2010-05-07

Så här ligger det till

Härliga, underbara ni,

Jag vill berätta hur det verkligen är. Många av er har alldes säkert redan anat vad som är fel, ni är ju inte dumma i huvudet. Långt därifrån.

Jag har blodcancer. Provet de tog från min lymfkörtel i fredags bekräftade det.
Just nu, i skrivande stund, får jag den tredje av de fyra påsar blodplasma som jag ska få idag. Klockan två är jag inbokad för inoperering av en "port" (osäker på vad den heter på svenska), den ska användas när jag ska få cellgifter. Det verkar som om jag kommer få min första dos cellgift här på sjukhuset i eftermiddag. Vi har fått många olika mediciner utskrivna, tabletter att ta inför cellgift, medan jag får cellgift, tabletter mot smärta, illamående och lugnande medicin om jag blir rädd och orolig. Jag har svårt att förstå allt det här, Johan får dra ett oerhört tungt lass, att sköta hemmet och pojkarna och samtidigt hålla ordning på allt det här med sjukhuset. Samtidigt har han sitt jobb, även om hans chef är väldigt förstående och han har fått ta mycket ledigt.

Naturligtvis har vi vetat det här en tid, men jag har inte haft några riktiga besked att ge och jag har inte vetat vad jag ska skriva heller. Jag har debatterat med mig själv om jag skulle skriva om det överhuvudtaget, kanske det hade varit lättast att stänga bloggen. Men jag känner ju mig själv - att blogga är en del av mig och mitt liv, jag behöver skriva av mig.

Just nu kom vår sköterska in och berättade att antalet blodplättar i mitt blod var lågt, trots de jag fick igår. Värdet är för lågt för att kirurgen ska kunna operera in porten, så nu vet vi inte hur det går i eftermiddag.

Hursomhelst - jag hoppas att ni stannar kvar och läser, även om det blir gnälligt och ledsamt emellanåt, jag hoppas att det även kan bli gamla vanliga Victoria som tjatar och tramsar på som vanligt också och att det inte bara blir om dumheter som cellgift och hårtappning.

Pussar och kramar på er alla.

27 kommentarer:

Desiree sa...

Kära vännen, det är klart att vi är kvar och är här för att stötta dig så mycket vi bara kan. Jag är glad att du fortsätter att blogga och jag tror att det faktiskt kan vara skönt att få skriva av sig emellanåt och dela denna resa så att du blir mindre ensam. Har du fått reda på vilken sorts blodcancer du har nu? Vet du mer om just den sort du har i form av behandling? Vet du något om hur länge du kommer att gå på cellgifter? Hur lång är första kuren eller hur funkar sådant?
Jag tycker som sagt att du är stark och modig. Jag är övertygad om att du kommer att klara det här även om det kommer att bli en tuff resa emellanåt. Men som bloggvän hoppas jag att jag kan ge dig lite stöd liksom dina andra bloggvänner. Jag hoppas att dina blodvärden stiger så att du kan påbörja behandligen och få väck denna cancer. Den ska du besegra och därmed basta!
En stooor varm kram till dig.

Desiree

Saltistjejen sa...

Älskade älskade Vännen!!!
Självklart ska du inte tänka på OSS i nuläget. OM du vill fortsätta skriva på din blogg är vi många många många här ute som vill läsa och följa dig för att kunna stötta dig!!!!!! Men OM du känner att du inte vill eller orkar skriva och hellre lägger ner bloggen har jag full förståelse för det beslutet också! Detta är något som du är mitt upp i nu och som du ska lägga in kraft och energi på - att bli frisk!!!!!!
Så om bloggandet kan hjälpa dig att hitta energi är det bra men om du tycker den stjäl din energi så skit i den. VI finns KVAR ändå här!
Jag tänker såååå mycket på dig och er. Varje dag. Önskar verkligen att det fanns mer jag kunde göra för dig och er. Det är just nu tungt att ni bor så långt ifrån oss.
Och återigen ang bloggandet tycker jag itne du ska fatta några som helst beslut omv are sig ditt eller dat.. Låt den bara vila ifall du inte vill eller orkar skriva. Men om andan faller på så skriv. Man msåte inte aktivt stänga eller öppna sin blogg ju.
Sedan vill jag också säga att om det är någon som kan klara detta med sin enorma värme och humor så är det DU!!!!!!!! Du är stark och klok och har kämpaglöd. Men självklart får man vara svag och liten emellanåt. Det är bara bra tror jag. Allt har två sidor. Jag hoppas dock att du kan känna att du ahr stöd av många här ute. Och så även din familj. Jag tänker så mycket även på Johan och pojkarna!!! Det är en mycket mycket tuff tid ni alla nu går till mötes. Jag vet. Men ni kommer att klara det! Om du vill ska du även veta att du får höra av dig när och hur du vill. Om du vill. Du har mitt nummer och min email. Även Mats tänker på dig och er och skickar de varmaste hälsningar till hela din fina familj!
Jag hoppas nu att du snart får din port och kan börja med behandlingen. Ju fortare den kommer igång dess bättre.
Tusen och åter tusen kramar från oss här borta!

aurorabuddha sa...

