2009-02-21

Jag kommer aldrig få jobb på National Geographic

Att fota leguaner visade sig vara svårare än jag trodde.
Jag visste var deras brevlåda bodde, så att säga, jag har ju sett dem otaliga gånger längs med vägen när jag kört hem från IKEA.
Jag hittade ett ställe att parkera och gav mig ut på jakt, ja just så kändes det. Jag typ smög i buskarna, spanade ut över savannen (eller den ganska stora gultorra gräsmattan iallafall...) och hittade... ingenting.

Efter en kvarts letande utan att ha sett ens en liten leguansvans siktades ett kadaver i fjärran, och mycket riktigt var det en ödla modell större som låg där och var upptagen med att vara väldigt död. Jag behövde inte ens peta på honom för att se om han var avliden.


Här kan man se att de har små vassa tänder.

Gick över bron till andra sidan vattnet och gick på gångvägen där jag sett att de ligger och solar. Men hittade jag några leguaner? Nej då.
Jag till och med kollade i träden om de låg där och tryckte men där var också tomt. Kanhända det blåste för mycket, ödlor kan väl också bli åksjuka om det gungar för mycket antar jag. Eller också är de rädda för att trilla ner.

Jag gick tillbaka till bilen och åkte därifrån, mäkta irriterad.
När jag hunnit ett par hundra meter såg jag de små rackarna, de hade gömt sig längre bort längs vägen än vad jag sett dem tidigare! Snabbt svängde jag av vägen och hittade ett ställe att parkera. Med livet som insats tog jag mig tillbaka till stället jag sett dem (USA är inte anpassat för gångtrafikanter kan meddelas om någon nu inte visste det allaredan), jag fick korsa tre vältrafikerade vägar för att ta mig till mitt mål..

Jag gick långsamt och försiktigt fram mot dem för att inte skrämmas, men så fort de fick se mig kasade de ner i vattnet, och skrämde slag på fisken på kuppen. Jag såg flera stora fiskar panikhoppa upp ur vattnet när ödlorna kom simmande.

Jag lyckades ta ett par bilder medan jag ännu var väldigt långt ifrån dem, så här blev det bästa:

Som ni ser är den alldeles grå, för att smälta ihop med stenarna de solat på. När de är på till exempel en gräsmatta blir de vackert smaragdgröna för att smälta in.

På vägen hem siktade jag just en sådan, som satt på gräsmattan precis invid vägen. Självklart kastade jag mig in på en parkering för att försöka få en bild av den, men när jag väl trängt igenom en stor häck och blött ner skorna i ett dike för att komma fram hade den naturligtvis pipit iväg. Så där drog jag ännu en nitlott.

Sammanfattningsvis blev resultatet av fotoutflykten att jag blev svettig, smutsig och sur. Dessutom bet en fire ant mig på foten. Satan vad det kliade!

9 kommentarer:

Jenny sa...

Ha ha ha!! Jag skulle aldrig ens ha ansträngt mig hälften för att få ett foto på äckliga ödlor som ser ut som sten ;-). Du är tapper och modig, go Victoria!! Och klia inte på bettet, då blir det bara värre! Stor kram!!

Cecilia sa...

Hihi...jag hade faktiskt inte en susning om att här finns leguaner.Fast de kanske bara finns där nere hos er och inte här i de centrala delarna?!

KARLAVAGNEN sa...

Haha, påminner om när jag fotograferade havssköldpaddor (1 och en halv rulle med film) en gång... Innan digital-kamerornas era.

Bra bilder och intressant att se de små bissingarna...

Kerstin sa...

Jag tycker de ser så läskiga ut. Du är modig du som kastar dig ut i vildmarken och jagar dom. :) Fotot blev ju bra så du fick lön för mödan. :)
Ha en fin helg.

Petchie75 sa...

Ha ha, jag har sjalv forsokt fotta alla de dar sma odlorna som finns i PR men det ar INTE latt! Jattekul inlagg iaf, jag kan riktigt se hur du frenetiskt bromsade in for att smyga pa de stackars djuren, hi hi.
Trevlig helg!
Kram

Victoria sa...

Jenny: Ha ha, ja jag är jättemodig! ;o) Kram!

Fundersam Cecilia: De finns inte är naturligt, det är såna som folk haft som husdjur och sen släppt ut.

Karlavagnen: Uach ja, då fick man minsann vänta tills bilderna var framkallade för att se om något fastnat på bild! Tur att tekniken går framåt.

Kerstin: Nå, de är inte farliga och räddare för mig än vad jag är för dem (även om jag skulle springa fort om en gav sig på att jag amig eller så...). Trevlig helg!

Petra H: Jepp, jag smög där bredvid stora motorvägen, folk undrade nog vad jag var för ett UFO! :o) Kram!

Saltistjejen sa...

Å vad du är rolig!
Jag tycker iallafall att dina biler var skoj att se även om de kanske inte är NG kvalitet... ;-)
Och du, Mattias Klum bodde väl i regnskogen i typ ett halvår upp i trädkronorna innan han fick de där bilderna som gjorde hono internationellt känd?! Så kanske har du bara fel taktik och strategi?? Om du säger till familjen att du drar ut på leguanuppdrag i 6 månader och hänger kring deras domäner med kameran i högsta hugg. Då kanske..... Fast frpågan är om det är värt det???
Kanske skule du satsa på lite mer roliga djur då, eller iallafall djur som bor på roligare ställen. Jag menar ifall du nu ändå ska tillbringa 2 timmar om dygnet i typ ett halvår dä? varför itne något fint djur på Kauai?????? DET hade iallafall jag tyckt känts värt besväret....!
;-)
Och du, tänk nu ses vi snart!!!
Du kan ju alltid fota våra katter. FAst jag vet inte ifall de gör sig till NG dock???? :-)
KRAAAM!

Marianne sa...

Du är för rolig! Men du glömde en sak: Du fick motion också : D

Som Saltis säger, du får liksom börja bosätta dig hos dem och vänta ut den där perfekta bilden : D

Kram!

Desiree sa...

Det var minsann en äventyrlig fotoexkursion du varit ute på. Måste säga att jag är impad över att du offrade dig så. Du fick ju faktiskt en hel del fina bilder även om du råkade ut för både fireants och andra mödor och riskåtaganden. Det kostar att ligga på topp ;-)

Tycker du gjorde ett jättebra jobb.