...MAT.
Jag har ett komplicerat förhållande till mat. Om jag skulle driva saken till sin spets så skulle jag kunna påstå att jag är matmissbrukare.
När jag är glad äter jag för att fira.
När jag är ledsen äter jag för att trösta mig.
När jag har tråkigt äter jag får att ha något att göra.
Kort sagt, mat är starkt förknippat med känslor för mig.
Jag har ett komplicerat förhållande till mat. Om jag skulle driva saken till sin spets så skulle jag kunna påstå att jag är matmissbrukare.
När jag är glad äter jag för att fira.
När jag är ledsen äter jag för att trösta mig.
När jag har tråkigt äter jag får att ha något att göra.
Kort sagt, mat är starkt förknippat med känslor för mig.
Marias supergoda vaniljbullar, som jag till min egen stolthet bara åt en av.Till skillnad från andra beroenden behöver man ju mat för att kunna leva. Det går inte att köpa en paket plåster på apoteket och vänja sig av vid att äta som man vänjer sig av vid att röka.
Man måste äta och det tycker jag är så orättvist! Jag vill på intet sätt förringa andra beroenden (sprit, droger, spel, sex eller vad det nu kan vara men är beroende av) men inget av dessa MÅSTE man ha för sin överlevnad även om det säkert ofta känns så för missbrukaren.
Nej, man måste äta. Och jag klarar inte att ha ett normalt och sunt förhållande till mat. Jag försöker hela tiden hitta en anledning till att få äta en till av de där goda glassarna jag köpte igår. Det är i och för sig WW-glassar, men det är ändå glass!
Och att baka är bara att glömma! Färskt eller fruset, nog äter jag det mesta medan man och barn är på jobb och skola.
Varför är det så svårt att äta normalt, sluta när man är mätt och vara nöjd med det? Varför kommer det såna fruktansvärda sug efter choklad eller glass eller kanelbulle eller... Varför längtar jag aldrig efter kokt broccoli??
Men någonstans i systemet måste det väl vara galet, när det kostar mindre att gå på KFC och köpa en stor hink med friterad hjärtinfarktkyckling än att köpa hem råvaror till en sund måltid och laga till maten själv!? En gallon bensin är billigare än en gallon mjölk, bara en sån sak.
Det är inte konstigt att dryga 30% av USAs befolkning är mer eller mindre överviktiga!
9 kommentarer:
Jag förstår dig till fullo. Jag har själv gått igenom en period av både matberoende och träningsberoende. Började med att jag skulle göra mig av med några kilon förmycket som jag tyckte jag hade efter att vi flyttat hit. Men det gick för långt och jag utsatte mig i princip för självsvält under något år. Under veckorna åt jag på tok för lite och under helgerna kunde jag inte få nog. Jämt var jag hungrig, all min tid gick åt att tänka på mat. Det är egentligen först efter att ha tillbringat hela denna sommar i Sverige som jag återfått ett mer balanserat och mycket mindre laddat förhållande till just mat. Jag insåg att jag kunde träna mindre utan att svälla upp som en boll vilket varit min stora skräck innan. Nu förbjuder jag mig ingenting och ser till att få äta mig mätt varje gång. Men jag håller sötsakerna till helgen och jag lagar nästintill all våran mat själv så att det både blir sunt och gott. Jag bunkrar alltid upp med en stor portion sallad till varje måltid. Jag tror att min kropp kände sig helt utsvulten i ett helt år efter den där självsvälten jag utsatt mig för så att jag kunde svulla hur mycket som helst och var alltid rädd att aldrig kunna bli mätt. Jag tycker det är så skönt numer att återfått mycket mer balans. Jag vet hur jobbigt det är att ha det där laddade förhållandet till mat.
