i Sverige angående mitt utbytesVISAkort räknas inte antar jag? Det där får jag klura på.

Nästa veckans utmaning har jag sedan rätt länge övat mig på: att ta bort ordet "inte", både i ord och tankar. Att tänka positivt och sända positiva vibbar ut i universum känns helt rätt och jag jobbar hårt på det. (Läste just igenom texten och insäg att jag skrivit ordet "inte" tolv gånger. Gaaaah!)
Som sagt. Jobbar på det.

Jag hoppas att ni alla får en fortsatt mysig fredag och en trevlig helg!

Kram, kram.

Inne i en svacka

Längst nere på botten, kan man säga.
Ingenting är roligt, jag vill inte gå någonstans, göra någonting, bara vara hemma och kura i min lilla bubbla.

Det som förut var roligt är plötsligt jobbigt och inte alls kul.
Att sjunga i kören, som förut var så himla trevligt, har blivit ett stort måste som inte varit där tidigare. Jag tror att jag ska gå ur kören, kanske känns det bättre till våren, då kanske jag kan gå med igen. Men nu känns det som sagt bara jobbigt.

Att vara bjuden på fest (en bar mitzva, för att vara exakt) tycker väl de allra flesta skulle vara skojigt. Men inte jag. Inte just nu. Jag som för en gångs skull har fixat både kläder och skor som jag tycker jag blir fin i och killarna har sina kostymer och de kommer bli så himla stiliga. Men jag vill inte gå. Det kommer säkert bli bra när vi väl är där, men just nu känns det som ett oöversigligt hinder att åka dit. Faktumet att jag inte känner en enda människa där hjälper inte till.

Jag håller på med mitt sista nummer av SWEA-Bladet (och det ska jag säga är är tur att det är sista tidningen, för nu är inte ens det roligt längre) och jag är utled på det. Men som tur är är det bara ett par små ändringar, sen ska eländet till tryck. Efter det ska det klistras adressetiketter och postnummersorteras och tjong iväg till posten med dem. Så var jag av med det och min tid som redaktör är över.

Som vanligt krånglar magen när den känner att något inte är rätt.
Allt är bara ledsamt. Gråten ligger och lurar i halsen.

Nu måste jag läsa i min bok som vi ska läsa till bokcirkeln nästa vecka - och för ovanlighetens skull tycker jag inte särskilt mycket om boken. Därför går det långsamt, jag läser ett par kapitel åt gången och lägger sedan undan boken. Jag kommer liksom inte in i den och finner inget nöje i att läsa. Ännu ett MÅSTE som staplas till de andra, inget stort i sig men tillsammans blir de en stor hög som skymmer solen. Men bokklubben ska jag absolut fortsätta med för det är verkligen supertrevligt att träffa de andra i cirkeln och prata, om både boken och allt annat mellan himmel och jord.

Jag inser mer och mer att jag inte är en person som trivs med att ha mycket att göra. Jag ser inte utmaningar som något odelat positivt. Jag vill inte få mina rutiner ställda på ända.

Jag beklagar om det här inlägget blir så gnälligt, men det är så det känns just nu. Bara de två följande veckorna är över, så kanske det känns bättre.

Ses, kompisar.

Jag är faktiskt lite kulturell ibland också

Idag var det dags för boklubbsmöte, vi hade läst "Borta bäst" av Sara Kadefors. Jag tyckte att boken var sådär, jag hade svårt att känna någon sympati för huvudpersonen Sylvia. Nästa månads bok däremot, "Fallet med den försvunna tjänsteflickan" av Tarquin Hall, har jag redan läst och älskade den! Har sett att det finns en till i denna serie, "The man who died laughing", den kommer som pocket i sommar (ja, jag är för snål att köpa den inbunden!), så jag får försöka bärga mig tills dess.

Kickan bjöd på delikat laxpudding och jordgubbar till efterrätt. Självklart missade jag att fota laxpuddingen innan den var tvärslut men jordgubbarna och den fina lilla kanelbullen fångades på bild innan de slukades.



Som vanligt avhandlades allt från himmel och jord när bokklubben samlas, vi pratar minsann inte bara om böcker. Det är ett härligt gäng damer som träffas och det blir alltid många glada skratt! Vi hoppas hinna med två träffar till innan det blir sommar på allvar och många åker till Sverige.