2008-01-26

Drömkåken

Vi ska flytta. Inte nu, men till sommaren när killarna har slutat skolan, ska vi lämna tiden som hyresgäster bakom oss och ta det stora steget till att bli husägare (så är det åtminstone tänkt). Som ni säkert vet, verkar USA vara på väg ner i en djup ekomonisk svacka och man kan dagligen se bevisen på TV och i tidningarna:

Det är många som förlorar sina jobb, vilken naturligtvis medför att man konsumerar mindre. Huspriserna faller, för första gången på trettio år. Hittills verkar det ha varit så, att när värdet på huset man bor i går upp, lägger man om lånen (eller vad det nu heter) och får låna mer pengar eftersom huset är värt mer. Sen spenderar man kosingen på ny leasingbil, resor, restaurangbesök och vanlig hederlig shopping.

Många har också haft fasta lån i ett antal år och när räntan plötsligt blir rörlig har den skjutit i höjden med följden att folk inte har råd att bo kvar i sina hus. De lägger ut huset till försäljning men kan omöjligt få det pris de behöver för att täcka sina lånkostnader. Husen kan ligga ute i flera hundra dagar utan att bli sålda och till slut tröttnar banken såklart.
Banken tar huset och allt löst i det som är av värde (kyl/frys, tvättmaskin och torktumlare etc). Jag vet inte riktigt vad den svenska termen för detta är, men här kallas det "foreclosure", det är innan man blir förklarad bankrutt tror jag.

Vi har varit i flera hus av den här sorten, som banken äger och det har varit likadant varje gång. Trädgården är vanskött, palmerna halvdöda och poolen (om det finns en) är äcklig. När man kommer in i huset är det döda baggar och små ödlor på golvet och heltäckningsmattorna är fulla av otäcka fläckar som jag inte vill veta var de kommer från. Väggarna har många skrapmärken efter ovarsam möbelflyttning, förmodligen på grund av det måste gå fort när man tömde huset eller av människor som inte brydde sig längre eftersom de förlorat sitt hus.

Jag behöver väl inte säga att man inte vill köpa ett sådant hus? Jag blir deprimerad av det, stämningen i huset är uppgiven. Jag vet att jag ska se förbi smutsen och fläckarna, men jag har svårt att göra det. Jag har i vanliga fall god fantasi, men i såna här fall går det bara inte.

Igår såg vi det värsta huset hittills. Det låg i ett fint område, en stor "gated community" som inte ens är helt färdigbyggd. Huset är stort, har fin utsikt över en sjö och ett otroligt läckert kök.

Men när vi kommer fram till dörren ser vi flera anslag sitta upptejpade. Meddelandena är tydliga. "Banken har tagit ert hus i beslag. Ni måste ha flyttat ut den och den dagen innan midnatt." På ett annat papper stod det typ "Vi har tagit era saker i förvar. Vill ni ha dem, gå till XXX" och "Vi har bytt lås på huset. Kommer ni hit och försöker komma in, blir ni arresterade".

Väl inne i huset såg vi det vanliga, skrapmärken och på flera ställen i trappan var det stora hål i väggen när man stött emot med någon stor möbel. Mattorna var otroligt äckliga och på vissa ställen luktade det konstigt. Det huset hade stor potential men man hade fått lägga ner otroligt mycket jobb på att få det fräscht igen.

Jag såg i tidningen att i vissa countys här i Florida är det så många som en på fyrtiofem hus som banken tar i en foreclosure. Skrämmande!

Hursomhelst. Det sista huset vi såg på var inte en foreclosure, men ägarna hade redan köpt ett nytt hus så huset var tomt. Så här ser det ut:

Bild från www.ziprealty.com

Boytan är på 3,479 kvadratfot, vilket är ungefär 320 kvadratmeter och då är garaget och de bägge balkongerna inte inräknade i den ytan.

Här är köket:

Bild från www.ziprealty.com

Bänkskivorna är av granit, det finns dubbla ugnar och en vinkyl och så en extra ho i köksön och ett stort skafferi som man kan gå in i! Golvet i hela undervåningen är otroligt fint, ni kan se lite av det på bilden.

Jag blev oerhört förtjust i det här huset och J gillade det också (det ligger precis vid en golfbana...) men det är lite för dyrt för oss. Priset är redan sänkt en gång och vi vet inte om de kommer sänka det mer. Dessutom kommer vi ju inte ur vårt hyreskontrakt förrän i juli och vi kan omöjligt betala dubbla hyror så länge.

Ledsamt. Men jag kan ju drömma.

Och så sist men inte minst, Dagens Själv:



Andra bloggar om:
, och .

9 kommentarer:

eastcoastmom sa...

Hoppas det blir husköp! I den stad vi bor har inte priserna gått ned nåt nämnvärt, men husen är på marknaden längre.

