Ny adress är sunnyswede.wordpress.com.
Vi ses där!
- Posted using BlogPress from my iPad
2015-05-22
2015-05-20
Vi har gjort slut...
...Blogger och jag.
Har hittat en ny bloggkompis, nämligen Wordpress. I fortsättningen hittar du mig på sunnyswede.wordpress.com (kan inte länka just nu för jag skriver på telefonen men fixar det när jag kommer hem).
Inga ändringar på Insta eller FB.
Välkommen till mitt nya hem på Wordpress!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Har hittat en ny bloggkompis, nämligen Wordpress. I fortsättningen hittar du mig på sunnyswede.wordpress.com (kan inte länka just nu för jag skriver på telefonen men fixar det när jag kommer hem).
Inga ändringar på Insta eller FB.
Välkommen till mitt nya hem på Wordpress!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Att blogga eller inte blogga, det är frågan
Funderar på om jag ska avsluta mitt bloggande, åtminstone på det här kontot.
Kanske jag skulle börja om, helt från början - nytt namn, nytt password, ny look...?
Anledningen till att jag funderar över detta är dels att jag har problem med Google, password och den e-postadresser krånglar (Elias har lyckats sätta sin e-postadress som min primära adress och jag fattar inte hur man ändrar det). Dessutom har jag ett annat konto som jag använder ibland men nu har jag lyckats tappa bort lösenordet så jag kan inte logga in.
Dumma Google. Dumma mig.
Men - om jag börjar om helt från början kanske jag kan ha lite bättre koll på grejerna?!
Jag får funderar lite.
Mer info kommer såklart här om jag väljer att starta om på nytt.
Kanske jag skulle börja om, helt från början - nytt namn, nytt password, ny look...?
Anledningen till att jag funderar över detta är dels att jag har problem med Google, password och den e-postadresser krånglar (Elias har lyckats sätta sin e-postadress som min primära adress och jag fattar inte hur man ändrar det). Dessutom har jag ett annat konto som jag använder ibland men nu har jag lyckats tappa bort lösenordet så jag kan inte logga in.
Dumma Google. Dumma mig.
Men - om jag börjar om helt från början kanske jag kan ha lite bättre koll på grejerna?!
Jag får funderar lite.
Mer info kommer såklart här om jag väljer att starta om på nytt.
2015-04-05
Åka båt med Royal Caribbean
För ett par veckor sedan var det dags för killarnas spring break.
Vi tillbringade den största delen av tiden ombord på ett stort skepp tillsammans med drygt fyratusen andra semesterfirare. Turen gick från Fort Lauderdale till Belize och sedan till Cozumel i Mexiko för att sedan vända hemåt igen. En lagom liten tripp på fem dagar.
Här är några bilder jag tog på resan:
.JPG)
Det var mycket spring i korridorer eftersom en av våra hytter låg längst bak på däck sex och den andra nästan längst fram på däck tio. Men vi samlade många steg på våra stegräknare!
.JPG)
I Belize skulle vi titta på ruiner från Mayaindianernas tempel i Lamanai. Vi åkte en båt som körde så fort att det visslade i öronen men det fanns tid att stanna upp och titta på växt- och djurliv. Här ovan ser ni fladdermöss (insect bats). De var väldigt svåra att upptäcka för de är så välkamouflerade.
.JPG)
Här är en av de största ruinerna som vi såg. Man fick inte klättra upp på trappstegen på framsidan, men det fanns en trätrappa på baksidan så man kunde använda om man ville. Mycket imponerande!
.JPG)
I regnskogen finns det djur och har man tur så får man syn på dem. Här är en "black howling monkey"
Ett par bilder från båten:
.JPG)
Här är den stora "affärsgatan" med några restauranger, barer och affärer där man kunde köpa det vanliga krimskramset. Det här är ganska tidigt på morgonen så det är inte mycket folk.
.JPG)
.JPG)
... och klättervägg för de lite större.
Johan, jag och Elias hade vår hytt längst bak i skeppet, och vår utsikt från vår terrass var inte tråkig.
.JPG)
Och här nedan ser ni "Liberty of the Sea", vårt hem under vår femdagars kryssning. På den här bilden är vi på väg tillbaks till båten efter att ha varit i land och kikat lite i Cozumel. Vi hade inte bokat in någon utflykt här utan valde att ta det lugnt istället. Det var ett bra beslut eftersom det då blev betydligt mer plats för oss som var kvar ombord. Inga köer eller trängsel någonstans.
.JPG)
Vi tillbringade den största delen av tiden ombord på ett stort skepp tillsammans med drygt fyratusen andra semesterfirare. Turen gick från Fort Lauderdale till Belize och sedan till Cozumel i Mexiko för att sedan vända hemåt igen. En lagom liten tripp på fem dagar.
Här är några bilder jag tog på resan:
Det var mycket spring i korridorer eftersom en av våra hytter låg längst bak på däck sex och den andra nästan längst fram på däck tio. Men vi samlade många steg på våra stegräknare!
I Belize skulle vi titta på ruiner från Mayaindianernas tempel i Lamanai. Vi åkte en båt som körde så fort att det visslade i öronen men det fanns tid att stanna upp och titta på växt- och djurliv. Här ovan ser ni fladdermöss (insect bats). De var väldigt svåra att upptäcka för de är så välkamouflerade.
Här är en av de största ruinerna som vi såg. Man fick inte klättra upp på trappstegen på framsidan, men det fanns en trätrappa på baksidan så man kunde använda om man ville. Mycket imponerande!
I regnskogen finns det djur och har man tur så får man syn på dem. Här är en "black howling monkey"
Ett par bilder från båten:
Här är den stora "affärsgatan" med några restauranger, barer och affärer där man kunde köpa det vanliga krimskramset. Det här är ganska tidigt på morgonen så det är inte mycket folk.
Uppe på däck fanns det bland annat vattenlek för småkids...... och klättervägg för de lite större.
Johan, jag och Elias hade vår hytt längst bak i skeppet, och vår utsikt från vår terrass var inte tråkig.
Och här nedan ser ni "Liberty of the Sea", vårt hem under vår femdagars kryssning. På den här bilden är vi på väg tillbaks till båten efter att ha varit i land och kikat lite i Cozumel. Vi hade inte bokat in någon utflykt här utan valde att ta det lugnt istället. Det var ett bra beslut eftersom det då blev betydligt mer plats för oss som var kvar ombord. Inga köer eller trängsel någonstans.
2015-02-18
Man vet...
... att golvet inte är så värst tåligt när man tappar sin iPad och den håller men golvet fick ett stort hack.
- Posted using BlogPress from my iPhone
- Posted using BlogPress from my iPhone
2015-02-06
Jag minns ofta vad jag drömmer...
...när jag vaknar på morgonen, men för det mesta försvinner minnena av vad som "hänt under natten" och jag minns sällan en dröm under en längre tid.
Inatt vaknade jag vid tre av en mardröm.
Vi var tvungna att döda våra barn, jag vet inte varför.
Vi skulle vika ihop dem på något sätt och stoppa in dem i en liten ugn.
Jag skulle ta hand om Elias och han kom fram till mig. Han var liten, kanske fem år och han stod där i bara underkläderna. Han kom fram till mig och kramade mig. Han sa -"Hej då, mamma."
Jag kände hur han skakade i hela kroppen av rädsla när jag höll om honom.
När jag vaknade hade jag en fruktansvärd ångest och jag ville springa in i hans rum och se att han levde. Tårarna rann. Det hjälpte inte att jag försökte påminna mig om att det bara var en dröm.
Det här var nog en av de värre mardrömmarna jag kan minnas att jag haft.
I mina mardrömmar är det alltid någon liten som det är synd om, barn eller djur. Jag tappar bort dem,
de åker i väg med tunnelbana/buss/tåg och jag blir kvar. De är ensamma, skadade och ledsna.
Jag gråter när jag skiver detta. Det var så verkligt, så otäckt.
Hans "-Hej då, mamma." sitter kvar i hjärtat och vill inte försvinna.
Och ugnen, med en sån liten öppning att det var obegriplig hur en människa skulle kunna komma in där. Därinne brann en eld, jag såg lågorna och visste att att snart skulle mina barn vara därinne.
De skulle brinna. I elden.
Inatt vaknade jag vid tre av en mardröm.
Vi var tvungna att döda våra barn, jag vet inte varför.
Vi skulle vika ihop dem på något sätt och stoppa in dem i en liten ugn.
Jag skulle ta hand om Elias och han kom fram till mig. Han var liten, kanske fem år och han stod där i bara underkläderna. Han kom fram till mig och kramade mig. Han sa -"Hej då, mamma."
Jag kände hur han skakade i hela kroppen av rädsla när jag höll om honom.
När jag vaknade hade jag en fruktansvärd ångest och jag ville springa in i hans rum och se att han levde. Tårarna rann. Det hjälpte inte att jag försökte påminna mig om att det bara var en dröm.
Det här var nog en av de värre mardrömmarna jag kan minnas att jag haft.
I mina mardrömmar är det alltid någon liten som det är synd om, barn eller djur. Jag tappar bort dem,
de åker i väg med tunnelbana/buss/tåg och jag blir kvar. De är ensamma, skadade och ledsna.
Jag gråter när jag skiver detta. Det var så verkligt, så otäckt.
Hans "-Hej då, mamma." sitter kvar i hjärtat och vill inte försvinna.
