2010-06-20

Att sova är tydligen överskattat

Jag har tydligen blivit pensionär eller nåt.
Vaknar vid fem på morgonen vareviga dag och kan inte somna om, så om mitt liv hängde på det. Men vad göra?

Det är bara att samla ihop alla sladdar, telefoner, pyjamasbrallor som åkt av någon gång under natten för att jag var så svettig, och krångla nerför trappen utan att snubbla på två gosesjuka missar som vimsar kring fötterna på en.
Koppla in alla sladdar; sugen, datorn, ev telefonen om den blivit bortglömd under natten, hitta vatten och fjärrkontrollen, tända lite lampor så jag slipper sitta i i ett beckmörkt rum, fluffa kuddar ooch sen installera sig i soffan.

Sen plita lite på BOKEN. Jo, jag har faktiskt börjat lite på en bok, det gör ju var och varannan människa nuförtiden, så varför inte jag?! Problemet är att jag har glömt bort alla de där snillrika formuleringarna jag tänkte ut innan sladdsamlandet och kuddfluffandet tog sin början. Oerhört irriterande.
Men de kommer väl tillbaka.

Så om något helt annat.

Igår såg vi filmen "The book of Eli med Denzel Washington . Jag hade inte direkta förväntningar på filmen, men jag måste säga att jag tyckte om den även om jag är långt ifrån troende på något sätt. Jag kan rekommendera den!

.....................

Jag har på den sista tiden kännt en stark längtan efter färg. Framförallt turkost och limegrönt, vet inte riktigt vad det beror på men en kvalificerad gissning kan vara att mitt liv i övrigt inte är så särdeles färgstarkt just nu. Jag längtar efter filtar och fina kuddar, uppläggningsfat och skålar i starka färger att njuta av. Om allt känns OK framemot förmiddagen ska jag tvinga med Johan till Target för att se om vi inte kan hitta någon ögonfröjd.

.....................

Nästa vecka kommer att förmodligen bli ganska jobbig. Vi har mycket inbokat och många av sakerna ser jag inte fram emot. På måndag har vi (ännu) ingenting, men på tisdag ska vi på återbesök till kirurgen som tog ut körteln under armen på mig. Hon kommer nästan helt säkert ivlla ta av bandaget och se hur det ser ut, och det måste jag erkänna att jag inte ser fram emot. Hon är lite hårdhänt, om man säger så. Men det är väl bara att bita ihop alternativt skrika rakt ut...

På onsdag är det chemo för hela slanten, det tar väl en fyra-fem timmar skulle jag gissa på. Det är i pch för sig inte jobbigt, men det är lite tradigt att sitta där halva dagen. Jag har i och för sig en vild plan att jag ska ha hittat en filt att brodera på medan jag är där, en speciell "cancerfilt" som jag ska ha när jag sitter där. Den fina limegröna filten som jag fick av SWEAdamerna vill jag ha hemma i soffan och mysa med, så den vill jag helst inte ta till det.

På torsdag har vi ett inbesök bokat på ett sjukhus i Miami, det är som en "second opinion" tror jag. Det blir nog en dryg dag med diverse provtagningar och samtal med allehanda specialister.

På fredag är det dags för chemo i ryggen igen, och det kan jag säga att jag verkligen inte ser fram emot, även om jag nu har en ny Picc line i armen så jag ska slippa debaclet från förra veckan - det är INTE roligt med någon som rotar bak i ryggraden och sprutar in giftet från hell! Att sedan veta att jag kommer bli så in i bängen sjuk i en hel vecka på det gör inte saken bättre heller, ska erkännas. Efter chemon ska jag ligga på rygg på uppvaket och bara glo (jääääättekul!) och på hemvägen måste vi ta en sväng förbi "vanliga chemon" för att få en spruta som man alltid måste ta någon/några dagar efter för att hjälpa de vita blodkropparna komma igång igen. Den lilla turen ser jag inte heller fram emot med tanke på hur jag mådde förra gången jag åkte hem från ryggäventyret...

