Som söta Anne så riktigt påpekade i en kommentar till inlägget nedan, har vi bott här i nästan två år nu och hon frågade:
"Var du orolig för hur jobbigt det skulle bli för dem (barnen) och tycker du att det gått fortare och mycket enklare än ni trodde innan flytten?"
Det var en bra fråga och lustigt nog har J och jag pratat om det senast häromdagen. Innan vi flyttade visste vi inte riktigt vad vi skulle förvänta oss, vi sa det som "alla" sa: "barn lär sig så snabbt, innan vi vet ordet av rättar de oss!"
I början var det svårt för dem. Lill hade det svårast, han hade blivit placerad i årskurs 1 och inte motsvarande sexårs i Sverige som han egentligen skulle varit i. Alltså, från att ha busat runt med kompisarna på dagis i Sverige skulle han sitta still i sex timmar på raken och dessutom kunna läsa lite grann. Han förstod inte ens att flera bokstäver tillsammans blev ett ord, ens på svenska, då kan ni ju föreställa er vilken katastrof det blev.
När han inte kunde språket tog han till samma metoder som i dagis när han var riktigt liten och inte kunde prata ordentligt: knytnävarna. Han knuffade och grabbade tag i klasskompisarna för att få dem att leka, och han var mer under sin bänk än på sin stol på lektionerna.
Vi kämpade på i två veckor, men sen kom vi fram till att det inte gick längre. Vi flyttade ner honom en årskurs, från ettan till Kindergarten och det var det bästa vi någonsin kunnat göra. Så, nu är han istället en av de äldsta i sin klass istället för en av de yngsta.
Lång hade det något lättare, eftersom han redan kunde läsa och skriva hyfsat.
Det tog ungefär en termin för Lill att lära sig tillräckligt mycket för att våga öppna munnen, nu får man inte tyst på honom, rapporterar hans fröken. Lång pratade något tidigare, till min stora förvåning och glädje. I början var det mest uttryck de hört av sina kompisar eller på TV, som "Oh man!" eller "Hey you!", men gradvis fick de ett allt större ordförråd och det dröjde inte länge förrän de började titta snett på oss när vi uttalade ett ord med brittiskt uttal.
Alla läxor tog otroligt lång tid och möda att göra den första terminen. Efter samtal med Långs fröken fick vi tillåtelse att dra ner på hans läxor eftersom vi satt hela eftermiddagarna med hans böcker, från han kom hem tills det var dags att fixa kvällsmaten, när det egentligen endast skulle ta en halvtimme.
Numera gör de läxorna nästan helt själva och de är duktiga i skolan. Lill är i den högsta läsgruppen i sin klass och Lång har fått flera utmärkelser för att han är så duktig. Om vi hade velat, hade Lång kunnat gå i en klass för begåvade barn det här året, en så kallad "gifted class", men han trivdes så bra i sin klass så vi bestämde att han skulle få vara kvar i år och sen kan vi ta ett nytt beslut till nästa år.
På sistone har både J och jag märkt att främst Lill blandar in många engelska ord när han pratar. Minst ett ord i varje mening säger han på engelska och när jag frågar vad det betyder på svenska kommer han ofta inte ihåg förrän jag säger det. Det oroar mig lite, jag trodde liksom inte att det skulle hända när vi alltid pratar svenska hemma, men där hade jag fel. Vi har varit väldigt slarviga med att läsa svenska böcker för att bibehålla (och naturligtvis utöka) deras ordförråd, så nu får det vara slut med det! Det blir "svenska sagor-tvång" till godnattsagor i fortsättningen.
Jag började lite försiktigt med att ladda ner en ljudbok; "Hur du tränar din drake" av Cressida Cowell, inläst av Robert Gustafsson. Lång och jag lyssnade på de två första kapitlen i morse medan han åt frukost och boken verkar lovande.
Jag laddade också ner en ljudbok till mig själv, "Statsrådets Verk" av Bo Baldersson och uppläst av Helge Skoog. Den ser jag fram emot att lyssna på men jag ska spara den tills vi åker till Hawaii om en månad.
