2010-11-21

Det bestämmer vi.

Det är eftermiddagssol utanför fönstret och persiennerna släpper igenom pärlband av ljus på väggen bakom mig. Ute i korridoren hörs sköterskornas röster och ljudet av vagnarna de skjuter framför sig. De är alltid på väg någonstans. Det är alltid en ny patient som vill ha hjälp. Någon ska ha medicin ett visst klockslag. En annan har slut på sitt dropp, pip-pip! pip-pip! varnar maskinen, alla i hela korridoren kan höra det enerverande ljudet. En cancerpatient har kräkts och behöver nya sängkläder.
En TV är på med hög volym i ett rum längre ner i korridoren och tanten mittemot pratar i telefon med hög röst på ett språk jag inte förstår. I mitt eget rum är det bara droppmaskinens brummande och tangentbordets knapprande som hörs.

Just nu består min vistelse här av väntan. Väntan på att mina provresultat ska visa ”rätt”. Sen är jag fri att åka hem till min familj. Som jag längtar efter dem! De är min styrka i livet. Blotta tanken på att behöva lämna dem fyller mig med ångest, så hjärtat känns som om det krymper ihop till en liten iskall skrumpen boll i bröstet.

Under de månader jag har varit sjuk har jag gjort mitt yttersta för att alltid, alltid ha en positiv inställning. ”Det är klart att det här ska gå bra! Det bestämmer vi.” har jag sagt många gånger. Och utan den här attityden tror jag knappt att jag hade kommit så här långt.
Det här har varit min sista cellgiftsbehandling, den 22:a. Det får räcka. Nu är jag frisk.

Det bestämmer vi.

14 kommentarer:

anna of sweden sa...

Bestämt!

KARLAVAGNEN sa...

¡Olé!

Cecilia-mitt i Livet sa...

Apselut!!

Malin sa...

Bra beslut!!

Jessica sa...

Instammer!!!!

Kerstin sa...

Självklart!

Ingrid sa...

Ja, du verkar vara en mästare i positivt tänkande! Heja heja dig!

Saltistjejen sa...

Underbara underbara du!! Klart du är frisk nu!!! Jag är helt med dig på den punkten!
KRAM!

Dosiss sa...

Jag skriver under!

Anonym sa...

Japp, det är beslutat
Kram Åsa

mallan sa...

Ja du är bara så himla bäst Vic! Klart du har rätt inställning, den är a & o! Heja heja dig! Min nya idol! Du fixar det här och jag håller med, det var den sista behandlingen!
Stor kram!

Marianne sa...

Klubbat och klart!

Anette sa...

Jovisst bestämmer vi det!!!

Susanne sa...

Sista! Inget snack om saken.

Du är min idol. Fatta liksom. Jag vet inte vad jag ska säga.

Men jag säger det igen bara:

Sista.

Sista.