Diverse svammel

Jag tror att jag lever ett alldeles för stillsamt liv.
Mitt undermedvetna verkar vara så uttråkat att det gör vad som helst för att få lite action - vilket resulterar i knasiga drömmar.
På sistone har drömmarna varit många och framför allt konstiga, men så fort jag vaknar så bleknar de bort alldeles för fort för att jag ska kunna få fatt i minnet av dem.

Men, några dröjer sig kvar och jag har till exempel drömt att jag varit hos tandläkaren för koll och när jag vaknar ligger jag och gapar precis som man gör hos käftis. Helt märkligt.

I natt skulle jag tydligen gå och handla i Skärholmens Centrum (som inte alls såg ut som jag mindes det men jag var säker på att det var där vi var) och insåg att jag inte hade några trosor på mig, och inga byxor heller för den delen. Vi var inne på ett ställe som sålde kläder och jag slet åt mig en långärmad tröja från herravdelningen och knöt den om magen så rumpan inte skulle synas. Just det verkade vara viktigast, framsidan fick klara sig bäst den kunde. Jag drog bara lite i min egen tröja för att den skulle bli längre. Jag hittade en affär som skulle sälja underkläder, men där var en massa dörrar överallt som ledde till vinterkappor, långbyxor och annat som jag inte skulle ha innan jag hittade rätt dörr och kunde få på mig ett par trosor. Sen hittade jag dörren till avdelningen för små prydnadssaker och fann massor av nya igelkottar till min samling! Lyckan var total.

Ja ja.

Idag har jag varit och klippt mig.

Om någon tycker att det är skamligt fattigt på inlägg här så är det alldeles rätt uppfattat.
Just nu hänger jag mer på Facebook och Instagram. Vill man hitta mig där så heter jag förvånande nog Sunnyswede där också (har hon ingen fantasi eller??).
Har man tur kanske en bild på nya håret kommer upp under dagen på Fejjan.
Den som har ögon får se.

Frid.

Don´t mention the war

Kom just ihåg att jag drömde att tyskarna invaderade Sverige inatt. Det kom en hel blåsorkester uppmarcherande från Klaratunneln upp i korsningen Sveavägen/Kungsgatan och så någon typ som läste ett tal från en såndär rulle papper som man använde på typ 1400-talet. Han kunde svenska märkligt nog, och pratade på ett konstigt, sjungande sätt. Jag blev inte särskilt orolig minns jag, det enda jag tänkte på var att jag hade glömt min kamera så jag inte kunde fota denna historiska händelse.

Man undrar varifrån man får allt...

Och huvudet låg redan i soptunnan, praktiskt!

Inatt drömde jag att jag hade gift mig med Helen Mirrens dotter, men jag var inte glad i att få en fisförnäm dame som svärmor (jag tror inte att Helen Mirren är fisförnäm, men i drömmen var hon det). Därför smidde jag onda planer på mord. Mitt i natten smög jag upp, beväpnade mig med en stor klohammare och dängde henne i huvudet flera gånger. Huvudet låg förvånande nog och sov ute i soptunnan i köket, så för att dölja mordet hällde jag ut resterna av en gammal gräddkartong över ansiktet på henne och stängde skåpsluckan. Listigt.

Jag undrar vad det kan betyda?!

Inget brutet

Isaks tå är OK, det var inget som var brutet som tur var.
Det gör fortfarande ont dock, så vi hjälper så gott vi kan med skjuts till buss och sånt så han slipper gå så mycket.

Idag ska jag ta mig samman och plocka ner Halloweensakerna. Jag har redan börjat fundera över hur vi ska göra i jul, ifall det blir julgran eller inte alltså. Förra julen hade vi "bara" Neo att hålla reda på, hur ska det gå med två buskatter och en julgran full med glitter och pynt som bara ber om att få leka med??
Det kan bara sluta med tårar.

Och nu till något helt annat. Inatt drömde jag att jag smög runt på tunnelbanan i Stockholm och stal folks saker som de antingen hade dålig koll på alterntivt hade glömt när de klev av tåget. Precis innan jag vaknade hade jag lyckats sno åt mig två laptops (varav en faktiskt tillhörde Ulrika Good) och en jättefin skinnportfölj och jag var supernöjd. Väskstjälardrömmarna beror förmdligen på att jag precis börjat på bokklubbens nästa bok; "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann". Han stjäl ju en väska med massor av stålars i minsann.

