Alltså, jag säger bara: RESPEKT åt lärare, förskollärare, fritidsledare och alla andra som jobbar hela dagarna med barn. Skrikiga, springiga, bråkiga och allmänt jobbiga barn.
När jag kommer hem från Svenska Skolan är jag helt slut i huvet varenda gång. Och "våra" barn är faktiskt inte så farliga, det är en hel del spring i benen på dem och de är aningens för högljudda, men inte mer än barn i allmänhet kan jag tro.
Det är så jag nästan inte orkar tänka. Jag tror jag lägger mig och läser istället för att orka vara intellektuell (ja hur f-n stavas det nu då?).
God eftermiddag.
Andra bloggar om:
barn, skrik och huvudvärk.
5 kommentarer:
Jag håller med dig till fullo. Hur ORKAR dessa människor, dag efter dag?
Min mamma var sån. Uppväxt med sex busiga småsyskon, och som om inte det var nog gick hon och blev barnskötare och tyckte att det var världens roligaste jobb...
Själv kan jag vara helt slut efter att ha tillbringat en timme på skolans lekplats (dottern vill ju aldrig hem direkt efter skolan eftersom lekplatsen är så himla bra...).
Men vilken TUR för oss andra att det faktiskt finns de som orkar!!!
Ja... de borde vara miljonärer hela bunten... själv har jag genomlidigt tre (!) barnkalas på en och samma helg... och med maken bortrest så är jag nu i akut behov av Tystnad.
Håller med - har praktiserat på ett dagis en gång, och jag var mörbultad efteråt (och under tiden). Beundransvärda människor som tar hand om våra barn på dagis och skolor!!
Jag beundrar också alla lärare och förskolelärare. Själv skulle jag aldrig ha det tålamod eller den energi som krävs för att klara ett sådant jobb. Jag förstår helt att du är helt slut.
Hejsan!
Jag vill bara lämna en lite hälsning så att du vet att jag följer era öden och äventyr "overthere".
Kram Ingrid
Skicka en kommentar