Om sexton minuter ska vi åka till Lekiz och ha kalas för Lång.
Han hade ju inget kalas när han fyllde sex (båda benen i gips) eller när han fyllde sju (badrumsrenovering som bredde ut sig i hela huset) så nu slår vi på stort och har en kombinerad födelsedags- och flyttfest för honom, annars hinner han ju inte han något kalas för alla sina klasskompisar innan vi flyttar. Att han sedan fyller år den trettonde december hör inte hit... ;o)
Huvudsaken är att han får ha sitt kalas.
Och att ha den på Lekiz är perfekt.
Jag behöver inte fixa någon mat, inte städa, inte hitta på några lekar som de ändå inte vill leka, inte vara rädd att något går sönder, inte röja upp när de sista gått hem.
Jag behöver "bara" segla in, pricka av vilka som kommer och pricka av dem när de går hem. Lite förenklat, men ungefär så.
Det kostar hundra spänn per unge, men det är värt vareviga krona.
Tjo!
1 kommentar:
Vad himla praktiskt med Lekiz!! En mammas dröm... ;)
Och att få visa till USA är ingen lek. Min svåger har försökt i snart två år och han har då sin fru och barn boende där. Men det blev nej och nu kanske de måste flytta tillbaka... Blä för stelbenta inreseregler!
Skicka en kommentar