Återfunnen

Letade som en idiot efter laddaren till min digitalkamera, den har inte "vanliga" batterier som den äldre digitalkamerna utan man måste ta ut batteriet och ladda det i en särskild grunka som man sätter i väggen. Bra för man måste inte hålla på att köpa AA-batterier stup i kvarten men dåligt för hittar man inte laddaren är det tji att ta kort för då är kameran ligga bra att fota med som en brevpress.

Som sagt. Vände upp och ned på varenda låda och andra tänkbara gömställen där den kunde tänkas ha slingrat in och gömt sig, men icke då!
Resignerade och bestämde mig för att ta den andra kameran i alla fall då, gick upp, satte mig på sängen ock började beklaga mig för Johan:
-"Jag hittar inte den där förprillad......" Just i det ögonblicket faller mina ögon på laddaren som ligger alldeles väldigt synlig vid vår sovrums-TV, där hade den legat hela tiden och inte sagt nåt!

Irro.

Nåväl.
Nu ligger den rackaren där han ska, tillsammans med telefonladdare och Kindleladdaren. Ha!

Vårt hus håller på att falla samman...

...eller i alla fall våra vitvaror.

Vår torktumlare verkar sjunga på sista versen. När jag kör den så skriker det i den som om någon håller på att bli mördad därinne och det är inte njutbart att lyssna på, kan jag meddela. Det hälper inte hur högt jag än vrider upp volymen på TV:n.
Vidare är hela fronten på vår diskmaskin lös, så det är glapp och maskinen går inte om man inte trycker in hela dörren. Hittills har det funkat med att ställa en stol mot den, men ikväll så gick inte det heller längre.

Tur att Johan är lite av en fixaresork!

Nu väntar jag bara på att de ska packa ihop helt så vi kanske kan köpa nya, som är tillverkade det här århundradet!

Vår Halloweenhelg

Istället för att klä ut oss och köpa obscena mängder godis bestämde vi oss för att åka till Orlando och Universal Studios, där de har "Halloween Scream nights" eller något åt det hållet, så det köpte vi biljetter till på måndagkvällen, alltså på riktiga Halloween.

Här kommer några foton från resan:

Vi åkte upp på fredagkvällen och gav oss av relativt tidigt mot parken på lördagmorgonen. Tyvärr regnade det och blåste men vi hade regngrejor och ett glatt humör så det gick bra ändå! Frampå dagen slutade det regna.

Isak väntar på att få åka Hajen.

Iiiih! Där är han ju!

Och vad han ställer till sen!

Oj, här är ju jag! Bakom planket håller de på att bygga något nytt, med Despicable Me-tema. Det ska bli kul att se hur det blir!

Här är några andra av attraktionerna som finns här:

Värsting. Åkte jag den? Näej.
Skulle jag hellre dö? Japp.

Twister. Lite lam, ska erkännas. Men kul att ha gjort en gång.

The Mummy. Skulle aldrig i hela livet åka. Aldrig, aldrig, aldrig!

Simpsons-turen åkte jag förra året och det räckte alldeles utmärkt. Blundade nog 90% av tiden. Tur man inte betalar per åktur för det hade varit bortkastade pengar.

Vi var i Harry Potter-delen av parken också, här ser ni en del av Hogsmede, sablar vad folk där var! Vi testade "butterbeer" också men det smakade urk!

Här ser ni tre glada (hrm) framför Hogwarts. Elias och jag åkte turen inne i slottet en av dagarna och det gör jag inte om. Här blundade jag nog 95%...
Pinsamt.

Killarna älskar att åka vattenåkturer. Som tur var hade vi med oss lite extrakläder och så är det ju varmt också! Fast det var kallt i vattnet...

Jättebra

Var ute förut och spridde ut nåt medel mot ondsinta baggar i gräsmattan.
Tänkte mig inte för och hade flip-flops på.
Så nu får jag inga insektsangrepp mellan tårna i alla fall.

Bra det.

Så här har jag det just nu

Solen har precis gått ned över hustaken och hela vår baksida ligger i skugga.
Vi har 32 grader varmt och det fläktar lite grann. Jag har en färskpressad vattenmelonjuice i glaset bredvid mig.

