2012-08-31

Den Stora Larvräddningen

Det har förekommit en del frågetecken angående mitt inlägg om svältande larver (det är främst min syster som ingenting begriper om vare sig larver eller plantor, ty hon är ett asfaltsbarn det lilla livet).

Alltså ska det bli mig ett nöje att förklara, både för söta syster S och er andra som gärna ville haft lite mer kött på benen i denna fråga.
Ordet "planta" har flera olika innebörder, till exempel en person vars intelligenskvot befinner sig långt under den normala kurvan kan ibland i folkmun kallas "planta". Det är inte snällt att kalla någon planta, så det tycker jag att man ska låta bli så långt det går. Måste man absolut kalla någon nånting tycker jag att "kompis" eller "gullet" är bra ord att använda sig av. OK? OK.

De"plantor" som texten avser är vegetabilier och normaltillståndet för sådana är att inte ha någon intelligens att tala om alls. Växterna ifråga är så kallade "MilkWeed" och är som namnet antyder egentligen ett ogräs. Växten i sig är inte särskilt dekorativ med långa, taniga stänglar och några klasar med oansenliga orangegula blommor på toppen. Bladen är smala och spetsiga och inte särskilt många till antalet.

Varför köper man då denna växt? Varför finns det föreningar som likt Bill Gates vill ha en dator i varje hem, vill de ha minst en Milkweed i varje trädgård?

Jo, därför att den vackra Monarkfjärilens larver inte kan äta något annat än just bladen från växten Milkweed. Mammafjärilen sätter ett litet ägg på undersidan av varsitt blad och vet därmed att hennes små larvbebisar har mat direkt när de kommer ut (i och för sig äter de upp äggskalet allra först, men sen är det rejälare mat som gäller) och då gör man bäst i att sitta på undersidan av ett Milkweedblad.

Våra små ynkliga plantor hade stått i flera veckor utan en skymt av vare sig ägg eller larver när det plötsligt en dag uppenbarade sig en fyra fem feta larver som förnöjt mumsade på Milkweedsbladen. Larverna var fina, nästan fem centimeter långa och riktigt knubbiga, med svart- och gulrandig kropp och hornliknande spröt på bakdelen (för att skrämma fåglar och annat antar jag). Jag tog ett par bilder med digitalkameran som ni ska få se när min laptop skärper till sig efter blixtnedslaget i helgen.

Nåväl, eftersom larverna hade en särdeles god aptit dröjde det inte länge förrän det bara återstod kala pinnar på våra MilkWeedplantor. Larverna skulle svälta ihjäl om inte en räddningsinsats påbörjades ögonaböj! Eftersom jag visste att våra grannar också har MilkWeed (det var de som tipsat oss om dem) så gick jag över och frågade om mina larver fick flytta in i deras trädgård. Naturligtvis gick det bra och med gemensamma krafter bar vi försiktigt över de larver vi kunde hitta borta bland mina avätna buskar till deras som fortfarande hade många blad och blommor kvar.

Nu väntar vi bara på att de puppar till sig och blir fjärilar snart!
Jag ska också plantera mer MilkWeed så vi inte behöver springa runt och rädda larver varje år. Sånt bli lätt tjatigt, menar jag.

Jag hoppas att jag rätat ut ett och annat frågetecken nu, annars är ni välkomna med frågor om Monarkfjärilen eller den dramatiska räddningsinsatsen.

Jag hoppas ni får en fortsatt trevlig fredag och även en trevlig helg. Själva har vi en tredagarshelg framför oss eftersom det är Labour Day på måndag och då är de flesta lediga (lite som första maj i Sverige).

Trevlig helg och krama varandra i trafiken!

- Posted using BlogPress from my iPhone

6 kommentarer:

Sarahs sanningar sa...

Har du alltså gått och blivit larvkramare...? Jahaja. Trevlig helg från asfalt-Skåne
Kram

Victoria sa...

Hrmpf! Mycket har jag blivit anklagad för, men larvkramare är jag icke! Jag klappar lite på dem, bara.

Marianne sa...

Så intressant! Jag wikiade och hittade en fin bild på en monarklarv: http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/5/5d/Monarch_Butterfly_Danaus_plexippus_Caterpillar_Eating_2595px.jpg/778px-Monarch_Butterfly_Danaus_plexippus_Caterpillar_Eating_2595px.jpg

Kram till dig och dina larver!

Victoria sa...

Marianne: Ja! Precis så ser de ut!

Josefina sa...

Tack för ditt upplysande inlägg! :)) Larver är fascinerande varelser tycker jag. Kram.

Pettas sa...

Så trevligt det var här inne hos dig. Jag smög mig in via Annika i Reston.
Tycker om din ödmjuka inställning till allt det larviga som blir mycket vackert senare.

Lycka till med fjärilarna!

Karin på Pettas