Ja det var väldigt vad jag har gnällt nu då, men det är så det blir ibland. Jag hoppas att ni orkat läsa ända hit utan att kräkas av tråkighet.
Kanske veckan inte alls blir så jobbig som jag befarar, men då blir det ju en glad och trevlig överraskning istället, vi hoppas väl på det!?

Jag önskar er en fortsatt trevlig söndag!

Kramar//Vic

17 kommentarer:

mallan sa...

Plötsligt kände jag att jag visst inte hade så mycket att gnälla över..

Heja dig! Du kommer att klar det här!

Hoppas du får shoppat lite färgglada saker, det behöver man!

Många kramar!

Susanne sa...

Må färgglada saker regna ner hemma hos Dig.

Skickar så mycket styrka, kraft och mod som jag kunde hitta.

KRAM!

anna of sweden sa...

Turkos styrka och limefärgad tumhållning till dig!

Kram!

KARLAVAGNEN sa...

Hoppas att ni kommer iväg till Target idag och hittar något att pigga upp tillvaron med.

Precis som Mallan skriver så känner jag att so what att Easyjet ställde in planet; so what att det inte blev någon koffie verkeerd vid ett kafe i kanten av en kanal idag.

Jag förstår att du gruvar dig för veckan som kommer och hoppas innerligt att det inte blir så sjujäklig som du misstänker. Samt att du får någon rolig överraskning.

Kram

Desiree sa...

Ibland bara vaknar man på tok för tidigt. Det händer mig också, har hänt denna helg. Igår vaknade jag 04:30 och kunde inte somna om. Högst irriterande. Men men jag har lärt mig att ändå ta det med godan ro.
Vad kul att du bestämt dig för att skriva en bok och påbörjat projektet. Jag vill mig minnas att du faktiskt nämt det innan att det var något du länge velat göra. Jag tycker det är toppen. Det är långt från var och varannan människa som skriver en bok. Låter toppen att ha ett sådant projekt att fokusera på och få tankarna på annat håll. Det du går igenom nu sätter nya perspektiv på livet och ger en plötsligt nya prioriteringar. Helt rätt satsat Victoria.
Färg tycker jag låter underbart det också. Klart du ska fylla ditt hem med vackra och fina färger. Sjukhus miljöeer är ju så bleka kanske är det en motreaktion mot detta. Färg betyder liv och livslust och det har du ju och det är mycket positivt. Keep it coming strong, girl!
Jag hoppas att du slipper må lika dåligt denna gången som förra då du fick chemon i ryggen men det kanske är svårt att undvika. Nu har du väl inte så många chemo behandlingar kvar väl? Du får fokusera på en dag i taget och tänka att även om denna chemo stinker så dödar den ju faktiskt de cancerceller du vill bli av med. Åh vännen jag önskar att du slapp må så himla dåligt. Men det glädjer mig att du denna vecka känt dig piggare och det märks på bloggen. Jag är så glad över att du fått njuta lite av film och av en god hamburgare. Hang in there, sparka ut alla dumma cancerceller som förpestar ditt liv.
Bamse kram. Du är underbar Victoria, glöm inte det.

josefina sa...

<3

Marianne sa...

Åh, Vic, jag blev så ledsen för din skull för det du har framför dig så jag blev tvungen att gå ut och mata utekattan och hennes tre ungar innan jag skrev. Kattmamman och bebisarna hälsar till dig.

Å andra sidan är det kanske rätt skönt att ha allt jobbigt på en gång så att du sedan får andningshål som nu, så att det inte är ett jämt elände hela tiden. För det låter så skönt att du orkar och vill åka till Tarket, att du ens orkar tänka på det!

Jag ska tänka på dig extra mycket under veckan som kommer!

SKICKAR SÅ MYCKET STYRKA OCH MOD JAG BARA KAN TILL DIG! Och en hel regnbåge skickar jag också!

STORA BAMSEKRAMAR!

Anonym sa...

