2010-05-07

Ett litet tillrättaläggande

Jag ville bara vara lite mer exakt än jag var i det förra inlägget.

Jag har cancer, men INTE leukemi.
Jag har något som heter "Follicular lymphoma, grade 3".

Rätt ska vara rätt.
Vår läkare tror att den kan ha legat och lurat i kroppen i flera år (då som grade 1 vad jag förstår) men inte gjort något väsen av sig.
Pötsligt fick den storhetsvansinne och började växa och ställa till det och det var då jag började märka att något var galet.

Det blev alltså ingen operation idag, och jag är fakttiskt lättad över det. Jag är fortfarande mycket öm och svullen efter operationen där de tog ett prov på min lymfkörtel och kan villigt erkänna att jag inte hade lust att ha ont på ett ställe till...

Jag kommer förhoppningsvis bli flyttad till ett eget rum i kväll - hittills har jag delat rum med en spansktalande dam som tittar på spansk TV jättehögt trots att hon sover, har högljudda barn/släktingar/vänner på besök och igår kom även en präst som bad böner och sjung psalmer. Så vi fick oss ordentligt med Guds Ord, även om vi ingenting begrep, så att säga.

Jag låg och tänkte på vad "vår" präst Olof sa senast jag var på högmässa: "Jag kommer kanske ångra att jag säger det här, men jag gör det ändå! Det är bättre att gå på golfbanan och tänka på kyrkan, än att sitta i kyrkan och tänka på golfbanan!"
Så, igår kväll låg jag på sjukhuset och tänkte på kyrkan, det var väl också rätt OK!?

Om allt går som det ska så startar vi en omgång med cellgifter imorgon förmiddag. Jag ska få en massa andra grejor innan, och eftersom jag inte har en aning om vad medicinerna heter så kallar jag dem för enkelhets skull "antikräks", "antiskak" och kanske blir det lite "antirädd" också. Säkert blir det mer grejor som ska skydda lever och njurar och efter giftet ska det vara massor av "vanligt" dropp, efter vad jag förstår är det superviktigt att få i sig mycket vätska så man blir av med giftet snarast möjligt.

Om ni undrar vad "antiskak" medicinen är så kan jag säga att de två gånger jag har fått blodplättar under den här sjukhusvistelsen har jag fått en fasanfull frossa, hela kroppen skakar okontrollerat och det går inte att sluta. Inget jätteovanligt och inte farligt, men ganska skrämmande när kroppens alla muskler är spända som bågsträngar och skakar våldsamt. Jag fick ett "anfall" igår kväll, och de larmade "Code yellow" och plötsligt var det 10 personer inne i vårt lilla rum. Rumskamratens präst och andra besökare skjutsades bryskt ut och de fixade och trixade med mig så att jag skulle sluta. Till sist fick jag lite morfin, som lade sig som en varm dimma över alltihop (men jag blev till min stora besvikelse inte rolig!) och jag slutade skaka. Efter den uppståndelsen sov jag faktiskt riktigt gott hela natten, åtminstone tills de där idioterna som envisas med att ta blodprov, temp och blodtryck innan klockan fem på morgonen kommer och stör. Jag fattar inte varför det måste göras vid den tiden!? Är det för att nattpersonalen ska ha nåt att göra eller?? Irriterande är vad det är.

Det bästa med att få ett eget rum är att jag får bestämma över TV:n själv. Jag är ju så satans svensk, jag har inte bett om att få titta på TV:n en enda gång medan vi har delat rum, hon har halvsovit framför sina hemska såpor, där det ena är mer uppskakade än det andra. Mord, kidnappningar och slagsmål, tuffa män med mustacher och lustiga hattar och massor av kvinnor med slingat blonderat hår och så minimalt med kläder att det säkert är olagligt i vissa amerikanska delstater. Och så denna dramatik! Det låter som de skäller på varandra HELA TIDEN, även när de omfamnar varann passionerat!

På tal om att vara svensk så kan jag berätta ett av de absoluta lågvattenmärkena på denna sjukhusvistelse: Jag har har emellanåt svårt att äta, och igår morse, kvart i fyra, vet ni att jag vaknade och var allt annat än katig. En liten stund efter detta stapplade jag iväg till toaletten, men av detta blev inte som jag tänkt. Är jag tillräckligt hungrig mår jag illa, det är en av Victorias naturlagar. Jag hade försökt dricka lite vatten och lite juice, men den var i mitt tycke väldigt stark och efter en liten stund kom det lilla jag hade i magen upp igen och hela härligheten var alltså på toalettgolvet. Jag ringer på hjälp och det första jag säger till sköterskan när hon kommer in för att hjälpa mig är: "-I´m so sorry!".
Fattar ni!? Hade jag orkat så hade jag sparkat mig själv, det enda jag nu orkade med var att spy på mina fötter en gång till.

Rapporter om fortsättningen av detta äventyr kommer nästan helt säkert under morgondagen på en dator nära dig.

PS.
Nu ringde Johan, han är på väg hit med lite glass. Ibland gör han mig så glad, den mannen, så jag bara måste gråta en skvätt.

13 kommentarer:

Taina sa...

Vad skönt att du ska få ett eget rum och jag kan bara föreställa mig dessa såpot hon tittar på. Tittar och tittar var väl att ta ta i.

Är det inte svenskt som du beskriver "I'm sorry" för att du kräkts? Hoppas nu att alla mediciner och dropp och allt vad det nu är, får dig att må bättre. Glass är ju gott ;)

Kram på dig

decoinspo sa...

