Ibland vill jag bara inte

Ibland vill jag inte vara tillsammans med någon.
Jag vill inte vara social och trevlig, orkar inte, vill inte.
Trots att jag sett fram emot träffen länge, så känns det jobbigt.

Vill bara ligga i sängen, se på TV, äta något gott.

Magen krånglar.

Jag vet ju så väl att när jag kommit fram är det jättekul.
Men det tar emot. Hela kroppen skriker att den inte vill vara med, den vill vila, sova, släcka ner för dagen.

Gråten ligger på lur i halsen.
Men livet går vidare och jag får följa med, vare sig jag vill eller inte.

Ute sjunger fågeln
sin sista sång
Kvällen sänker sig med mjuka vingar
Mörkret kommer
men inte än
Det finns tid att leka


- Posted using BlogPress from my iPad

Sammanbrottet var nära

Jag svär, de två människor som klarar att sätta ihop tre bokhyllan Billy med tillhörande dörrar utan att skilja sig är menade att leva tillsammans för evigt.

Men nu är det klart. Tre skåp där våra DVDskivor och annat krafs ska gömmas. Den allra sista flyttkartongen är förflyttad ut till garaget.
Det var allt på tiden det.

Skåpen står där
chokladbruna, blanka
Äntligen på plats

Höst

Nu verkar hösten ha kommit även till södra Florida. Jag sitter ute på baksidan, ätandes en knäckemacka med avocado och rökt skinka. I skuggan är det bara 25 grader. Solen lyser och det fläktar lite. Luften är lätt att andas, inte full av fukt som det brukar vara. Det känns som en svensk sommardag.

Ljuvligt!

vilostund i skuggan
en fågel dyker
smulor på tröjan

Andra bloggar om:
höst, haiku och Florida.

Höstkänsla

Jag har en sån där konstig ruggig höstkänsla i kroppen.
Det beror nog på att jag vaknat klockan fyra två dagar i rad och inte kunnat somna om.

Gula löv under leriga sulor
glitter från bortflyende nattfrost
fukt och döda maskar

Andra bloggar om:
höst, haiku och deppigt.