2010-08-26

Ett delmål nått

Idag nådde jag ett av alla de små delmål jag har i min färd mot att vara frisk. Vi var på ännu ett återbesök hos den kirurg som opererade ut lymfkörteln i min högra armhåla. Hon tittade och petade med en stor tops och kunde sedan meddela att såret äntligen var läkt! Vi behöver inte komma tillbaka till henne mer!!

Det här såret har varit det utan jämförelse värsta på hela den här resan hittills.
Att ha cancer är ingenting mot detta, kan jag meddela er. Den ständiga smärtan, oron att det ska bli infekterat (vilket det ju blev och vi fick operera igen så såret blev gigantiskt, tänk knuten näve) och vi ska inte tala om Sugen. Nej den ska vi inte tala om, än mindre komma ihåg tejpborttagning, sårtvätt, ditsättning av Sug och allt annat som jag tvingades genomlida tre gånger i veckan... I början skrek jag rakt ut av smärta, hjärtat slog så jag trodde det skulle hoppa ur bröstet så rädd var jag varje gång han skulle plocka ur kompressen som satt inne i såret. Den fastnade alltid i en kant, se. Och varje gång gjorde det vansinnigt ont att få loss den, hur försiktig han än var. Men för varje vecka blev det lite bättre, såret läktes sakta men säkert och det gjorde lite mindre ont för varje gång.

Men hur illa det än var när det var som värst så är jag oerhört tacksam över att de hittade körteln under armen och inte gick på den i ljumsken. Hur det hade kunnat gå törs jag inte tänka på.

Men, nu är såret alltså läkt och jag är ett steg närmare mitt mål att bli frisk.
Hurra!!!

En sak som är lite synd är att vi nu inte kommer träffa "vår" kirurg igen. Hon är en fantastisk människa som bara genom sitt sätt glada humör får sina patienter att känna sig bättre. Även om jag kände mig riktigt trött och skruttig när jag klev in i hennes mottagningsrum i morse så kände jag mig ens mycket piggare och gladare när hon kommer in och utbrister: "- You look wonderful!!" Det är en otrolig egenskap hos en människa; att få andra att känna sig friskare bara genom sitt sätt att vara, och en sådan tillgång i ett yrke som hennes!

Jag kommer att sakna henne. Men inte såret.

15 kommentarer:

Jessica sa...

Grattis! Harligt!!!

Saltistjejen sa...

men åååå vad skönt! Det låter verkligen förskräckligt det där! Fy! Jag hade halsböld för flera år sedan vilket är MIN hittills värsta upplevelse av sjukdom och sjukhus. Inte mycket i jämförelse med dina erfarenheter, men det är ändå ngt jag verkligen inte önskar ens min värsta fiende. Hu!
Och det där med att vara som din kirurg är ju underbart! Tänk vilken styrka för vem som helst, men framförallt en som har det yrke hon har!
Stor kram vännen!!

Dosiss sa...

Härliga nyheter och härligt att du har en läkare som har förstâtt sitt yrke.

annieverse sa...

Men vilken lättnad att äntligen ha blivit av med detta, vad SKÖNT för dig!
Tänk om alla läkare på vårdcentralerna därhemma skulle ta emot sina patienter med ett glatt leende och "men hej, vad fräsch och pigg du ser ut idag!" Hahaha! Kan du tänka dig? Nej, inte jag heller...

KARLAVAGNEN sa...

olé!!!! Hmm får göra något åt detta åle-andet. Håller jag på att acklimatisera mig!

Skicka läkaren en julhälsning om några månader vettja - så ni keep lite in touch.

Härliiiigt att detta lilla helvete är över nu!!! Jag slår vad om att du kommer att klå boysen i poker nu när du kan lägga detta delmål bakom dig.

STOR KRAM

Inger sa...

Underbart med de framsteg du känner, instämmer med ditt HURRA! Vilken lycka att du fick möta en sådan vitamininjektion till läkare, det har ju en så stor betydelse.
Kram i kubik!

Anna, Fair and True sa...

Å vad skönt att det har läkt och du slipper oroa dig för det mera!

Desiree sa...

Åh vad glad jag blir! Underbart att såret äntligen är läkt och att du inte behöver komma tillbaka. Så skönt! Nu slipper du smärta och oro.
Stor grattis kram till dig. Detta ska du ta och fira tycker jag.
KRam!

mallan sa...

Hurra! Dagens bästa! Jippie!

Stor grattis kram!

Annika sa...

VAD BRA!!
Det där såret var ett helvete. Usch och fy att det gick som det gick där.
Men nu är det bara att gratulera till att det är ett minne blott.
Guld med fina, varma och engagerade läkare! Fler sådana borde det finnas!!
Kramar!!

Gunilla D sa...

Du måste vara helt fantastisk som orkat med! Grattis till att det äntligen har läkt! /Kram

Josse sa...

Vad underbart Vic, är så glad för din skull. Ja, det där förbannade såret fick dig riktigt riktigt dålig. Nu kan du lägga det bakom dig! Härligthärligt. Kram.

Malin sa...

Ja!!!! Vad BRA!!! Jag blir jätteglad för din skull när jag hör om dina framsteg!!
Kramar

Anne sa...

Den kirurgen låter som rätt person på rätt plats (jobb, yrke). Underbart med såna människor, jag är glad att du kände dig riktigt full av energi då du lämnade hennes kontor idag. Så underbart och skönt också att ett så här stort delmål uppnåtts. Jag har ju förstått att det här såret var mycket jobbigt för dig, otroligt hemskt. Men kanske jag först nu, när du säger att det varit bland det hemskaste, som jag riktigt förstår HUR fruktansvärt det varit. Annars kanske man tänker att själva cancerbehandlingarna måste vara etter värre liksom. Med tanke på hur tufft och hemskt det varit med såret, samt all oro för infektioner osv som frestat på psykiskt så jag så glad för din skull nu att du kan bocka av ett så här stort delmål.
Du fina kämpe!!! Kramar

Marianne sa...

Men ÅÅÅÅH vad skönt att det där hemska såret äntligen är läkt ordentligt och officiellt! Måtte du aldrig mer behöva uppleva någonting liknande!

Alla läkare skulle vara som din kirurg, då skulle bergis sjukdomsstatistiken förbättras avsevärt : )

KRAMAR!