Morgonbesvikelse

Inatt drömde jag att mitt hår helt magiskt hade växt ut igen, så långt att jag kunde ha min vanliga hästsvans! Jag blev allt lite besviken när jag vaknade och insåg att jag fortfarande var skallig....


- Direkt från Victorias iPhone

Location:Finamore Cir,Lake Worth,USA

Jobbiga drömmar

Jag har haft ett par jobbiga nätter nu på sistone, drömmarna har inte varit de mest angenäma man kan tänka sig.
Igår natt fann jag mig på en tunnelbaneperrong i Stockholm, oklart vilken. Tydligen skulle jag och Johan åka någonstans och vi hade råkat få med oss Elias, och nu försökte jag förklara för honom hur han skulle åka hem igen (hem verkade vara Hökarängen). Jag försökte förklara, skrev oläsliga lappar som han varken förstod eller kunde läsa så det var precis hopplöst.

Plötsligt var jag ombord på en tunnelbana och åkte iväg, och Elias stod kvar på perrongen. Jag försökte teckna åt honom att stanna där han var och att jag skulle komma tillbaka, men när jag klev av på nästa hållplats visste jag inte var jag var alls. Tunnelbanekartan visade hundratals hållplatser som jag inte kände igen och jag visste inte ens var jag var och inte var Elias väntade på mig. Linjerna hette inte heller som jag var van, det var typ linje 127,5 och det var massor med folk som trängdes överallt.
Här vaknade jag tack och lov, men det blev ingen mer sömn den natten.

Inatt blev det en dröm som var lite likartad, fast nu var det bara jag som var vilse i pannkakan. Jag och Märtan (som förövrigt var full med stora kartonger och påsar med skräp, så jag höll inte på att ens komma in i förarsätet) var i Stockholm, men naturligtvis såg det inte ut som jag minns det, jag skulle köra hem (vart det nu var) men förstod inte alla skyltar som fanns överallt.
GPSen hade fått tuppjuck och visade bara reklam för möbelföretag och jag kunde inte få några anvisningar hur jag skulle köra för att åka hem. Mitt i alltihop var det ett barn som skrek och grät för han och hans mamma inte kunde hitta en toalett. Jag försökte hjälpa till och hittade en rad med såna där Bajamajor men det var visst något fel på dem för dit kunde de inte gå...
Till slut fick jag fram en sorts karta ur GPSen men den visade sig vara på papper och nästan i skala 1:1, så det var lite besvärligt att hitta vart jag skulle.
Kartan visade också var de bloggare jag läser bor, så jag hittade Abbes pappa och Ketchupmamman fanns där också. Trevligt att veta men inte direkt till nytta för mig just då...
Här var det också dags att vakna så jag slapp krångla mer med kartorna, det var faktiskt väldigt jobbigt det där.

Jag undrar varför jag plötsligt drömmer sådär konstigt. Man är ju helt utmattad när man vaknar, ju!

God morgon och trevlig påskdag på er!

I natt jag drömde...

...att jag var i Stockholm och det var höst! Jag hade en kofta och en jättefin grå halsduk som jag stickat själv och luften var kall, hög och klar.

Det var så underbart!

.
.
.
.
.

Och här i Florida har vi rekordvärme.
Typiskt.

Jag kopplar bort dig, varsågod

Jag hade en sån där "jobbdröm" inatt igen, fast det är ganska många år sedan jag gjorde ett vettigt handtag på en arbetsplats och fick betalt för det.

Jag satt i växeln igen på ett företag som jag inte kommer ihåg vad det hette, jag är förresten osäker på om jag verkligen var anställd där eller bara på besök hos min mamma (som tydligen jobbar där, fast hon är pensionerad i verkligheten). Jag testar att sitta lite i växeln, det visar sig vara en gammal Titan100, en sådan som jag hade på mitt allra första jobb. Sen är det lunch eller något liknande och jag blir satt att sortera hallon (!). Sen tar hallonen slut och det börjar komma jordgubbar istället, då blir det dags för rast för alla försvinner och inte fick jag några bär att äta heller fast det var lunch. Typigt.

