Insåg alldeles nyss att vi just passerat femårsdagen för vår vistelse här i Florida. När vi bestämde oss för att flytta hit sa vi att det fick bli en prövotid på tre år - sen fick vi se.
Treårsdagen kom och gick och vi bor här fortfarande.
Med hus, två bilar, två katter, två barn som pratar engelska utan det minsta spår av brytning, pool och två veckor per år i andelslägenhet.
Hur fan gick det till??
Om någon hade sagt till mig för tio år sen att jag inom en någorlunda snar framtid skulle vara hemmafru i Florida skulle jag hånskrattat vederbörande rätt upp i fejset. Men så blev det alltså.
Vi har inga planer på att flytta, varken till Sverige eller någon annanstans, även om det suger rejält i Sverigetarmen när vi är där på semester. Men det är ju det, att det är SEMESTER. Det är ju som alla vet en grej att vara där på semester ett par underbara vackra sommarveckor och en annan att sitta i vardagen i november med ledset, gråkallt väder ute och blöta, skitiga kläder var man tittar. Nej, vi får ta och vinna stort på lotto så vi kan köpa sommarstuga i Sverige och komma dit ett par månader om året när det är som vackrast.
Jag har förresten bestämt hur det ska bli när vi blir äldre: när killarna har dragit och Johan och jag blir själva och pensionerade ska vi ha en lägenhet vid havet i Palm Beach där vi ska bo under vinterhalvåret och så ska vi ha en stuga i Sverige där vi ska bo andra halvan av året. Det skulle vara helt underbart! Om det blir verklighet får vi se.
11 kommentarer:
Hahaa! Vi sa exakt likadant. 3 år skulle det bli sedan fick vi se. Well well. I höst har vi varit här i sex!!!! år! otroligt!!! Med en amerikansk medborgare i familjen! två katter, och visst, ingen bil eller hus, men ändå. Det är otroligt hur saker och ting kan bli. :-) och visst saknar man Sverige. Visst önskar man varje gång man är där och hälsar på att man skulle kunna stanna längre. Eller åka oftare. Men det är som det är och huvudsaken är ju torts allt att man faktiskt njiuter av sit vardagsliv. Att man tycker det känns riktigt bra. Att man mår bra. Så länge man har det så får man vara glad oavsett var någonstans på jorden man befinner sig.
Grattis på femårsdagen nu!
:-)
KRAMAR!
:-) 1989 flyttade jag utomlands på max fyra år. Jaja, så jag förstår precis hur ni menar. Kan rekommendera en egen stuga för annars ägnar man det åt att fara som en skottspole när man är i Sverige och bor hos kompisar.
Hur kommer det sig att ni flyttade och har ni Green card nu och kan stanna på obestämd framtid?
Dina framtidsplaner låter inte så tokiga! :o)
Gillar din plan gällande halvår i Sverige och halvår i Palm Beach (eller någon liten by i klippiga bergen)
Saltis: Håller med till 100%! Kramar!
Karlavagnen: Ja, en stuga i Sverige hade allt varit kalas. Men den ska betalas, skötas och så ska gräset klippas, väggarna målas... Jag blir trött bsra jag tänker på det. Man skulle vara gjord av pengar så någon annan fick sköta allt det där!
Anna: Vi flyttade för att Johan fick erbjudande om jobb här inom Microsoft. Vi hade ju bott utomlands förr (UK) så det var inget svårt beslut. Vi har Greencards nu och kan stanna så länge vi vill.
Katrin: Eller hur!! ;o)
Ste-pha-nie: Man kanske skulle kunna ha alla tre?! Dra sig tillbaka till bergen om det blev för mycket folk vid playan... Lovely.
Ja det skulle blivit fem år för oss också i mitten på juli om vi hade stannat men nu blev det bara fyra. Det är lustigt men vi gjorde lite tvärtom mot er. Vi var inställda på att emigrera till USA. Vi sa MINST fem år där borta. Sålde hem och fraktade över alla möblerna. Köpte hus i Alabama då vi ännu varit där bara någon månad. Jag tror vi tog i för mycket för snabbt. Vi skulle haft en prövoperiod först så som ni gjorde. Vi skulle hyrt något ställe att bo på första 2 åren innan vi bestämde oss för något annat. Sedan insåg jag inte förräns vi flyttat tillbaka hit att livet här är ju till största del de där grå och ruggiga dagarna och inte de soliga fina sommardagarna som jag bara fick uppleva här medans vi bodde i Alabama. Kan låta trivialt och dumt att jag inte insåg det men jag man lär så länge man lever. Jag har insett ett och annat. Vi skulle nog gärna prova på fler utlands upplevelser igen men kanske skynda lite långsammare. Nu har vi ju ännu inte bott här i Sverige ett helt år så det känns alldeles för snabbt att börja planera in nya äventyr och stora flyttar redan. Jag får sitta här och lära mig min läxa och reflektera lite och det gör jag. Grattis på femårsdagen. Man ska iallfall aldrig säga aldrig har jag lärt mig.
Kram!!!
Ja, så det kan gå!
Vi åkte utomlands först 1999, födde barn och längtade tillbaka. Eller längtade kanske är fel, så här i efteråt så var min längtan mera dåligt samvete då min mamma var sjuk.
Väl hemma gjorde vi allt för att rota oss i Sverige men kulturkrocken var så svår att vi sen gav upp och emigrerade på riktigt hit. Vi har varit här nu ganska precis i 5 år och så rotade som man kan bli.
Kram
Grattis till 5-årsdagen!
Vi skulle först vara här 2 år enligt kontraktet. Det blev förlängt till 3 och sedan 4 år. Och nu när vi var på väg tillbaka så beslutade vi oss för att stanna och gå på lokalkontrakt. Trivs bra i detta land...
Vi firar också fem år om 10 dagar! Grattis till er! Vi skulle testa ett år och se vad som hände. I våras köpte vi hus och jag är mitt inne i att skaffa mig en Bachelor degree i ett helt annat ämne än vad jag jobbat med. Så kan det gå. När jag läser ditt inlägg och allas kommentarer så känns det som om alla har följt sin magkänsla. Jag tror det är det allra viktigaste.
Jag tänkte på vad Desiree skrev. Jag har under det här fem åren bara varit i Sverige på sommaren EN gång. Det var i år. Då sög det aningens i Sverigetarmen på mig med. Men jag har många minnen från de andra åren när jag varit på besök i oktober och december etc. Just nu blir man ju stekt här under sommaren, men än så länge är det värt det för mig. Även om det är mycket vardag så har jag ändå en "jag-är-på-semester-i-paradiset" känsla ganska ofta här. Det är underbart! Oj vad långt det blev nu :-)
Vad roligt att få läsa lite mer om hur det känns och uplevs just nu. Vi resonerade ungefär som ni, hade samma ursprungsplan. Vips så har fem år gått. Ja tänk, som du säger, om nån hade sagt man skulle leva så här för 10 år sedan så hade man gapskrattat sagt att nejdå, det tror jag verkligen inte.
Kul med grabbarna som blivit så amerikaniserade, pratar utan brytning osv. Ni verkar ha landat väldigt bra, kul höra ni trivs så bra. Jaaa, såna där tankar kan jag också ha, om att ha en stuga i Sverige(men sen igen, vem skulle ta hand om den...), i den bästa av världar där man kunde få allt vore det suveränt att kunna vistas både här och där (typ halva året). Kramis!
Skicka en kommentar