Svårt att uttrycka vad man känner när ens vänner får problem. Det har varit mycket i min vänkrets detta år. Alla har inte sån inre styrka som du tycks ha. Där står jag och kan inte ens trösta...hoppas din styrka räcker i fortsättningen också!
Monica P
Kalymnos, Grekland

Babsan sa...

Skickar massa styrka din väg... och ska heller inte klaga mer, för det blir så futtigt. Hoppas också du hittar ngt fint i de färger du känner du behöver.
Kram, och hoppas du får en OK vecka trots allt.

josse sa...

ps. tycker det låter alldeles förträffligt med Boken!

Saltistjejen sa...

Du är så himla stark Vic! Mitt i allt detta med din oro inför veckan så kan du ändå skriva om dina känslor och din oro med humor! Jag hoppas så att du ska få en glad överraskning och inte behöver gå igenom veckan helt på det sätt du är rädd att göra. Cellgifter är TUFFT och otroligt jobbigt. Jag önskar jag kunde ta en veckans illamående åt dig så att du åtminstone fick slippa ett tag. Hoppas nu iallafall du kunde komma iväg och shoppa något riktigt färgglatt som du kan ha i tankarna (eller med dig) när du ska till sjukhusen för alla dina besök denna veckan.
Och en bok låter spännande!!!!!!!!
KRAMAR!

Marianne sa...

Hoppas måndagen är en BRA dag!

KRAMAR!

Anne sa...

Din vecka låter inte som en vecka som kvalar in på topp fem över de bästa veckorna direkt. Förstår till fullo du fasar för mycket denna vecka. Samtidigt låter du som vanligt så oerhört stark, trygg och lugn. Du klarar av allting, du klarar av precis allting min vän! Fokusera på att ta en sak i taget, om du kan tänka och få styrka och tröst i det. Att jaha, då kan jag bocka av den här saken i alla fall. Alltid något. Nu var den första saken på skräckveckan avprickad. Om jag förstår och tolkar detta rätt så inleds alltså cellbehandlingomgång nr 3 denna vecka. Du nämnde tidigare att 6 omgångar ska göras, så jag tolkar det som att du efter denna vecka har gjort hälften.
Jag hejar på dig, tänker på dig och pratar ofta om dig för människor som inte har en aning om vem du är. Pratar om "min bloggvän Victoria". I helgen hade jag för övrigt på mig ett av de smycken jag tidigare köpt från dig, tänkte lite extra mycket på dig då.
´Det gör mig glad att höra att du har kraft och ork att vara kreativ, att skriva. Jag vet att du för länge sen nämnt skrivandet och drömmen om en bok. Jag skulle vara den första att vilja läsa din bok, så jag hejar på dig och tycker att du ska fortsätta skriva. Inte låta självkritiken eller prestationsångesten få ta över utan bara berätta och skriv.
Många kramar!

Anonym sa...

Åh vad roligt att höra att du liksom jag plitar på Boken!!!
Du skriver så vidunderligt bra, så det blir säkert en kanonbok =)
Visst är det härligt att skriva, föresten?!?

Annika sa...

Ja, att var pensio i fråga om att vakna tidigt händer mig nästan varje dag. INTE kul...
I know, vännen.
Du har en tuff vecka framför dig! men snart är denna vecka också slut o förhoppningsvis ska allt gå lite lättare denna gång. HOPPAS JAG!!!
LÅT färgerna flöda!!
Starka DU!!!!
OCH vad roligt med boken!!!
Jättekul!!
Kramar och styrka!!

Anonym sa...

Färgglada kramar kommer här!
Keep it up!

//Annika

Milla sa...

Hej Victoria, din blogg var den forsta "utlandssvenska" bloggen som jag borjade lasa till o fran efter att jag flyttat hit. Har inte kommenterat men kanner att jag garna vill lanmna en halsning till dig nu med tanke pa vad du haller pa att kampa dig igenom. Jag onskar dig styrka, hopp o mod, ett snabbt tillfrisknande samt "peace of mind". Halsningar, Milla