...så får kroppen (i detta fall magen) lida. Det har jag skrivit många gånger och den här gången är det mer sant än någonsin.
Igår hade vi ju vårt lilla svenska födelsedagskalas för Lill, som fyllde 8 den 27:e augusti. Det var de "vanliga" tjejerna med familjer som kom, M&M med T, S och lilla Asta, T&A med E och J&J med E,E och S (det där låter ju helt knasigt, men jag vill inte skriva ut deras namn för det har jag inte bett om lov till).
Lill hade beställt en tårta med choklad, så det var det som inhandlades. Jag var på Publix på morgonen och hittade ingen färdig tårta som jag gillade - det är ju bara en massa äcklig icing på och det var rosa och gult och "tjejigt" och inget föll mig på läppen. Därför köpte jag tre stycken mindre bitar med chokladkaka som jag satte bredvid varann på ett fat och kladdade en halvliter grädde på och så lite jordgubbar på toppen. Ta-daa!
Det blev jättebra och jättegott och jag klämde i mig en alldeles för stor bit. Ingen har jag att skylla på heller, det var ju inte så att någon tvångsmatade mig med tårtan precis... Magens hämnd lät inte vänta på sig. Nuförtiden försöker vi nämligen äta nyttigt här hemma och den som har gjort det en tid och sen plötsligt hetsäter en stor bit oerhört mäktig chokladkaka med ganache och grädde, vet hur det hela slutar.
På toa.
Med huvudet i en hink.
Nu lyckades jag inte kräkas, men det berodde inte på att jag inte försökte.
Jag misskötte mina åtaganden som värdinna något katastrofalt, men det var inget annat att göra än att ligga ner alternerat med att springa på toan. Jättekul.
Nu var ju inte våra gäster särskilt svår-roade och klarade sig naturligtvis utmärkt utan mig så det var mest jag som gick miste om det roliga. Som tur var bjöd vi på pastasallad och kallskuret, så allt var förberett och färdigt att plocka fram ur kylskåpet. Inget att laga till sådär i sista minuten och det var ingen gladare för än jag, som blev precis grå i ansiktet av den minsta matdoft.
Efter att ha vilat mig ett bra tag kunde jag hasa mig upp och sitta med ungarna i soffan medan de vuxna avslutade middagen. Det blev lite sent för flera av dem som kom in i andra andningen och jag undrade flera gånger om någon preppat korven med speed eller nåt för det var mycket spring i många av de små benen.
Studsmattan blev också en hit precis som väntat och det var svårt att vänta på sin tur medan brorsan eller syrran hoppade...
Jag tycker att (bortsett från mitt illamående förstås) det blev en väldigt lyckad kväll och jag hoppas att våra gäster tyckte likadant.
Andra bloggar om:
kalas, födelsedag, tårta, utlandssvensk och Florida.
9 kommentarer:
Men kära syster, vad är det med dig och mat?! Jag minns minst ett tillfälle när du har haft samma reaktion hemma hos oss. Det blir groddar och salladsblad i fortsättningen!
Sarah: Ja, groddar! Det blir säkert smaskens! Finns dom med chokladsmak? Nehe....
Men ojdå! Låter inte så bra. Hoppas att din mage är bättre nu!!!!! Tur att det trots allt blev en lyckad kväll för resten av gänget!
Krya på dig nu!
Kram!
Vi hade en mycket bra kvall! Synd bara att du missade vart trevliga sallskap. Men oroa dig inte, vi kommer tillbaka;)
Men stackare! Hoppas du är helt frisk och kry nu igen.
Det där hände mig också, på ett bröllop. En av mina bästa kompisar gifte sig och hade en liten middag hemma. Ja, då får jag ju erkänna mitt lyxproblem nummer ett också: Det visar sig att jag tål inte KOMBINATIONEN av rysk kaviar och gåslever : )
Det kanske mest pinsamma var att enda stället att lägga sig ner var i brudsängen ...
Vi är fortfarande bästa kompisar, tur det.
Usch så jobbigt! Jag brukar, som tur är, inte ha nåt problem med tårta (eller, det kanske är synd att jag inte har, när jag tänker efter ;-)) men däremot med pizza. Det är nånting med oljiga pizzor som jag inte alls grejar, och framför allt inte pizzor från Pizza Hut, av någon konstig anledning... Hoppas i alla fall att du mår bättre idag! //kram
Stackare. Det där lät inge vidare. Men jag vet precis hur det kan vara att man frestas och gärna tar en för stor bit. Även om jag inte mått dåligt fysiskt så har jag ibland gått runt med ångest efter. Hoppas att magen mår bättre nu och stabiliserat sig. Kul dock att det blev lyckat och att Lill blev rejält firad.
Vad härligt det låter (bortsett från hinken och illamåendet förstås). Har samma problem när det gäller bla vanlig Cola. Har jag inte haft det på länge lägger det sig som en sockerklump i magen (just nu) och det är inte kul. Men ack så gott i bland!
Saltis: Tack, det bättre sig framåt kvällen, det behövde liksom "sjunka" lite, så ordnade det sig.
Jessica: Det var bra att ni tyckte det var en bra kväll! Bäst för er att ni kommer tillbaka, förresten! ;o)
Marianne: Jo då, rysk kaviar och gåslever-kombinationen är lurig, det händer mig VARENDA gång när jag äter det... Hrm...
Jenny: Ja pizza tror jag nog att man måste vara lite försiktig med, annars kan det bli tokigt i magen!
Desiree: Precis! Även om man inte mår illa fysiskt så har man det där dåliga samvetet som tjatar om att man inte skulle ätit det där vad det nu var man klämde i sig... Det kan vara nästan lika illa!
Sweflo: Oj då, cola!? Det har jag inte hört förut, hoppas att du känner dig bättre i magen nu!
Skicka en kommentar