Som det så fina kortet visar i fotodagboken skulle jag rensa i Lills garderob. Det är knökfullt, man hittar ingenting och alltihop blir skrynkligt av att jag försöker klämma in för mycket kläder på för liten yta. Därför ska merparten av långbyxorna och långärmade tröjorna tas bort så sommarkläderna riktigt kan bre ut sig och förbli så släta och fina som jag i min anletes svett har åstadkommit dem nere vid strykbrädan.
När jag precis skulle sätta igång slog det mig att det var väldigt tomt i "kalsong- och strump-hyllan", längst upp till vänster om det nu är någon som skulle vara nyfiken på det.
Inne i vårt "dressingroom" (ja va fan heter det på svenska, det låter ju helt galet) står sedan ganska många dagar en tvättkorg fylld till brädden med underkläder och strumpor. Jag har till exempel de senaste fyra mornarna gått dit och rotat fram ett par rena strumpor till Lång så han skulle kunna klä på sig...
Nåväl. Där måste ju alla Lillunderkläder och dito strumpor finnas, resonerar mamman klokt och sätter igång med att sortera. Hej och hå.
Inser snabbt att det är många omaka strumpor i korgen och går ner i tvättstugan för att kolla om det kanske gömmer sig några därnere. Och jo då, det gör det ju förstås.
Ser att tvättmaskinen är klar och vis av tidigare misstag att låta tvätt ligga för länge i tvättmaskinen (den luktar surt då och måste tvättas om) så tömmer jag på en gång och hänger så fint, så fint. En ny maskin tvätt förpassas in i tvättmaskinen, bland annat två par av killarnas shorts som hängt ute på tork och då blivit nedbajsade av något snabla fågelkräk. Jättekul.
När jag är färdig med det kommer jag på att jag kanske ska kolla posten, klockan är ju över två och då borde posten ha kommit. Efter lite schabbel med fel nycklar (sen när öppnade sig brevlådan med dörrnyckeln undrar jag bara) hittar jag två trista kuvert till J och så den astråkiga facktidningen från Kommunal. De tror visst att det bara är sjukvårdspersonal som är med i deras sketna fackförbund. Men jag struntar väl i det nu för jag är icke mattant längre och har begärt utträde ur facket för tid och evighet, amen.
Efter denna besvikelse tar jag mina omaka strumpor och går upp. I trappen kommer jag på att det här skulle kunna vara ett rätt så bra uppslag till ett litet inlägg i dagboken.
Sätter mig och skriver och är riktigt nöjd med resultatet.
Men någon röjning i Lillgarderoben har ännu icke startat. Duh.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar