2010-07-07

Nu händer det saker

Vi ska vara på sjukhuset i morgon bitti klockan sju (ingen sovmorgon där inte, ha ha!) och tid för operationen är satt till nio. Om sanningen ska fram försöker jag tänka så lite som möjligt på det eftersom blotta tanken på att någon, hur skicklig han än är, ska borra i mitt skallben och sen föra in en tunn slang in i mitten av min hjärna, gör att jag börjar lipa av oro gränsande till panikångest.

Som om det inte vore nog med operationen, vill min cancerläkare starta direkt med behandlingen med de superstarka cellgifterna nu när jag ändå är på sjukhuset. Jag kommer alltså ligga ungefär ett dygn för observation efter operationen, och samtidigt kommer de ge mig massor av vätska för att förbereda mig inför cellgiftsbehandlingen. Sen kommer behandlingen starta och jag blir kvar på sjukhuset i fyra till fem dagar. De kommer ge mig massor av olika mediciner för att skydda min lever och mina njurar, jag får medel mot illamående och mer dropp eftersom jag nästan helt säkert kommer få otäcka blåsor i munnen av gifterna. Säkert får jag en massa andra mediciner också.

Jag vill inte vara gnällig eller otacksam, men det här hade jag faktiskt velat vara utan. Men nu är det som det är och det är bara att gilla läget och göra som läkarna rekommenderar. De vill ju att jag ska bli frisk och där har jag inget att invända.

Jag har en känsla av att jag nu är på väg ner i det djupaste hålet på den här resan. Vi får se när jag kan börja klösa mig upp ur hålet igen, men jag är säker på att med er hjälp kommer det gå fortare än det skulle göra annars. Era gulliga kommentarer får mig alltid att le och bli varm i hjärtat, hur ledsen och nere jag än är.
Nästa gång jag skriver här har jag förmodligen en käck kompress på huvudet, kanske bli det ett nytt mode?! ;o)

Många kramar och på återseende!

- Direkt från Victorias iPhone

Location:Finamore Cir,Lake Worth,USA

20 kommentarer:

Desiree sa...

Åh Victoria du är inte ett dugg gnällig eller otacksam. Du har all rätt att vilja avstå för detta och känna oro. Det skulle vi alla göra. Jag beundrar dig för den inre styrka du uppvisat. Jag tror du har bra mycket mer styrka och krut i dig än du bara anar. Det här må vara det svartaste och djupaste hålet MEN sedan vänder det. Du kommer att kravla dig upp och vi finns som sagt där för att hålla din hand på vägen. Det är det minsta jag kan göra. Jag skulle så gärna vilja göra så att du slapp allt det här. Jag tror nog att läkarna är superduktiga så operationen kommer att gå fint ska du se. Jag tror att man oroar sig mycket mer INNAN och att man sedan då man är mitt i allt ihop lyckas bita ihop. För mig brukar det vara så att det känns mycket värre innan och sedan blir det inte fullt lika farligt eller jobbigt som man hade föreställt sig det hela. Det rör sig förvisso om starka och stora doser cellgifter du kommer att få nu men det positiva är att du är inlagd och att de kommer att kunna ge dig och hjälpa dig igenom detta på bästa och smidigaste sätt just eftersom du är inlagd och de kan hålla koll på allt.
Den allra största kram jag kan ge skickar jag till dig.

Taina sa...

Helt otroligt vad stark du ÄR! Allt kommer att gå jättebra och du får se fram emot det nya modet. Du finns i mina tankar och jag skickar en stor cyberkram till dig! Kände du den?

/Taina

Anonym sa...

Gumman...jag förstår din oror och nervositet...Det "unknown" är ofta skrämmande...men jag håller med Desiree till 100%...Allt kommer säkert att gå bra. Kommer att bli tufft, men det kommer att bli bra!

Många varma kramar till dej och Johan!
Filippa

Saltistjejen sa...

Vic min hjältinna!!!!!!! Jag förstår att detta måste kännas hemskt. Läskigt. Skrämmande. Fruktansvärt. Jobbigt. Ja, allt detta gånger tre miljonersbiljoner. Och själv känner jag mig så maktlös. Önskar sååå att jag kunde göra något för dig så du skulle slippa behöva genomgå allt detta. Jag tror du har rätt i detta att du nu är på väg mot hissen som ska ta dig ner till Helvetet. MEN trots att denna tanke måste vara fruktansvärt jobbig så ser jag hur stark du är som ändå kan lyfta blicken framåt. Förbi illamåendet from hell, blåsor i munnen från HellHellHell, trötthet, smärta och rädsla från GrannHell. Och istället faktiskt skymta hissdörren som kommer ta dig uppåt igen! Till solen, jordgubbar och sova fint i egen säng med familjen lindad runt dig som en mjuk Kärlekskokong! Att DU faktiskt KAN se detta trots allt som ligger framför dig just nu visar att du är en Fighter from Hell!!!!!!! Stark och fantastisk! på alla vis!
Mina tankar finns hos dig och Johan. Du får mer än gärna tänka att min uträckta hand finns där och du får gärna hålla den och klämma precis hur hårt du vill, om det skulle behövas.
Tusenmiljoners Kramar skickar jag till dig min modiga fina starka vän!!!!!!!!!!!!!!
You can do it!
:-)

Stephanie sa...

Hej Victoria!
Jag sitter uppe sent och viker kläder, städar ur byrålådorna och tänkte plötsligt på dig. Jag undrar hur det är med Victoria, tänkte jag.
Jag hoppas allt går så bra med operationen. Jag skickar dig det ända jag kan, goda tankar och kärlek, fast vi har aldrig träffats. Och en kram. Och en puss på pannan. Och en till kram!