När jag kommer tillbaka till växeln är där tomt, men växeln är öppen och blinkar som den värsta julgran, massor av folk i kö och ingen telefonist inom synhåll. Jag sätter mig och försöker ta hand om alltihopa, inte lätt när man inte ens kommer ihåg vad företaget heter utan måste titta på en lapp och läsa innantill varje gång jag ska svara och dessutom vet jag inte vad de gör. Inte lätt att koppla rätt då, kan jag säga. Jag klarar mig rätt hyggligt tills det ringer en snubbe på en väldigt dålig linje (eller också blev jag plötsligt extremt lomhörd för jag kan inte höra vad han säger utan måste fråga om hela tiden) och jag har ingen aning om vad jag ska göra av honom. Det kommer flera och flera människor och ska försöka hjälpa till, till slut är de säkert minst tio stycken som står och pratar och pekar. Till slut kommer vi fram till att han ska in till killarna i "Teatern", men dit finns ingen anknytning utan han måste själv ringa dit. Tyvärr hittar jag inte telefunnumret, det finns massor av lappar uppsatta på väggen bredvid växeln, men inget nummer till Teatern. Vid det här laget är jag så fruktansvärt stressad att jag vaknar, med bankande hjärta.

Och jag tackar min lyckliga stjärna att jag inte jobbar i en telefonväxel mer.

Hrm...

Det är ofelbart. Tittar jag på tillräckligt många program på TV med en snygg karl så drömmer jag förr eller senare att jag hånglar med honom.

Jag undrar vad Freud skulle säga om det.

Talande drömmar och kanske lite paus

Jag drömmer ofta väldigt livligt och kommer också ihåg vad jag drömmer, vilket kan vara både bra och lite jobbigt. Jag har vissa återkommande drömmar som har liknande teman; antingen är jag på skolan (nästan uteslutande min gamla högstadieskola i Alby) eller så är jag någonstans i Stockholm och ska åka tunnelbana.

Den gemensamma nämnaren för dessa drömmar är att jag inte hittar, inte vet vart jag ska, inte vet vad klockan är och verkar ha någon typ av synfel eftersom jag har svårt att läsa skyltar osv.

När jag drömmer att jag är på skolan hittar jag inte mitt skåp, vet inte vilket nummer det har och inte var i dessa stora skåphallar mitt skåp finns (att jag faktiskt inte visste var mitt skåp skulle befinna sig hände faktiskt under flera tillfällen under min skoltid i högstadiet, men det är en helt annan historia) och att jag inte har några nycklar som passar. I andra skoldrömmar springer jag runt i korridorer och trapphus, utan att veta vilken sal jag ska vara i och när. Jag vet inte heller vilket ämne jag ska ha och vet inte vilka böcker jag ska ha med mig. Ingenstans ser jag någon som jag känner igen.

Inatt var det dags för en tunnelbanedröm. Jag skulle åka någonstans och visste inte vad stationen hette där jag var och inte vart jag skulle. Jag har bråttom, det är kallt och slaskigt ute och jag försöker läsa skyltarna men kan liksom inte läsa dem på grund av någon sorts tunnelseende. Naturligtvis kommer bägge tågen in samtidigt och jag får panikvälja ett av dem och hoppas på det bästa. När jag sen försöker läsa av kartan inne i tunnelbanevagnen ser inte linjerna ut som de brukar, jag känner inte igen några stationsnamn och jag vet inte åt vilket håll jag är på väg. Oftast visar det sig till slut att jag har tagit fel tåg och måste gå av för att byta, varpå samma historia upprepar sig med oklara skyltar, missvisande kartor och tåg som går åt olika håll.

Ibland förstår jag inte varför jag har de här drömmarna, men just idag är det väldigt tydligt. Det är väldigt mycket nu och tydligen har jag en för låg stresströskel. Jag blir förlamad och vet inte i vilken ände jag ska börja och jag har svårt att prioritera.

Dessutom har jag blivit tillfrågad om jag skulle vara intresserad av ett uppdrag, som skulle ta mycket tid och innebära otroligt mycket ansvar, samtidigt som jag är säker på att det skulle vara mycket berikande och nyttigt. Om jag skulle acceptera skulle det innebära att jag var tusentals mil utanför min lilla bubbla av saker jag vet något om och är bekant med. Bara tanken på det gör att jag blir orolig i magen.

Om det blir tyst här ett tag betyder det inte att jag har övergett bloggen eller er, utan att jag försöker bringa reda i mitt liv och mina åtaganden och komma upp med huvudet över vattenytan igen. Jag läser alla kommentarer och är tacksam för varenda en, även om jag är väl medveten om att jag slarvar och inte svarar på alla som jag borde.