Och ugnen, med en sån liten öppning att det var obegriplig hur en människa skulle kunna komma in där. Därinne brann en eld, jag såg lågorna och visste att att snart skulle mina barn vara därinne.
De skulle brinna. I elden.
2015-01-16
Åsså blev det fredag.
Ute är det grått och inte så särskilt varmt, bara nitton grader.
Någonstans i närheten drar en hjord små trädgårdstomtar omkring med gräsklippare, kantklippare och lövblåsare. Sablar vad de väsnas och jag tycker synd om dem som vistas i detta oväsen hela dagarna och andas in avgaserna från sina redskap.
Klockan är tjugo i tolv och det börjar bli hög tid att ta tag i lite lunchtillagning innan jag ska åka till jobbet. Idag jobbar jag halv två till halv sju, helt OK arbetstid om ni frågar mig.
Imorgon lördag blir det lite värre, elva till halv sju. Det blir en lång dag det och minuterna man kan sitta och vila sina trötta fötter kan nog räknas på ena handens fingrar. Men jag klagar inte. Det är många som har det värre. Fast att jobba på ett litet fint bageri är inte så lätt alla gånger. Att vara omgiven av tårtor, bakelser och allehanda kakor hela dagarna alltså. Men hittills har det gått riktigt hyfsat och jag har inte mulat i mig en enda prinsessbakelse. Inte ens en liten en. Faktiskt.
Oj.
Kom just på att det är bara en dryg vecka kvar till nästa bokklubbsmöte och att
1. vi ska vara hemma hos mig
2. att jag inte läst boken än
Kanske bäst att avsluta nu, fixa lite lunch och läsa bok medan jag äter.
Synes.
Någonstans i närheten drar en hjord små trädgårdstomtar omkring med gräsklippare, kantklippare och lövblåsare. Sablar vad de väsnas och jag tycker synd om dem som vistas i detta oväsen hela dagarna och andas in avgaserna från sina redskap.
Klockan är tjugo i tolv och det börjar bli hög tid att ta tag i lite lunchtillagning innan jag ska åka till jobbet. Idag jobbar jag halv två till halv sju, helt OK arbetstid om ni frågar mig.
Imorgon lördag blir det lite värre, elva till halv sju. Det blir en lång dag det och minuterna man kan sitta och vila sina trötta fötter kan nog räknas på ena handens fingrar. Men jag klagar inte. Det är många som har det värre. Fast att jobba på ett litet fint bageri är inte så lätt alla gånger. Att vara omgiven av tårtor, bakelser och allehanda kakor hela dagarna alltså. Men hittills har det gått riktigt hyfsat och jag har inte mulat i mig en enda prinsessbakelse. Inte ens en liten en. Faktiskt.
Oj.
Kom just på att det är bara en dryg vecka kvar till nästa bokklubbsmöte och att
1. vi ska vara hemma hos mig
2. att jag inte läst boken än
Kanske bäst att avsluta nu, fixa lite lunch och läsa bok medan jag äter.
Synes.
2015-01-04
Vi tog in på hotell en kväll
Okej. Det kan vara superlyxigt att bo på hotell. Rena, släta lakan. Chokladbit på kudden. En uppsjö av gulliga små tuber och flaskor med allehanda shampoon, balsam och krämer. Handdukar tvättade tusen sinom tusen gånger så de är lena och mjuka. Allt är tyst och lugnt.
Eller så kan det vara rent eländigt.
Sängen är hård som en bräda. Det är lyhört och i rummet bredvid bor en barnfamilj med minst ett barn som inte tycker att det är så värst kul att sova, men att lubba runt i korridoren, det är lajbans det.
Dubbelsängen, som i och för sig är större än den vanliga queenstorleken (alltså, hur kan två vuxna sova i en fjuttig queensize-säng??? Obegripligt.) men som vanligt finns bara ett täcke som man ska samsas om, alltså jag som snurrar som en helikopter om nätterna och krånglar med mitt täcke hit och dit! Det är ju upplagt för sovkatastrof.
Dessutom låter det som ett snälltåg drar rakt igenom rummet när A/C:n kör igång. Och det gör den en gång i kvarten, typ.
Annars är allt bara prima.
Vi har alltså flytt hemmet för en natt för att sova på hotell. Anledningen till detta är att vi idag (söndag) ska gå och se föreställningen AmaLûna med Cirque du Soleil och det ska bli så kul! Vi har sett ett antal olika shower med dem och vi har aldrig blivit besvikna.
Föreställningen börjar halv två så innan dess ska vi masa oss ner till frukosten och käka, packa och checka ut och sen gå och dra en liten stund i Aventura mall innan det är showtime.
Jag hoppas att ni alla får en härlig söndag!
- Posted using BlogPress from my iPad
Eller så kan det vara rent eländigt.
Sängen är hård som en bräda. Det är lyhört och i rummet bredvid bor en barnfamilj med minst ett barn som inte tycker att det är så värst kul att sova, men att lubba runt i korridoren, det är lajbans det.
Dubbelsängen, som i och för sig är större än den vanliga queenstorleken (alltså, hur kan två vuxna sova i en fjuttig queensize-säng??? Obegripligt.) men som vanligt finns bara ett täcke som man ska samsas om, alltså jag som snurrar som en helikopter om nätterna och krånglar med mitt täcke hit och dit! Det är ju upplagt för sovkatastrof.
Dessutom låter det som ett snälltåg drar rakt igenom rummet när A/C:n kör igång. Och det gör den en gång i kvarten, typ.
Annars är allt bara prima.
Vi har alltså flytt hemmet för en natt för att sova på hotell. Anledningen till detta är att vi idag (söndag) ska gå och se föreställningen AmaLûna med Cirque du Soleil och det ska bli så kul! Vi har sett ett antal olika shower med dem och vi har aldrig blivit besvikna.
Föreställningen börjar halv två så innan dess ska vi masa oss ner till frukosten och käka, packa och checka ut och sen gå och dra en liten stund i Aventura mall innan det är showtime.
Jag hoppas att ni alla får en härlig söndag!
- Posted using BlogPress from my iPad
2015-01-01
Happy happy 2015
Ja vad ska jag säga om året som gått?
Det har varit uppåner, framåtebaks, hitådit och inåut.
Ja, så kan man nog sammanfatta mitt 2014.
Nu ser vi med tillförsikt fram emot tjugohundrafemton och det ska bli ett sjujäkla bra år, för det har jag bestämt.
En annan sak jag har bestämt är att återuppta bloggandet som legat i träda under en längre tid. En försiktig gnista av lust att skriva har återigen tänts och jag blåser försiktigt på den så den inte ska slockna utan flamma upp och ta sig ordentligt till en rar liten lägereld där vi kan samlas och utbyta tankar och ideér om ditten och datten, viktigt och oviktigt, glädje och sorg.
Jag har inte avlagt några nyårslöften för det går alltid åt helvete ändå, det vet jag efter många års erfarenhet av såna dumma påfund. Istället ska jag sätta upp mål, små och lite större och göra mitt bästa för att uppnå dem. Att leva i nuet, ta en dag, ja ibland bara en timme i taget. Att tänka efter före och försöka ta väl genomtänkta beslut.
Luddigt? Javisst! Men det kan mycket väl utkristallisera sig mer specifika mål varefter tiden går, vi får se. Vissa kanske jag kommer skriva om här och andra kommer jag gömma inne i ett litet mörkt hörn och inte berätta om för någon.
Hur ser då dagens plan ut?
Mitt mål är att ta ner alla julprydnader och se vad som kan räddas efter Eddies nattliga granräder. Varje morgon när vi går upp hittar vi nya "leksaker" som han klättrat upp i granen och "hittat". Den lille skiten. Men jag hade ju på känn att det skulle bli just så här, så varken glaskulor eller mina finaste prydnader med fjädrar och glitter stod att finna i 2014 års gran. Istället var det papper- och tygprydnader från IKEA och så några egengjorda av garn som fick bli temat. Jag försökte också med glitter men det liksom halkade ner varefter tiden gick och fick granen att se lite hängig ut. Som alla förstår fick glittret hjälp av en liten misse med nedhalkandet, det är ju stört omöjligt att motstå något som glittrar så fint och frasar mjukt när man biter lite i det, det förstår ju var och en som har lite förstånd.
Så, kompisar. Välkomna till 2015 och välkomna tillbaka till min vrå av cyberrymden. Här kan vi alla trivas.
Hasta la vista, baby! I'll be back.
Det har varit uppåner, framåtebaks, hitådit och inåut.
Ja, så kan man nog sammanfatta mitt 2014.
Nu ser vi med tillförsikt fram emot tjugohundrafemton och det ska bli ett sjujäkla bra år, för det har jag bestämt.
En annan sak jag har bestämt är att återuppta bloggandet som legat i träda under en längre tid. En försiktig gnista av lust att skriva har återigen tänts och jag blåser försiktigt på den så den inte ska slockna utan flamma upp och ta sig ordentligt till en rar liten lägereld där vi kan samlas och utbyta tankar och ideér om ditten och datten, viktigt och oviktigt, glädje och sorg.
Jag har inte avlagt några nyårslöften för det går alltid åt helvete ändå, det vet jag efter många års erfarenhet av såna dumma påfund. Istället ska jag sätta upp mål, små och lite större och göra mitt bästa för att uppnå dem. Att leva i nuet, ta en dag, ja ibland bara en timme i taget. Att tänka efter före och försöka ta väl genomtänkta beslut.
