Skrivarutmaning

Eva har skrivarutmaningar på sin fina sida, och jag har vågat mig på att vara med.
Jag var inte med från början, men två har jag gjort och det känns jättebra!

Första dagen jag var med var inledningen "Mannen i den bruna hatten..." och så ska man fullborda meningen samt skriva ett stycke under tre minuter. Är man "modig" lägger man upp sin text under kommentarerna på Evas sida, men man behöver inte om man inte vill.

Det här lyckades jag knåpa ihop:

"Mannen i den bruna hatten satte sig tungt på gräset. Han hade gått hela dagen och hans fötter ömmade. När han tog av sig vänster sko såg han hur blåsan på stortån hade spruckit och det blödde igenom både pappret han hade lindat om och strumpan. ”I den här takten kommer jag aldrig fram” tänkte han och kisade mot solen. Redan fem. Det började bli mörkt och skuggorna hade växt sig längre. Men ännu var det inte dags att hitta något ställe att sova på, han hade en dryg timmes dagsljus kvar och den kunde han inte förlora. Inte när han var så nära sitt mål. Han kunde se henne framför sig, den vackra, hans älskade som väntade därhemma. Hon hade fått vänta länge. Ända sen kriget slutade hade hon fått vänta."

Den andra skrivarutmaningen gjorde jag idag, och meningen som skulle inleda vår text var "Det röda staketet..." och det jag skrev var:

"Det röda staketet stod som ett sår mitt på stranden – det skilde människorna åt. På Theos sida fanns de färgade, och på den andra de vita människorna, de som hade pengar, var fina och bodde på det svindyra hotellet med vackra möbler. Theo hade inga möbler. Han hade inte ens ett hem. Han sov på stranden, fast det var olagligt. Han sov i korta, ryckiga stunder. Man var tvungen att vara på sin vakt på stranden om natten. Det kunde komma rånare som tog det lilla man hade eller till och med mördare. En flicka hade blivit våldtagen och mördad inte långt från där Theo nu satt. Han hade inte känt henne men sett henne varje dag. Han hade tyckt hon var söt men varit för blyg för att hälsa. Nu var det försent."

De här skrivarutmaningarna funkar konstigt. Jag börjar med en svag idé om början, sen utvecklar sig historien som av sig själv och det är bara att följa med och försöka hinna med att få ner allt som vill ut på futtiga tre minuter.
Prova du också!