Men hur gick det där till nu då?

Igår kväll var jag med på mitt sista styrelsemöte med SWEA South Florida. Jag skulle lämna lite papper och pärmar till den nya sekreteraren, och det kändes allt lite konstigt. Att bara sitta där och lyssna. Att inte ha rösträtt när något skulle bestämmas. Att inte behöva föra protokoll.

Nåväl. Jag måste ha slappnat av lite väl mycket för innan jag visste ordet av hade jag gått med på att göra vårt sista SWEApappersblad. I fortsättningen kommer Bladet att komma ut elektroniskt, en lösning som jag faktiskt förordat ända sen begynnelsen (typ 2007) men som inte mognat till ordentligt förrän nu. Nåväl.

Ett sista SWEAblad kommer det alltså bli, och det är jag som ska göra det.
Efter vad jag kan förstå finns allt material redan, inklusive alla annonser, så det är väl bara att kavla upp ärmarna och sätta igång.
Tyvärr har jag lite prestationsångest eftersom S som nu har avgått som redaktör har gjort fantastiskt fina Blad med verkligt hög kvalité. Jag har inte riktigt de förutsättningarna, varken med utbildning eller mjukvara, men jag ska göra mitt bästa.

Önska mig lycka till. Jag lär behöva det.

Fredagstema; mitt favoritrum

Det varierar vilket favoritrum jag har. Ibland är det köket/vardagsrummet, ibland sovrummet...
Just är det dock det kombinerade gäst- och pysselrummet som står högst upp på min lista. Jag tillbringar mycket av min vakna tid här just nu, eftersom jag håller på och tillverkar smycken och annat som ska säljas på SWEAs julbasar den 8 december. Jag har också min dator här, och även om det är en laptop så blir det oftast att det är här jag sitter. Om inte annat så är det inte så mycket som distraherar som när man sitter framför TVn till exempel.

Nåväl. Jag försökte skriva det här inlägget igår via telefonen, men den lät mig inte ladda upp så jag fick krångla över bilderna jag tagit till datorn och gör ett nytt försök!

Det ligger alltid ett antal handskrivna kom-i-håg lappar runt omkring laptopen. Ibland förstår jag vad jag skrivit, ibland inte. Sånt är livet.

 

 

Så här ser det ut bakom ryggen på mig när jag sitter vid datorn.

Pärlor, trådar, tänger av olika slag.

 

 

Här har vi diverse kreationer, vissa mer färdiga än andra.

 

 

Uppe på en av hyllorna står mina nyinköpta uggle-askar.

De var så gulliga så jag var tvungen att ha med dem hem när vi var på IKEA sist.

 

 

På hyllan har också igelkotten full koll på läget.

Alltid lika glad.

 

 

 

Här har vi färdiga smycken som ska säljas.

 

 

 

Bredvid skrivborden har jag min besöksstol. Inte för att jag har så många besökare, men nallarna sitter bra där och håller mig sällskap.

 

 

 

Höll nästan på att glömma min "DollarDino", där jag sparar mynt och en och annan dollarsedel. Jag vet inte riktigt vad jag sparar till, men något roligt blir det säkert.

 

 

 

En katt i en låda kan kanske vara bra att ha (oklart vad).

 

 

 

 

Det får räcka tror jag. Jag hoppas att ni alla får en riktigt trevlig helg!

Själv har jag inga särskilda planer, förutom att Isaks flickvän ska komma på middag imorgon kväll (iiiih! vad spännande!) och så tänkte jag att vi ska gå och se Skyfall på söndag.

 

Laters, kompisar!

Några bilder från resan

Vi gjorde många roliga saker när vi var i Toronto och Ottawa och vi såg många fina saker.
Det jag var mest spänd på var tulpanerna, men eftersom vädret hade varit helknäppt hade många redan blommat över.
Jag lyckades i alla fall få till ett par bra bilder, håll till godo!

Jag ska skriva en mer detaljerad redogörelse för vad vi gjorde, med fler bilder. Kommer snart!

Vadå DISCO???

Jag ska åka på SWEAs regionmöte uppe i Toronto nästa vecka och jag har haft en hel del ångest över vad för kläder jag ska ha på mig. Som jag säkert redan har berättat tar åtminstone Florida-Sweorna varje tillfälle i akt att klä upp sig till tänderna med juveler och bling så det står härliga till.
När det då är jubileumsmiddag så har jag inte tyckt att jag var helt fel ute när det skulle vara så även denna gång.