Det här är underbart.

Nu får det va nog!

Jaa, det får det!
Det här får bli det sista EFIT-inlägget för idag, även om klockan ännu inte passerat nio. Jag har borstat tänder, tvättat nyllet och dragit på pyjamasen. Det kanske är något kul på TV, här uppe i sovrummet har vi "bara" kabelTV, men något borde det finnas att titta på innan jag somnar. Det börjar kännas att jag vaknade innan halv fem i morse.
God natt och tack för att ni följt med mig idag!



- Direkt från Victorias iPhone

En liten, liten semester

Vi bokade oss en hotellnatt på Marriot Resort Hotel uppe på Hutchinson Island, det ligger en liten bit norr om oss. Vi hade en gratis hotellnatt som vi tvungna att utnyttja, annars skulle den "brinna inne". Tyvärr lyckades vi pricka in väldigt kallt och blåsigt väder så det var inget badväder precis.

Sablar vad kallt det var!

Detta hindrade naturligtvis inte de små rödhåriga vikingarna, det var plums i poolen som gällde!

Det var ingen trängsel, om man säger så...

Men, trippen var inte helt bortkastad. Vi såg en vild delfin när vi körde över bron till Hutchinson Island, det var många pelikaner där och nu på vägen hem såg vi en bälta (ett av mina favvodjur, precis efter igelkotten).
Vidare var hotellfrukosten mycket god (och dyr!) här är killarnas varma choklad med vispgrädde:

Gott när man är lite frusen!

Själva matsalen var mycket färgglad och fick oss på gott humör trots att det var 8 plusgrader utanför.

Randiga glada ryggstödskuddar!

Slutligen kommer den obligatoriska "utsikt från hotellbalkongsbilden":

Så här ser man ut..

...när man är frisk och glad.



Hrm. Mycket kan jag bli beskylld för, men icke att vara fotogenisk.
Skit samma. Jag är glad ändå.

Väntandes...

Så här har mycket tid spenderats den här veckan



I väntan på läkare eller ingrepp. Äntligen dags för veckans sista ingrepp.

En glad midsommar på er alla!

Skrivit av Johan

- Direkt från Victorias iPhone

Location:W Forest Hill Blvd,Wellington,USA

"Ser man ut sån, så ser man ut sån"

Så sa jag när jag tog den här bilden alldeles nyss, och så är det ju.
Vi rakade av de långa testarna för ungefär tre veckor sedan och det som blev kvar var ungefär en centimeter långt. Det har växt ungefär en halv centimeter sen dess och är en svårbestämd, smutsblond färg. Vi får se om det också ramlar av när jag fått fler behandlingar, eller om det bestämmer sig för att sitta kvar.


Om jag mår fortsatt bra idag, så kanske det blir bio i eftermiddag, det hela beror på om bytet av tejp och annat runt min Vac fungerar bra. Gör det mycket ont blir jag som en trasa resten av dagen och då vill man inte ens gå ur sängen, än mindre utanför dörren. Vi hoppas på det bästa.

Idag är det fredag och livet känns rikrigt bra. Jag har fått blod och lite nya mediciner som ska göra att jag inte ska bli så trött och må så illa när jag får chemo i fortsättningen. Jag har ätit, både till lunch och middag igår, och så mjölk och flingor till frukost idag. Inget illamående, ingen huvudvärk.

Jag är så glad och tacksam.

Önskar er en fortsatt härlig fredag och en trevlig helg!!
Kramar/Vic

Kom just på...

...att jag har fått mina nya brillor!



Så här ser jag ut idag!

Aj som satan

Kan meddela att mitt vänstra ögonbryn har antagit en blåaktig färgton samt blivit blivit dubbelt så stort som sin högra kollega.
Och varför då undrar ni kanske?

Jo, jag blev brutalt anfallen av en lampa. Lågt och illistigt hängande, mitt i rummet. Där går man intet ont anande, och får sig en tjonkare så jag trodde skallen skulle spricka.
Bildbevis kommer strax meddelst Iphone-foto.

Jävla skitlampa. Vi ska köpa en ny. Bara vi får våra pengar från skattemyndigheten nångång.

Lampan hänger så lågt därför att de förra husägarna hade ett biljardbord där men det har inte vi.

Min man är bäst

Att ha föllsedag är inte illa alls. Man gör det man vill och struntar i tvätt, dammråttor och annat trams. Om man dessutom har en son hemma som bara är liiiite sjuk kan man spela TV-spel tills ögona blöder. Det är grejer det och man samlar poäng hos gossen också, icke att förglömma. Här är vi i soffan:


Såhär på 41-årsdagen har jag bestämt mig för att inte vara så sabla självkritisk jämt. De är rätt ofta som jag skriver en text i bloggen och sen raderar den för jag inte tycker den är tillräckligt bra, eller tar en bild på mig själv till "Dagens själv" men sätter inte in den för jag tycker jag ser knasig/ful/fet/dålig hårdag/all of the above... Man måste kunna bjuda lite på sig själv och det har jag bestämt att jag ska göra från och med nu. Sådeså.

Förresten, min man är jordens snällaste. För en liten stund sedan ringde han och frågade om jag fått paketet. Jag pilar som en blixt (hrm..) och kollar utanför dörren och där ligger minsann ett litet platt paket. Inuti ligger en sån här:


En Amazon Kindle! Wo-hoo! Det är alltså en slags liten manick som man kan ladda full med exempelvis elektroniska böcker och så läser man dem när och var man vill! Ooooh, vad han är sjukt superdupersnäll!

Min man. Han är bäst!

Dagens själv

...var det länge sedan jag hade.
Såhär såg jag ut för fem minuter sen:


Ser jag inte LITE svår ut iallafall...? :o)

Grön, grön, grön, är mössan på mitt huvud

Äntligen har vi fått våra Green Cards, som inte alls är gröna egentligen.



Wo-hoo!

Andra bloggar om:
grön, grönt kort, USA, arbetstillstånd, utlandssvensk och Florida.

Blä blä blä

Ber härmed ödmjukast om ursäkt för dagens inlägg.

Jag har fått en släng av den allra värsta sortens skrivkramp. Inget känns roligt eller tillräckligt intressant att skriva om. Inte ens fenomenet skrivkramp känns kul att skriva om och då är det illa.

Kan bara meddela att det är äckligt varmt (nähä!? surprise!) och att jag har lagat korv med stuvade makaroner till lunch idag.

Lång och jag spelar Rock Band på XBoxen så det ryker och det är attan så kul.

I söndags var hela familjen i Miami och kollade på basket (för första gången i mitt liv!). Lotten hade varit bra att ha där för jag begrep mycket lite av det hela, fast jag förstod när det blev mål och om det var ett snyggt sådant och det är ju det viktigaste vad jag förstår.

Det var inte en basketmatch i dess egentliga mening eftersom det var en välgörenhetstillställning och lagen var "Old school" respektive (ja, ni gissade det) "New School". När vi kom dit hade det varit party halva eftermiddagen redan och hiphopmusiken dånade så jag höll på att bli döv.

Besökarna var till 90% afrika-amerikaner (vad det såg konstigt ut nu då, heter det så på svenska? African-americans heter det här i alla fall, om man inte vill bli kallad rasist och få på käften), 8,5% latinamerikaner och så resten familjen Stenfelt, typ. Inte undra på att vi kände oss en smula bortkomna.

När vi väl kommit in på arenan och hittat våra platser fick jag alla mina värsta och elakaste fördomar bekräftade på en och samma gång.

Och här kommer de:

En kvinna av afrika-amerikanskt ursprung är antingen

a. stor som ett hus men har kläder som är ett par nummer för små, perfekt make-up, långa naglar, håret fixat i de mest fantasieggande konstellationer och för sig som om hon är slank och otroligt vacker

eller

b. ÄR slank och otroligt vacker samt det övriga i punkt a.

Alla små flickor som jag kunde se hade hela huvudet fullt av flätor och pärlor. Undrar hur de får såna små töser att sitta stilla tillräckligt länge för att fläta alla dessa flätor? Slår dem medvetslösa? Ger dem Valium? Sätter dem framför "Hitta Nemo" på TV:n?