Luddigt? Javisst! Men det kan mycket väl utkristallisera sig mer specifika mål varefter tiden går, vi får se. Vissa kanske jag kommer skriva om här och andra kommer jag gömma inne i ett litet mörkt hörn och inte berätta om för någon.
Hur ser då dagens plan ut?
Mitt mål är att ta ner alla julprydnader och se vad som kan räddas efter Eddies nattliga granräder. Varje morgon när vi går upp hittar vi nya "leksaker" som han klättrat upp i granen och "hittat". Den lille skiten. Men jag hade ju på känn att det skulle bli just så här, så varken glaskulor eller mina finaste prydnader med fjädrar och glitter stod att finna i 2014 års gran. Istället var det papper- och tygprydnader från IKEA och så några egengjorda av garn som fick bli temat. Jag försökte också med glitter men det liksom halkade ner varefter tiden gick och fick granen att se lite hängig ut. Som alla förstår fick glittret hjälp av en liten misse med nedhalkandet, det är ju stört omöjligt att motstå något som glittrar så fint och frasar mjukt när man biter lite i det, det förstår ju var och en som har lite förstånd.
Så, kompisar. Välkomna till 2015 och välkomna tillbaka till min vrå av cyberrymden. Här kan vi alla trivas.
Hasta la vista, baby! I'll be back.
2014-11-28
Hur man lagar till brysselkål så den blir riktigt smaskig!
Den här rätten gjorde vi igår när vi firade Thanksgiving och den blev klart godkänd av både vuxna och ungdomar.
Jag plankar receptet rakt av min app (Allrecipes, sök på brussel sprouts).
Shredded Brussels Sprouts
8 servings
- 1/2 pound sliced bacon
- 1/4 cup butter
- 2/3 cup pine nuts
- 2 pomunds Brussels sprouts, quarted and cored
- 3 green onions, minced ( jag tog en vanlig gul lök och skivade den)
- 1/2 tsp salt
- pepper to taste
Directions
Place bacon in a large, deep skillet. Cook over medium-high heat until crisp. Drain, reserving 2 tablespoons grease, crumble bacon and set aside.
In the same skillet, melt butter in with reserved bacon grease over medium heat. Add pine nuts and cook, stirring until browned. Add Brussels sprouts and onion tomthe pan and season with salt and pepper.
Cook over medium heat until sprouts are wilted and tender, 10 to 15 minutes.
Stir in crumbled bacon just before serving.
All done!
- Posted using BlogPress from my iPad
2014-08-11
Äh!
Här blir ju inget vettigt skrivet - lika bra att ta PAUS.
Hänger ju ändå mest på
1. Instagram
2. Facebook
3. Twitter (mycket sällan men ändå)
Kanske skrivs det mer här någon dag när lusten faller på.
Men inte nu.
- Posted using BlogPress from my iPad
Hänger ju ändå mest på
1. Instagram
2. Facebook
3. Twitter (mycket sällan men ändå)
Kanske skrivs det mer här någon dag när lusten faller på.
Men inte nu.
- Posted using BlogPress from my iPad
2014-07-21
Ibland
Ibland blir jag så ledsen och arg att jag bara vill skrika rakt ut och gråta tills alla tårar tar slut. Jag vill slå på saker tills de går sönder och mina händer är blodiga.
När livet är för fruktansvärt orättvist och jag inte kan se någon mening med det som sker.
När jag känner mig maktlös inför det ofattbara.
När någon knappt har hunnit börja leva rycks bort från livet och lämnar sina närstående i sorg och chock.
Tragedier händer överallt, hela tiden. Ibland nära, ibland långt borta.
Den här gången hände det långt borta, men jag lider ändå med familjen som förlorade sitt barn. Jag känner inte dem, de vet inte vem jag är.
Men ändå.
- Posted using BlogPress from my iPad
2014-07-13
En tanke om zombiemode
Inser att man verkar tappa all färg när man blir zombie. Alla i The Walking Dead har gråbeiga kläder, ingenstans ser man en röd skjorta, grönvit-randig blus eller blå jeans. Fast det kanske är inne med gråbeige hos zombiesarna?!
- Posted using BlogPress from my iPhone
- Posted using BlogPress from my iPhone
2014-07-01
Att äta mat är trevligt.
Att äta mat är trevligt, det kan de flesta skriva under på.
Om man dessutom äter på restaurang med sin respektive eller andra vuxna, brukar det vara ännu trevligare. (vi pratade inte om kidsen en enda gång!)
Johan och jag var på restaurang i söndags, vi hade ett bord bokat till klockan åtta.
Det var ett ställe nere i Delray som vi inte varit på förut.
Vi fick sitta vid baren en liten stund innan vi fick komma in i det ganska lilla rum där vi skulle äta. Det fanns kanske tio bord och det fylldes strax upp av andra förväntansfulla och lite fnissiga gäster som också hade beställt bord till klockan åtta.
En av servitörerna informerade lite om kvällens upplägg och vi fick varsin god bruschetta att knapra på medan vi väntade.
Så släcktes ljuset och det blev nästan helt kolsvart.
Men det var inte en propp som hade gått, utan vi hade ju bokat bord på eventet "Dining in the Dark"!
Vi fick sedan förrätt, en pastarätt och ännu en varmrätt att äta.
De hade rekommenderat att lämna besticken och istället äta med fingrarna, så att vi riktigt skulle kunna känna konsistensen på maten för vi visste ju inte vad vi åt.
Så där satt vi, kanske ett tjugotal gäster och åt med fingrarna, smackade och satte näsan nära maten och sniffade för att försöka komma på vilka kryddor som använts.
När alla hade ätit färdigt sin rätt kom servitören in och hade lite frågesport.
Vad var det vi fått till förrätt?
Svamp! Det var alla överens om.
Och det låg på en bädd av....?
Här var meningarna delade. Visa trodde sallad, andra trodde spenat.
Det visade sig vara spenat, och det visste jag ju. När man äter med fingrarna känner man formen på de små spenatbladen, så där var det aldrig någon tvekan.
Till detta smörvinägrette som var gudomligt god.
Andra rätten var lätt att avgöra vad det var; ravioli fylld med ricotta. Såsen var däremot svårare men till sist gissade någon rätt på rödpeppar och vitlök. Helt OK gott även om jag inte är någon stor fan av ricotta.
Inför tredje och sista rätten trodde vi att det var efterrätt och gissade på någon typ av canelloni eller liknande, glass kunde man ju inte gärna äta med fingrarna!?
Men det visade sig vara fisk och ingen vilken fisk som helst, alldeles njuk och len i smaken, den nästan föll isär när jag tog i den. Servitören berättade senare att det var Yellow Snapper. Till detta picklad gurka och morot. Fantastiskt fin och god fisk!
De som valt att dricka vin till maten fick också gissa efter varje rätt vilket vin de fått men jag nöjde mig med vatten eftersom jag inte gillar vin något vidare.
Så, om du gillar att sitta i ett kolsvart rum, äta väldigt god mat och inte är rädd för att bli lite kladdig om fingrarna så ska du beställa bord på SoLita Italian Restaurant i Delray Beach!
Om man dessutom äter på restaurang med sin respektive eller andra vuxna, brukar det vara ännu trevligare. (vi pratade inte om kidsen en enda gång!)
Johan och jag var på restaurang i söndags, vi hade ett bord bokat till klockan åtta.
Det var ett ställe nere i Delray som vi inte varit på förut.
Vi fick sitta vid baren en liten stund innan vi fick komma in i det ganska lilla rum där vi skulle äta. Det fanns kanske tio bord och det fylldes strax upp av andra förväntansfulla och lite fnissiga gäster som också hade beställt bord till klockan åtta.
En av servitörerna informerade lite om kvällens upplägg och vi fick varsin god bruschetta att knapra på medan vi väntade.
Så släcktes ljuset och det blev nästan helt kolsvart.
Men det var inte en propp som hade gått, utan vi hade ju bokat bord på eventet "Dining in the Dark"!
Vi fick sedan förrätt, en pastarätt och ännu en varmrätt att äta.
De hade rekommenderat att lämna besticken och istället äta med fingrarna, så att vi riktigt skulle kunna känna konsistensen på maten för vi visste ju inte vad vi åt.
Så där satt vi, kanske ett tjugotal gäster och åt med fingrarna, smackade och satte näsan nära maten och sniffade för att försöka komma på vilka kryddor som använts.
När alla hade ätit färdigt sin rätt kom servitören in och hade lite frågesport.
Vad var det vi fått till förrätt?
Svamp! Det var alla överens om.
Och det låg på en bädd av....?
Här var meningarna delade. Visa trodde sallad, andra trodde spenat.
Det visade sig vara spenat, och det visste jag ju. När man äter med fingrarna känner man formen på de små spenatbladen, så där var det aldrig någon tvekan.
Till detta smörvinägrette som var gudomligt god.
Andra rätten var lätt att avgöra vad det var; ravioli fylld med ricotta. Såsen var däremot svårare men till sist gissade någon rätt på rödpeppar och vitlök. Helt OK gott även om jag inte är någon stor fan av ricotta.
Inför tredje och sista rätten trodde vi att det var efterrätt och gissade på någon typ av canelloni eller liknande, glass kunde man ju inte gärna äta med fingrarna!?
Men det visade sig vara fisk och ingen vilken fisk som helst, alldeles njuk och len i smaken, den nästan föll isär när jag tog i den. Servitören berättade senare att det var Yellow Snapper. Till detta picklad gurka och morot. Fantastiskt fin och god fisk!