Häromdagen kom ett välkomstbrev där det stod, och jag citerar:

"Om du funderar vad du ska ha på dig så skulle 'Disco inspirerat' passa perfekt."

Disco??

Vad har man på sig då?

HJÄLP!!!

Och här går det inte undan

Livet känns som om det går i ultrarapid just nu. Segt, långsamt, inget händer. Inget kul alltså. För visst händer det grejor. Man tvättar, stryker, handlar mat, lagar lite mat, tvättar och stryker lite till... Kul så det bara spritter i kroppen. Hrm.

Fast jag var på årets första styrelsemöte med SWEA häromdagen (i ett svagt och förmodligen förvirrat ögonblick sa jag ju att jag kunde vara sekreterare om de inte kunde hitta någon annan...) och det var trevligt som vanligt. God mat och trevliga damer, vad kan man mer begära!?
Nu sitter jag med protokollet och kämpar, det ska vara på engelska och det är inte det lättaste ska jag säga. Sakta men säkert petar jag ihop mening efter mening, är på punkt fem av fjorton. Suck.

Jo! Vi fick ju vår nya diskmaskin för ett tag sedan och när vi körde första disken så var det något som läckte inne under diskhon så det var översvämning i skåpet och det rann ut på köksgolvet. Satan i gatan! Men som tur var slog svåger och man sina kloka huvuden ihop och drog åt lite här och där så det funkande, fast reparatör tillkallades för att kolla så allt stod rätt till. Nu kan jag diska allt vad jag orkar, fast plocka ur maskinen när lika tråkigt som vanligt.

Annars har inget särskilt hänt, funderar på att göra någontyp av collage av debästa bilderna när min syster med familj var här, det kanske kunde liva upp stämningen lite? Ska bara skriva lite protokoll först, sen så!

Förhalningstaktik

Jag ska skriva en artikel om årets julbasar till SWEA-Bladet.
Ett problem dock; jag har ingen inspiration. Hur ska man kunna få julkänslor när det är 25 plusgrader ute? Va? Va?

Så jag kör den klassiska förhalningstekniken.

Kör en maskin tvätt.
Läser mail. Sorterar mail. Raderar mail.
Läser uppdaterade bloggar.
Hämtar en Cola Zero.
Klappar katt.
Funderar på vad vi ska äta till middag.
Går in på sidan med webbkameror och tittar på bilder från Stureplan, stora torget i Växjö och Ishotellet i Jukkasjärvi. Bland annat.
Plockar ur tvätt ur maskinen och in i tumlaren som låter så jag får ont i huvudet och är tvungen att stänga av den igen. Hur ska jag nu få tvätten torr??
Funderar på det ett tag och är irriterad.
Skriver detta inlägg på bloggen om hela eländet.

Kommer till slut fram till att det är bara att sätta igång att skriva, alltid blir det väl nåt.

Tack och hej.

Inne i en svacka

Längst nere på botten, kan man säga.
Ingenting är roligt, jag vill inte gå någonstans, göra någonting, bara vara hemma och kura i min lilla bubbla.

Det som förut var roligt är plötsligt jobbigt och inte alls kul.
Att sjunga i kören, som förut var så himla trevligt, har blivit ett stort måste som inte varit där tidigare. Jag tror att jag ska gå ur kören, kanske känns det bättre till våren, då kanske jag kan gå med igen. Men nu känns det som sagt bara jobbigt.

Att vara bjuden på fest (en bar mitzva, för att vara exakt) tycker väl de allra flesta skulle vara skojigt. Men inte jag. Inte just nu. Jag som för en gångs skull har fixat både kläder och skor som jag tycker jag blir fin i och killarna har sina kostymer och de kommer bli så himla stiliga. Men jag vill inte gå. Det kommer säkert bli bra när vi väl är där, men just nu känns det som ett oöversigligt hinder att åka dit. Faktumet att jag inte känner en enda människa där hjälper inte till.

Jag håller på med mitt sista nummer av SWEA-Bladet (och det ska jag säga är är tur att det är sista tidningen, för nu är inte ens det roligt längre) och jag är utled på det. Men som tur är är det bara ett par små ändringar, sen ska eländet till tryck. Efter det ska det klistras adressetiketter och postnummersorteras och tjong iväg till posten med dem. Så var jag av med det och min tid som redaktör är över.

Som vanligt krånglar magen när den känner att något inte är rätt.
Allt är bara ledsamt. Gråten ligger och lurar i halsen.

Nu måste jag läsa i min bok som vi ska läsa till bokcirkeln nästa vecka - och för ovanlighetens skull tycker jag inte särskilt mycket om boken. Därför går det långsamt, jag läser ett par kapitel åt gången och lägger sedan undan boken. Jag kommer liksom inte in i den och finner inget nöje i att läsa. Ännu ett MÅSTE som staplas till de andra, inget stort i sig men tillsammans blir de en stor hög som skymmer solen. Men bokklubben ska jag absolut fortsätta med för det är verkligen supertrevligt att träffa de andra i cirkeln och prata, om både boken och allt annat mellan himmel och jord.

Jag inser mer och mer att jag inte är en person som trivs med att ha mycket att göra. Jag ser inte utmaningar som något odelat positivt. Jag vill inte få mina rutiner ställda på ända.

Jag beklagar om det här inlägget blir så gnälligt, men det är så det känns just nu. Bara de två följande veckorna är över, så kanske det känns bättre.

Ses, kompisar.

Ett nej är tydligen inte alltid ett nej

Styrelsemöte med SWEA-damerna igår kväll. För att inte ha varit med i styrelsen i över ett år så är jag väldigt mycket med på mötena, måste jag säga. Anledningen till att jag ofta är med är att jag är redaktör för södra Floridas SWEA-Blad, bra att veta vad som är på gång och det är alltid trevligt att träffas.

Nåväl. Årsmötet närmar sig med stormsteg och därmed avtackning av avgående styrelsemedlemmar och inval av nya. Tydligen hade det uppstått någon typ av kris vid valet av en post och trots att jag tackat nej på skriftligt och muntligt hör jag till min egen stora förvåning mig själv säga att "det är klart att jag ställer upp om ni inte hittar någon annan" och vips så ska mitt namn stå på valsedlarna som kommer att skickas till samtliga sweor i sördra Florida inom snar framtid. Glädje och gamman runt bordet.

Och jag ba "shit pomfritt, vad hände??"
Tänk att jag aldrig kan lära mig att hålla mun.

Men det blir säkert bra. Bara de inte sätter mig på att ringa någonstans för då strejkar jag. Har man telefonskräck så har man.

Ja, ja. Det är fredag eftermiddag och imorgon ska vi infinna oss hos tant tandläkaren med Isak klockan kvart i åtta på morgonen! Efter det ska vi åka ner till flygplatsen i Fort Lauderdale och möta Johan som varit i Seattle i två veckor. Vi längtar alla supermycket efter honom, speciellt Neo eftersom han ju är pappas speciella gosekompis.

Jag hoppas att ni alla får en riktigt fin helg!

Kungliga nyheter

Jaha, då var det äventyret avklarat. Skönt.
Det var ett himla hallå i kyrkan, vi var där en dryg timme innan gudstjänsten skulle börja och det var redam mycket folk på plats. När klockan blev halv två kom de kungliga och alla reste sig upp och bar sig åt som värsta papparazzisarna, ja det var inte klokt. Kyrkan var full till bristningsgränsen och alla fick inte sittplats. Allt gick bra när vi sjöng och prästen Olov var lika bra och skojig som vanligt. Det är en fröjd att lyssna på hans predikningar, det blir alltid en kul historia så alla skrattar. Både drottningen och Madeleine tycktes uppskatta tonen han satte och fnissade åt hans skojerier.
På slutet sjöng Lasse Berghagen, bland annat den där "Stockholm i mitt hjärta", tror jag den heter, den som han alltid sjöng i början på Allsång på Skansen. De flesta kunde hela texten så det blev värsta allsången men jag har skam till sägandes inte sett Allsång på Skansen en enda gång så där kunde jag ine hänga med. Då kände jag mig som en falsk svensk. Inte kunna sjunga med i allsången! Skandal.
Tur förresten att Lasse inte sjöng om Teddybjörnen Fredriksson, då hade jag suttit där och lipat och sånt vill jag inte göra offentligt om jag kan slippa.

