Nu måste det ske, det som jag försökt undvika i ungefär en vecka: att ringa ett telefonsamtal.
Vi ska ju åka till Orlando nästa vecka, och en massa evenemang har bokats och biljetter fixats. Mycket har kunnat ordnats på webben, denna förnämliga uppfinning. Men när jag tittar på min bekräftan som kom via mail så ser jag att det står:
Delivery (if applicable): Tickets at will call
och jag fattar ingenting. Måste jag ringa för att få biljetter eller räcker det med bekräftelsen? Jag hittade ett formulär man kunde fylla i med frågor och sånt, men de har inte hört av sig, trots att det gått en dryg vecka.
Vi åker ju på lördag, jag måste veta!!
Och ni tycker att jag är fånig, inte är det otäckt att ringa ett telefonsamtal heller! Och som J säger: "det ligger ju i tjejers gener att prata i telefon!"
Jo men, det är inte själva pratandet som är det riktigt otäcka, utan just att ringa och inte veta vem som svarar. Tänk om jag ringer fel! Tänk om jag inte förstås vad de säger! Tänk om de tycker att jag är dum i huvudet som inte begriper vad tickets at will call betyder och berättar för alla vid fikabordet vilken korkskalle de pratat med idag...!
Kort sagt, jag är lika rädd för att ringa som Annika är för att tanka bilen.
Då hajjar ni.
Andra bloggar om:
telefon, telefonskräck och Orlando.
10 kommentarer:
Jag förstår dig till fullo. Här är en till som tycker att det där med telefonen kan vara obehagligt, speciellt då man ska ringa okända. Jag försöker göra så mycket som möjligt via webben och få maken att ringa och boka saker. Jag håller ju på och bokar en liten resa åt oss till thanksgiving och jag måste nog ringa några samtal också men jag skjuter hela tiden på det, blää. Varför är jag så fånig. Du har min fulla sympati ska du veta. Jag kan säga att jag inte heller fattade den där formuleringen angående dina biljetter. Jag brukar i sådana situationer skriva ett litet manus med stödord så att jag inte blir så blockerade att jag inte får fram ett ljud eller skulle få det hela att låta helt godag yxskafft. Hemskt fåning men ett litet manus som jag kan ta till och läsa inantill funkar bäst för mig.
Nu har du kanske hunnit ringa, men om inte så betyder "will call" att du hämtar biljetterna i luckan vid teatern/evenemanget samma dag som föreställningen... fråga mig inte VARFÖR det heter så, men det är i alla fall vad det är :-)!
kram!
Jag känner precis likadant, trots att jag bodde över 5,5 år i Belgien så hatade jag att ringa och snacka franska. Och pojkvännen som talar sämre franska tyckte alltid att jag kunde ringa och agera sekreterare för honom, blev alltid så sur på honom - hur klarade han sig innan mig? Men, jag förstår ju honom till viss del, jag hade ju också bett honom ringa om han hade varit bättre på språket än jag...
Hade inte heller fattat "will call"-uttrycket!
Inte nog med bilen, Victoria...jag har assvårt med att ringa också! så långt dt går användre jag mig av webben och mails...OCH jag förbannar också att SMS systemet inte är vedertaget mer här...Ibland måste man bita i det sura äpplet och ringa...OCH inte fasiken är det KUL, men det går ju bra, och när man väl RINGT så fattar man att det inte var så farligt. Jag tycker inte om att ringa i Sve heller...
Så vi är lika, Victoria!! Precis, Will Call betyder att du hämtar biljetterna i luckan. Himla underligt ord...
LYCKA TILL!!! JAG vet hur du känner dig!!! KRAM!!!
Är de sant att flaskvatten i USA smakar poolvatten pågrund av den höga halten av klor ? De var min gubbe som påstod de, så jag tänkte att jag frågar dig ;)
Camilla, flaskvatten brukar inte smaka klor men däremot kranvattnet som inte har filterats smakar helt klart klor.
Desirée: Ett manus! Vilken bra idé! Så ska jag också göra i fortsättningen. Tack för tipset!
Jenny: Ooooh, tusen, tusen tack! Nu slipper jag ringa (ska sanningen fram så väntade jag med flit lite ifall någon vänlig själ kunde förbarma sig över mitt elände)!
Petra H: Vid närmare eftertanke ska jag nog vara tacksam att jag bara behöver ringa och prata på engelska. Om det varit franska hade jag hellre dött!
Annika: Nästa gång jag ska ringa någonstans så ska jag tänka på dig! Bra att veta att jag inte är ensam om att känna så här! ;o)
Camilla: Precis som Desirée skriver smakar inte vatten på flaska klor, men kramvattnet på många ställen gör det. Vi dricker inte vårt vatten här utan släpar hem vattnet från affären vareviga vecka...
En till person som sällar sig till klubben. Jag förstår dig till fullo!!! Det är skönt veta det finns andra likasinnade...
Jag har själv undrat varför det är så här, jag menar jag har ju inga problem "prata" med folk jag känner och ringer glatt till folk jag känner för att prata dittan och dattan. Men just sådana här formella samtal är det kört med. Speciellt på engelska. I mitt fall är nog telefonskräcken en anledning till att jag inte engagerat mig så mycket här (t.ex. sökt mer jobb, sökt andra saker att göra utanför hemmet). När jag tänker efter, det är ju för sjutton ett handikapp, nåt som begränsar livet.
Vad skönt att veta "will call" betyder. Puh, där kanske du sparade mig ett framtida samtal för nu vet jag vad det betyder.
Good luck!
Rapportera hur det gick.
Kram
Anne: En klok kommentar, som vanligt! Jag ska nog skriva ett inlägg om det där att inte jag heller knappt har sökt något jobb eller engagerat mig mimimalt i övrigt sedan jag kom hit.
Åh va bra!!! Berätta hur och var du hämtade ut dina biljetter. Jag ska till Florida i december och ska då hämta ut NHL biljetter at the venue's box office at the Will Call Window. Säger mig ju inte så mycket....
Fanns det såna offices på plats? Eller är det som våra ATG ombud? Att man kan hämta dom lite varstans?
Skicka en kommentar