De som valt att dricka vin till maten fick också gissa efter varje rätt vilket vin de fått men jag nöjde mig med vatten eftersom jag inte gillar vin något vidare.
Så, om du gillar att sitta i ett kolsvart rum, äta väldigt god mat och inte är rädd för att bli lite kladdig om fingrarna så ska du beställa bord på SoLita Italian Restaurant i Delray Beach!
2014-06-29
Framtidsplaner
Vi har beställt en hängmatta, den ska levereras i slutet på nästa vecka.
Den är randig i en massa glada färger och det ryms två i den (allt ska ju vara stort här i staterna).
Jag längtar tills den kommer och är hopmonterad.
Då ska jag ligga i skuggan, med något kallt att dricka och nedladdade avsnitt av Spanarna i lurarna.
Längre än så kan jag inte planera i nuläget. Det blir nog ryggläge tills skolorna börjar.
- Posted using BlogPress from my iPad
Den är randig i en massa glada färger och det ryms två i den (allt ska ju vara stort här i staterna).
Jag längtar tills den kommer och är hopmonterad.
Då ska jag ligga i skuggan, med något kallt att dricka och nedladdade avsnitt av Spanarna i lurarna.
Längre än så kan jag inte planera i nuläget. Det blir nog ryggläge tills skolorna börjar.
- Posted using BlogPress from my iPad
2014-06-20
Det heter ju att...
...det man letar efter alltid är på det sista stället man letar på. Min grej var på det första stället jag letade på men jag letade då dåligt att jag inte såg den. Sen följde en halvtimmes letande på alla möjliga och omöjliga ställen, internet inräknat.
Sen, när jag letade efter något annat hittade jag den första grejen jag letat efter innan.
Det är ju så jädra typiskt.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Sen, när jag letade efter något annat hittade jag den första grejen jag letat efter innan.
Det är ju så jädra typiskt.
- Posted using BlogPress from my iPhone
2014-06-17
Kom ihåg till nästa gång jag ska tanka!
Det tar lika lång tid för mig att krångla mig förbi bilen framför och att få min bil i rätt läge för att kunna tanka som det tar för den vimsiga tanten jag just krånglat mig förbi att tanka. Hade jag bara haft lite tålamod hade jag sluppit göra mig till åtlöje på Costcos bensinstation och bli för evigt igenkänd som "hon som inte kan backa rakt".
Men jag får väl bjuda på det.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Men jag får väl bjuda på det.
- Posted using BlogPress from my iPhone
2014-06-16
Egentligen har jag ju inte tid att blogga.
Nej, för jag har ett helt sånt där stort ställ som man hänger kläder i fullt med just kläder. Skrynkliga kläder. Rena, men skrynkliga. Tydligen måste något göras åt detta. Vidare ligger det påsar på mitt skrivbord. En påse innehåller en häftpistol, en riktig mördarmaskin. Dessutom finns där en kartong med häftklamrar som man ska peta i sagda häftpistol utan att samtidigt sätta en eller ett par klamrar i pannan/handen/katten/väggen. I påsen bredvid ligger finfint blått jeanstyg av den lite tunnare varianten. Det ska klippas till och användas till att klä om köksstolarna med. Killarna är ju trots allt så stora nu att det känns lite onödigt med vaxduk på sitsarna. De har slutat att kasta pyttipanna på varann.
Dessutom är det svettigt för rumpan att sitta på vaxduk.
Om jag samlar ihop mig så hinner jag nog stryka några skjortor innan någon telning kommer ner och frågar när vi ska äta och vad det i så fall blir att äta.
- "Inte vet jag!" säger jag då för det vet jag ju inte. Jag uttömde alla mina kulinariska idéer när jag värmde ett paket köttbullar i ugnen till lunch.
Och bilen går bra.
Fast jag behöver tanka.
Ja, hej så länge då.
- Posted using BlogPress from my iPad
Dessutom är det svettigt för rumpan att sitta på vaxduk.
Om jag samlar ihop mig så hinner jag nog stryka några skjortor innan någon telning kommer ner och frågar när vi ska äta och vad det i så fall blir att äta.
- "Inte vet jag!" säger jag då för det vet jag ju inte. Jag uttömde alla mina kulinariska idéer när jag värmde ett paket köttbullar i ugnen till lunch.
Och bilen går bra.
Fast jag behöver tanka.
Ja, hej så länge då.
- Posted using BlogPress from my iPad
2014-06-05
Klockan är tjugo över nio...
...och hantverkarna har både kommit och åkt härifrån.
Kvart i åtta restes långa stegar mot huset och under mycket prat och skratt klättrade ett okänt antal raska karlar upp på taket - för nu skulle vårt läckande tak tätas!
Vi har under en längre tid haft problem med att det läckt in i killarnas badrum när det regnar och blåser hårt. Vi har fått sätta fram hinkar och lägga ut handdukar när det stormar och står i som värst och takfärgen har lossnat och fallit ner som enorma mjällflagor. Inte så värst trevligt.
Det var ett herrans liv med ett bank och bånk så katterna blev fullkomligt vettskrämda. Isak däremot, som har sovmorgon, lyckades sova igenom hela härligheten. Tonåringar, alltså.
Jag har inte hunnit så värst mycket denna morgon, vinkat hej då till Elias som gick till skolan för sista gången denna terminen och så har jag ätit frukost. För ovanlighetens skull blev det två skivor mjukt bröd som bakats med olivolja (mmm, vilken doft!), med skinka och rostbiff som jag köpte i den manuella disken på Publix igår och så smög jag dit lite räksallad också. Jättegott!
Idag blir det en allmän fixardag, tvätt ska tvättas, golv ska dammsugas och lite annat sånt där tjafs som anses vara nödvändigt. När Isak kommer hem från skolan ska vi köra till Costco och köpa vatten.
Jag veeeet - det är fullt av vatten i kranen! MEN. Om det ens knystas om att det skulle kunna eventuellt kanske komma en orkan så kommer folk börja bete sig som galna och då kommer det inte finns något vatten att uppbringa någonstans. Och om det verkligen kommer en orkan kommer det inte finnas rent vatten i kranarna längre, utan då får man dricka vatten på flaska utan dåligt samvete. Sådeså.
Jag kommer också inventera skafferiet för att kolla om något behöver kompletteras - burkmat behöver ju inte vara i kylskåp och är förmodligen det enda man kan äta om det blir långvariga strömavbrott. Kex och sånt är också bra.
Vårt orkansäkraste rum i huset är gästtoaletten på bottenvåningen. Blotta tanken på att tränga in oss där, fyra personer och tre katter känns inte så värst lockande. Har vi tur även detta år blir det inte någon orkan men säker kan man aldrig vara och det känns bättre om vi är förberedda.
Och nu över till något helt annat.
Jag tog en sväng in på IKEA igår innan samtalsgruppen men handlade inte särskilt mycket - två paket sugrör modell större samt en köttklyvare. -Varför då? undrar ni, -Vet inte riktigt, säger jag.
Det kan vara så att jag tycker det ser så tufft ut när de skär med såna på TVn. Annars har jag faktiskt ingen vettig anledning. Vidare köpte jag en stor påse Daim samt en dubbelförpackning med mjölkchoklad på rulle. Det blir gott till fredagsmys/lördagsgodis det!
Samtalsgruppen gick bra, även om jag kände av jetlagen lite på slutet. Avskedet blev inte tårfyllt eftersom vi kom på att vi faktiskt skulle träffas en gång till innan det var dags för dem att flytta! På SWEAs midsommarfirande den 21 juni kommer vi ses igen.
Klockan är nu snart tio och det är dags att sätta lite fart, jag kan väl åtminstone slänga in lite tvätt i maskinen och dra igång dammsugarroboten. Sen får jag vila mig lite - det är jobbigt att vara hemmafru!
Kvart i åtta restes långa stegar mot huset och under mycket prat och skratt klättrade ett okänt antal raska karlar upp på taket - för nu skulle vårt läckande tak tätas!
Vi har under en längre tid haft problem med att det läckt in i killarnas badrum när det regnar och blåser hårt. Vi har fått sätta fram hinkar och lägga ut handdukar när det stormar och står i som värst och takfärgen har lossnat och fallit ner som enorma mjällflagor. Inte så värst trevligt.
Det var ett herrans liv med ett bank och bånk så katterna blev fullkomligt vettskrämda. Isak däremot, som har sovmorgon, lyckades sova igenom hela härligheten. Tonåringar, alltså.
Jag har inte hunnit så värst mycket denna morgon, vinkat hej då till Elias som gick till skolan för sista gången denna terminen och så har jag ätit frukost. För ovanlighetens skull blev det två skivor mjukt bröd som bakats med olivolja (mmm, vilken doft!), med skinka och rostbiff som jag köpte i den manuella disken på Publix igår och så smög jag dit lite räksallad också. Jättegott!
Idag blir det en allmän fixardag, tvätt ska tvättas, golv ska dammsugas och lite annat sånt där tjafs som anses vara nödvändigt. När Isak kommer hem från skolan ska vi köra till Costco och köpa vatten.
Jag veeeet - det är fullt av vatten i kranen! MEN. Om det ens knystas om att det skulle kunna eventuellt kanske komma en orkan så kommer folk börja bete sig som galna och då kommer det inte finns något vatten att uppbringa någonstans. Och om det verkligen kommer en orkan kommer det inte finnas rent vatten i kranarna längre, utan då får man dricka vatten på flaska utan dåligt samvete. Sådeså.