Dessutom verkade alla inne på arenan gilla hip-hop eftersom det i pauser och time-outer var diverse små uppträdanden av lokala förmågor och dessa rev ner vrål och applåder av ofantliga proportioner medan familjen Stenfelt satt som fågelholkar.
Hursomhelst var det hela trevligt, fast jag tycker att vi ska åka och se en "riktig" basketmatch någon gång, det här var mest uppvisning och ingen strid på liv och död direkt.

Se där, se där, det blev ju ett riktigt inlägg i all fall!

Det var förresten länge sen jag hade en Dagens Själv så det blir en Häromdagens Själv idag:


Kolla in halsbandet av sötvattenpärlor jag köpte på Maui! Oooh, fint! Här är det virat fyra gånger runt halsen men man kan ha det hur kort eller långt man vill.

Dessutom finns några foton från Sverigeresan att beskåda i fotodagboken.

Andra bloggar om:
skrivkramp, XBox, basket, fördomar och Florida.

Tack för alla gulliga kommentarer!

Nu har jag ätit mina tabletter i två dagar och det känns redan mycket bättre. Det är bara lite hosta, snuva och det eviga öronsuset kvar. Men det ska väl ge med sig vad det lider.

Här är en bild från igår:



Pigge-pigge-pigge-pigge-pigge-pigge-lin!

Bättre och bättre, dag för dag

Eller...
"I am sick and tired of feeling sick and tired."

Idag tog jag mig äntligen i kragen och hasade iväg till doktorn. Hon lyssnade på lungorna och skakade på huvudet, tittade i öronen och skakade ännu mer på huvudet. Det var tydligen i sista minuten jag kom iväg, annars var det fara för både lunginflammation och annat.

Som grädde på moset fick jag öroninflammation i natt, så det var nog det som gjorde att jag förstod att det verkligen var allvar. Jag fick två sorters tabletter som skulle hejda lunginflammationen, en inhalator att ta var fjärde timme plus en receptbelagd nässpray att ta en gång om dagen. Så nu vore det väl själve den om jag inte blir frisk, för det här tar på krafterna; att aldrig känna mig pigg, aldrig stark, aldrig frisk. Jag blir deppig, vill inte göra något och gör bara de hushållssysslor jag absolut måste. Att försöka hitta på mat varenda dag är en pina, efter att ha butit ut tvätt i garaget och startat en maskin slår hjärtat hårt och jag är alldeles svettig så jag nästan vill ta en dusch.

Men nu blir det säkert bättre.
Här ser ni mig med mina mediciner:



Jepp. Pigg som en dö sill, det är jag det. Jag försökte spela in en pratblog men jag hostade så dant att det blev inget av med det. Det blir ett nytt försök när jag är frisk.

Andra bloggar om:
sjuk, förkylning, lunginflammation, och öroninflammation.

En "Dagens Själv"...

...var det längesen jag hade. Därför kommer det en nu:



Lägg gärna märke till den diarréfärgade väggen bakom mig.
Mycket får man stå ut med när man inte äger sitt hus själv.

Andra bloggar om:
foto, ego och färg.

Svart på svart men inget sim

Vi var ju och campade med svenska skolan för två veckor sedan och jag trodde verkligen att jag hade packat upp alla grejor sen dess.

Men - när jag skulle leta rätt på min bikini som var med fram och tillbaka (utan att den kom till användning), så var den helt borta! Jag letade bland den rena tvätten, sen den smutsiga tvätten och på alla andra ställen jag kunde komma på där den kunde ha hamnat.

Efter en hel del mödosamt tankearbete förstod jag var den var. Den låg längst ner i Långs skolrygga (vi hade med den till campingen och hade badkläder och handdukar i) och eftersom bikinin är svart och hans väska också svart hade han inte sett den.

Så den har valsat fram och tillbaka till hans skola i två veckor.

Tur att ingen annan än han själv tittar i hans skolväska i skolan. Det hade lätt kunnat bli ett och annat höjt ögonbryn då. Hrm.

Det var förresten länge sen jag hade med ett Dagens Själv, så här kommer ett foto. Så här ser jag ut JUST NU!



Andra bloggar om:
bikini, svart och skolan.