2014-02-09

Att gömma sig är roligt, tycker Eddie

Som de flesta av er redan vet, så har vi sedan ett par månader tre katter. Den nyaste heter Edison men kallas alltid Eddie eftersom det är lättare att skrika när man blir arg.

Han är en mästare på att krypa in under, klättra, hoppa och klänga upp på saker, särskilt saker som man INTE ska just krypa in under, klättra, hoppa och klänga upp på. Han har inte heller lärt sig tricket att komma eller åtminstone svara när jag ropar, som de andra två missarna (åtminstone oftast) gör. Eller också ger han fan i att jag ropar. Det är också ett troligt alternativ.

Nåväl.
Garaget är roligt. Och spännande.
Därför tar han varje chans han får att smita ut i garaget.

Att lägga sig under bilen är mysigt.
Att smyga runt bland cyklarna är spännande.
Att gnaga på kartongerna med läsk och vatten är höjden av skojsighet.
Om man dessutom blir jagad av valfri människa är det ännu roligare.

Jag gillar inte att han är ute i garaget, dels för att han kan göra sig illa, bli smutsig eller fastna någonstans (för trots att vi rensar regelbundet så är det oftast fullt med grejor i en enda röra) och framför allt så går vi oftast ut och in genom garaget och öppnas garageporten så skulle jag inte bli förvånad om han skulle ta sig ut och utforska världen utanför och då lär vi aldrig få honom tillbaka.

Därför försöker jag hålla koll på var han är och då kan det låta så här medan jag går från rum till rum, tittar under alla soffor och i alla garderober:

Jag (med kärleksfull stämma): Eddiegubben, var är du?
Eddie: Tystnad.
Jag (fortfarande med kärleksfull stämma): Eddie lilla vännen, var är du mammas hjärta?
Eddie: Tystnad.
Jag (med lite mindre kärleksfull stämma): Eddie, kom fram nu gullet!
Eddie: Tystnad.
Jag (väser irriterat): Men var fan är han den lilla skiten? (sen med ganska snäll röst) Eddie, kom fram nu, var är du din lilla filur?

Vid det här laget har jag letat i hela huset, inklusive garaget samt ute på baksidan. Ingen Eddie.

Jag: (väser ännu mer irriterat för mig själv) Men har han gömt sig ute i garaget i alla fall, det lilla kattskrället??
Ännu en tur ut i garaget men ingen liten randig katt. Nu är jag både en aning svettig och faktiskt lite orolig också.

När jag kommer tillbaka in i huset så står han där och ser mycket undrande ut.
Eddie: Vad är det för ett oväsen, kan man inte få sova ifred utan att du ska ställa till med ett himla hallå?!

Han måste ha ett gömställe som jag ännu inte hittat.
Eddie - Mamma: 1 - 0

3 kommentarer:

Linda R sa...

Mina två katter beter sig fortfarande så där. De är sju år. Det är tur att jag bara bor i en tvåa, de kommer inte så långt.

Anonym sa...

Det är svårt att vara arg länge på dom små rackarna.........en liten blick och man smälter ju totalt;-) Kattungar är ju något av det sötaste som finns <3
Ha en härlig dag
Dorit

Anna Stouvenel sa...

Han lugnar väl ner sig som de andra:)