Vi köpte hus för snart tre år sen, samma hus vi då hyrt i över ett år. Kul att äntligen äga sitt boende efter att ha hyrt i nästan nio år.

Desiree sa...

Vad kul att ni ska köpa hus. Det var dock ingen munter story när det gällde de där husen som banken hade tagit besittning över. Huset som du hade fastnat för och visade bilder från var dock jättefint. Hoppas det blir detta eller annars är jag faktiskt övertygad om att ni kommer att hitta något annat som ni verklgien gillar. Det är ju lite av köparnas marknad nu så ni borde kunna välja och vraka rätt friskt. Här är det som eastcoastmom säger att huspriserna inte har gått ner så mycket men däremot kan hus ligga ute på marknaden i 6 månader till 1 år.

Unknown sa...

Jag och mannen har tittat pâ tvâ fristâende dokumentärer om den ekonomiska situationen för mânga lântagare i USA. Det är skrämmande hur man kan sätta sig i ett hus med rörlig ränta. Himla trist och se folk som lânar upp mer pâ sina hus trots att dom har bott där i över 30 âr och rimligen borde vara skuldfria. De hamnar ju pâ gatan oxâ; gamla som barnfamiljer. Det är en hemsk situation och jag förstâr att att det känns olustigt att titta pâ sâdana hus. Jag hoppas att ni snart hittar ert hus.

Sarahs sanningar sa...

Wow, sicken kåk!! Håller tummen!
Kram

Anonym sa...

Otroligt sorgligt att se såna hus, jag hade nog inte heller kunnat flytta in i ett sånt "bara sådär" - när väggarna andas panik och ledsamhet, liksom.
Hoppas ni hittar något riktigt fint och glatt :-)

Victoria sa...

Eastcoastmom: Ja, hoppas, hoppas, hoppas! J ska prata med mäklaren idag.

Desiree: Det där med foreclosure är verkligen deprimerande att tänka på. Tänk vad man skulle liksom skämmas eller bli förudmjukad eller arg eller allt på en gång.... Usch. Jag tycker synd om dem.

Dosiss: Du har rätt, man undrar hur de tänker när de skuldsätter sig mer och mer! Men, marknaden har gått upp i trettio år, det fanns ingen som trodde att det skulle vända. Och så hände det och allt gick åt skogen för många.

Sarah: Jepp, du. Kom och hälsa på så får ni se den med egna ögon. Kom nu!!

Ufot: "panik och ledsamhet", ja det är den känslan jag fick. Man kan bara föreställa sig hur stämningen var i huset innan de var tvungna att slutligen flytta. Huga.

Anne sa...

Vad spännande och stort att ha tagit beslutet att i alla fall köpa hus (och då antagligen även beslutet att stanna i Florida för en längre tid). Stort bara det, att få bollen i rullning så att säga.
Vad tragiskt och hemskt med alla foreclosures du berättar om, jag visste inte det fungerar så. Jag måste nog hålla med dig, jag skulle helst inte bo i ett hus där man "känner" den uppgivna stämningen.
Klart man måste tänka rationellt och klokt då det gäller ett hus, men visst är det ändå mycket känslor inblandade i ett husköp. Man ska känna för huset, tycka om det rent känslomässigt och liksom ha en bra känsla i magen för det.
Huset ser jättefint ut, verkligen läckert! Både invändigt och utvändigt.
Är det här en rätt typisk stil och arkitektur på hur husen ser ut som ni tittar på?
Får man fråga vad ett sådant hus kan kosta?

Lullun sa...

Kul att ni ska köpa hus (drömmer själv), men förstår att det måste vara smått deprimerande att se husen i såna tillstånd; med dessa skyltar och tecken på snabba flyttar. Vilka familjeöden. Håller tummarna för att ni dock hittar ett hus som verkligen passar både tycke, smak och plånbok! :-)

SweFlo sa...

Vårt hus, som vi köpte 2004, var ett foreclosure och hade stått tomt 13 mpn. Banken hade till sist piffat upp det och fixat iordning det, eftersom ingen hade varit intresserad. Vi fick ett superbra pris! Men än idag får vi kravbrev från diverse företag adresserat till de forna ägarna, som vi inte har en aning om var de finns. Det enda jag vet att de gick i personlig konkurs eftersom många av breven har text på utsidan om att "vi kan hjälpa er efter konkursen" typ... Man undrar ju vad det blev av dem! Hade tom en polis som kackade på precis efter att vi flyttat in, de hade tydligen span på det här paret och såg att det lyste i huset. Va fan komma och tracka oss så där, det var lite läskigt. De frågade om vi visste vart de var osv, men hur ska vi veta det? Vi hade ju bara haft kontakt med banken... Ja huga mig! Senast idag, 4 år efter att vi flyttade in, fick jag 2 brev adresserat till kvinnan. Det verkade vara kravbrev det med, men jag kunde ju inte annat än stoppa dem i soptunnan. Sorgligt!