2010-08-27

Welcome to my happy place

En av mina absoluta bloggfavoriter genom tiderna, Josse, har en ny blogg som handlar om träning, att äta rätt och att gå ner i vikt. Hon är SÅ bra och jag ska följa hennes väg mot färre kilon som hon nu påbörjat. I det senaste inlägget tar hon upp det där med att negativa tankar så ofta sätter käppar i hjulet för oss när vi försöker nå ett uppsatt mål.

Det här med negativa tankar har jag funderat mycket på. I min situation är det otroligt viktigt att jag har en positiv attityd och att jag inte trillar ner i det där djupa hålet som är fullt av rädsla, sorg, ilska eller andra negativa tankar som kan dyka upp. Fast lite ilska är bra tror jag, en god dos "jävlar anamma" måste man ju ha för att kunna kämpa mot sitt mål. Det är förstås den negativa ilskan (varför just jag, allting är SÅ orättvist! osv) jag menar.

Jag har sedan början av de här dumheterna med cancern försökt ha en positiv attityd. Naturligtvis har jag inte alltid lyckats. Det har varit ett par nätter då jag inte kunnat sova och suttit inne i något av killarnas rum (de var ju i Sverige hela sommaren), kramat deras kudde och gråtit av förtvivlan över min situation och av längtan efter dem. Jag visste ju inte hur lång tid jag hade kvar och då ville jag ju ha så mycket tid som möjligt med dem!
Jag förstod snart att det inte var hållbart att känna så i längden. Jag accepterade naturligtvis att jag kände så, men jag tillät mig inte att tänka på det. Vi visste ju att det var det bästa för både oss och killarna att de inte var hemma under sommarlovet, när de inte var hemma kunde vi utan oro för dem åka in på sjukhuset när det behövdes och bli kvar över natten när det krävdes.

Man kanske skulle kunna kalla det för gammal hederlig förträngning, men det fungerar för mig. Jag tillåter inga negativa tankar att komma in i mitt huvud. Det finns inget annat möjligt slut på detta än att jag blir helt friskförklarad när jag är klar med mina cellgiftbehandlingar! Så är det bara. Om jag låter tvivlet på detta komma in i mina tankar och få fäste kan jag omöjligt fungera som människa, det är ett som är säkert. Jag måste tro på att allting kommer att gå bra och att det här bara är "a bump in the road" som vår härliga kirurg uttryckte det.
Jag VET att det här kommer att bli bra, att jag kommer bli frisk, att håret kommer växa ut igen, att jag blir stark och orka mer.

Det kanske låter tramsigt och klämkäckt men det är så jag har fått det att fungera för mig. Att våga tro på framtiden, att acceptera de negativa tankarna när de dyker upp och visar sitt fula tryne (och sedan avfärda dem) och att alltid, alltid vara positiv är det som räddat mig och min sinnesro.

Det här gäller förstås inte bara i en sådan situation som min. Vill du till exempel gå ner XX antal kilo i vikt? Tillåt inga negativa tankar! Bort med "Det går säkert inte, jag misslyckades ju förra gången", "Jag är så fet och ful, jag har ingen lust att gå på träningen idag", "Ingen bryr sig om jag äter den här påsen chips" eller "Inget jag gör blir rätt, ingen idé att ens försöka". Bort, bort, bort!
Tänk på hur skönt det känns när du tränat! Tänk på vilken god mat man kan laga som inte dryper av fett och socker, hela internet är fullt av recept bara du söker lite, och DU bryr dig väl om du ätit den där chipspåsen!? När sista chipset är svalt mår man bara illa och önskar att man inte öppnat påsen. Jag vet precis hur det är.

När jag är frisk ska jag ta tag i min vikt igen (för vilken gång i ordningen vet jag inte...) men nu är det inte läge för det. Jag har i och för sig gått ner ungefär femton kilo sedan jag blev sjuk, men det beror inte på någon medveten kosthållning utan det kommer sig av att jag mådde väldigt illa och inte kunde äta på många veckor, tills jag fick tillräckligt starka tabletter mot illamåendet. Nu kan jag äta igen men försöker att inte äta så mycket som jag gjorde innan jag blev sjuk. Jag må var hårlös och blek, men jag är inte lika tjock som förut och det har jag en egendomlig känsla av belåtenhet inför. Det känns ju konstigt att kunna tacka sin livshotande sjukdom för att ha gått ner i vikt och plötsligt kunna ha tröjor som varit för små sedan inköpstillfället (korkat att köpa för små tröjor, jag veeet) och att finna att man knappt kan ha några av sina byxor för att de trillar av!
Men att ha cancer är nog den sämsta av alla bantningmetoder, inget jag önskar någon levandes människa. Men nu är de kilona försvunna och det är bara att tacka och ta emot, göra det bästa av situationen och utnyttja detta. Inte börja äta massor av chips och godis för att belöna mig själv för att jag varit duktig eller för att "det är så synd om mig för jag är ju så sjuuuuk", utan anstränga mig lite och äta nyttigt, vilket jag är övertygad också hjälper mig att nå mitt mål; att bli frisk. Chips hjälper inte, inte choklad heller, åtminstone inte en hel påse eller en 200-grammare Marabou mjölkchoklad med nötter. Det är den bistra sanningen och jag måste förstå det, även när påsen svenska fiskar blänger på mig från hyllan i skafferiet.