Jag kommer också inventera skafferiet för att kolla om något behöver kompletteras - burkmat behöver ju inte vara i kylskåp och är förmodligen det enda man kan äta om det blir långvariga strömavbrott. Kex och sånt är också bra.
Vårt orkansäkraste rum i huset är gästtoaletten på bottenvåningen. Blotta tanken på att tränga in oss där, fyra personer och tre katter känns inte så värst lockande. Har vi tur även detta år blir det inte någon orkan men säker kan man aldrig vara och det känns bättre om vi är förberedda.
Och nu över till något helt annat.
Jag tog en sväng in på IKEA igår innan samtalsgruppen men handlade inte särskilt mycket - två paket sugrör modell större samt en köttklyvare. -Varför då? undrar ni, -Vet inte riktigt, säger jag.
Det kan vara så att jag tycker det ser så tufft ut när de skär med såna på TVn. Annars har jag faktiskt ingen vettig anledning. Vidare köpte jag en stor påse Daim samt en dubbelförpackning med mjölkchoklad på rulle. Det blir gott till fredagsmys/lördagsgodis det!
Samtalsgruppen gick bra, även om jag kände av jetlagen lite på slutet. Avskedet blev inte tårfyllt eftersom vi kom på att vi faktiskt skulle träffas en gång till innan det var dags för dem att flytta! På SWEAs midsommarfirande den 21 juni kommer vi ses igen.
Klockan är nu snart tio och det är dags att sätta lite fart, jag kan väl åtminstone slänga in lite tvätt i maskinen och dra igång dammsugarroboten. Sen får jag vila mig lite - det är jobbigt att vara hemmafru!
2014-06-04
Rapport
Den här bloggens vara eller icke vara har jag funderat på en längre tid nu.
För att kunna upprätthålla något som helst intresse för sina läsare måste man (läs jag) tydligen uppdatera bloggen minst två till tre gånger om dagen. Jag vill också tydliggöra att jag tycker att texten ska ha någon sorts substans, alltså inte "-Nej, nu är det dags att gå och hämta kaffe!" eller "-Sitter på bussen till jobbet, GUD vad varmt det är!" eller "-Den här toppen är ju så dösnygg, ska shoppa den efter jobbet idag!". Det kallar jag statusuppdatering och sånt hör hemma på Facebook.
Men vad ska jag skriva om då?
Ja det kan man verkligen fråga sig.
Jag skulle kunna skriva om att jag varit på semester - åkte till Sverige HELT SJÄLV och var i Malmö, Flen, Stockholm, Flen igen, ett kort stopp i Åseda och sist Malmö igen. Det var roligt att träffa familjen och vi gjorde faktiskt inget särskilt. Gick lite i affärer, åt ute några gånger men mest bara umgicks vi. Det var så skönt att inte behöva åka runt och göra en massa saker, utan bara ta det lugnt. Vädret var mest fint med sol och blå himmel men emellanåt var vinden isande kall. Jag hade bara tagit med en hoodie och resten kortärmat, så det var lite kallt emellanåt, särskilt när vi stod i hällande regn i Pildammsparken i Malmö och var åskådare till Kalvinknatet. Jag hade fått låna regnrock och gummistövlar, men vantar och mössa hade också suttit fint. Nåväl. Väl hemma och med torra kläder, nedsjunken i skön fåtölj och fleecefilt, en skål med chips och "Dumma Mig 2" på TVn kändes allt helt rätt igen.
Dagarna i Stockholm bjöd på vackert och varmt väder och jag fick min dos av Stockholm för i år, så jag klarar mig ett tag till.
Flygresan är ett kapitel för sig. Jag flög med Norwegian, Fort Lauderdale - Köpenhamn ToR.
Redan dit gick superbra, det var ett nattflyg (vi lyfte halv tio på kvällen) så jag sov mesta tiden. Passkontrollen gick som en dans och jag fick mitt bagage tidigt. Jag tog tåget över till Sverige där fina systern plockade upp mig i Hyllie, som är den första stationen efter bron.
Hemresan däremot var mindre rolig. Det var packat med folk på tåget, förmodligen för att det var fredag och klämdag, halva Sveriges befolkning ville över till Danmark och gå på Tivoli eller nåt.
Sen kunde jag inte checka in på de där jädra automaterna och efter typ en halvtimmes försök gav jag upp och ställde mig i den manuella incheckningen (där jag redan blivit bortmotad en gång för att jag inte hade checkat in själv). Äntligen framme vid gaten fick vi reda på att vi skulle lyfta en timme senare än sagt eftersom Fort Lauderdale meddelat att vi fick absolut inte komma för tidigt för de hade så himla många flyg och resenärer att ta hand om så vi skulle inte få plats.
Man kan beskylla Norwegians plan för mycket, men inte för att ha rymliga säten. Satte man sig ner så satt man där. Punkt. Dessutom var det ett plan som gick på eftermidagen så det var noll chans att det skulle släckas ned så jag skulle få en chans att sova. Nej det var prat och spring i gångarna och dessutom hade många barnfamiljer med små barn bestämt att just denna flygning var jättebra så det var en hel del tjo och tjim med gallskrik och annat som hör de små telningarna till. Men jag har själv flugit med småbarn så jag vet hur det är. All beundran för de tappra föräldrarna!
Trots att vi flög en timme senare än utsatt kom vi ändå fram en halvtimme tidigare än vi skulle. Märkligt. Hade vi nedförsbacke och medvind eller?
Nåväl. Passkontrollen, eller snarare väntetiden för att komma in till densamma visade sig ta två timmar. Det var ungefär som att stå och vänta på den allra mest populära åkturen i Orlando, med den skillnaden att de åtminstone har vett att ha fläktar och/eller A/C så man inte smälter bort i värmen. I lokalerna där vi köade fanns inte detta utan man fick svettas bäst man kunde. Att det var lika för alla hjälpte föga.
Det hjälpte inte heller att se hur det gapade tomt där de "äkta" amerikanarna fick gå. Jag tycker allt att vi som är residents med gröna kort också skulle fått gå där men se det gick absolut inte det. Det var bara att rätta sig i ledet med god min och återigen intala sig att det var lika för alla. Som tur var fick de med småbarn (som vid det här laget mest skrek och grät för de var övertrötta och varma, precis som vi vuxna men de hanterar det på ett annat sätt) till sist gå till en annan kö och komma igenom fortare. Bra för dem och skönt för oss andra, vars trumhinnor vid det laget var hårt prövade. Lekte ett tag med med tanken att också lägga mig på golvet och skrika och sparka men jag tror inte att det hade hjälpt.
Andra som var hårt prövade var passkontrollanterna, fem stycken bås var öppna och vi var hundratals något irriterade och otåliga resenärer som skulle igenom. Det skulle tas avtryck på alla fingrar på alla händer och så skulle det fotas, frågas hur länge man skulle stanna osv. Till slut kom jag igenom, hittade min väska och kom ut i ankomsthallen. Jag blev mött av killarna som fått vänta länge och det var ett kärt återseende. Pussar och kramar till alla!
Annars har det inte hänt så mycket, just nu jobbar jag på att försöka komma ur jetlagen, som är den svåraste jag någonsin haft tror jag. Det måste vara åldern.
Sådärja. Så har jag skrivit dagens första inlägg. Vi får väl se om jag ska lyckas klämma ur mig minst två texter till under dagens gång. Jag kanske kan berätta om hur min runda till HomeDepot, djuraffären och Publix gick och så kan jag kanske ta en bild på min lunch som förmodligen kommer bestå av resterna av kinamaten vi åt igår kväll.
Förresten så kom jag på att jag ska på sista mötet med samtalsgruppen i kväll innan sommaren och detta blir också sista mötet med vår underbara präst Olof och hans tillika underbara fru/assistent Marie. Gulligare människor får man leta efter och jag kommer sakna dem så in i bängen.
Gråtvarning på det.
Eventuellt blir det ett kort besök på Moderskeppet innan samtalsgruppen, hade egentligen tänkt att köpa en hängmatta men de verkar inte finnas att uppbringa någonstans och inte finns någon info om när de kommer in heller. VA FAN!? Jag som absolut måste ha en hängmatta!
Jag får väl nöja mig med sugrör och värmeljus, som vanligt. Kanske jag käkar lite köttbullar också.
Flera otroligt intressanta inlägg kommer förhoppningsvis publiceras under dagen på en dator nära dig. Må väl tills dess och krama varandra i trafiken.
PS. Imorgon är sista dagen innan sommarlovet börjar! Känner tyvärr inte lika stor förväntan inför detta som i unga år. Men vad annat är att vänta?
För att kunna upprätthålla något som helst intresse för sina läsare måste man (läs jag) tydligen uppdatera bloggen minst två till tre gånger om dagen. Jag vill också tydliggöra att jag tycker att texten ska ha någon sorts substans, alltså inte "-Nej, nu är det dags att gå och hämta kaffe!" eller "-Sitter på bussen till jobbet, GUD vad varmt det är!" eller "-Den här toppen är ju så dösnygg, ska shoppa den efter jobbet idag!". Det kallar jag statusuppdatering och sånt hör hemma på Facebook.
Men vad ska jag skriva om då?
Ja det kan man verkligen fråga sig.