Om du inte har lust att titta in här stup i kvarten för att se om jag uppdaterat, kan jag varmt rekommendera Bloggkoll, där du kan söka reda på de bloggar du är intresserad av och lägga upp dem i din lista. Du kan sedan gå in på Bloggkoll och se vilka som uppdaterat eller du kan också få e-post om det.

På återseende till nästa gång, kompisar!

Andra bloggar om:
drömmar, skola, tunnelbana, paus, utlandssvensk och Florida.

En liten visning

av vårt drömhus:

Klicka HÄR.

För Anne, och eventuellt någon annan som undrar vad ägarna vill ha för att skiljas från detta hus så ligger deras bud just nu på $449,000.
Men det kommer de inte att få, inte av oss i alla fall. Inte som tiderna är nu.

Andra bloggar om:
husvisning, drömhus och pengar.

Drömkåken

Vi ska flytta. Inte nu, men till sommaren när killarna har slutat skolan, ska vi lämna tiden som hyresgäster bakom oss och ta det stora steget till att bli husägare (så är det åtminstone tänkt). Som ni säkert vet, verkar USA vara på väg ner i en djup ekomonisk svacka och man kan dagligen se bevisen på TV och i tidningarna:

Det är många som förlorar sina jobb, vilken naturligtvis medför att man konsumerar mindre. Huspriserna faller, för första gången på trettio år. Hittills verkar det ha varit så, att när värdet på huset man bor i går upp, lägger man om lånen (eller vad det nu heter) och får låna mer pengar eftersom huset är värt mer. Sen spenderar man kosingen på ny leasingbil, resor, restaurangbesök och vanlig hederlig shopping.

Många har också haft fasta lån i ett antal år och när räntan plötsligt blir rörlig har den skjutit i höjden med följden att folk inte har råd att bo kvar i sina hus. De lägger ut huset till försäljning men kan omöjligt få det pris de behöver för att täcka sina lånkostnader. Husen kan ligga ute i flera hundra dagar utan att bli sålda och till slut tröttnar banken såklart.
Banken tar huset och allt löst i det som är av värde (kyl/frys, tvättmaskin och torktumlare etc). Jag vet inte riktigt vad den svenska termen för detta är, men här kallas det "foreclosure", det är innan man blir förklarad bankrutt tror jag.

Vi har varit i flera hus av den här sorten, som banken äger och det har varit likadant varje gång. Trädgården är vanskött, palmerna halvdöda och poolen (om det finns en) är äcklig. När man kommer in i huset är det döda baggar och små ödlor på golvet och heltäckningsmattorna är fulla av otäcka fläckar som jag inte vill veta var de kommer från. Väggarna har många skrapmärken efter ovarsam möbelflyttning, förmodligen på grund av det måste gå fort när man tömde huset eller av människor som inte brydde sig längre eftersom de förlorat sitt hus.

Jag behöver väl inte säga att man inte vill köpa ett sådant hus? Jag blir deprimerad av det, stämningen i huset är uppgiven. Jag vet att jag ska se förbi smutsen och fläckarna, men jag har svårt att göra det. Jag har i vanliga fall god fantasi, men i såna här fall går det bara inte.

Igår såg vi det värsta huset hittills. Det låg i ett fint område, en stor "gated community" som inte ens är helt färdigbyggd. Huset är stort, har fin utsikt över en sjö och ett otroligt läckert kök.

Men när vi kommer fram till dörren ser vi flera anslag sitta upptejpade. Meddelandena är tydliga. "Banken har tagit ert hus i beslag. Ni måste ha flyttat ut den och den dagen innan midnatt." På ett annat papper stod det typ "Vi har tagit era saker i förvar. Vill ni ha dem, gå till XXX" och "Vi har bytt lås på huset. Kommer ni hit och försöker komma in, blir ni arresterade".

Väl inne i huset såg vi det vanliga, skrapmärken och på flera ställen i trappan var det stora hål i väggen när man stött emot med någon stor möbel. Mattorna var otroligt äckliga och på vissa ställen luktade det konstigt. Det huset hade stor potential men man hade fått lägga ner otroligt mycket jobb på att få det fräscht igen.

Jag såg i tidningen att i vissa countys här i Florida är det så många som en på fyrtiofem hus som banken tar i en foreclosure. Skrämmande!

Hursomhelst. Det sista huset vi såg på var inte en foreclosure, men ägarna hade redan köpt ett nytt hus så huset var tomt. Så här ser det ut:

Bild från www.ziprealty.com

Boytan är på 3,479 kvadratfot, vilket är ungefär 320 kvadratmeter och då är garaget och de bägge balkongerna inte inräknade i den ytan.

