2013-01-21

En ledsam, konstig dag.

I fredags fick vi beskedet att Isaks bästa kompis´ mamma hade gått bort. Hon dog i sömnen och de vet inte varför ännu, kanske en blodpropp i hjärnan. Hon blev bara 41 år.

Hon hade kunnat leva lika länge till, minst. Men nu blev det inte så.
Hon lämnar efter sig man och son, båda i chocktillstånd.

Begravningen ägde rum idag - eftersom hon var judinna var vi i en synagoga, samma som vi var i vid sonens Bar Mitzva förra året. Det var en mycket kort högtid, rabbinen, hennes bror, hennes bästa vän och hennes pappa höll tal. Sedan blev det begravningsproscession med bil till begravningsplatsen, vi hade poliseskort som tydligen är väldigt vanligt här.
Vid graven talade återigen rabbinen och vi bad en sorgebön (på jiddish tror jag det var och jag gjorde så gott jag kunde), sedan sänktes kistan ned. Alla som ville fick gå fram och skotta ner sand på kistan, först skulle man hålla spaden avigt så sanden var på baksidan av bladet, och sedan en gång till rätt.

Efter detta var det hela slut. Familjen och de allra närmaste vännerna var bjudna hem till dem efteråt där vi blev bjudna på mat, ungefär som begravningskaffet som är brukligt i Sverige efter en begravning.

Jag hade oroat mig väldigt inför detta, eftersom vi aldrig varit med om något liknande och ville ju inte för allt i världen vara respektlösa eller förolämpa någon genom att uppföra oss fel eller ha fel kläder. Men vi hade inte behövt oroa oss, flertalet hade mörka kläder, inte nödvändigtvis svarta, men flera hade ljusa skjortor/blusar eller byxor.

Det hela känns väldigt konstigt, hur kan någon så ung bara dö? Det är som om det inte är verkligt.
Det är orättvist! Ingen ska behöva mista sin mamma när man bara är fjorton år. Det är alldeles för tidigt.

Ens egna små fjuttiga problem betyder med ens inget.

10 kommentarer:

Saltistjejen sa...

KRAM till er! Det är verkligen helt ofattbart att mista någon som står en nära. Att förlora sin mamma eller pappa, sitt barn eller sin fru/make/älskade är nog det absolut värsta!
Jag tänker på er och på Isak.
KRAM!!!!

Anna Stouvenel sa...

Samma sak hände en ny granne som köpte ett av husen pâ vâr gata i somras. Fast han var faktiskt över 80 sâ det känns ju inte lika chockartat. 41! Stackars familj.

KARLAVAGNEN sa...

Fy farao! Jag saknar ord. Jag var också på en judisk begravning, men i höstas och var som du, lite orolig för att jag skulle sjabbla mig. Men jag var helt korrekt klädd i mina svarta kläder och det var inte alls så strikt som jag läst om. Jag ska åka upp igen till graven och lämna en sten som hälsning på gravstenen. Min xkollega var några år äldre men dog även han plötsligt. Det visade sig att aortan spruckit (aneurysm tror jag att det kan heta, en utbutkning på ådra som riskerar att spricka?).

Annika sa...

Vet du, jag har varit med om precis samma sak här. Mamma, lite över 40, dog och lämnade två små pojkar och man. Judinna.
Hjärtstopp.
Så vidrigt och ofattbart hemskt.
Det var många år sen nu, men jag minns så tydligt då det hände.
ja, vad skört livet är.
Unga mammor och pappor får INTE dö!
Så fruktansvärt.
Ja, stackars familj. Stackars, stackars dem...
Kram!

Desiree sa...

Tröst kram till er. Usch vad tragiskt och hemskt. Sådant man inte tror händer. 41 är ju ingen ålder alls. Läskigt att livet är så skört. Som du säger så betyder ens egna små vardagsproblem inget när man inser att sådant här kan hända.
Man får vara djupt tacksam över allt man har och att man har dagen och livet med sig just idag.
Kramar!

Sarahs sanningar sa...

Jag vet vad du talar om. Jag var och sjöng på en begravning innan jul där en kompis sambo dött. Efterlämnade två små flickor och en förtvivlad sambo. Ofattbart!

maria sa...

Tyvärr händer sådant mer än man tror...Min son blev ju bara 10, och dog i sömnen...Livet tar vägar man inte alls är beredd på...Mina tankar till familjen....

Josefina sa...

Fy så ledsamt och hemskt ... tor kram till er alla.

Josefina sa...

Fy så ledsamt och hemskt ... tor kram till er alla.

Anne sa...

Helt ofattbart, jag blir kall i hela kroppen höra om detta. Som du skrev, det är så konstigt någon så ung bara kan dö platt fall.
Det gäller att komma ihåg att det är väldigt väldigt ovanligt, det är lätt att fokusera på de fall där det händer istället för att minnas alla miljontals 40+ åringar som inte dör. Ha det perspektivet, åtminstone måste jag försöka tänka så för jag har oerhört lätt bli paniskt rädd och orolig att vardagen slutar fungera.
De flesta av oss blir ju faktiskt väldigt gamla idag, visst unge dör, olyckor och sjukdomar händer. Men, återigen, man måste ha i minnet att de flesta i västvärlden lever länge länge.
Häromdagen hade de på nyheterna ett inslag om Betty White som just den dagen firade sin 91-årsdag. Jag blev alldeles varm i hjärtat, den damen är ett föredöme. Så ung i sinne, så pigg, vital och kör på fastän hon är över 90. Så önskar jag det kunde vara för oss alla!

KRAM