Babsan sa...

Usch... jag önskar så innerligt att vi alla kunde ta på oss lite av allt du går igenom. Hoppas att den kommande veckan blir lindrigare än du tror... för det låter inte så kul, nej. Du är otroligt modig som mitt i alltihop delar med dig av denna tuffa resa...
Önskar av hela mitt hjärta att du kan hitta små saker att få lindring i vardagen mitt i allt ont och obehag. Detta som kommer nu måste ju vara det där sista hålet.... sista käftsmällen till det oönskade... så att det sen bara kan gå upp.
Stor styrkekram till dig och maken.

Dosiss sa...

Jösses vad du mâste gâ igenom. Jag hade ingen aning om att alla dessa ingrepp var nödvändiga. Jag hade nog sprungit ut i skogen och skrikigt mot en gran; i ditt fall mot en krokodil eller ett palmträd;) Mina bekymmer känns som tvâ grâ dammtussar i jämförelse:( Jag hoppas att de närmaste dagarna kommer att gâ som i en dimma och att du glömmer bort dom sâ fort som möjligt. En stor kram kommer ända bort frân frankrike, svoooosch över atlanten!

Linda sa...

Hej Victoria! Om någon har rätt att gnälla lite, så är det du! Jag kommer att fortsätta läsa din blogg oavsett om du gnäller, gråter eller skrattar. Sånt är livet, alla bitar ingår tyvärr. Skickar mig alla de varmaste tankar jag kan uppbringa och hoppas att du snart är tillbaka i ditt gamla jag. Du ÄR stark! Kram!

mallan sa...

Men söta Vic, du är minsann inte gnällig! Inte det minsta! Förstår att det är läskigt och att du inte vill tänka på det! Tänk bara på att bli frisk :) (Lätt för mig att säga mitt pucko).

Kämpa på! Stoooor kram!

Millan sa...

Du ar verkligen varken gnallig eller otacksam. Det ar ju helt sjalvklart att du allra heslt hade sluppit ga igenom operationen idag. Jag tanker pa dig och hoppas att det ska ga sa smidigt som mojligt.En stor kram till sig ifran Bristol

Sarah sa...

Allt kommer att gå bra, jag bara önskar att jag vore hos dig!
Tänker på dig hela tiden,
många kramar Sarah

Josefina sa...

Vad BRA att dom kör igång NU! Kör hårt bara! TÄNK inte på detaljer om operationen - det kan läkarna göra - men inte du. Börjar man tänka på opdetaljer ingående blir man knäpp - vilken slags op det än handlar om. Det kommer gå BRA. Stor kram från Josse.

anna of sweden sa...

En riktigt stor lycka-till-och-jag-tänker-på-dig-kram!

Helena sa...

Modiga du! Jag håller tummarna för dig och hoppas att de närmaste dagarna blir så lindriga som möjligt. Kramar!

Ann Jolby- Solander sa...

Hittade din blogg idag via saltistjejen. Mina tankar går till dig och familjen och jag önskar så att allt ska gå i rätt riktning.

Kan inte annat än skicka varma kramar och hopp om att behandligen skall ge dig ett friskt liv tillbaka.

Varm kram Ann

Inger sa...

Skickar de varmaste, innerligaste tankar jag bara kan till dig, min vän. Kallar dig vän fast jag egentligen inte känner dig, men du och din familj finns så ofta i mina tankar. Önskar av hela mitt hjärta att du ska få extra kraft dehär närmaste dagarna.
Din kämparanda är mer än beundransvärd och jag tror du har stor nytta av den i ditt tillfrisknande.
Vi är många som finns med dig, din Johan och killarna just nu.
Jättekramar!!!! Inger

Kerstin sa...

Gnällig och otacksam? Inte en chans. I ett sånt här läge har man rätt att tycka synd om sig själv och vara rädd.
Jag tänker på dig varje dag och hoppas att hålet inte blir så stort och så svart som du tror.
Styrkekram till dig.

Annika sa...

Du är så otroligt stark och modig och jag är så fullständigt tagen av din berättelse, över att du alls orkar skriva och dessutom med denna konstanta optimism!
Jag önskar av hela mitt hjärta att det är som du säger, att du nu är på väg ner i det djupaste, med förhoppningen att det sen bara går uppåt, blir bättre. Och att det å det snaraste blir frisk!
Stora kramar från en du ju inte känner.

Petra H sa...

Kära Victoria, du är inte det minsta gnällig och du har faktiskt rätt att vara ganska skräckslagen. Men du ska veta att vi alla tänker på dig, håller tummarna och sänder styrekramar. Du är i goda händer och även om du kanske inte alltid känner dig så stark så är jag förundrad och beundrar din styrka. Du kommer att klara det här!
Stora kramar och en massa styrka från Bryssel

Marianne sa...

Åh, Vic! Jag lider med dig, jag förstår att du är orolig inför den här operationen - och den extra starka behandlingen efter det. Jag säger som Saltis, du här min hjältinna! Så otroligt stark som orkar med allt det här, jag vet inte om jag hade klarat ens hälften. Här går jag och gnäller för lite ont i nacken ...

Jag är säker på att operationen kommer att gå bra i alla fall, de läkare som utför sånt är ju så otroligt skickliga. De ser på nanometern var de befinner sig så de kan inte klanta till det.

Efter den här pärsen, som jag också tror är det djupaste hål du kommer att hamna i, kommer du att kunna klättra upp i ljuset igen, även om det kanske tar lite tid.

Jag tänker extra ihärdigt på dig i dag och den närmaste veckan och skickar all styrka, kraft och mod i världen!

STORA, JÄTTESTORA, KRAMAR TILL DIG OCH JOHAN!