Jag måste lära mig att lyssna på rösten i mitt hjärta som viskar till mig när något är på tok. Innan vi skulle sova igår kväll frågade jag Johan om han sett LeeLoo. Han hade sett henne och vi gick och la oss, även om den lilla rösten sa åt mig att gå upp och försäkra mig om att hon var inne. Vaknade imorse, strax innan fyra av att Neo jamar och för ett herrans liv - men ingen LeeLoo. Jag går ner i vardagsrummet och hör förtvivlade jamanden utifrån. Och där står LeeLoo utanför glasdörrarna och vill komma in. Lilla gumman! Det är ju varmt ute så hon har inte frusit, men det var väl inte så kul att vara ensam...
- Posted using BlogPress from my iPhone
2 kommentarer:
Å lilla snuttan!! Tur hon höll sig kring huset ändå och inte sprang iväg. Med tanke på att ni har en del vasstandade "pets" i närheten ibland....
Klappa henne lit extra från oss nu!!
Saltis: Det var ingen fara, vi har ju screening runt hela baksidan, så rymma kunde hon inte även om hon velat... :o) Men hon har fått extra gos så fort jag kommit åt idag!
Skicka en kommentar