Nu har jag en sån där dag igen - när allting blir sådär JOBBIGT!
Näsan är täppt och det är torrt och kliigt i ögonen.
Dimmig och slö i huvudet.
Vår luftkonditioneringsprunka är trasig, knäpper, brusar och droppar massvis med vatten på golvet när den är avstängd, låter som ett reaplan när den är på men blåser ingen kall luft överhuvudtaget så det har tidvis varit varmare inne än ute och det är en bedrift när man bor i Florida.
Flera mail i inkorgen skriker på uppmärksamhet:
"svara på det här", "du måste ringa hit och hit och dit", "du har glömt det här, hur ska du fixa det hade du tänkt?", och så vidare...
Ni som läst här en tid vet säkert redan att det är det där med ringandet som är det allra jobbigaste. När jag dessutom ska ringa och inte vet riktigt vad jag ska säga, så blir det mångdubbelt värre.
Ikväll är det vårkonsert i en kyrka i Pompano Beach och barnen i Svenska Skolans skolgrupp ska vara där och sjunga "När lillan kom till jorden" (den där om alien ni vet) och så "Tryggare kan ingen vara". Det går säkert bra, jag har fixat små fusklappar med texten till dem för den är lurig:
"Herren sina trogna vårdar, uti Sions helga gårdar,
över dem Han sig förbarmar, bär dem uppå fadersarmar."
Det är svåra och konstiga ord i munnen på en sjuåring. Och jag oroar mig.
-----------------
Ibland blir jag uppgiven när jag har många grejer att göra (och det blir såklart värre när det är saker jag inte egentligen vill göra men någon annan har "prackat" på mig uppgiften), liksom tappar lusten för alltihop och tänker att det ändå inte är någon idé för allt kommer att gå åt skogen, vad jag än gör. Jag känner att jag inte vill ha något ansvar alls, ingen press eller stress. Jag vill avsäga mig allt, Svenska Skolan, SWEA, att svara i telefonen, att ha mail. Jag vill bara sitta i soffhörnet under en filt och glo på något fördummande på TV och ibland hasa iväg till kylskåpet för att hitta några gamla rester som jag kan värma i mikron.
Jag hoppas att det går över snart för det här är inte roligt.
Andra bloggar om:
jobbigt, trist och press.
8 kommentarer:
Det gar over snart och du vet att vi ar har runt knutarna!!
Låter lite jobbigt och inte blir det bättre av vårallergi och en trasig AC. Hoppas ni får AC:n lagad snart för med ert klimat behövs den verkligen. Jag kan också känna som du ibland. Man tappar orken och lusten då det blir för mycket.
Hejsan
Sånt händer även i Skåne, att man tappar lusten. Helst när det bara regnar och blåser varje dag. Men idag känns det bara bra och solen har lyst hela dagen. Det brukar vara roligt att göra nåt men SWEA. Jag skriver vår tidning.
Ha en mysig vecka
Stor varm kram!!!! Ibland har man sådana där dagar, jag vet. Inte skoj alls. Men det brukar bli bättre. En klen tröst när man sitter där och känner sig alldeles orkeslös kanske...?
Hoppas din allergi snart ger med sig iallafall! Att känna sig fysiskt dålig kan få även den gladaste ur humör.
Kram igen!
Been there, done that. Ibland är det piss, piss, piss och man känner sig helt värdelös. Men det går över, jag är säker på att när du läser det här så har det redan gjort det och allt känns tipp topp igen. Du är så duktig, perfekt och gör allting så rätt och bra. Faktiskt!!! Därför är det så dumt att du ibland inte ser det själv utan är så självkritisk och hård mot dig själv.
Bästa, fina Victoria. Hoppas du har en bättre dag imorgon!!!!
Jo, jag vet allt om den där "alien". Men hade du hört talas om den där "trygga räkan"?
Ah, vad jag kanner igen det har... att ha en massa som pockar pa min uppmarksamhet - och jag vill inte... Jag vill inte!!
Jag har last om flera svenskor som ar engagerade i SWEA. Och jag maste fa fraga: nog ar val dom flesta unga manniskor? Eller har jag fel? Nar jag laser om aktivitet (sanger t ex), sa verkar det sa gammeldags pa nagot satt... Eller har jag fel nu igen?
Jessica: Inget är så välgörande för humöret som en fika med goa vänner! Vi ses om en timme!
Desiree: Det är tack och lov ingen allergi utan en vanlig hederlig småförkylning med torra ögon som följd. Och inte har jag vett att ta ur linserna heller!
Magdalena: Ja, ibland tappar man bara lusten men det är bara att bita ihop och komma igen...
Saltis: Ja, man samlar på sig och samlar på sig, små små saker som egentligen inte är så farliga men tillsammans blir det plötsligt heltokigt... Men nu känns det bättre!
Anne: Tack för de fina uppmuntrande orden! De fick mig att känna mig mycket bättre. Tack gulliga du!
Sporty: Jodu, "Trygga räkan" visste jag vad det var och kan knappt säga "Tryggare kan ingen..." nu bara för det! :o)
Aurorabuddha: Det där med SWEA är nog olika på olika ställen tror jag , men här är det är många yngre tjejer på väg in samtidigt som det finns många äldre också. Innan jag flyttade hit trodde jag att det var ett gäng skitförnäma kärringar som bara fikade hela dagarna, tittade längs med näsan och var med i "klubben för inbördes beundran", men det har visat sig vara fel.
Skicka en kommentar