Nåväl. När allt var slut åkte de kungliga direkt ner till Miami eftersom de skulle med ett plan upp till NY, vad jag kunde förstå. Det var ännu mer fotande och filmande, det var knappt så att de kunde komma ut. Jag var nöjd med att ha sett dem (vi i kören satt ju längst fram vända mot publiken så vi hade finfin utsikt), så jag hoppade över både paparazzibeteende och kyrkkaffe och åkte hem istället.

Förresten så hade jag kunnat ha på mig nästan vad som helst idag och ingen hade noterat det. Det blev mina svarta nya jeans och en långärmad blus som jag hade som reservplan. Den nya kortärmade kändes inte bra just idag så den får användas vid något annat tillfälle.

Här hemma är allt bra förutom att vår vardagsrums-TV verkar ha lämnat in ordentligt nu, det går inte att få liv i den. Hatar den, hatar den, hatar den! Ska inte en TV hålla i mer än fem år, va, va, VA?

Nästa vecka ska de börja gräva poolen, det ska bli rackarns så intressant att se hur det blir. Fortlöpande rapporter med tillhörande foton kommer att läggas upp på bloggen såklart för alla nyfikna, och för er andra också för den delen.

Over and out.

Lite blandad småpanik

Insåg nu ikväll att jag inte har några byxor som passar att ha på gudstjänsten imorgon. De fina svarta jag har är för stora och så har jag ett par som är som svarta jeans och så ett par vanliga svarta highwater och så har jag en kjol också förstås men fan vad jag ser ut som en tant i den.

Jag provar och provar tills jag blir alldeles svettig och stirrig och tänker att jag nog ska ringa mig sjuk och krypa in under täcket och inte komma fram igen förrän på måndag morgon.

Inser sedan att det inte kommer att vara någon som kommer att bry sig om vad jag har på mig, alla kommer att glo på drottningen och prinsessan i alla fall. Och Lasse Berghagen.

Så det blir förmodligen något som jag trivs i och inte något som gör att jag känner mig som en stolpig kärring, som det kommer bli om det blir kjol och högklackat.

Så. Då var det bestämt.
Men jag har ändå ångest. Tänk om de andra kommer i balklänning, typ!?

SWEA South Floridas årsmöte

Igår var det så dags för SWEA:s årsmöte, kändes lite konstigt att inte längre vara i styrelsen och vara med i planering och annat. Jag hade lovat att fota och jag ska också skriva en liten snutt om mötet i SWEA-Bladet. Jag åkte hemifrån i god tid, men fem minuter efter avfärd kom jag på att jag glömt kameran hemma, så det var bara att vända om. Av mina beräknade tio minuter till godo blev det nästan tio minuter försenad ankomst. Som tur var var jag inte ensam om att vara lite sen och dessutom är det så att när ett gäng Sweadamer kommer tillsammans så är det ett sånt babbel att möten aldrig börjar på utsatt tid.
Vi fick också lunch, här nedan kan ni se de små fina efterrättsbakelserna som stod uppdukade.


Själva mötet gick föredömligt fort, bland annat med presentation av nya styrelsen samt avtackning av den gamla styrelsen. Vi fick varsin jättefin orkidé och jag hoppas kunna hålla min vid liv åtminstone ett tag... Den kom väl till pass eftersom LeeLoo hade vält ner vår jättefina glasvas som vi hade på köpmandisken i biblioteket. Den gick i tusen bitar och det blev dessutom två ordentliga jack i golvplattorna. Typiskt. Men nu fick orkidén sin plats där i stället och jag hoppas att den får stå ifred. Hittills har de inte visat något intresse för den så vi hoppas att det fortsätter så.

Fredagstema: is

Jag testar att haka på februari månads teman, som Annika i Reston så klurigt har tänkt ut. Dagens tema är IS och där satte hon mig rejält på pottkanten.
Var och en vet ju att i Florida finns endast is att uppbringa antingen i frysens ismaskin, eller i stora säckar i mataffären.
Men, jag gör mitt bästa och åstadkommer lite is ändå:



Sen hällde jag ut den på marken:


Efter ungefär en kvart fanns bara en liten våt fläck kvar på plattorna.

