2009-10-07

Tur jag både är stark och händig

Igår kom våra köksmöbler, dvs bord och åtta (8!!) stolar. Eller kom och kom, de anlände från typ Malaysia till ett lager där jag kunde komma och hämta dem. Fick hjälp att baxa in alla fem kollina bak i bilen. Tur att jag krånglade ur baksätet innan jag åkte, annars hade det aldrig fått plats. Det är svårt att köra bil med en tvåpack stolar i knät, hur nedmonterade de än är.

Problemen började när jag kommit hem. Först skulle jag backa in i garaget. Tur att vi har en jäkligt bred garagedörr ska jag säga er, annars hade det gått illa.

Barn slets från läxor och fick ny uppgift: vakta katten. Annars kommer han

1. bli trampad på
2. smita ut i garaget
3. vara allmänt i vägen
4. komma under ett satans tungt bord och bli mos

Jag släpade in fyra tvåpackskartonger med stolar i köket, det gick riktigt hyfsat och jag blev bara liiiite trött. Sen skulle bordet bäras in men där var det tvärstopp. Bordet är inte jättestort men det måste fan vara gjort av massiv ekbetong eller nåt för jag kunde inte lyfta ur det ur bilen. Vad göra?

Jag fick öppna kartongen direkt i bakluckan och krångla ur det lilla lösa som gick att krångla ur, dvs ben, instruktioner och liten låda med skruv. Bordet blev inte nämnvärt lättare för det men om vi inte ville äta frukost i bakluckan så var det bara att spotta i nävarna och suga i.

Son anlitades ännu en gång som styr- och bärhjälp och med gemensamma ansträngningar samt en fliesfilt fick vi in åbäket i köket. Det kan tilläggas att en fliesfilt faktiskt är en ovärderligt flytthjälp om man har lite svaga nypor. Det gliiiider så fint på golvet med en filt under.

Bord skruvades ihop och vändes på rätt köl med hjälp av son. Oj, vad stort det var och lite mörkare trä än vad jag mindes. Sen kom vi till stolarna. Åtta. Jävla. Stolar.


Det hjälpte inte att instruktionerna var dåliga heller, det var omöjligt att se vilka pinnar som skulle sitta var. Det var bara att prova sig fram men jag var ett tag fullt och fast övertygad om att jag antingen fått helt fel pinnar eller också att någon tittat helt snett när de gjorde pinnarna. Allt var ju fan snett! Alternativet var att någon hoppat på dem så de böjt sig, det var också möjligt... Det tog mig en hel timme att få ihop den första stolen. EN TIMME!

Vid flera tillfällen var jag färdig att ge upp och använda pinnarna till en käck brasa ute på baksidan. Vid flera andra tillfällen ville jag göra något liknande med katten också, men jag nöjde mig med husarrest inne på toan istället. Att han leker och busar, hugger efter fötter och händer är rätt OK i vanliga fall, men när det är tunga möbler och farliga vassa skruvar som liten katt äter på, då gick det för långt.

Två stolar var allt jag orkade med. Idag ligger sex stolar i sina beståndsdelar och väntar på mig. Ooooh, vad jag längtar. Inte.

Nåväl. Målet är att vi ska kunna sitta vid köksbordet och äta middag ikväll. Alla fyra.

Bildbevis kommer snart på en dator nära dig.

4 kommentarer:

Desiree sa...

Oj vilket mastodont projekt! Du är ju superduktig som ändå klarade att skruva ihop en del och bara att hämta och bära in allt. Jag förstår verkligen att du inte ville att kissen skulle vara ivägen. Man märker att det är skillnad då man ska skruva ihop själv på olika möbelfirmor. IKEA är ju lätt som en plätt medans annat inte alls har samma bra beskrivningar eller ens kanske blivit utprovat alla gånger. Hoppas det går bra med stolarna idag. Lycka till. Du får ta och ta ett kort och visa upp nya matsalen sedan då du pustat ut och fått ihop allt.

Saltistjejen sa...

Ojojoj! Det låter som ett nära-mardrömsprojekt...! Ikea verkar vara rena barnleken i jämförelse....???
Men du, nu VET du ju iallafall hur stolarna ska skruvas ihop så förhoppningsvis går dt ngt fortare med de återstående. Värst är ju när man ska klura ut var vad ska monteras för att få ihop allt.
Lycka till!
Jag ser fram emot bilder!!!!!!
Kram!

Victoria sa...

Desiree: Lita på att det kommer foton!

Saltis: Har nästan skrivat klart den tredje stolen, det tog inte ens en halvtimme - MED katt!! ;o)
Kram!

Anna, Fair and True sa...

Så man kanske inte ska klaga så mycket på Ikea ändå! Men varför väntade du inte på maken eller någon annan vuxen?? Skulle jag gjort :)