Man blir förbannad

"Eleverna slår larm om att skolmaten inte räcker till alla"
"Sex av tio elever stressar i sig maten i ofräscha och ostädade skolmatsalar, visar en ny stor undersökning."

Det här står att läsa här i dagens DN.

På webbplatsen braskolmat.se kan elever gå in och bland annat betygsätta skolmaten på sin skola.

Man kan läsa i DN att:

59 procent svarar att eleverna kan prata med varandra utan att skrika.
52 procent uppger att det alltid finns tillräckligt med mat.
43 procent svarar att det finns bord och stolar för alla elever som äter samtidigt.
42 procent kryssar i att eleverna har gott om tid att äta, utan att behöva stressa med maten.
39 procent uppger att matsalen känns fräsch och välstädad.
31 procent svarar att borden torkas av mellan varje matlag.

Följaktligen blir debattörernas slutledning som följer:

"Vi kan alltså konstatera att en majoritet av dem som svarat äter sin skolmat i en miljö som inte känns fräsch och välstädad, där man måste stressa med maten och det inte finns plats för alla. Dessutom finns det, hos hälften av de svarande, inte alltid tillräckligt med mat, och fyra av tio måste skrika för att kunna prata med bordsgrannen."

Vad beror då det här på?
Jag som jobbar inom skolmåltiden och ser det här varenda dag, kanske kan kan ge en ledtråd.

Om vi börjar med problemet att det inte alltd finns plats för alla elever i matsalen. Det kan bero på att en del elever använder matsalen som uppehållsrum och sitter kvar långt efter att de har ätit färdigt. En annan kan vara att vissa inte kommer och äter på sin schemalagda lunchtid, utan äter på en rast eller helt enkelt skolkar från en lektion för att gå och äta. Det här är särskilt vanligt när det är "god" mat, som pannkakor eller pizza till exempel. Men, det stora problemet anser jag, är att (åtminstone i min skola) de i respektive arbetslag som lägger scheman för klasserna inte "samkör" med varandra utan lägger luncherna som det passar just dem, utan att ta hänsyn till om de andra arbetslagen också lagt sina luncher vid den tiden. Det finns ett visst antal sittplatser i matsalen och det kan vi som måltidspersonal inte göra något åt. Ansvaret här ligger hos schemaläggarna, anser jag.

Andra problem som tas upp är att maten inte räcker till alla, att man måste skrika för att göra sig hörd och att det inte är städat. Vad kan då det här bero på?

Enligt min mening är det som med mycket annat: uppfostran.
Jag skulle verkligen vilja att föräldrarna fick komma till matsalen och sitta som en fluga på väggen och se hur deras älskade telningar bär sig åt i matsalen.

Man frågar sig stillsamt:

Får de ta tio pannkakor på en gång hemma (och sen backa och ta tio till, varav fem slängs), får de sitta med jacka och keps när de äter, får de kleta sitt tuggummi på stolen bredvid/under bordet/i lillasysters hår, får de skrika och gapa till någon kompis som kanske sitter i ett annat rum?

Nej.

Får de då hälla peppar och salt över hela matbordet, skala sin potatis och slänga skalen på golvet, inte äta kanterna på limpan och slänga dem på golvet? Får de skruva av toppen på saltkaret så att nästa person som vill salta sin mat får allt salt i maten så den måste kastas? Får de gå ifrån bordet utan att duka av efter sig?

Nej. Jag trodde inte det heller.

Men så gör de i matsalen. Varje dag.

Vi på vår skola är tre personer som ska ta hand om trehundrafemtio elever under ungefär en och en halv timme som ska äta. Vi ska fylla på mat, diska, torka av borden, ordna med specialmaten (allergier/vegetariskt/ej fläsk t ex), ta fram mjölk, bröd, smör, kryddor och annat som behöver fyllas på kontinuerligt osv osv. Dessutom ska man vara trevlig och glad. Jag måste erkänna att jag har lite svårt för det när jag för tjugonde gången på fem minuter hör "Är det gris?" eller "Vad är det här?" skrikas rakt ut i matsalen. Vi har en matsedel som är till för att läsas.

I rest my case.