När man är ute och äter får man (som Annika också berättar) is i sin läsk eller sitt vatten och man får jädrar vara snabb att dricka upp, annars blir läsken väldigt blaskig och det tycker jag inte alls om. Fördelen med att dricka snabbt är att man nästan alltid har fri påfyllning så det kostar inget extra. Det som är dåligt är ju att man "dricker sig mätt" och det är ju mindre bra. Jag har inga problem med smaken på isen, däremot tycker jag inte om att dricka vatten direkt ur kranen, det smakar alltför mycket klor för min smak. Därför ber jag alltid om vatten på flaska när vi är ute och äter, det må kosta lite, men jag kan iallafall dricka det utan att få kväljningar.

Vi har två filter till vårt vatten som gör isen i ismaskinen; en under diskbänken som filtrerar kranvattnet (och det blir faktiskt nästan drickbart!) och så ett filter i frysen så därifrån dricker jag gärna vattnet utan några klagomål.

När vi flyttade till Florida tyckte jag inte alls om ismaskinen, mer om det går att läsa i det här inlägget. Nu har jag vant mig och har alltid is i vattnet när jag ska dricka. Rumstempererat vatten gillar jag icke.

Nåväl.
Det blir inte mycket mer av detta fredagstema, får väl åstadkomma lite mer till nästa vecka, som är "I dina kvarter".

I helgen är det årsmöte för SWEA South Florida, jag har avgått som styrelsemedlem efter tre år så nu är det nya friska Sweor som tar sig an uppgiften från oss "gamlingar". Största delen av lördagen går åt till detta.
På söndag är det Superbowl och även om jag är noll intresserad av amerikansk fotboll i vanliga fall så är detta lite speciellt. Man köper en massa god mat som man kan sitta och pillra med, kycklingben, grönsaker och dipp, chips, ja allt möjligt smaskigt (och oftast fettbildande) och så sitter man halva dagen i soffan och glor på karlar som oftast ligger i en enda hög och bökar efter en boll som inte ens är rund. Ja ja.
Det är i alla fall Green Bay Packers och Pittsburgh Steelers som ska göra upp om segern. Vi får väl se hur länge jag står ut. Man kan ju alltid lura till lite i soffan om det blir för trist.

Vad har ni för helgplaner?

Gårdagen

Igår förmiddag var det en kille här och kikade på vår trasiga ugn. "-Trasig." konstaterade han och lät meddela att ny del måste beställas och att de hör av sig inom fem arbetsdagar. Så vi kanske, kanske har en fungerande ugn till jul. Annars vet jag inte hur jag ska göra med skinka och Janssons frestelse.
Nåväl.

Isak fick hämtas tidigt på skolan (igen) eftersom han hade feber och hade ont i huvudet. Hem och bädda ner i soffan framför TV:n tills det var dags för återbesök hos hans magdoktor. Han sa att de inte hade hittst något allvarligt på testerna de gjorde förra veckan, det verkde "bara" som om Isak har något som heter Gastroesophageal Reflux Disease (GERD). Vad jag förstått kommer ilskna magsafter upp i strupen och det svider och gör ont, ungefär som halsbränna alltså. Han har fått medicin att ta mot detta och vi fick tid för återbesök om sex veckor. Han fick också en diger lista på olika sorters mat som han måste vara försiktig med.
Eftersom hav hade feber igår fick han inte gå till skolam idag, jag hoppas innerligt att han är pigg nog stt gå till skolan imorgon. Det är sista dagen innan lovet och han har två prov som måste göras, annars får han dåligt slutbetyg den här terminen.

På kvällen var det dags för julbord hemma hos SWEAn Åsa nere i Plantation. Det var drygt att köra, det tar nästan en timme enkel väg, Men väl framme blev vi bjudna på supergod julmat och glatt och trevligt sällskap. Jag åkte hem ganska tidigt för jag kände mig ganska trött. Att köra ihjäl mig för att jag somnar vid ratten tyckte jag att jag kunde vara utan.

Idag ska jag inte göra så mycket, handla lite kanske och så ska jag lämna av ett paket hos UPS.

