2007-02-02

Det är då som det stora vemodet rullar in...

Oftast längtar jag inte till Sverige ett dugg.
Ibland gör jag det lite.

Igår, av någon anledning jag inte kan förklara, gjorde jag det oerhört.

Jag lyssnade på The Real Group och tittade i boken "En dag i Sverige", ni vet boken med alla fotona från en dag i juni för ett par år sedan.

Jag lyssnade, läste och lipade.
Tårarna rann och ingen fanns där för att trösta.

Bara jag och min längtan.

8 kommentarer:

Helena sa...

Kram till dig! Och du... det är skittrist väder i Sthlm nu, om det kan vara till någon tröst. Fast jag antar att det inte är det gråa och burriga ickevintervädret du saknar...

Anne sa...

Jo, när man minst anar det kan det komma ett stråk av saknad och vemod över en. Av allting "där hemma". Det betyder inte att man inte har det bra här eller skulle vilja ha det annorlunda eller flytta tillbaka. Tvärtom.

t & t sa...

Oh, vad jag känner igen den känslan. Ibland kommer den bara över mej och jag längtar hem till Sverige......... eller rättare sagt till familj och vänner!

Hoppas du känner dej bättre nu!
Kram

Sarah sa...

Det är en liten kompis på väg på posten som du kan hålla i och tänka på oss. Han hoppar inte ur någon buske, men är ganska fin ändå...

superblink sa...

Sänder en varm tanke! Alla längtar vi nån gång någon annanstans...

Anonym sa...

Hejsa
Ja är man långt borta längtar man alltid hem nån gång även om mantrivs hjättebra där man är. Man vill vara på 2 ställen samtidigt.
Ha en skön helg

Anne-Marie sa...

Ibland kan jag också få den där känslan av att jag så gärna skulle vilja vara i Sverige med familj och vänner. Sedan går det ju över och det känns bra igen att vara där jag är.

mallan sa...

Skickar en stor kram! Inte för att det hjälper på något sätt, men för att jag tänker på dig.