Jepp. Så är det.
Jag vill tillönska er alla en riktigt trevlig helg med massor av positiva tankar.

12 kommentarer:

Jessica sa...

Du ar fantastisk!!! Instammer pa allt!!! Kram

Saltistjejen sa...

SuperbamseKRAAAMEN!!! Du är så klok så klok!!

Anonym sa...

Jag håller med Jessica, du är fantastisk. Dina ord var precis vad jag behövde. Jag var nära på att hämta choklad bollarna från Ikea och mina dumle klubbor innan jag satte mig framför datorn, men dina ord gav mig andra tankar. Jag skall inte svulla för jag haft en jobbig vecka allt blir ju inte bättre för det. Possitivt tänkade är vad jag behöver ha.
Bamse kramar från T

Desiree sa...

Detta är inte ett dugg tramisgt Vic. Det är klart du ska bli frisk. Något annat finns INTE. This is a bump in the road. Jag är så glad att killarna är tillbaka hos dig och att det har gått bra med din behandling. Nu har du inte så långt kvar. Nej cancer är nog inte det sättet man väljer för att gå ner extra kilon i vikt men helt rätt att tänka att du ska fortsätta äta nyttigt. Man kan ha en dag i veckan då man tillåter sig att äta det man är sugen på men sedan vara restriktiv med godis och gotte. Man får köra med lördagsgodis som när man var liten. Det finns massor med god och nyttig mat. Det är inte så svårt att laga mat som är god och just inte dryper av fett eller har massvis med socker. En stor portion sallad till varje måltid hjälper också att se till att man blir mätt och nöjd. Klart du även fixar detta med vikten. VIsst är det så att det är superviktigt att ha en positiv inställning. SOm du säger så är de ju ofta ens egna negativa tankar som sätter käppar i hjulet. Jag ska tänka på detta och påminna mig själv om detta. Det är så lätt att de där negativa tankarna får ta över men jag ska skjutsa bort dem också så gott det går.
Bamse kram du är värd det bästa Vic.

Josse sa...

Wow helt enkelt. Och tack! <3

mallan sa...

Du är så klok! Tack för alla kloka ord!

Du har ju helt rätt! Dina tankar kommer att göra dig frisk! Heja dig! Heja josse också såklart :) Ni är mina favoriter :)

Kramar!

Marianne sa...

Jag kan bara instämma med alla andra: Du är fantastisk Vic!

KRAMAR!

Anne sa...

Du är så klok, vis och förmedlar dina tankar på ett så rakt, öppet och personligt sätt. Jag är övertygad om att din inställning, ditt sätt att förhålla dig till det du går igenom och att du BESTÄMT dig för att tänka på ett visst positivt och att du hanterar negativa tankar på ett sätt hjälpt och hjälper dig mycket. För visst handlar det ju om att bestämma sig för att tänka på ett visst sätt, man kanske måste bestämma sig för hur man väljer angripa något.
Du går igenom en djävulskt tuff period men det kommer en dag då du har den förbi dig. Då det tillhör ditt förflutna och är en av dina livserfarenheter. A bump in the road som du skrev.
Massor massor med kramar till fina du!

Anne sa...

Jag tänker lite så här också, att din kropp kan du inte riktigt bestämma över. Jag menar, du kan förstås hjälpa den genom att vara snäll mot den och ta hand om den. Men oavsett hur bra man tar hand om sig själv så kan man inte rå på sjukdomar, olyckor eller sånt som kroppen kan råka ut för. Det bara händer, utan anledning eller mening. Men däremot så KAN man ju nog själv styra över hur man väljer att tacka något, hur man väljer att förhålla sig till något och hur man väljer att tänka och hantera livskriser och hemskheter som t.ex. en sjukdom. Det kanske låter knäppt eller flummigt. Men jag tänker som så att du nu kanske är i en situation där du inte har nån kontroll alls över din kropp, den är inte så pigg du önskar, den är bara en del som andra pickar i, för in nålar, mediciner med mera. Däremot så har du all makt över din själ, ditt psyke och hur du tänker. Där är du i kontroll, där har du all makt. Vet inte om det kan hjälpa dig eller stärka dig, men jag tänker att kanske tanken på att det är så mycket i livet jag inte rår på, kan styra över, men vad jag faktiskt kan styra över är hur jag väljer att reagera och hantera saker. Det är helt och hållet jag själv som väljer hur jag reagerar och hur jag tänker på saker som drabbar mig. Där är det bara jag själv som är i 100% kontroll.
Flum, flum men kanske något verkade lite vettigt i alla fall.

Petra H sa...

Du är så klok och jag ska försöka att lära av dig när allt känns mörkt och deppigt. Tack för de fina orden och positiva tankarna! Stora kramar!!

Anna, Fair and True sa...

Vilken fint inlägg! Du tänker helt rätt! Sedan förstår jag att de negativa tankarna kommer då och då men då trycker man bort dem! Kram

Pysseliten sa...

Verkligen ett jättebra inlägg och jag är hemskt ledsen att du är sjuk!! Det var år sedan jag tittade in hos dig, jag brukar knappra vidare bland Josses länkar då och då. Du fixar det här!!