Det måste vara ödet...

Hade tänkt mig att impa på svärföräldrarna som kommer och hälsar på imorgon.
Har redan fixat en sorts kakor, idag skulle jag baka Karins supergoda sega rutor, fast med blåbär den här gången. Man måste ju våga leva lite farligt också, inte bara köra på de säkra korten. Blåbär är ju också gott.

Men här grep ödet in: Enligt receptet skulle jag ha sex deciliter socker.
Om jag så skakade påsen aldrig så mycket skulle jag med nöd och näppe få ett decilitermått fullt. Alltså skulle jag bli tvungen att inhandla socker.
Inga problem. På cykeln susar jag framåtebax till Favvan på tjugo minuter och kidsen hinner knappt fatta att jag varit borta.

Då griper ödet in IGEN! Framdäcket visar sig vara komplett platt, J som var så snäll och pumpade det i förrgår!

Punka.

Kan ni hajja? Det kan inte vara meningen att jag skulle baka de där kakorna.
Åtminstone inte idag.

Lika bra att lägga sig och glo på en film istället.

PS. Precis när jag sparat det här inlägget öppnar sig himlen och ett skyfall utan like hamrar mot rutorna. Kanske bra att jag inte cyklade till affären, då hade jag varit våt inpå bara skinnet nu.