2010-09-21

"Ping-ping! Ping-ping!" hörs det bredvid min säng

"Ping-ping! Ping-ping!" ekar det längre bort i korridoren. Två ensamma droppstativ ropar efter varandra och klockan är strax efter två på morgonen. Det enda de vill ha är lite uppmärksamhet, någon som pysslar om dem där de står i halvmörkret och matar fram blod, saltlösning, magnesiumdropp, cellgifter eller vad det nu kan vara. Nåt har gått fel, nåt är slut eller så är slangen tillknölad så inget kommer igenom dit det ska.

Jepp. Jag är på sjukhuset igen. Värdena på mina vita blodkroppar är så låga de kan vara utan att försvinna alldeles, jag fick tillbaka mitt halsonda och så feber på det. Efter läkarkonsultation per telefon (det här var i söndags morse) åkte vi in till akuten på JFK. Inte en människa i sikte vid det dagset, skönt att slippa långa köer! Trots detta blev vi kvar många timmar på akutens intagningsavdelning innan jag fick komma upp till mitt rum. Om det hade varit som vanligt så hade det säkert inte tagit så lång tid, men nu måste jag ha ett enkelrum eftersom jag är så infektionskänslig så det tog ända till klockan tre innan jag blev inrullad på rummet. När jag försökte beställa mat blev det nobben eftersom någon inte lagt in vad jag skulle ha för kost, så det blev bara att vänta igen. När man har så dåliga vita blodkroppar som jag har kallas det för "Neutropenic Diet", den har jag säkert nämnt för er förut. Ingen färsk frukt, inga färska grönsaker, inga färska blommor stående i vatten, kött måste vara helt genomstekt, akta mig, akta mig!! Det blir trist i längden och det här har pågått ett bra tag så jag skulle kunna ge mycket för att få äta en enkel sallad! Men det får bli när värdena har hämtat sig. De har till och med förbjudit mig att använda vanlig tandborste när jag borstar tänderna, jag har fått som en pinne med en liten tanborsthuvudformad bit tvättsvamp. Den ska jag använda. Jag ska ta ett foto sen med Precious så ni ska få se absurditeterna.

Det lutar åt att jag blir kvar här minst idag och imorgon, men jag törs inte hoppas på att de vita skärper sig såpass att Dr Feinstein i en attack av medlidande säger att jag får åka hem även om jag gör mitt bästa för att titta på honom med valpögon nästa gång han kommer förbi för att klämma och känna...

Igår kväll blev jag flyttad från mitt enkelrum till ett dubbelrum, men jag bor fortfarande själv, tack och lovad vare... den som bestämde det. Det (nästan) enda som är lite bökigt är att luftkonditioneringen inte har någon hejd här på rummen och efter lite tjat fick jag dem att stänga av AC:n i mitt rum. Sen tog det hela natten att reda ut hur många filtar som var lagom att ha på sig när jag skulle sova. En gick bort tämligen omgående och fem kändes skönt ett tag men när jag vaknade var jag så svettig att jag höll på att halka av sängen! Till slut kom jag och min menapause-kropp överens om att två filtar och ett lakan var det bästa, men då var natten över så jag får använda denna kunskap i natt istället och hoppas på det bästa.
Det är inte endast min egna kropp och av eller på på AC:n som har inverkan här, utan också om dörren är öppen eller stängd ut till korridoren. Om någon av nattsköterskorna är lite slarvig så stängs inte dörren ordentligt och en frisk bris letar sig in och ger rummet en riktigt OK temperatur, förutsatt att AC:n är av. Är AC:n av och dörren är stängd blir det efter en stund fuktigt och varmt och fullständigt omöjligt att sova. Jag ska testa att dra igång luftkonditioneringen på yttepyttelågt ikväll och så ha dörren öppen, så får vi se hur det går.

Det är inga normala nätter det här, för mig. Jag är van vid att somna i soffan runt halvnio. Här hålls man vaken med provtagningar och blodtrycksmätningar stup i kvarten. Jag ska få plättar och blod och det ska kollas blodtryck igen och febern och så pips det ju med jämna mellanrum såklart. Igår natt somnade jag för natten vid strax efter tolv och väcks vid lite över fyra av en liten röst som säger "-Good morning! I'm here to take your blood!" Då ska man inte bli rädd utan komma ihåg att det är den lilla söta nattsköterskan från Korea som stuckit in huvudet genom dörren.

Idag fick vi iallafall ordning på luftkonditioneringen hemma, tackad och lovad vare... AC-killen som lagade den!

Jag längtar hem till Johan och alla småsakerna, både tvåbenta och de mer lurviga, fyrbenta. Till min egen säng och till mitt eget kylskåp. Till DigitalTV:n som har alla kanaler som jag vill titta på, inte de struntkanaler som sjukhuset erbjuder. Här finns inte ens Food Network!! Sandal.