Åh, känner igen mig. Mat ÄR tyvärr bra till allt. Jag ärr en riktig tröst-, glädje- och tidsfördrivsätare för tiden. Men jag vet av erfarenhet att det går att ändra på, men faller man dit igen, så är det inte bara, bara att komma sig upp igen. Håller tummarna för att vi alla lyckas!! :-)
Mat är livsviktigt. På flera vis. Som du säger MÅSTE man äta för att överleva. Men för att leva ett någotlunda friskt liv bör man ju äta "med måtta". Det är en svår balans. Jag ÄLSKAR mat jag med. Har hittils haft "lyckan" att i stort sett kunna äta vad jag vill utan att det syns så mycket på vågen eller så. Men jag tror åldern börjar göra sig till känna för nu har jag blivit lite lösare....
Men egentlgien tror jag att om jag bara fick tummen ur och började träna igen skulle det bli bättre igen. Fast DET har jag inte lyckat med än....
Tycker cosk att man faktiskt inte ska vara alltför hård mot sig själv. Att vara lycklig och må bra är en ännu större positiv kraft än att vara helt rätt på vågen. faktiskt. Och om man mår bra av mat och blir glad av den så gör det väl inget med ett par kilo för mycket?! Så länge man har en hyfsat "sund övervikt" tror jag inte det är farligt.
Stor kram!!!
Desiree: Just det där att alttid, alltid tänka på mat känner jag så väl igen. Skönt att läsa att du har fått ordning på ätandet!
Lullun: Ja, vi håller tummarna för oss alla! Tillsammans klarar vi det. :o)
Saltis: Håller med om att ett par kilo hit eller dit inte är mycket att bråka om egentligen, så länge man trivs med sig själv. Dock är det väldigt olika för hur mycket man kan ha som övervikt och ändå tycka att man är OK. Jag tycker inte att jag är OK, behöver gå ner minst tio kilo till, helst mer för att det ska bli bra. Jag mår inte bra nu. Stor kram tillbaks!
Jo ja, jag vet...
håller ju själv på att kämpa ner vikten nu.
mat är komplicerat...visst är det det...alltid, och förmodligen kommer det alltid att vara det också...suck...
Trevlig helg!
Kram!
Annika: Visst är det en evig strid! Jag önskar att jag gick ner i vikt och sen var det "färdigt", men inte då. Sen ska man lära sig hålla den där vikten...
Lycka till! Kramar!
Så ett gallon mjölk kostar MER än samma mängd bensin?! Sjukt! Nu kanske det säger mer om hur billig bensinen är men ändå!
Drick citronvatten istället för vanligt vatten. Det släcker faktiskt hunger/sug litegrann!
Ja jag har ju också problem, fast åt andra hållet. Kämpar nu för att gå upp i vikt. Men jag har aldrig haft problem med mat, det var bara att jag gick ner i alla fall, trots att jag åt. Så jag är lite fuskig i sammanhanget.
Kram!
Du är en bra bit på väg som vet VARFÖR du äter. Du vet att du gör det då du är glad. Då du är ledsen. Då du har tråkigt. Försök att komma på en "Plan B" som du kan ta till då du känner några av dessa känslor. Så du snabbt kan bryta tankebanorna och växla spår. Det kan vara något så simpelt som att gå ett varv runt kvarteret eller borta tänderna. Precis som med andra beroenden gäller det att bryta ett vanemönster. När du väl gått den där vändan eller borstat tänderna är du inte lika sugen på den där kanelbullen eller glassen.
Mat och förhållandet till mat är knepigt. Som du säger: man måste ju äta. Försök att inte köpa hem sådant du vet med dig att du inte klarar att ha hemma. Har du inte en förpackning med glass hemma är ju risken att du äter upp dem ganska liten. Men förbjud ingenting - unna dig glass en gång i veckan men köp då bara hem exakt så mycket du ska äta. Inga storpack eller köp 2 betala för 1. Försök att göra dina val redan i matbutiken.
Sen är motion guds gåva till oss som gillar god mat. Förbränner man en massa kalorier i löparspåret eller på gymmet får man ju lite extra mariginaler och kan unna sig med gott samvete.
Lycka till!!!
Skicka en kommentar