Jag skulle kunna skriva om att jag varit på semester - åkte till Sverige HELT SJÄLV och var i Malmö, Flen, Stockholm, Flen igen, ett kort stopp i Åseda och sist Malmö igen. Det var roligt att träffa familjen och vi gjorde faktiskt inget särskilt. Gick lite i affärer, åt ute några gånger men mest bara umgicks vi. Det var så skönt att inte behöva åka runt och göra en massa saker, utan bara ta det lugnt. Vädret var mest fint med sol och blå himmel men emellanåt var vinden isande kall. Jag hade bara tagit med en hoodie och resten kortärmat, så det var lite kallt emellanåt, särskilt när vi stod i hällande regn i Pildammsparken i Malmö och var åskådare till Kalvinknatet. Jag hade fått låna regnrock och gummistövlar, men vantar och mössa hade också suttit fint. Nåväl. Väl hemma och med torra kläder, nedsjunken i skön fåtölj och fleecefilt, en skål med chips och "Dumma Mig 2" på TVn kändes allt helt rätt igen.
Dagarna i Stockholm bjöd på vackert och varmt väder och jag fick min dos av Stockholm för i år, så jag klarar mig ett tag till.
Flygresan är ett kapitel för sig. Jag flög med Norwegian, Fort Lauderdale - Köpenhamn ToR.
Redan dit gick superbra, det var ett nattflyg (vi lyfte halv tio på kvällen) så jag sov mesta tiden. Passkontrollen gick som en dans och jag fick mitt bagage tidigt. Jag tog tåget över till Sverige där fina systern plockade upp mig i Hyllie, som är den första stationen efter bron.
Hemresan däremot var mindre rolig. Det var packat med folk på tåget, förmodligen för att det var fredag och klämdag, halva Sveriges befolkning ville över till Danmark och gå på Tivoli eller nåt.
Sen kunde jag inte checka in på de där jädra automaterna och efter typ en halvtimmes försök gav jag upp och ställde mig i den manuella incheckningen (där jag redan blivit bortmotad en gång för att jag inte hade checkat in själv). Äntligen framme vid gaten fick vi reda på att vi skulle lyfta en timme senare än sagt eftersom Fort Lauderdale meddelat att vi fick absolut inte komma för tidigt för de hade så himla många flyg och resenärer att ta hand om så vi skulle inte få plats.
Man kan beskylla Norwegians plan för mycket, men inte för att ha rymliga säten. Satte man sig ner så satt man där. Punkt. Dessutom var det ett plan som gick på eftermidagen så det var noll chans att det skulle släckas ned så jag skulle få en chans att sova. Nej det var prat och spring i gångarna och dessutom hade många barnfamiljer med små barn bestämt att just denna flygning var jättebra så det var en hel del tjo och tjim med gallskrik och annat som hör de små telningarna till. Men jag har själv flugit med småbarn så jag vet hur det är. All beundran för de tappra föräldrarna!
Trots att vi flög en timme senare än utsatt kom vi ändå fram en halvtimme tidigare än vi skulle. Märkligt. Hade vi nedförsbacke och medvind eller?
Nåväl. Passkontrollen, eller snarare väntetiden för att komma in till densamma visade sig ta två timmar. Det var ungefär som att stå och vänta på den allra mest populära åkturen i Orlando, med den skillnaden att de åtminstone har vett att ha fläktar och/eller A/C så man inte smälter bort i värmen. I lokalerna där vi köade fanns inte detta utan man fick svettas bäst man kunde. Att det var lika för alla hjälpte föga.
Det hjälpte inte heller att se hur det gapade tomt där de "äkta" amerikanarna fick gå. Jag tycker allt att vi som är residents med gröna kort också skulle fått gå där men se det gick absolut inte det. Det var bara att rätta sig i ledet med god min och återigen intala sig att det var lika för alla. Som tur var fick de med småbarn (som vid det här laget mest skrek och grät för de var övertrötta och varma, precis som vi vuxna men de hanterar det på ett annat sätt) till sist gå till en annan kö och komma igenom fortare. Bra för dem och skönt för oss andra, vars trumhinnor vid det laget var hårt prövade. Lekte ett tag med med tanken att också lägga mig på golvet och skrika och sparka men jag tror inte att det hade hjälpt.
Andra som var hårt prövade var passkontrollanterna, fem stycken bås var öppna och vi var hundratals något irriterade och otåliga resenärer som skulle igenom. Det skulle tas avtryck på alla fingrar på alla händer och så skulle det fotas, frågas hur länge man skulle stanna osv. Till slut kom jag igenom, hittade min väska och kom ut i ankomsthallen. Jag blev mött av killarna som fått vänta länge och det var ett kärt återseende. Pussar och kramar till alla!
Annars har det inte hänt så mycket, just nu jobbar jag på att försöka komma ur jetlagen, som är den svåraste jag någonsin haft tror jag. Det måste vara åldern.
Sådärja. Så har jag skrivit dagens första inlägg. Vi får väl se om jag ska lyckas klämma ur mig minst två texter till under dagens gång. Jag kanske kan berätta om hur min runda till HomeDepot, djuraffären och Publix gick och så kan jag kanske ta en bild på min lunch som förmodligen kommer bestå av resterna av kinamaten vi åt igår kväll.
Förresten så kom jag på att jag ska på sista mötet med samtalsgruppen i kväll innan sommaren och detta blir också sista mötet med vår underbara präst Olof och hans tillika underbara fru/assistent Marie. Gulligare människor får man leta efter och jag kommer sakna dem så in i bängen.
Gråtvarning på det.
Eventuellt blir det ett kort besök på Moderskeppet innan samtalsgruppen, hade egentligen tänkt att köpa en hängmatta men de verkar inte finnas att uppbringa någonstans och inte finns någon info om när de kommer in heller. VA FAN!? Jag som absolut måste ha en hängmatta!
Jag får väl nöja mig med sugrör och värmeljus, som vanligt. Kanske jag käkar lite köttbullar också.
Flera otroligt intressanta inlägg kommer förhoppningsvis publiceras under dagen på en dator nära dig. Må väl tills dess och krama varandra i trafiken.
PS. Imorgon är sista dagen innan sommarlovet börjar! Känner tyvärr inte lika stor förväntan inför detta som i unga år. Men vad annat är att vänta?
2014-05-11
Tankar om ESC 2014
Jaha.
Det har tydligen varit Eurovision Song Contest.
Erkänner att jag inte sett ett enda bidrag och inte haft något som helst intresse.
Såg precis att det var en dam med skägg som vann. Intressant.
Jag frågar mig: Är låten bra? Letar upp den på Youtube, lyssnar.
Nej, låten är inte bra.
Tänker: Låten "ligger rätt i tiden". Budskapet i texten är "rätt".
Det är en kvinna som sjunger, men hon föddes som man. Sååå aktuellt!
Hade låten vunnit om det varit någon annan som sjungit?
Förmodligen inte.
Jag har ingenting emot att att man vill ändra sitt kön, älska någon av samma kön eller kanske bägge,
det lägger jag mig inte i. Bara människor är lyckliga så är jag nöjd.
Men i det här fallet känns det som om det är personen som vunnit, inte låten.
Och är det inte musiken som ska vara i förgrunden här?
Det har tydligen varit Eurovision Song Contest.
Erkänner att jag inte sett ett enda bidrag och inte haft något som helst intresse.
Såg precis att det var en dam med skägg som vann. Intressant.
Jag frågar mig: Är låten bra? Letar upp den på Youtube, lyssnar.
Nej, låten är inte bra.
Tänker: Låten "ligger rätt i tiden". Budskapet i texten är "rätt".
Det är en kvinna som sjunger, men hon föddes som man. Sååå aktuellt!
Hade låten vunnit om det varit någon annan som sjungit?
Förmodligen inte.
Jag har ingenting emot att att man vill ändra sitt kön, älska någon av samma kön eller kanske bägge,
det lägger jag mig inte i. Bara människor är lyckliga så är jag nöjd.
Men i det här fallet känns det som om det är personen som vunnit, inte låten.
Och är det inte musiken som ska vara i förgrunden här?
2014-04-18
2014-04-03
Intensivt ha-begär
Ibland så snöar jag in på en grej alldeles förskräckligt, letar på webben på alla möjliga sajter, kollar recensioner, priser osv.
Just nu är jag fullkomligt besatt av en lunchlåda från planetbox.com.
Helt normalt.
Särskilt som jag mycket sällan behöver en lunchlåda.
Speciellt en lunchlåda som med de tillbehör jag vill ha, kostar nästan 550 svenska riksdaler.
Det får väl bli när jag blir rik.
Eller får lön nu i slutet av veckan.
Tyvärr är inte det samma sak.
UPPDATERAT: Länk till sidan Planetbox!
Och så en bild!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Just nu är jag fullkomligt besatt av en lunchlåda från planetbox.com.
Helt normalt.
Särskilt som jag mycket sällan behöver en lunchlåda.
Speciellt en lunchlåda som med de tillbehör jag vill ha, kostar nästan 550 svenska riksdaler.
Det får väl bli när jag blir rik.
Eller får lön nu i slutet av veckan.
Tyvärr är inte det samma sak.
UPPDATERAT: Länk till sidan Planetbox!
Och så en bild!
- Posted using BlogPress from my iPhone
2014-03-28
Grov generalisering
Varför envisas så många karlar med att backa in i parkeringsrutan? Iakttog just en äldre man komplett misslyckas med att backa in på en för övrigt tom parkering och han lyckades med detta ta upp två parkeringsplatser.
