Ibland vill jag inte vara tillsammans med någon.
Jag vill inte vara social och trevlig, orkar inte, vill inte.
Trots att jag sett fram emot träffen länge, så känns det jobbigt.
Vill bara ligga i sängen, se på TV, äta något gott.
Magen krånglar.
Jag vet ju så väl att när jag kommit fram är det jättekul.
Men det tar emot. Hela kroppen skriker att den inte vill vara med, den vill vila, sova, släcka ner för dagen.
Gråten ligger på lur i halsen.
Men livet går vidare och jag får följa med, vare sig jag vill eller inte.
Ute sjunger fågeln
sin sista sång
Kvällen sänker sig med mjuka vingar
Mörkret kommer
men inte än
Det finns tid att leka
- Posted using BlogPress from my iPad
4 kommentarer:
Vännen så kan vi alla känna ibland.
Hoppas det blev bra till slut ändå.
Kramar!!
Man får känna så. Man måste inte alltid vara social och trevlig. Jag hoppade faktiskt över en fest i lördags för att jag kände mig inte social och ganska trött. Hade en superskön tv kväll på egen hand i soffan med en trevlig film istället. Det är helt ok att tacka nej ibland till saker och ting.
Kram!
Vad fint! Härlig poesi. Och så känner jag igen känslan. Ta en sak i taget, som pappa sa. Så ordnar det sig. Kram.
OCH jag känner också igen det där.
Tydligt.
SÅ bra, och vackert beskrivet, Vick!
Spot on.
Stora kramar!
Skicka en kommentar