Här är köket:

Bild från www.ziprealty.com

Bänkskivorna är av granit, det finns dubbla ugnar och en vinkyl och så en extra ho i köksön och ett stort skafferi som man kan gå in i! Golvet i hela undervåningen är otroligt fint, ni kan se lite av det på bilden.

Jag blev oerhört förtjust i det här huset och J gillade det också (det ligger precis vid en golfbana...) men det är lite för dyrt för oss. Priset är redan sänkt en gång och vi vet inte om de kommer sänka det mer. Dessutom kommer vi ju inte ur vårt hyreskontrakt förrän i juli och vi kan omöjligt betala dubbla hyror så länge.

Ledsamt. Men jag kan ju drömma.

Och så sist men inte minst, Dagens Själv:



Andra bloggar om:
hus, husköp och foton.

Dream, dream, dream....

Inatt drömde jag att jag fick pedikyr av Nicholas Cage.

Det var... intressant.

Andra bloggar om:
pedikyr, tånaglar och Nicholas Cage.

Grrrraaaaaooooww!

I natt drömde jag att jag hade värsta heta hånglet med Gil Grissom på CSI.
Vad betyder det?

Andra bloggar om:
dröm, CSI och hångel.

Mardröm

Vaknade inatt av en mardröm - jag har dem inte ofta och det var väldigt länge sedan jag vaknade av att jag grät.

Jag drömde att Lång var sjuk; han hade cancer. Han låg blek och svettig i en säng, var ledsen och rädd. Jag kunde inget göra, bara hålla hans hand och försöka trösta. Han kunde dö närsomhelst, sa doktorn. Inget kunde hindra det.

När jag vaknade vet jag inte vilket som varit otäckast - att han var sjuk och skulle dö snart, eller mina tankar att jag ville att han skulle dö någongång så allt det onda skulle gå över, både för oss och honom.
Jag satt och önskade att mitt barn skulle dö!

Jag kunde inte somna om, så jag gick in och la mig hos honom en stund, gosade med en varm unge som sov djupt och ingenting märkte. Efter en dryg halvtimme kändes det bättre och jag kunde återvända till min säng och somna.

Såna drömmar vill jag aldrig ha igen!

Andra bloggar om:
mardröm, döden och cancer.

Drömtydning, någon?

Efter en rätt lång tid av att inte kommit ihåg mina drömmar så har jag sedan ett par nätter börjat drömma ganska intensivt och kommer ofta ihåg minst en av drömmarna jag haft under natten.

Jag vet inte riktigt vad det kan betyda, men en gissning är att det på sistone har varit tillräckigt tumultartat när jag varit vaken så huvudet inte tycker den behöver toppa det på natten genom att drömma ihop en massa knasigheter.

Nåväl.
I natt drömde jag två på varandra följande drömmar (vaknade till emellan och var lite irriterad men lyckades somna om) om jobbet.
Alltså jobbet som mattant i Sverige.

Jag tror inte att jag under de tre åren som jag jobbat som mattant kan komma ihåg att jag drömt om det en enda gång - men inatt så slår jag till och drömmer TVÅ drömmar om det?!

Kontentan av bägge drömmarna är att det är sista dagen i skolan. Jag är ute i matsalen, lunchen är avslutad och jag ska börja sopa golven.
Plötsligt börjar det komma in elever som vill använda matsalen till typ uppehållsrum, några vill ha något möte om en pjäs som de ska sätta upp, några säger att de inte har ätit (och får på något mystiskt sätt tag på mat fast allt är undanplockat). De tar fram stolar, väsnas, är i vägen och nu komer det värsta: spiller mat på golvet där jag just sopat. Och de spiller inte vad som helst heller. De spiller R-I-S. Alltså ris som jag hatar mest av allt att sopa.

I diskrummet (som jag för övrigt inte känner igen) har en okänd diskperson två elever till hjälp och de jobbar för glatta livet. Husmor G står och pratar med någon lärare eller nåt och därute i matsalen står jag i röran.

När jag vaknar är jag så arg så jag inte kan somna om. Tur att klockan är halv sju så jag kan gå upp utan att vara halvdöd av trötthet resten av dagen.

Jag undrar varför jag plötsligt drömmer om jobbet nu? Och om just det här?
Ja jag vet inte. Men nu får det vara nog.

Jag undrar hur länge det dröjer innan jag börjar drömma på engelska.