SWEAs årliga julbasar

Igår hölls SWEA South Floridas årliga julbasar.
Jag hade skrivit upp mig på kökstjänst mellan tio och två, och klockan tre skulle jag var med i luciatåget. SWEAn Lotta agerade kökschef och eftersom hon är utbildad kallskänka så visste hon hur mackorna skulle se ut. Vi andra kopierade hennes proffsiga smörgåsar med räkor, köttbullar och rödbetssallad, gravlax, gubberöra och ost. Det var stundtals högt tryck och vi jobbade så fort vi kunde för att hinna med så att ingen av våra hungriga kunder behövde vänta. Jag blev väldigt trött i fötter, ben och rygg och det var jag säkert inte ensam om. Klockan kvart i två var det dags för det lilla luciatåget och barnen var som vanligt väldigt duktiga och söta. Efter detta samlades alla som skulle gå i "stora" luciatåget, klädde om och fick oss varsin räkmacka som var undanlagda till oss - tack för det!
Redan då kände jag att jag tagit mig vatten över huvudet men det var ju försent att backa ur. Bara att gilla läget!
Kände mig som den fulaste tärnan i världen men vad gör man - har man inget hår så har man inte! Det blir väl bättre till nästa år får vi hoppas. Själva luciatåget gick väl hyfsat, de som sjöng solon gjorde det med den äran och jag är full av beundrar över hur duktiga de är och så modiga som sjöng inför alla dessa människor!

Någongång under dagen kom Malin fram och hälsade, jag gjorde säkert inget gott intryck, så stressad, nervös och förvirrad var jag att jag inte insåg att det var hon förrän långt efteråt! Förlåt Malin och tack för att du kom fram och hälsade!!

När tåget var överstökat bytte jag snabbt om och åkte hem. Jag åt lite grann, la mig i soffan framför TV:n. Somnade och var sen borta för världen i dryga timmar, dagen hade verkligen sugit musten ur mig!
Såhär dagen efter känns det bättre och jag sov mycket gott inatt. Jag känner fortfarande av ryggen lite grann men det blir säkert bättre vad det lider.

Imorgon kvart i tio är det dags för mitt benmärgsprov. Då ska vi få det slutliga resultatet på att ingen cancer finns kvar. Vi får nog vänta uppemot en vecka på beskedet skulle jag tro, och jag kan villigt erkänna att jag är lite orolig, fast mest för själva provet som jag inte ser fram emot. Jag hoppas att Johan får plats i rummet den här gången och kan hålla mig i handen när jag blir för rädd.

Nästa gång jag skriver är ingreppet över och jag är lyckligt och väl hemma igen.
Vi ses då!

Kallt (för att vara i Florida alltså)

Tio plusgrader idag på morgonen, och så blåst på det. Brrr!
Inser att killarna knappt har några kläder, knappt några långärmade tröjor, långbrallorna flaggar antingen på halv stång eller stramar i magen.
Det verkar som om vi får ta en sväng till affären inom en snar framtid. Tröjor de kan ha till skolan köper jag på Oldnavy.com men brallor måste vi prova innan köp, annars blir det lätt tokigt.

Var hos Dr Feinstein igår, tog blodprov som gick som smort och värdena visade sig vara de bästa sedan jag kom till honom som ett blekt spöke i mitten av april. Allt var normalt. Nästa grej som står på tur är benmärgsprovet och jag blev erbjuden att göra det på studs, men jag avböjde vänligt men bestämt. Nu när Johan är i Seattle vill jag inte ge mig på ingrepp (inte för att jag tror att jag ska blöda som en stucken gris så jag måste åka till akuten för att få stopp på eländet som förra gången, men ändå), så jag fick en tid på måndag förmiddag kvart i elva. Det går bra att hålla tumme då för att inga cancerceller hittas. Tackar mjukast.

På lördag har SWEA sin årliga julbasar, jag har som vanligt skrivit upp mig på försäljning av mackor, kakor och kaffe mellan tio och två. Det är nog ungefär det jag orkar, jag är inte i toppform ännu, precis. Ska komma ihåg att tvätta mitt fina förkläde så jag är riktigt proper när jag står där och säljer köttbullemackor på löpande band.

Klockan tre ska jag gå med i luciatåget, i år är det tillsammans med både barn- och ungdomskör, så det ska bli intressant att se hur det hela avlöper. Efter detta tänkte jag åka hem för då är jag förmodligen rätt så mör.

SWEA-Bladet

Marianne i Kairo frågade efter om "mina" SWEA-Blad finns på internet, och det gör de ju!

HÄR!

Scrolla ner på sidan så hittar ni arkivet.

