Den elfte september

Idag är väl en sån där dag som de flesta minns var de var och vad de gjorde, när de hörde nyheten om terrorattacken mot Twin Towers i New York för sex år sedan.

Vi bodde i England då, jag satt framför den påslagna TV:n i den där pösiga gula soffan vi hade och pratade med min syster i telefonen. Framför våra ögon dödsstörtade människor mot marken, utan att jag förstod att det verkligen var människor jag såg. Jag trodde att det var delar av huset som föll, som en följd av kraschen. Allt var så overkligt, hur kunde något sånt här hända?

Hur tänker de människor som kapar ett flygplan? Hur tänker de som kapar fyra flygplan?? Vad har de för mål? Att människor ska leva i rädsla? Jag tror inte att det är rätt metod för att "tvinga USA till underkastelse", eller vad det nu är terroristerna hade som mål. Det amerikanska folket reser sig ur dammet och är starkare och mer beslutsamma än någonsin att aldrig ge efter för terrorister. De sörjer. Men de är inte rädda.

Andra bloggar om: 11 september, elfte september och Twin Towers.