Men han verkade lika glad för det, kollade sin spegelbild i sidorutan för att se att hårstråna låg rätt och släntrade in i restaurangen här bredvid.
Hoppas han har åkt innan lunchrusningen börjar, annars kommer det bli lynchstämning här utanför.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Men han verkade lika glad för det, kollade sin spegelbild i sidorutan för att se att hårstråna låg rätt och släntrade in i restaurangen här bredvid.
Hoppas han har åkt innan lunchrusningen börjar, annars kommer det bli lynchstämning här utanför.
- Posted using BlogPress from my iPhone
2014-03-23
Spring Break
Det har varit Spring Break här i Florida och även i år bestämde vi oss för att ta en kryssning till Karibien. Den här gången var det St Maarten, St Thomas och Nassau (Bahamas) som stod på programmet. Vi åkte med Norwegian Cruiselines "Getaway", ett riktigt bjässe till skepp.
Närbild på fören.
Så här kunde det se ut när det var dags för auktion:
Här är en av tavlorna vi köpte:
Jag var tvungen att ta bilden såhär från sidan för fönstren speglar i glaset så det blir inte bra.
Konstnären heter David Schluss och tavlan heter "Ensamble". Den andra tavlan är också en Schluss, men jag får inte till bilden på den (fotot ligger ner hela tiden fast det ska vara stående). Det får bli en bild vid ett senare tillfälle. Vi har hängt upp dem i vardagsrummet för nu, jag tror inte att det kommer bli där de slutligen hamnar, men tills vi får våra andra tre tavlor som ska levereras från galleriet så får de hänga där och vara fina.
De tre andra tavlorna vi köpte är av Anatole Krasnyansky, HÄR kan du se exempel på hans konst.
Nåväl.
Vi lämnade Miami bakom oss på lördagen den 15 mars.
Efter två dagar till sjöss kom vi fram till St Maarten.
Killarna var inte så roade av sightseeing, så efter en snabb tur iland gick de ombord igen. Johan och jag tog en taxi "downtown" för att se vad ön kunde erbjuda. Eftersom både St Maarten och St Thomas är så kallade "skatteparadis", så trycktes det väldeliga på att man skulle köpa juveler, klockor och annat dyrt. Jag nöjde mig med en strandväska, ett shotsglas (surprise!) och två små sköldpaddor i sten (oklart varför jag köpte dem...).
Dagen därpå var vi på St Thomas, som var en mycket fin och grön ö. Vi åkte på en jeeptur runt ön och fick se mycket fint. Vi var fyra jeepar med fyra personer i varje som följde vår guide som emellanåt körde som ett skållat troll. Dessutom är det vänstertrafik på ön, så jag är glad att Johan körde (även om jag kan köra i vänstertrafik sen vår tid i England, så undviker jag det om det går) för det gick undan utav bara sjutton. Ön är mycket bergig så det var många riktigt branta backar och smala vägar. Det vara att hålla i sig och hoppas på det bästa. Jag försökte fota också, med varierande resultat. Ibland blev det bara himmel och ibland blev det bilens instrumentpanel, men jag fick en del OK bilder.
Det var lite disigt den dagen, så bilderna blev inte så skarpa och klara i färgerna som jag hade önskat.
"Vår" jeep. Den hade bara två dörrar så det var till en början lite krångligt för killarna att ta sig i och ur, men när vi hade tagit bort taket kunde man klättra i och ur relativt lätt.
Vi stannade bland annat på "The World Famous Mountain Top", testade deras banandaiquiri och provade hattar.
Jag nöjde mig med två söta armband av sötvattenpärlor och.... ett shotsglas!
Emellanåt kändes det som om vi körde mitt i filmen Jurassic Park och det var nästan så vi förväntade oss se en stor dinosaurie kika fram bland träden.
Vi stannade till vid en fin liten strand som vi fick nästan för oss själva, underbart att slippa en massa andra turister! Tyvärr hade jag glömt vår vattensäkra kamera så jag kunde inte fota vare sig de stora sjöstjärnorna vi hittade eller sköldpaddan som simmade förbi när vi badade. Jag fick nöja mig med diverse strandstilleben och så påbörjade jag en liten samling "sea glass".
Förresten, någon som vet om man ska behandla glaset på något sätt så det blir sådär blankt och fint som det är när det är blött eller ska man lämna det såhär matt...?
Vi upptäckte att Marriott (som vi har andelslägenheter i) har hotell på St Thomas så hit kanske vi kommer fler gånger!
Efter ännu en dag till sjöss la vi till i Nassau på Bahamas. Där finns bland annat Atlantis, en fin och dyr semesterresort med ett fint vattenland. Tyvärr var avgiften så jädra hög så vi tyckte inte att det var värt det. Vi tog en kort sväng inne i stan men det var inte så mycket att ha. Bara en massa nasare överallt som ville att man skulle köpa saker/fläta håret/ta en taxi. Det blir tröttande i längden med folk som ropar på en hela tiden, så det blev bara en kort sväng och sedan drog vi oss tillbaka till det relativa lugnet på båten.
Nästa dag var vi tillbaka i Miami och möttes av grå himmel och spöregn. Tack och lov klarnade det upp lagom tills det var dags för oss att gå iland, vi var lite oroliga på de två tavlor vi hade att bära på utöver vårt bagage.
Även om de var ganska väl inpackade ville vi inte gärna att de skulle bli blöta.
Mina shotsglas som nu är i samlingen. Från vänster: St Maarten, St Thomas, Nassau och Getaway.
Så nu är vi hemma igen och det är "bara" upp-packning, tvätt och annat dötrist kvar av den här semestern. Men sånt måste ju också göras.
Vi ses snart igen på en dator nära dig!
Foto: cdn2.shipspotting.com
Närbild på fören.
Målningarna som pryder skrovet är målade av David 'LEBO' Le Batard. Han bor och har sin studio i Miami. Det fanns många målningar ombord på skeppet som var målade av LEBO och det fanns också möjlighet att köpa dessa alster, men de var alldeles för dyra för oss. Dock hängde vi faktiskt på inte mindre än tre separata konstauktioner under denna resa och resultatet blev fem inköpta tavlor!
Så här kunde det se ut när det var dags för auktion:
Här är en av tavlorna vi köpte:
Jag var tvungen att ta bilden såhär från sidan för fönstren speglar i glaset så det blir inte bra.
Konstnären heter David Schluss och tavlan heter "Ensamble". Den andra tavlan är också en Schluss, men jag får inte till bilden på den (fotot ligger ner hela tiden fast det ska vara stående). Det får bli en bild vid ett senare tillfälle. Vi har hängt upp dem i vardagsrummet för nu, jag tror inte att det kommer bli där de slutligen hamnar, men tills vi får våra andra tre tavlor som ska levereras från galleriet så får de hänga där och vara fina.
De tre andra tavlorna vi köpte är av Anatole Krasnyansky, HÄR kan du se exempel på hans konst.
Nåväl.
Vi lämnade Miami bakom oss på lördagen den 15 mars.
Hej då, Miami!
Efter två dagar till sjöss kom vi fram till St Maarten.
Killarna var inte så roade av sightseeing, så efter en snabb tur iland gick de ombord igen. Johan och jag tog en taxi "downtown" för att se vad ön kunde erbjuda. Eftersom både St Maarten och St Thomas är så kallade "skatteparadis", så trycktes det väldeliga på att man skulle köpa juveler, klockor och annat dyrt. Jag nöjde mig med en strandväska, ett shotsglas (surprise!) och två små sköldpaddor i sten (oklart varför jag köpte dem...).
Dagen därpå var vi på St Thomas, som var en mycket fin och grön ö. Vi åkte på en jeeptur runt ön och fick se mycket fint. Vi var fyra jeepar med fyra personer i varje som följde vår guide som emellanåt körde som ett skållat troll. Dessutom är det vänstertrafik på ön, så jag är glad att Johan körde (även om jag kan köra i vänstertrafik sen vår tid i England, så undviker jag det om det går) för det gick undan utav bara sjutton. Ön är mycket bergig så det var många riktigt branta backar och smala vägar. Det vara att hålla i sig och hoppas på det bästa. Jag försökte fota också, med varierande resultat. Ibland blev det bara himmel och ibland blev det bilens instrumentpanel, men jag fick en del OK bilder.
Det var lite disigt den dagen, så bilderna blev inte så skarpa och klara i färgerna som jag hade önskat.
"Vår" jeep. Den hade bara två dörrar så det var till en början lite krångligt för killarna att ta sig i och ur, men när vi hade tagit bort taket kunde man klättra i och ur relativt lätt.
Vi stannade bland annat på "The World Famous Mountain Top", testade deras banandaiquiri och provade hattar.
Elias köpte den röda hatten!
Jag nöjde mig med två söta armband av sötvattenpärlor och.... ett shotsglas!
Mina armband.
Emellanåt kändes det som om vi körde mitt i filmen Jurassic Park och det var nästan så vi förväntade oss se en stor dinosaurie kika fram bland träden.
Det var lite dålig väg också så den här bilden blev lite sned...
