Idag var jag på Costco och storhandlade (vi har ju äntligen fått ordning på vårt nya kylskåp och dessutom lyckats krångla ut det gamla i garaget så vi har rätt bra med plats).
När jag kommer ut med vagnen full med mat, står det som spön i backen. Jag väntar en stund, eftersom regn sällan brukar hålla på någon längre stund här i Florida. Tyvärr hade jag handlat massor av frysta grejor så jag kunde inte stå där och hänga någon längre stund, så till slut ledsnade jag och var på väg ut till bilen när en anställd hejdade mig och erbjöd mig att jag kunde hämta bilen, köra fram och så kunde han lasta in medan jag satt i min torra, goa bil.
Men tackar jag ja??
Nehej minsann. Jag tackar nej, tramsar ut i regnet och lastar bilen själv.
Självklart blir både jag och många av mina varor blöta på kuppen.
Lagom till jag är klar så slutar det naturligtvis regna.
Varför gör jag sådär? Det är ju hans jobb att hjälpa till!
Jag undrar om jag är typiskt svensk eller bara en stor mes.
Det är som om jag är livrädd för att vara till besvär.
Förmodligen är jag bara en idiot.
Brukar du tacka ja när någon erbjuder dig hjälp eller försöker du klara dig själv?
10 kommentarer:
Jag brukar nog oftast som du också se till att klara mig själv. Jag tror att mycket av sådant ligger i ens kulturella uppfostran på något sätt. Jag hade nog gjort exakt så som du gjorde även om jag hade blivit helt dyblöt. Jag vet ju att de brukar hjälpa till att köra ut kundvagnen åt en om man vill det men jag visste inte att de körde fram bilen till en om man ville. Jag hade nog inte valt att lämna ut mina bilnycklar till en främling trots allt. Jag hade ju förbannat mig själv om människan hade kört iväg med min bil istället för att köra fram den. Men kanske är man för misstänksam ibland. Men jag hade nog ändå valt att ta det säkra framför det osäkra. Tycker inte att du gjorde fel.
De frågar alltid i mataffären om jag vill ha hjälp ut, men även om jag knappt kan balancera kundvagnen för att den är så full så säger jag alltid käckt nej med typ, jag behöver lite motion ändå. Eftersom jag handlat där i 13 år så känner de flesta mig och vet att jag har varit sjuk och sådär, så ibland hijackar de bara vagnen och jag får snällt lomma efter. De är liksom överhjälpliga, och man får inte ge dricks där... Jag tycker bara det är så pinsamt, de behöve rju inte veta att jag ska hem och äta vad det nu är jag har köpt, eller att jag visst behövde en megastor flaska med mjällschamp just den dagen... Svenskt, helt klart!
Hahahahaaaaa! Jaaaaaa! Vic, du ÄR en stor megamespropp!!!!!!!!
SOM nästan ALLA svenskar!!!
Vi är fegisar. Vi vill itne vara till besvär. Vi vill helst inte synas alls. Bara göra det vi ska i det tysta. ;-)
Hahaha!!!!!!!
Jag har försökt ändra detta många gånger under flera års tid. Jag kan säga att jag gjort framsteg och blivit bättre, men har än mycket att jobba på. För visst ska man ta emot hjälp när det erbjuds! Något annat är ju bara DUMT!!!
När jag var yngre var jag ännu mer envis och dum(?) för då skulle jag promt bära allting själv alltid. "Kan själv" var mitt motto... En gång på bussen på väg från Arlanda (när jag var student och på väg hem) så skulle jag lyfta ner min resväska som var skittung för det var jul och jag hade proppat den full med julklappar samt annan packning. Då kommer det fram en kille till mig på bussen vid hållplatsen och erbjuder sig att han kan lyfta ner min tunga väska från bussen. Men vad säger jag då? Jo "nej det tycker jag inte du ska för den är JÄTTETUNG!!!!!!". hahaha! jag en tjej på ca 58 kg och 160 lång säger detta till en kille som är kanske 100 pannor och en 180 cm eler så!!! DET MÅSTE LÅTIT JÄTTELUSSTIGT! Men jag reagerade inte alls på detta utan kånkar självklart av med min vsäka halvt på släp....
Men men, jag ÄR bättre med sådant nu! kan t o m BE om hjälp ibland. Särksilt med barnvagnen som ibland kan ställa till krångel här i denna staden som inte är så barnvagnsanpassad.
Men visst är i ena riktiga mesproppar! ;-)
Klarar mig själv försåss..... Och hur knäppt e inte det?!
Ja jag tror att det är ganska svenskt.
Jag hade säkert också, dumt nog, tackat nej...
Hoppas du vågar säga ja till mer hjälp framöver, det är ju som sagt deras jobb!
Kram!
Du är svensk! Mer än du tror - precis som jag.
Fniss...
HAHA.
Jag tror det är typiskt svenskt..."JAG kan själv"....
Jag är precis likdan. Kan gå ut i en snöstorm med trettio kilo varor från Costco och ICKE ta butikens erbjudande.
OCH när jag handlar på Safeway eller Harris Teeter får jag alltid frågan "DO you need help oth your groceries to the car?".
SVAR: NEJ!!!
Hela vagnen kan liksom tippa av mat men jag tar ingen hjälp...
"KAN själv".
:-)))
SALTIS!!
Jag gillar din kommentar!!
DU har rätt! SÅ himla rätt!
YOu're right om the friggin' money!!
Men jag kan själv ändå...
Så de' så!
Vi är svenniga hela bunten...
Kram!!
Hahahaha, ja här är en svenne till! Det är ju pinsamt att behöva hjälp ... NOT egentligen! Men alltid ska man klara allt själv och inte låta andra slava åt en eller vad det är. Jag har blivit lite bättre med vissa saker när jag har förstått att folk här i landet lever på den dricks de får för att stuva bilen och så vidare, men tycker ändå att det är pinsamt. Haha, som Saltis skriver, det är ju TUNGT ju och då ska lilla jag klara det själv och inte ska han den där muskulösa killen behöva ha besvär för LILLA MIN SKULL : D
KRAM!
Här har du en till! Fast när jag kom på mig att tacka nej till hjälp när jag var typ 9 månader höggravid så bestämde jag mig faktiskt för att de fick vara nog :-). Som du säger, det är ju deras JOBB, som de får betalt för och de får varken mer eller mindre för att jag är stoisk och "kan själv". När man väl bestämt sig för att tacka ja, går det dock väldigt fort att bli van och lat, ha ha. Kram!
Jag hade definitivt tackat ja och sedan dricksat honom ordentligt! I alla fall i just den där situationen.
Skicka en kommentar