Nya dator, typ

Nu har Johan installerat Windows7 pa laptopen och inget ar sig likt. Inget svenskt tangentbord sa ni far fantisera om var alla prickar och ringar ska sitta. Skrivbordsinstallningarna far jag ingen ordning pa, allt ar sa stort och klunsigt och liksom skevt, jag ar ju van med superfin upplosning och nu ser det ut som en synsvag ager datorn... Jag kanner inte igen mig, det ar som om det inte min dator langre fast vi brukade var bastisar innan Outlook borjade skicka ut onda e-postmeddelanden till alla i min adressbok mitt i natten. Pa tal om det sa ar nog alla mina nogsamt arkiverade mappar fulla med e-post borta for alltid. Lika bra det, kanske. Jag bara arkiverar av gammal vana och sen tittar jag sallan pa dem igen. Lika bra att borja om pa nytt och forsoka att inte samla pa mig sa mycket till ingen nytta. Det kanns som om det skulle kunna vara en av de saker jag ska satsa pa i mitt nya liv, nar jag blir frisk och kan borja om igen. Inte bara harva pa i de gamla vanliga hjulsparen utan forsoka tanka nytt, tanka ratt.

Ute skiner solen, som om ingenting hant. Det ar varmt, sa varmt att det inte gar att sitta ute ens i skuggan utan att forsmakta (utan snus i tre dagar forsmakta vi pa denna o) av varmeslag. Tank i vintras nar vi at nastan varenda maltid ute pa baksidan och VILLE sitta i solen for i skuggan var det for kallt. Harliga tider! Jag langtar tills det blir svalt igen, nar solen forsvinner over hustaket redan strax efter tva pa eftermiddagen och hela baksidan ligger i skugga.

Idag ar det dag sex efter min R-chop chemo (da jag aker in pa Dr Feinsteins mottagning och sitter i ett par timmar med fem-sex olika sorters dropp i armen). I fem dagar efter behandligen ska jag ta en sarskild sorts tabletter, jag vet inte riktigt vad det ar, nagon sorts steroider tror jag och de ar valdigt ackliga och far mig nastan att krakas nar jag tar dem. De gor mig ganska pigg pa dagarna (bra) men gor att jag sover om mojligt annu samre an vanligt pa natterna (daligt) sa jag ar glad att de fem dagarna ar over for den har gangen. Det kanns OK att vara lite trottare pa dagen, man kan ju alltid ga och lagga sig en stund, men att inte kunna sova pa natterna tar snart knacken pa mig! Jag vaknar alltid minst tre ganger per natt och det ar sa storande att jag skulle kunna bli skogstokig! Jag tar somntabletter men de tycks inte hjalpa ett enda dugg, jag vaknar likt forbannat i alla fall.

Hursomhelst. Jag har bara en enda sadan behandling kvar att ga igenom, fatta, en enda! Jag har ocksa kvar tva av de langrandiga behandlingarna dar jag maste aka in pa sjukhuset (inga biverkningar av dem hittills, men sa otroligt trist att sitta och uggla pa sjukhus i manga dagar nar man bara vill vara hemma) och sa fyra eller fem behandlingar dar jag far cellgift i min Ommaya. De gor tester pa vatskan de suger ut varje gang men den har visat negativt varenda gang sa, for att fritt citera (och oversatta) Dr Feinstein: "fanns det nagot i huvudet sa borde det varit borta sedan lange" och det ar det vi tror och hoppas pa. :o)

Annars mar jag bra. Jag kan ata och mar inte illa nu nar jag fatt de nya och starkare illamaendetabletterna. Ett problem ar dock att jag har sa daliga varden pa mina vita blodkroppar och alltsa har dalig motstandskraft mot bakterier, sa jag far inte ata vad jag vill. Jag far inte ata otillagade gronsaker (sallad, tomater etc) eller frukt som inte gar att skala. Jag far inte ata salami, brie eller annat som inte ar "tillagat" eller ordentligt pastoriserat. Dessutom har vi last pa internet att cancerceller lever pa socker, sa att man ska forsoka ata sa lite sant som mojligt. Ingen choklad alltsa... Fett ar daremot OK, sa jag lutar mer och mer at att ga over pa GI och LCHF-diet sa smatt men det ar lite lurigt nar jag ar sa begransad pa gronsaksfronten. Det ar lite bokigt att borja koka gronsaker till frukost! Men jag har de senaste tva frukosterna atit keso, ett kokt agg och strimlad rokt skinka och det ar mycket gott och jag star mig bra fram till lunch. Det ar annat an en skal Kellogs Special-K det! Idag stekte jag till och med pa lite champinjoner, det var smaskens som ombyte. Jag far inte ga ut och ata (vi fuskade pa var brollopsdag forra veckan) och ska akta mig for folksamlingar i allmanhet och sjuka och forkylda personer i synnerhet.

Och det ar daligt med haret, lite fjun ar allt som syns och det ar inga utsikter till att det ska vaxa overhuvudtaget medan jag tar mina cellgifter. Lite trist men man vanjer sig vid allt sags det. Ogonbrynen ar helt knasiga och jag har tappat nastan alla mina ogonfransar, dem som jag var sa stolt over! Men det ar ett litet pris att betala, bara jag snart blir frisk igen. Jag ar faktiskt ratt trott pa att vara sjuk, det far vara nog nu.

Ja, de tycker jag vi bestammer. Lagom till min fodelsedag, den 21:a oktober ska jag vara friskforklarad. Fragor pa det?