Vi stannade till vid en fin liten strand som vi fick nästan för oss själva, underbart att slippa en massa andra turister! Tyvärr hade jag glömt vår vattensäkra kamera så jag kunde inte fota vare sig de stora sjöstjärnorna vi hittade eller sköldpaddan som simmade förbi när vi badade. Jag fick nöja mig med diverse strandstilleben och så påbörjade jag en liten samling "sea glass".
 |  |
Förresten, någon som vet om man ska behandla glaset på något sätt så det blir sådär blankt och fint som det är när det är blött eller ska man lämna det såhär matt...?
Vi upptäckte att Marriott (som vi har andelslägenheter i) har hotell på St Thomas så hit kanske vi kommer fler gånger!
Den stora byggnaden i mitten är Atlantis. Som vi inte beökte.
Efter ännu en dag till sjöss la vi till i Nassau på Bahamas. Där finns bland annat Atlantis, en fin och dyr semesterresort med ett fint vattenland. Tyvärr var avgiften så jädra hög så vi tyckte inte att det var värt det. Vi tog en kort sväng inne i stan men det var inte så mycket att ha. Bara en massa nasare överallt som ville att man skulle köpa saker/fläta håret/ta en taxi. Det blir tröttande i längden med folk som ropar på en hela tiden, så det blev bara en kort sväng och sedan drog vi oss tillbaka till det relativa lugnet på båten.
Elias och pippi på kajen i Nassau.
Nästa dag var vi tillbaka i Miami och möttes av grå himmel och spöregn. Tack och lov klarnade det upp lagom tills det var dags för oss att gå iland, vi var lite oroliga på de två tavlor vi hade att bära på utöver vårt bagage.
Även om de var ganska väl inpackade ville vi inte gärna att de skulle bli blöta.
Mina shotsglas som nu är i samlingen. Från vänster: St Maarten, St Thomas, Nassau och Getaway.
Så nu är vi hemma igen och det är "bara" upp-packning, tvätt och annat dötrist kvar av den här semestern. Men sånt måste ju också göras.
Vi ses snart igen på en dator nära dig!
2014-03-11
Störande
Åh, vad jobbigt.
Jag har Boney M's "Ma Baker" på repeat inne i huvet.
Men sluta då!!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Jag har Boney M's "Ma Baker" på repeat inne i huvet.
Men sluta då!!
- Posted using BlogPress from my iPhone
2014-03-10
På morgonpromenad
Jädrar vad det var svårt att komma igång i morse! Vi har ju precis gått över till sommartid och den där lilla timmen som försvann är verkligen saknad. Dessutom hade jag missat att ställa min klockradio så när Isak gick upp och ställde sig i duschen trodde jag att han var helt stollig - gå upp klockan fem, är han inte klok?!? Insåg sen efter koll på telefonen att klockan verkligen var sex. Jämmer och elände.
Drog på morgonpromenaden in i det längsta, men efter att Elias gått till bussen och frukostsmoothien var uppsörplad fanns det liksom inte längre någon ursäkt. På med jympadojjor och hörlurar i öronen. Karin och Saras podcast räcker ungefär till två av de tre områdena här i Journey´s End. Efter det fick det bli Filip och Fredrik.
Jag tog med kameran idag, tänkte att det var dags att fota lite "på riktigt" och inte bara med mobilen för en gångs skull. Det blev lite av varje, både växt- och djurliv. Vassegoda!
Även bouganvillean har kommit igång ordentligt.
Drog på morgonpromenaden in i det längsta, men efter att Elias gått till bussen och frukostsmoothien var uppsörplad fanns det liksom inte längre någon ursäkt. På med jympadojjor och hörlurar i öronen. Karin och Saras podcast räcker ungefär till två av de tre områdena här i Journey´s End. Efter det fick det bli Filip och Fredrik.
Jag tog med kameran idag, tänkte att det var dags att fota lite "på riktigt" och inte bara med mobilen för en gångs skull. Det blev lite av varje, både växt- och djurliv. Vassegoda!
En korre poserade så fint.
Det börjar komma blommor på träden, just vad det här trädet är för sort vet jag tyvärr inte.
Mangoträden blommar också nu.
Ännu en korre, kolla svansen! Jag kallar honom Stumpen, men han är glad och skuttig ändå.
2014-03-06
Boksortering
Egentligen har jag alltid tyckt att man ska sortera sina böcker i bokstavsordning, efter författarens efternamn. Det blir ju så mycket lättare att hitta boken man letar efter, förutsatt att man kommer ihåg vad författaren heter.
Men jag är inte sämre än att jag kan ändra mig. Eftersom jag plötsligt fann mig med två stora högar med böcker som skulle klämmas in i bokhyllan bstämde jag mig för att omorganisera hela rasket, dvs ut med alla böcker ur bokhyllan och in med dem igen - den här gången efter färgen på deras rygg.
Jag insåg snabbt att jag nog hade ungefär lika många böcker med svart rygg som alla andra färger sammanlagt. Så kan det gå.
Så här såg det ut innan jag började riva ut böckerna:
Och såhär blev det efteråt:
Faktiskt mycket snyggare tycker jag men nu blir det ett litet helsicke att hitta boken jag är ute efter och det går inte att få en överblick i vilka böcker jag har i en serie. Men det är sånt man får ta antar jag. Den innersta hyllan har jag inte rört, där finns mina gamla barn- och ungdomsböcker, kokböcker, ordböcker och annat som inte passar in bland de andra böckerna. Jag ska se hur jag gör där, jag har en hel del kokböcker ute i köket som jag funderar på att flytta hit men det kommer bli trångt.
Imorgon kväll startar "The National Day of Unplugging", från när solen går ned på fredagen till solnedgången på lördag. Vi får väl se hur det går. Jag jobbar både imorgon och på lördag, så att helt komma ifrån datorn är inte möjligt, men att låta bli att surfa på telefonen ska jag väl kunna klara?!
Men jag är inte sämre än att jag kan ändra mig. Eftersom jag plötsligt fann mig med två stora högar med böcker som skulle klämmas in i bokhyllan bstämde jag mig för att omorganisera hela rasket, dvs ut med alla böcker ur bokhyllan och in med dem igen - den här gången efter färgen på deras rygg.
Jag insåg snabbt att jag nog hade ungefär lika många böcker med svart rygg som alla andra färger sammanlagt. Så kan det gå.
Så här såg det ut innan jag började riva ut böckerna:
Och såhär blev det efteråt:
Faktiskt mycket snyggare tycker jag men nu blir det ett litet helsicke att hitta boken jag är ute efter och det går inte att få en överblick i vilka böcker jag har i en serie. Men det är sånt man får ta antar jag. Den innersta hyllan har jag inte rört, där finns mina gamla barn- och ungdomsböcker, kokböcker, ordböcker och annat som inte passar in bland de andra böckerna. Jag ska se hur jag gör där, jag har en hel del kokböcker ute i köket som jag funderar på att flytta hit men det kommer bli trångt.
Imorgon kväll startar "The National Day of Unplugging", från när solen går ned på fredagen till solnedgången på lördag. Vi får väl se hur det går. Jag jobbar både imorgon och på lördag, så att helt komma ifrån datorn är inte möjligt, men att låta bli att surfa på telefonen ska jag väl kunna klara?!
2014-03-02
Inget får mig att vakna...
...så snabbt som ljudet av en katt som hostar upp hårbollar på heltäckningsmattan i garderoben.
- Posted using BlogPress from my iPhone
- Posted using BlogPress from my iPhone
2014-02-28
Men hur gick det där till nu då?
Igår kväll var jag med på mitt sista styrelsemöte med SWEA South Florida. Jag skulle lämna lite papper och pärmar till den nya sekreteraren, och det kändes allt lite konstigt. Att bara sitta där och lyssna. Att inte ha rösträtt när något skulle bestämmas. Att inte behöva föra protokoll.
Nåväl. Jag måste ha slappnat av lite väl mycket för innan jag visste ordet av hade jag gått med på att göra vårt sista SWEApappersblad. I fortsättningen kommer Bladet att komma ut elektroniskt, en lösning som jag faktiskt förordat ända sen begynnelsen (typ 2007) men som inte mognat till ordentligt förrän nu. Nåväl.
Ett sista SWEAblad kommer det alltså bli, och det är jag som ska göra det.
Efter vad jag kan förstå finns allt material redan, inklusive alla annonser, så det är väl bara att kavla upp ärmarna och sätta igång.
Tyvärr har jag lite prestationsångest eftersom S som nu har avgått som redaktör har gjort fantastiskt fina Blad med verkligt hög kvalité. Jag har inte riktigt de förutsättningarna, varken med utbildning eller mjukvara, men jag ska göra mitt bästa.
Önska mig lycka till. Jag lär behöva det.
Nåväl. Jag måste ha slappnat av lite väl mycket för innan jag visste ordet av hade jag gått med på att göra vårt sista SWEApappersblad. I fortsättningen kommer Bladet att komma ut elektroniskt, en lösning som jag faktiskt förordat ända sen begynnelsen (typ 2007) men som inte mognat till ordentligt förrän nu. Nåväl.
Ett sista SWEAblad kommer det alltså bli, och det är jag som ska göra det.
Efter vad jag kan förstå finns allt material redan, inklusive alla annonser, så det är väl bara att kavla upp ärmarna och sätta igång.
Tyvärr har jag lite prestationsångest eftersom S som nu har avgått som redaktör har gjort fantastiskt fina Blad med verkligt hög kvalité. Jag har inte riktigt de förutsättningarna, varken med utbildning eller mjukvara, men jag ska göra mitt bästa.
Önska mig lycka till. Jag lär behöva det.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)