Fast det förstås, ABC har de ju och det var första delen på "Dancing with the Stars" igår och det hade jag gärna sett, men jag sov som en sten mellan provtagningarna så det var bara att glömma. Bättre lycka nästa gång, men från initierade källor (Johan, som såg de sista två minuterna) verkar det som om David Hasselhoff varit sämst av dem alla. Vi får se på utröstningen nästa vecka och då ska jag fa-an inte vara här fortfarande, då rymmer jag!

Jag hoppas att ni alla har en bra vecka och inte en eländig, som undertecknad till exempel! ;o)

14 kommentarer:

Malin sa...

Nej vad jobbigt, stackars dig!! Det låter verkligen inte kul att vara på sjukhuset och jag håller tummarna att du snart blir friskare och får komma hem!
Kramar

KARLAVAGNEN sa...

Men kära nån! Är du på sjukhuset igen?! Du är verkligen helt otrolig som tar allt med en nypa salt, en näve humor och med ett himla tålamod.

Önskar det fanns något jag kunde göra för dig för att åtminstone underlätta vardagen lite för dig.

In the meantime, får jag hålla tummarna och jag hoppas innerligt att du snart är hemma bland lurvigt/fjuniga två-och fyrbenta.

Kram!

Unknown sa...

Finns det ingen möjlighet att du kan fâ vara hemma med diverse plingade droppapparater och SSK som kommer förbi? Jag hoppas att du snart fâr vara hemma med de dina. Bamsekram!

Marianne sa...

Å vad trist! Först när jag läste tänkte jag att det var bra för att du nu fick din sista superstora behandling, men så bra var det tydligen inte. UPP med värdena nu ordentligt!!!

Hoppas att du får komma hem snabbt i alla fall!

KRAM!

Annika sa...

Tänker på dig, Victoria!
OCH hoppas att "de vita" ska skärpa sig så att du får åka HEM. Förstår att du LÄNGTAR!!!!
Kramar och STYRKA!!!!

mallan sa...

Jag kommer inte på någon bra kommentar. Så det blir bara tumhållning och ett gäng kramar!

Desiree sa...

Stackare, åh inte kul alls att du mår så dåligt. Så trist att råka ut för bakslag så här när det började se bättre och ljusare ut. Men nog ska det bli bättre och vända ska du se men jag förstår att det måste vara jättejobbigt. Jag hoppas innerligt att du får komma hem snart till dina nära och kära både lurviga och tvåbenta liksom dina saker.
En stor tröstkram vännen!

anna of sweden sa...

Men Victoria då. Jag skickar en stooor cyberkram och hoppas att den hittar in till dig bland droppstativ och bråkig AC och för många filtar (jag antar att de inte är limegröna de där filtarna?)

Hoppas att du snart är hemma igen.

✿✿✿

(Det syns inte så bra, men det är ett fång blommor. Så kallade cyberblommor.)

Anne sa...

Jättejobbigt att du hamnade på sjukhus, med allt vad det innebär av att sova dåligt osv. Jag hoppas att du snart snart ska få komma hem igen. Ytterst besvärligt det här med infektionskänsligheten, jag förstår att det verkligen är viktigt om reglerna är så hårda att du inte ens får borsta tänderna med en vanlig tandborste eller ha blommor i vatten. Det är ju de mest självklara saker man annars inte ens tänker på.Eller som att kunna äta en vanlig simpel sallad. Förstår att du kan sakna en så enkel sak. Desto mer kommer du att njuta och uppskatta det den dagen du snart får avnjuta så enkla men stora nöjen igen!!!
Fördelen är att du får eget rum på sjukhus i alla fall, alltid något eller hur.
Du är så tapper och duktig, det tål att upprepas hur många gånger som helst. Jag tänker på dig och hoppas så att du snabbt får komma hem igen!
KRAMAR

josse sa...

jävla plättar. du skriver så bra. första stycket är ju ren poesi. visst skriver du på en bok? hoppas att värdena blir bättre snart och snabbt. mången kram.

Sarah sa...

Tänker på dig, hjärtat!
Snart kommer vi.
Kram

Anna, Fair and True sa...

Hoppas blodkropparna skärper till sig snabbt och du får komma hem snart!

Saltistjejen sa...

Såg inte ditt inlägg förrän idag. Men hoppas sååå att du snart är bättre och att dina vita blodkroppar ökar igen. Och du, jag blev otroligt lycklig när jag läste att den som vill ha ditt blod mitt i natten inte är en vampyr utan en snäll sköterska!! :-)
Garanterat bacillfria Bamsekramar!!

Anonym sa...

Tråkplättar som inte vill föröka sig... Skärpning!

Kram! Och hoppas nätterna är lagom varma numera.