Jag har sagt det förr...

...och jag kommer säga det igen:

Är man dum i huvet så får kroppen lida.

Vi var ju i Täby i söndags och där införskaffades bland annat ett par nya skor. Vita, fina, mjuka, helt säkert utmärkta att promenera med tyckte jag.

Upp till bevis!
Skor togs på och måndagsmorgonspromenad mot jobbet påbörjades. När jag knappt kommit femhundra meter kändes det lite knasigt bakpå hälen. Skorna gick väldigt högt upp där kände jag nu men vända var inte ett alternativ. Sånt är för fjollor.
Jag kämpade tappert på, med fara för liv och lem (åtminstone kändes det så i hälen).

När jag kom fram till jobbet var strumpan inte längre vit på hälen utan snarare rostfärgad och en stooooor blåsa hade inte bara uppenbarat sig utan även gått sönder och efterlämnat ett ilsket rött sår (andas här).

Jag säger bara: TUR att vi har träskor på jobbet så min stackars häl fick vila sig under dagen. Behöver jag ens nämna att det var bussen som gällde när det var dags för hemfärd..?

Idag tar jag bussen. Både dit och hem.

Och jag har uppdaterat fotodagboken också. Det ni!