Lill är fortfarande hemma med mig, han är lite, lite varm och han klagar på ont i halsen. Jag hittade en gammal uschlig halstablett med körsbärssmak åt honom, vi får stanna till vid Publix idag och köpa mer barnvänligare tabletter.
Vi ska träffa Jessica på IKEA idag vid lunchtid och hjälpa henne att frakta hem ett bord som hon ville köpa. Om vi tar bort bägge raderna säten i Märtan borde det finnas gott om plats för ett bord där. Vi passar på att äta lunch och prata lite så blir det både nytta och nöje!
Själv mår jag faktiskt riktigt bra nu, jag har bara tabletter kvar att äta idag, och ett par dagar till av inhalering och nässprayning och sen är de också slut. Jag är bara lite lomhörd fortfarande, annars är det bra. Jag känner mig pigg igen och inte trött och ledsen hela tiden som jag var förra veckan.
Det finns hopp om livet trots allt!!
Andra bloggar om:
barn, språk, engelska, svenska och Florida.
7 kommentarer:
Så intressant! Barn har alltså rätt lång startsträcka när det gäller ett helt nytt språk, men sedan går det undan. Ja, de lär sig ju av naturmetoden, sitter inte och tragglar som man gör som vuxen. Men vad svårt det måste ha varit med läxorna första tiden.
Jag vet inte, men finns det inte en skola, Sofiaskolan har jag för mig, som ger svenskalektioner via nätet? Eller det kanske bara är för större barn? Brukar de inte annonsera på SWEA:s hemsida?
En annan grej är kanske om de kan se Bolibompa via nätet? Du vet väl att du också kan låna böcker via nätet från svenska bibliotek? Man måste läsa dem på datorn, men det kanske inte gör något för barn. www.elib.se.
Jag ska också göra ett inlägg hos mig och tipsa hur du kan köpa böcker billigt i Sverige och få dem skickade kostnadsfritt, har tänkt göra det ett tag, nu ska det bli av. Det är nog många som kan ha nytta av det!
Vad duktiga dina gossar är. Det är ju inte lätt ävndå att plötligt bli "utsatt" för en sådan stor förändring. Förstår att det måste ha känts i ditt hjärta där första halvåret, men det hela slutar nog positivt med att de får en upplevelse och en kunskap som de hade haft svårt att få på annat sätt. Men visst är barn fantastiska ändå!
Själv försöker jag också hålla igång min sons svenska med svenska böcker och lite svenska filmer (Toon Disney på TV'n är dock populärast just nu och där är det ju tyvär inte svenska så...). Min son har ju dessutom bara mig normalt, som "svensk referens". Han har ju inte ens bott i Sverige. Men jag ger inte upp, även om svenskan ju har konkurens från två andra språk, varav han är långt bättre på det ena af dem. Svenskan sniker sedan till sig en 2:a plats. *hihi*
bra att höra att ni börjar få det bättre nu förresten! :-)
Vi bodde ju också utomlands när jag var yngre - dock bara ett år, i England. Min syster var 5, min bror 10 och jag var 13. Tror att det var jobbigast för min bror, även om min syster hade en tuff första månad i skolan - samma som för Lill att hon skulle sitta still (hade bara gått hos dagmamma innan) och hade läxor VARJE DAG! Men efter en månad lekte hon med de andra barnen, vet inte hur mycket engelska det var i början men hon lärde sig snabbt en massa ord som vi inte kunde! Min bror hade det tufft, speciellt som han var / är blyg av naturen men efter ca ett halvår tror jag att det funkade ganska bra. Det var tufft för mig med men jag hade iaf ett engelskt ordförråd (även om jag saknade många ord) från mellanstadiets engelsklektioner.
Jag tror nog att så länge ni pratar engelska hemma och läser svenska böcker, kollar på svenska barnfilmer så ska det ordna sig. Att man blandar engelska och svenska ord händer ju även oss vuxna som pratar engelska hela dagarna, jag tror nog att de kommer in i svenskan igen helt och hållet den dagen ni flyttar hem (om ni nu flyttar hem!). Och tänk då vilket försprång killarna har jämfört med andra barn! Jag tycker att det är en helt underbar chans att få lära sig ett andraspråk som barn genom att bo utomlands.
Kul att läsa om hur Lång och Lill utvecklats under er tid i USA! jag tror att barn har en enorm förmåga att anpassa sig och lära sig nya saker. Så det förvånar mig inte att de gått från att inte kunna språket alls till att vara superduktiga i skolan och nu mer eller mindre prata helt flytande och t o m blanda in engelska i sin svenska.
Jag tror inte ni behöver vara oroliga över att de ska tappa svenskan. Men det är självklart bra att ni läser mer svenska böcker etc för att hålla språket mer levande för dem. Men jag tror verkligen att även om man tappar ord i sitt gamla modersmål (pga att man lever på annat ställed med annat språk) så finns det ändå alltid där. De kommer aldrig att glömma det helt. Så när de utsätts för mer svenska i sin omgivning kommer språket att "komma tillbaka" på ett väldigt natutligt vis!
kram!
Precis som du skriver, det tar faktiskt längre tid än man tror för barn att lära sig tala flytande på nya språket. Inte lär de sig på några månader som ofta påstås.
Jovisst förstår de mycket och pratar, men det är också mycket som fattas i språket.
Jag är förundrad över hur bra barnen faktiskt läser på svenska! Vi har inte övat, de går inte på svenska skolan - kanske börjr till hösten - men eftersom vi bara talar svenska hemma, vi vuxna insisterar, så har det funkar mycket bra i alla fall.
Hej!
Jag måste starkt hålla med om att det tar längre tid än man tror för barn att behärska ett nytt språk. Alla säger lite käckt att det max tar ett par månader innan ett barn lär sig och behärskar ett nytt språk. Det låter på många vuxna som det inte ens är en bedrfift. Detta retar mig grymt mycket. Verkligen.
Mina barn flyttade till Sydney när de var 3.5 respektive 6 år. 6 åringen började skolan efter ett halvår efter att endast fått ett par veckor sammanlagt på dagis. Han klarade sig jättebra men att säga att han kunde språket skulle jag vilja säga är en stor överdrift. Han fick kompisar, klarade av läxor och svarade på tilltal men att säga att han skulle ha ett ordförråd som en jämnårig är skitsnack. Nu efter att snart ha gått i skolan i 1.5 år så är han nog som vilket barn som helst tror jag. Bäst i klassen otroligt nog i alla ämnen och trivs som fisken.
Den minsta började skolan för ett par månader sedan och får kämpa tycker jag. Hon frågar fortfarande efter ord hon inte förstår och är fortfarande inte bekväm att prata inför vem som helst. (visserligen blyg men ändå)
Skulle vilja säga att hon nog behöver ett halvår till innan hon är engelsktalande på riktigt.
Så att säga att ett nytt språk behärskar man på ett par månader tycker jag är en myt.
Våra barn blandar oxå språken friskt. Ibland är det bara engelska som kommer ut ur deras munnar, oftast om de är trötta från skolan.
Vi läser svenska böcker, ser svenska filmer och ser ofta typ Hjärnkontoret på SVT play.
Att leka med andra svenska barn har visat sig vara rätt onödigt då alla barnen bara leker på engelska ändå.
Ett alldeles för långt inlägg från Anna i Sydney
Trevlig helg
Jätteintressant höra Victoria (intressanta kommentarer också!), vad glad jag blev att du skrev mer om det här.
Dina killar är så duktiga!
Jag tror precis som du och som andra säger att det är en myt att barn skulle lära sig ett nytt språk sådär enkelt som att man knäpper med fingrarna bara. Och visst sjutton är det en bedrift lyckas och det ska de/barnen verkligen ha pluspoäng för.
Jag tror också det är viktigt man får en förståelse från skolan och lärare, att personer i omgivningen vet vad flera språk innebär och kan ha förståelse för hur det där med språk funkar. Era killars skola och personal verkar ju vara toppen på det.
Skicka en kommentar