Vic, jag kan inte annat an le (blandat med tarar) nar jag laser vad du skriver for visst, trots denna tragiska nyhet vi blivit drabbade av sa lyckas du ju anda halla humorn uppe.
Tanker pa dig och familjen massor!!! Vi kommer till veckan!!
Stor kram fran oss

Desiree sa...

Det blir nog mycket bättre med eget rum. Du får lugn och ro och kan bestämma över tv:n som sagt. Det är inte kul att ligga på sjukhus och om du åtminstonne får eget rum blir det hela lite bättre. Jag tänker på dig jättemycket och stort lycka till med första dosen medicin imorgon. Det är bra att du iallfall får andra mediciner för att motverka jobbiga bieffekter. En jättedum fråga kanske men är det bättre att ha lymfom än leukemi? Ser läkarna det som mer positivt i din långtidsprognos?
Du har en fin och gullig make. Glass är du sååå värd. Det hade jag också önskat mig om jag vore dig. Be din make ta med lite annat som du kan ha som snacks om du vaknar upp mitt i natten och är hungrig. Lite frukt eller vad du nu råkar vara sugen på som du kan ha på rummet. Stor bamse kram till dig. När får du komma hem förresten? Blir det efter operationen är genomförd? Kommer du att få åka till sjukhuset varje gång du ska ta cellgifterna? Hur ofta kommer det att ske. Du behöver inte svara på mina frågor om du inte vill eller orkar. Du är underbar och du förtjänar det bästa Vic.
KRAM!

Saltistjejen sa...

Å Vic!!
Sitter här ,ed tårar i ögonen och skratt i magen och ler! du är bara fööör underbar!!!!!! haha, din beskrivning av såporna var få kul att hag hoppar här på stolen! :-)
Och sedan avslutningen med din ursäkt. Jaaaadu. Nog är du svensk alltid! ;-)
Haha!
Nu hoppas jag att det dröjer riktigt länge innan du får eget rum med egen TV för jag villl minsann höra mer om dessa spännande män med mustascher och avklädda bimbos!! ;-) ;-) ;-)
BAMSEKRAMAR till dig och familjen!

mallan sa...

Hoppas du fått eget rum nu. Det där med att dela låter inget vidare... Jag tänkte på att det nog är typiskt svenskt att tänka på andra, att tänka på tex sin rumskompis, sänka tv och sådär. Man vill inte störa och vara till besvär.

Vilken klok präst förresten! Så sant!

Hoppas glassen smakade bra!

Stor kram!

josse sa...

BRA att dom fått reda på exakt vad det är, så att du kan få rätt behandling, och att behandlingen kan börja på allvar. Jag skickar så många kramar jag kan över Atlanten. Du kommer fixa detta. Och tack gode gud för att du slipper spanska såpor på högsta volym. Ät mycket glass. KRAM.

Marianne sa...

Ja vad bra att du får ett eget rum, lugn och ro när du vill ha det och liv och glam när du känner för det. Att dela är väl okej om man är någorlunda i fas med tv-program och annat, men spanska såpor, hallelulja : )

Och glass! Perfekt för din mage. Jag är också sån att jag mår illa om jag blir för hungrig! Glass och mannagrynsgröt (!?) är perfekt i det läget. TUR att du har en så bra man!

Åh vad skönt om du får komma igång med behandlingen nu så att du blir frisk snart! Dina beskrivningar av runt-ikring-medicinen är ju perfekta! Det är det enda man behöver veta om dem, vad de är bra för!

Stora jättekramar - och vi syrror är vana vid kräks, det behöver du inte känna dig dum för!

Malin sa...

Hoppas glassen smakade bra och hoppas du mår lite bättre nu!!

Jobbigt att de kommer och väcker dig för provtagning vid den tiden, doktorn kanske behöver provsvar till förmiddagsronden? Men glöm inte bort att fråga och berätta hur du vill ha det, ofta kan saker vara jättelätta att ordna för patienten bara man får en fråga!

Vad hemskt med de spanska såporna... jag var tvungen att le när du beskrev dem :) Skönt att få eget rum!!

KARLAVAGNEN sa...

Du är bara så klok och god och mitt i allt ihop skriver du med humor också! Jag känner inte dig, men jag tror att din humor är din starka sida och tar dig igenom det mesta. Ler när jag läser ditt inlägg!

Jag hoppas innerligt att du, tillsammans med läkarna, lyckas att trycka till storhetsvansinnet som vuxit i din kropp.

Kram!

aasa sa...

fattar inte heller varför proverna ska tas klockan 6 på morgonen, men jag kan trösta dig med att det är likadant i Sverige.
morfin är fint, det sover man gott på på sjukhus (har du märkt att man drömmer väldigt märkligt på det också? jag drömmer ihop egna teveprogram!!!).

hejar på dig. det vet du.

Susanne sa...

Spanska såpor på hög volym. Som att Du behövde straffas med det liksom.

Stäng av TVn kärr---g så att folk får lugn och ro.

Hur säger man det på spanska?

Skickar en stor lördagskram.

aurorabuddha sa...

Vad du skriver bra!

Min ena hund kissade i vantrummet hos the Vet igar. :o/ Det ar en stor hund. Och han gick fram till receptionen, lyfte pa benet och ut kom ett vattenfall... Jag ville bara doooo! Och nog sa jag 'I'm sorry!', fast det inte ens var jag som kissade.

Anna, Fair and True sa...

Vad dumt att man kan gå och bära på något länge utan att veta. Tyvärr är det ju först man känner av något som man går och kollar. Det är ju inte så att man kan ta en massa konstiga tester regelbundet som kollar alla möjliga grejer man skulle kunna få. Vi får en sådan där stor hälsundersökning av min arbetsgivare vartannat år och den kan märka en hel del men inte allt såklart