Kara nan. Kom ihag att livet bara existerar ogonblick till ogonblick, vare sig man ar sjuk eller frisk.

Vi finns har sa mycket du vill.

mallan sa...

Å kära fina du!
Klart jag stannar kvar och läser oavsett vad du skriver om!
Jag är så glad att jag hittade dig och är som sagt kvar!

Skriva av sig tror jag är väldigt nyttigt! Jag vill själv inte vara utan bloggen, det är en ventil och så många
fina vänner den gett mig!

Hoppas du orkar och vill fortsätta skriva!

Tänker verkligen på dig!

Många många kramar!

Unknown sa...

Nej det här var ju inga roliga nyheter men det här fixar du!! Absolut! Det kommer att bli tufft sâ när det känns jobbigt sâ skriver du om det. Det är ju alltid nâgon av bloggvännerna som är vaken och läser. Kolla med din sjukförsäkring om du inte kan fâ lite hjälp med grovjobbet hemma nâgra timmar i veckan. Kram!

Kerstin sa...

Självklart stannar vi kvar, man får gnälla hur mycket som helst i ett sånt här läge. Konstigt vore det annars. Tur du har bloggen där du kan skriva av dig.
Jag önskar att det fanns nåt man kunde hjälpa dig med. Jag får helt enkelt fortsätta hållar tummarna.
Du fixar det här.
Sköt om dig och hoppas att du trots allt får en fin helg.

Taina sa...

Vet inte riktigt vad jag ska skriva mer än att jag tycker mig "se" en otroligt stark person i dig. Jag vill härmed skicka en stor och varm kram till dig genom cybern! Fortsätt att skriva i din egen takt. Vi finns här ute.

Annika sa...

Ja, Victoria!!
NOG är vi här. Mer än du kan ana.
Leukemi alltså, inte lymfom som de först trodde?
Undrar som Desiree om du vet vilken form av leukemi du har? Det finns väl en uppsjö.
JAG kommer att finnas här i vått och torrt.
Tror bloggen kan bli en hjälp för dig nu när du har massor att ösa.
SÅ ös på, kära vän!!!
Och när du inte känner för att skriva, så ska du låta bli.
Massor, massor, massor med kramar från mig!!!

Annika sa...

From och med nu ska du bara tänka på dig själv, sedan kan ju bloggen vara bra att ha som terapi, att skriva av sig. Var stark, det här grejar du!

Jenny sa...

Jag säger som alla andra: Nu ska du ju inte tänka på oss, det är VI som tänker på dig!! Kära kära vännen, jag är SÅ glad ändå att du väljer att blogga om den här (parentensen) resan, för annars hade jag suttit och undrat jättemycket hur allting var (och säkerligen MÅNGA fler med mig). Givetvis ska du bara göra det för din egen skull och så mycket du orkar och gnäll på - Vi finns här och vi tål gnäll!!! Det är inget snack om att du kommer att klara det här galant, du har helt rätt attityd, mod och kraft. Men att orka betyder inte att man alltid måste visa upp ett glatt ansikte, eller vara superhurtig oavbrutet; Att orka är också att våga gråta och vara förbannad. Det är också bra, för det renar!! Sköt nu om dig allt du kan, hoppas att någon av dina nära kanske kan komma från Sverige och hjäpa er under den här tiden, så att Johan kan vara med dig mer och du slipper stress över att han är stressad (inte medvetet, men en mamma är alltid en mamma ;-)). Stora stora jättekramen och alla goda tankar!!

Mrs Clapper sa...

Du piggar alltid upp oss med dina roliga inlägg, och man blir alltid glad när man kikar in här. Och om det blir gnälligt och ledsamt som du skriver så är det vårt jobb nu att pigga upp dig, så som du alltid gör för oss!
Vi verkar bo på många platser världen över vi som läser, så vaknar du i vargtimman så kom ihåg att det är ALLTID någon vaken någonstans här ute som tänker på dig och vet att allt kommer att bli bra.

Kram

Anna, Fair and True sa...

Såklart vi stannar kvar och läser! Är här för dig! Det är ju nu om någonsin som du behöver stöd! Även om det är människor som du aldrig träffat och inte känner!

Anna, Fair and True sa...

Hur mår pojkarna förresten?

KARLAVAGNEN sa...

Du, klart att vi hänger kvar följer dig och din familj!

Kram!

Helena sa...

Fy farao för sjukdomar! Jag är glad att du inte bara stängde bloggen - då hade jag verkligen undrat vad som hade hänt.