Schemat för dagen

Idag står det fix och trix på tapeten.
Äntligen, äntligen ska jag komma iväg och posta SWEA-bladet.
Alltså jag svär, fattar inte varför jag håller på och harvar med det här, jag hatar den här delen av tidningsgörandet! Först måste allt material in och jag måste bli hårdare på tidsramarna, den här gången höll jag på dryga tre veckor efter den officiella deadlinen och väntade fortfarande på material! Sen när tidningen äntligen är klar ska den tryckas (och den här gången var bara det ett äventyr, ett separat inlägg kommer förmodligen om detta) och när jag fått dem måste jag klistra på adresslappar och små lappar som håller ihop tidningen och så räkna och lägga i postnummerordning och slå gummisnoddar om och hitta ett dokument på postens webbsida, och dokumentet hittar jag aldrig för de håller på och byter ut det hela sabla tiden och sen måste jag köra ända ner till postkontoret på Oakland Boulevard, det tar fan nästan en timme, varför kan jag inte åka till en vanlig post?? Nej då, det måste vara till den stora specialposten minsann, hej å hå.
Och så måste jag räkna ut vad portot kommer bli och gå in och betala det först och sen ta bilen igen och åka runt huset vilket inte är det lättaste för det är massor av bilar och rödlysen precis överallt.
Sen kånka in tidningarna och lägga dem i särskilda säckar, hiva upp dem på vågen och be till GUD och alla andra som kan tänkas ha ett finger med i spelet att jag räknat rätt så att pengarna jag satte in till porto räcker och att pappret jag skrivit upp alltihop på är det rätta och inte fel som det blev förra gången så jag fick åka tillbaka hela vägen för de såg det inte förrän alldeles för sent. Jag menar, roligare kan man ju ha, åka fram och tillbaka och sen fram och tillbaka igen till posten en vacker eftermiddag...

Phu. Sen är allt klart och jag glömmer hur jobbigt alltihopa var och tycker det ska bli kul att börja med en tidningen igen i januari nästa år. Påminn mig då om det här inlägget, tack.

Nåväl. När allt det där är klart ska jag till J:s jobb för att få en influensavaccinering, inte svinisen utan den vanliga. Sen ska vi äta lunch.

Och när jag kommer hem så hoppas jag att de jäkla målarkluddarna varit här och tvättat huset så vi kan få det målat nån gång, annars ska jag fan piska dem inpå bara skinnet.

Nu ska jag duscha.

Frys och fräs

Usch.
Nu är det sådär kallt igen.
Och blåser gör det också.

Helgen är på väg med stormsteg.
På lördag är det årsmöte med SWEA, på söndag med Svenska Skolan.

Jag svär! Ingen kommer vara gladare än jag på söndag kväll.
Ingen.

Överdrivet petig

Igår var det dags för årets första möte för SWEAs styrelse, och i ett svagt ögonblick hade jag sagt att vi kunde vara hemma hos mig den här gången. Jag ångrade mig redan när jag sa det, eftersom det ju var igår jag skjutsade hem söta syster S med familj och inte var sådär särdeles uppåt. Men det visade sig vara den bästa medicinen mot deppighet - jag kunde inte sitta i soffhörnet och sura, jag var tvungen att städa och plocka undan, leta fram tillräckligt många stolar, tallrikar och bestick. Då har man inte tid att lipa.

Allt gick som smort med mötet tills en granne uppenbarade sig och påpekade att en av mina gästande damer hade parkerat på gräset vid hans tomt och undrade om hon kunde flytta bilen. Vid närmare inspektion visade det sig att ett däck stod tio centimeter upp på gräset utanför hans tomt, alltså på det "allmänna" gräset ute vid brevlådorna. När han kom och bad om att bilen skulle flyttas lät det som om hon kört in genom häcken på hans tomt och parkerat mitt på deras baksida och dessutom gjort djupa bromsspår i gräset. Men riktigt så illa var det alltså inte...
Vissa har tydligen inte annat för sig än att reta sig på småsaker.

Nåväl. Strax är klockan sex och det börjar bli dags att väcka man och barn för den sista skol- och arbetsdagen för den här veckan. Jag får se om Lill kan gå till skolan idag, han hade feber igår kväll. Själv är jag lite konstig i magen och det känns som en förkylning är på gång.
Jag ska passa barn idag på eftermiddagen var det tänkt, vet inte om jag måste ringa och avboka. Jag ger det ett par timmar så får vi se hur det hela utvecklar sig.

Andra bloggar om:
möte, SWEA, parkering, petigt, utlandssvensk och Florida.