Ett skepp kommer lastat med god energi och styrka! Kram!

Malin sa...

Blogga så mycket eller lite som du känner känns rätt för dig! Jag är glad att du skriver och delar med dig, då får vi ju en chans (som Mrs Clapper sa) att få ge något tillbaka till dig. Jag har alltid gillat att läsa din blogg och den person som jag ser mellan raderna är en stark människa med mycket viljekraft! De egenskaperna är jag övertygad om kommer att hjälpa dig att besegra sjukdomen snabbt!
Många kramar till dig och din familj!!

Ida i QC sa...

Jag önskar jag kunde komma hem till er och hjälpa till! Och så ge dig stora kramar för det behöver du ju också... Jag hoppas värdena ökar snart så att du kan börja behandlingen! Heja dig! Det här klarar ni!

sunflake sa...

Många kramar - tankar - kraft&mod från en okändis till DIG !

Marianne sa...

Kära söta du, jag säger som Deirée och alla andra, det är självklart att vi finns kvar här i vått och torrt och du ska skriva eller inte skriva precis det du känner för, oavsett om det är glatt eller ledset. Det är dig, Johan och pojkarna du ska bry dig allra mest om, inte om vi tycker att det är roligt eller inte. Och roligt är det självklart inte, det är så ledsamt att du har råkat ut för det här så jag vet inte vad. Gnäll precis så mycket du vill, allt som kan hjälpa dig är bara bra!

Det är förmodligen en Port-A-Cath du ska få, fast det kanske finns ännu bättre saker nu för tiden. En port är i alla fall någonting så att du ska slippa lida varje gång de behöver komma åt dina blodkärl, både för dropp och provtagningar. Med en Port-A-Cath kommer du inte att märka någonting, inga slangar eller någonting som är jobbiga mer än just när du får dropp mm. När du är hemma kommer det inte att märkas att du har den.

Glöm inte att fråga läkaren och sjuksköterskorna om allt du inte förstår! Be dem beskriva det du vill veta, rita och berätta så att du förstår.

Bra att du har fått runt-omkring-medicin så att du kan må så bra som möjligt när du får cellgifterna. Med hjälp av dem ska du inte behöva må så illa, och det kan ju vara skönt att slippa mitt i allt.

Nu ska alla värden upp så att du kan sätta igång med behandlingen så fort som möjligt så att du blir frisk fort igen!!! Jag önskar dig all lycka till för att bli av med det här snabbt!

Stora, stora varma kramar till dig vännen!

Sarah sa...

Älskar dig!
Sarah

Jenny B sa...

Vi tänker på dig och hoppas att det går bra.

Jenny & Fredrik Bask

Kiddan sa...

Sådana här stunder ska vi tänka på oss, på dej och alla oss som du skrivit för i alla år. Detta är en ny tid där vi etablerar relationer som är annorlunda mot förr. Du är en viktig del i mitt liv, du skriver roligt, bra, intressant. Jag har läst din blogg i år nu. DU är en del i min vardag. Det är inget fel i det och jag skulle bli ledsen om du slutade skriva. Du klarar detta. Det känner jag på mej och det vill jag. Jag kommer att tända ljus för dej och skickar styrketankar.

veronika sa...

Jag tycker du ska tänka på dig själv i första hand! Känner du att det hjälper dig att skriva av dig så gör det! Även om det självklart kommer bli mycket om din sjukdom, men det är själv valt att läsa. Så skriv om det jobbiga om det hjälper dig, ofta kan just okända människor ute i cyberrymden, bloggvänner och bekanta vara ett stort stöd.
Hoppas dina värden snart går upp så du får påbörja din behandling för att bli frisk!!

mammigranten sa...

Massor med kramar till dig!
Självklart kommer jag fortsätta läsa oavsett om det är ledsamt eller glatt!
Tänker på dig och försöker så gott det går att ta av din dåliga energi och ge dig postitiv energi!
Jag har så det räcker för oss båda!
Kram från mig och min familj!

Anonym sa...

Viktoria, Du är stark och har alltid en sådan humor. Vi kommer att stötta dig och familjen. Tänker på dig.
Många tusen kramar. T, E,A, K

SweFlo sa...

Blogga av sig kan nog vara skönt, så fortsätt med det om DU känner för det! När allt det här är över kan det vara intressant att gå tillbaka och minnas hur syark du är och att du faktiskt har överkommit en hel del. För så kommer det att bli, inget snack om saken. Sjukhus är pest, men ett nödvändigt ont... Skickar många styrkekramar!

Sandra sa...

Kära bloggvän.. såklart att vi finns kvar här och följer dig, stöttar och peppar!

Jag är dåliga på att formulera mina tankar och känslor i ord - men jag tänker på dej MYCKET ska du veta!

Kram kram kram!